Den särskilda beredskapspolisen

Skriftlig fråga 2020/21:1484 av Pål Jonson (M)

till Statsrådet Mikael Damberg (S)

Den 24 januari 2021 tog Sveriges regering beslut om att om att utvidga det tillfälliga inreseförbud som sedan tidigare gäller gentemot Danmark till att också gälla Norge. Beslutet togs mot bakgrund av att man i Norge funnit fall av den mycket smittsamma muterade variant av coronaviruset som upptäcktes i Storbritannien.

Sverige har en 160 mil lång landgräns mot Norge. Det är den längsta landgränsen mellan två länder i hela Europa.

I Värmland och Västra Götaland finns de största flödena av människor som normalt rör sig över gränsen mot Norge. Bara i Värmland finns det till exempel ett tjugofemtal gränsövergångar mot Norge som rimligen bör övervakas i en form eller annan. 

Det skapar uppenbara problem för gränspolisen att upprätthålla ett inreseförbud gentemot Norge, framför allt i områden med stora befolkningskoncentrationer utmed gränsen. Gränspolischefen Patrik Engström säger till Sveriges Radio att det här är den största insats som han någonsin varit med om. Det här är exceptionellt. Det här är första gången sedan andra världskriget som vi inför gränskontroll och gränsövervakning vid landgränsen mot Norge. Gränspolisen hoppas därför på hjälp av andra myndigheter, exempelvis tullen och Kustbevakningen.

Moderaterna skulle i sammanhanget vilja peka på vårt förslag att återupprätta den särskilda beredskapspolisen som en förstärkningsresurs inte bara i händelse av krig, utan även i fredstid.

Vi menar att den särskilda beredskapspolisen främst borde inrättas för att kunna sättas in mot hybridhot som sabotage mot samhällsviktig infrastruktur. Dock så skulle den även kunna vara ett viktigt stöd till polisen vid andra extraordinära händelser som pandemier och naturkatastrofer.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Mikael Damberg:

Avser statsrådet att agera för att återinrätta den särskilda beredskapspolisen som en förstärkningsresurs vid extraordinära händelser och på så sätt öka robustheten i den svenska krisberedskapen?