Styrningen av Sveriges krisberedskap

Skriftlig fråga 2020/21:2710 av Mats Sander (M)

till Statsrådet Mikael Damberg (S)

Coronapandemin har satt fokus på Sveriges krisberedskap ur flera perspektiv. Materielförsörjning är ett sådant, där kritisk sjukvårdsmateriel och skyddsutrustning har saknats. Detta blev tydligt under pandemins inledande fas.

Staten fördelar varje år runt en halv miljard kronor via MSB till myndighetsprojekt som ska förstärka Sveriges krisberedskap och civila försvar. De ska stärka samhällets samlade beredskap och förmåga att hantera allvarliga kriser samt bidra till att skapa eller vidmakthålla en grundläggande försvarsförmåga.

Riksrevisionens granskningsrapport (RiR 2021:7) visar att det finns brister i styrmedlets effektivitet med en risk för att projektbidragen används för ordinarie verksamhet och därför inte blir den förstärkning av Sveriges krisberedskap som är tänkt.

Några exempel på kritiken som Riksrevisionen rapporterar om är gränsdragningsproblematik, otydliga fördelningsbeslut och Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps breda ansvar inom krisberedskap och civilt försvar som gör det svårt att hävda att något går utöver det ansvar som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har enligt ansvarsprincipen. Även inom myndigheten blir gränsdragningsproblematiken särskilt påtaglig.

Flera myndigheter påpekar enligt rapporten att det är svårt att ha en långsiktig planering när en stor del av beredskapsarbetet finansieras med projektbidrag. Vissa myndigheter är dessutom helt beroende av projektbidragen för att kunna arbeta med utveckling av krisberedskap. Att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap dessutom inte gör någon uppföljning av projekten på längre sikt innebär att problematiken inte kan fångas upp och åtgärdas.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Mikael Damberg:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att åtgärda problematiken med styrmedlets ineffektivitet?