Kassaregisterlagen i ett digitalt samhälle

Skriftlig fråga 2020/21:484 av Per Åsling (C)

till Statsrådet Per Bolund (MP)

År 2010 infördes regleringen av certifierade kassaregister. Syftet med denna var att försvåra fusk och minska hanteringen av svarta pengar. Tillämpningen av lagstiftningen har återkommande lyfts som ett problem, bland annat vad gäller själva certifieringen men också vad avsaknaden av internet kan innebära kanske framför allt för företagare på landsbygden. Riksbanken konstaterar i sin rapport Så betalar svenskarna 2019 följande: "Vissa företag inom besöksnäringen och föreningar kan ibland ha svårt att ta emot betalningar. En del utländska kort accepteras inte av alla betalningsterminaler och den trådlösa tekniken för betalningar är inte alltid tillförlitlig på landsbygden.

Swish har kommit att innebära en förenkling för många, inte sällan mindre, företag. Även om tillgången till kontanter är oerhört viktig innebär de nya betalningsvanorna bland annat att mängden kontanter i dagskassorna blir mindre, samtidigt som redovisningen förenklas.

Tyvärr är lagstiftningen utformad som så att Swish utgör ett elektroniskt betalningsmedel som kan jämställas med en betalning med kontokort. Skatteverkets uppfattning är därför att en Swishbetalning ska registreras i ett kassaregister under förutsättning att övriga förutsättningar för att ett kassaregistreringskrav ska föreligga är uppfyllda. Överstiger Swishbetalningar tillsammans med kort- och kontantbetalningar fyra prisbasbelopp måste företaget ha ett certifierat kassaregister.

I dag anses inte bekräftelsen i Swish som ett komplett verifikat. Den bekräftar endast att pengar har förts över. Men Swish innebär att överföringen av en betalning finns registrerad i befintliga system. Det torde därför inte utgöra grund för det som kassaregisterlagen bland annat syftar till att förhindra, nämligen handel med svarta pengar.

Detta är ytterligare ett exempel på att kassaregisterlagen behöver anpassas till den rådande verkligheten för företagen. Även om det ursprungliga syftet med lagen var positivt så kan vi konstatera att det finns oönskade effekter.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Per Bolund:

Avser statsrådet att genomföra en översyn av hur kassaregisterlagen bör anpassas till de nya betalningsvanorna, genom till exempel utökade undantag eller höjda gränsvärden?