Vård för personer som utsatts för traumatiska upplevelser i barndomen

Skriftlig fråga 2020/21:3482 av Marléne Lund Kopparklint (M)

till Socialminister Lena Hallengren (S)

I svaret på min fråga 2020/21:3259 Hälsan hos personer som utsatts för traumatiska upplevelser i barndomen frågade jag om vilka evidensbaserade åtgärder inom sjukvården som socialministern ämnade vidta för att förebygga en drastisk påverkan på hälsan hos barn och vuxna som utsatts för flertalet traumatiska upplevelser i barndomen. Detta med hänvisning till CDC-Kaiser ACE-studien som genomfördes mellan 1995 och 1997 och som var den första studien som undersökte sambandet mellan motgångar i tidig barndom och negativa livslånga hälsoeffekter.

Forskningen fann att de långsiktiga effekterna av ACE bestämde framtida hälsorisker, kronisk sjukdom och för tidig död. Individer som hade upplevt flera ACE stod också inför högre risker för depression, missbruk, fetma, självmordsförsök, psykiska störningar och andra hälsoproblem. För spädbarn och småbarn som utsätts för ihållande stress kan denna typ av negativa barndomsupplevelser orsaka förändringar i hjärnans struktur, vilket potentiellt skadar deras fysiska, känslomässiga och pedagogiska utveckling långt in i framtiden.

Trots denna vetenskap som kan förebygga flera sjukdomar och för tidig död använder sig inte svensk sjukvård av rutinmässig screening eller behandling för att förebygga drastisk påverkan på hälsan hos barn och vuxna som utsatts för traumatiska upplevelser i barndomen.

I socialministerns svar specificeras bara insatser för barn och unga, inte för vuxna, vilket efterfrågades. Dessutom är de satsningar som socialministern räknade upp inte särskilt kopplade till traumatiska barndomsupplevelser utan till psykisk ohälsa. Detta utan närmare specifikation eller detaljinnehåll. Med tanke på att socialministern inte svarat på min fråga upprepar jag den och hoppas att målgruppen vuxna innefattas i svaret och att socialministern lämnar svar på vilka evidensbaserade åtgärder som finns inom sjukvården för barn och vuxna som utsatts för ett flertal traumatiska upplevelser i barndomen, exempelvis sexualbrott.

Med hänvisning till detta vill jag ställa följande fråga till socialminister Lena Hallengren:

Vilka evidensbaserade åtgärder för sjukvården ämnar socialministern vidta för att förebygga en drastisk påverkan på hälsan hos barn och vuxna som utsatts för ett flertal traumatiska upplevelser i barndomen?