Beredskapslagrens status

Skriftlig fråga 2020/21:326 av Markus Wiechel (SD)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2020-11-02
Överlämnad
2020-11-02
Anmäld
2020-11-03
Svarsdatum
2020-11-11
Sista svarsdatum
2020-11-11
Besvarad
2020-11-11

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Socialminister Lena Hallengren (S)

 

Under 2000-talet har de svenska beredskapslagren som bekant successivt skrotats och ansvaret därtill förflyttats, vilket gjort att man glömt bort vikten av välfyllda förråd. Bland allmänheten är det vidare inte särskilt vanligt att man har ett extraförråd av sådant som man kan tänkas behöva under en kris, och för många, inte minst i städerna, finns det helt enkelt inte plats för något extralager i hemmet.

När Sveriges Radios program Kaliber nyligen avslöjade att uppemot 72 ton skyddsutrustning bokstavligen talat bränts upp mitt under rådande pandemi samtidigt som såväl äldreomsorgen som sjukvården led av brist på just detta var kritiken från vård- och omsorgspersonal omfattande. Ilskan lär, av förklarliga skäl, vara än värre hos anhöriga till de som mist livet, till följd av att bristen på skyddsutrustning orsakat den massdöd vi sett bland framför allt äldre.

Från Sveriges Radio får vi dessutom höra om Socialstyrelsens beslut att inte köpa in ny skyddsutrustning. Enligt myndighetens krisberedskapschef, som fattade beslutet att bränna den tidigare skyddsutrustningen, är det brist på ekonomiska medel som är orsaken till att man inte fyller på lagren.

Det är mycket som hänt under pandemin som är konstigt. Exempelvis vet vi att den ansvariga myndigheten, Socialstyrelsen, var fullt medveten om den omfattande bristen på skyddsutrustning (inte minst inom sjukvården) redan före pandemin. Trots att flertalet rapporter och utredningar de senaste åren varnat för att beredskapen ute i regioner och kommuner inte varit tillräcklig har de resurser som funnits främst använts till att exempelvis underhålla lagrets respiratorer snarare än tillgodose behovet av skyddsutrustning. Regeringen har med andra ord inte avsatt tillräckligt med medel för att säkerställa grundläggande utrustning i lagren.

Vidare är det minst sagt anmärkningsvärt att socialminister Lena Hallengren klart och tydligt basunerar ut att Sverige är väl rustat för pandemin, som hon gjorde, med den vetskap som funnits inom Socialstyrelsen. Det tyder antingen på att hon saknat kunskap om läget eller helt enkelt ljugit – det är oklart vad som är värst.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:

 

På vad baserade ministern sitt uttalande om att Sverige var väl rustat för pandemin, och avser ministern att verka för att Socialstyrelsen får finansiering för att säkerställa adekvata nivåer av skyddsutrustning för vård- och omsorgspersonal framöver?

Svar på skriftlig fråga 2020/21:326 besvarad av Socialminister Lena Hallengren (S)

Svar på frågorna 2020/21:326 av Markus Wiechel (SD) Beredskapslagrens status och 2020/21:331 av Markus Wiechel (SD) Kasserad skyddsutrustning under krisen

Markus Wiechel har frågat mig om vad jag baserade mitt uttalande om att Sverige är väl rustat för pandemin på och om jag avser verka för att Socialstyrelsen får finansiering för att säkerställa adekvata nivåer av skyddsutrustning för vård- och omsorgspersonal framöver.

Därtill har Markus Wiechel frågat mig om jag delar uppfattningen att Socialstyrelsens åtgärd att bränna skyddsutrustning var nödvändig eller om jag avser ta initiativ för att det inte ska hända igen.

I Sverige är det regionerna och kommunerna som är huvudmän för hälso- och sjukvården. Huvudmännen ska planera sin hälso- och sjukvård med utgångspunkt i behovet av vård hos dem som omfattas av regionen samt planera så att katastrofmedicinsk beredskap upprätthålls. I detta ansvar ingår att huvudmännen ska planera så att hälso- och sjukvårdens försörjning av materiel, utrustning och läkemedel anpassas till de behov som kan uppstå vid allvarlig händelse.

Socialstyrelsen förvaltar ett visst nationellt beredskapslager som syftar till att användas vid allvarliga händelser i fredstid. Det här lagret är ett komplement, och ersätter inte att huvudmännens ansvar för beredskap inom hälso- och sjukvården.

Jag litar fullt ut på den bedömning som Socialstyrelsen har gjort gällande kassering av viss materiel. Utrustningen som kasserades var mycket gammal och höll inte måttet. Socialstyrelsen har under våren genomfört flera inköp av utrustning som har god kvalité och ger det skydd som krävs. Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag från mars 2020 fått ett nationellt ansvar som inköpare av skyddsutrustning, medicinteknisk utrustning och annan materiel, för att säkra tillgången i de fall kommuners och regioners egen kapacitet inte räcker till. I höständringsbudgeten för 2020 tillför regeringen 160 miljoner kronor och i budgeten för 2021 tillför regeringen 122 miljoner kronor till Socialstyrelsen för att säkra den nationella tillgången. Det ska även möjliggöra Socialstyrelsens lagerhållning av skyddsutrustning, medicinteknisk utrustning och annan materiel.

Det pågår för närvarande en utredning om hälso- och sjukvårdens beredskap som tittar ingående på frågan om beredskapslagring av läkemedel och sjukvårdsmateriel. Utredningen har nyligen fått tilläggsdirektiv att också ta hänsyn till de erfarenheter som gjorts av utbrottet av sjukdomen covid-19 och ska lämna en delredovisning senast 1 april 2021 som då omfattar de delar som avser försörjning av hälso- och sjukvårdsmaterial och läkemedel. Detta kommer vara ett viktigt underlag för regeringen med möjliga åtgärder som kan stärka den svenska beredskapen i sin helhet. Regeringen avser också att tillsätta en utredning om vad en nationellt samordnad försörjningsberedskap bör omfatta samt hur den bör organiseras och finansieras. I ett första steg har regeringen uppdragit åt Totalförsvarets forskningsinstitut att analysera vissa övergripande frågor om nationell försörjningsberedskap. Uppdraget ska redovisas den 16 november 2020.

Stockholm den 11 november 2020

Lena Hallengren

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.