Effekter av pandemin på barns och ungas psykiska mående

Skriftlig fråga 2020/21:2169 av Ann-Sofie Lifvenhage (M)

till Socialminister Lena Hallengren (S)

Vi har nu kunnat ta del av Bris rapport för 2020 om barns och ungas psykiska mående under pandemin. Rapporten visar långt ifrån önskvärda siffror kring hur det står till med den psykiska hälsan för våra barn och unga.

Antalet som vänder sig till stödtelefoner eller liknande stödinsatser har ökat. Fler dyker upp till bups mottagningar och motsvarande verksamheter. Unga och unga vuxna har sämre än vuxna klarat av de samhällsförändringar som pandemin dragit med sig.

De unga som redan innan pandemin hade ett dåligt psykiskt mående eller var i riskgruppen med extra sårbara individer har fått en förvärrad situation under pandemin, men ökningen har även skett bland de unga som tidigare inte uppvisat ett dåligt psykiskt mående. Generellt har ungas levnadsvillkor påverkat deras mående i högre grad än vuxnas.

Familjekonflikter, övergrepp och ensamhet har i en allt högre grad påverkat det psykiska måendet negativt under pandemin – en alarmerade situation som måste hanteras för att vi inte ska få än fler individer som fastnar i psykisk ohälsa.

Att skolor och fritidsaktiviteter i stor utsträckning kunnat hållas öppna i Sverige har dessvärre inte räckt för att motverka det psykiska dåliga måendet.

I rapporten lyfts vikten av tidigare stödinsatser som avgörande för att hindra fortsatt negativ utveckling. 

Min fråga till socialminister Lena Hallengren med anledning av detta är:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att stoppa den negativa utvecklingen och förbättra ungas psykiska mående?