Avtalet mellan Azerbajdzjan och Armenien

Skriftlig fråga 2020/21:497 av Björn Söder (SD)

till Utrikesminister Ann Linde (S)

Den avtal som nu slutits angående konflikten mellan Azerbajdzjan och Armenien med rysk inblandning lämnar många frågor obesvarade.

Uppgifter gör även gällande att detta avtal är en överenskommelse mellan Ryssland och Turkiet som använder konflikten för att gynna sina egna intressen. I sådana fall kan man tydligt se hur historien återupprepar sig med tanke på det som skedde på 1920-talet. Kommunistpartiets byrå föreslog först den 4 juli 1921, på rekommendation av kommunistpartiets byrå i Kaukasus, att Nagorno-Karabach skulle tillhöra Armenien, men efter ett slutet och hemligt möte med Stalin ändrade man sig dagen efter och lät området tillfalla Azerbajdzjan – en stat som bildats så sent som 1918. Anledningen till att man ändrade sig var då man i Moskva hade långtgående planer för Turkiet att med lite hjälp från Ryssland få det att utvecklas enligt kommunistiska riktlinjer.

Hundra år senare verkar Ryssland återigen göra upp med Turkiet. Denna gång för att gynna sina respektive intressen i stormaktspolitiken. Resultatet av det senaste avtalet, som man fått till stånd genom att spela ut Armenien som nödgats underteckna det för att inte fler oskyldiga liv ska gå till spillo, är dessutom att man kört över Minskgruppen, som nu blivit irrelevant i sammanhanget.

Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:

På viket sätt kommer ministern att agera när Sverige övertar ordförandeskapet i OSSE för att åter göra Minskgruppen, som till skillnad från Ryssland åtnjuter legitimitet från inblandade parter och omvärlden, relevant i sammanhanget?