Hbtqi-personers rättigheter

Skriftlig fråga 2020/21:2976 av Arman Teimouri (L)

till Statsrådet Märta Stenevi (MP)

I samband med IDAHOBIT-dagen den 17 maj släppte ILGA-Europa sin årliga Rainbow Europe Map & Index, en lista med poängbedömningar av länders lagar och regler kring hbtqi-personers rättigheter. Ingen munter läsning för Sverige.

Rapporten pekar på att arbetet för att stärka hbtqi-personer i lagar och regler stannat upp under de senaste tolv månaderna. De konstaterar att Sverige trampar vatten, med en sjundeplats bland Europas stater.

Den individuella självklara rätten att äga sin sexualitet – liksom rätten att leva med den man vill – har vi liberaler kämpat för under lång tid, och det kommer vi oförtröttligt att fortsätta göra. Det återstår mycket att göra och regeringen har tappat rejält med fart. Vi kan inte sänka tempot utan tvärtom behöver vi öka den med en rad handlingskraftiga åtgärder.

Man ska kunna vara öppen i hela Sverige. Än i dag upplever många svenska hbtqi-personer som bor i förorter eller på landsbygd social stigmatisering kring att vara öppen, och homofobi är utspritt. Förra året visade Brottsförebyggande rådets kartläggning att antalet hatbrott på grund av sexuell läggning ökat med hela 37 procent på två år. Bland annat behöver Sverige ett kompetenslyft avseende hbtqi-frågor, och vi behöver ta krafttag kring psykisk ohälsa bland hbtqi-personer.

Dessutom har ILGA-Europa flera rekommendationer för Sverige. Bland annat rekommenderar de Sverige att utveckla ramverket för juridiskt könsbyte samt en större inkludering i lagar som förbjuder diskriminering.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Märta Stenevi:

Vad avser statsrådet och regeringen att göra, både på kort och lång sikt, för att stärka hbtqi-personers rättigheter – så att Sverige återigen kan vara i framkant?