Hatbrott mot kristna

Skriftlig fråga 2020/21:52 av Andreas Carlson (KD)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2020-09-15
Överlämnad
2020-09-16
Anmäld
2020-09-17
Svarsdatum
2020-09-23
Sista svarsdatum
2020-09-23
Besvarad
2020-09-23

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

 

Hatbrott med religiösa motiv har blivit en del av vardagen i Malmö. Under flera år har inte minst den judiska minoriteten utsatts för hot och hat. Många har sett sig tvingade att flytta. Nyligen vandaliserades Västra Skrävlinge kyrka i en hel vecka.

Nyligen rånades även en elvaårig pojke i en av Malmös lekparker. Förövarna frågade varför han hade ett kors om halsen och kallade sedan pojken för grisjävel. Polisen misstänker att motivet är hat mot kristna.

Men hatbrott mot kristna är en blind fläck för regeringen. I regeringens nationella plan mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott nämns inte ens kristna, trots att hatbrottsstatistik visar att kristofobiska hatbrott ökar mest.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:

 

Vilka åtgärder ämnar ministern vidta för att bekämpa hatbrotten mot kristna?

Svar på skriftlig fråga 2020/21:52 besvarad av Statsrådet Mikael Damberg (S)



Ju2020/03307/POL

Ju2020/03331/POL

Justitiedepartementet

Inrikesministern

Till riksdagen


Svar på fråga 2020/21:52 av Andreas Carlsson (KD)
Hatbrott mot kristna och fråga 2020/21:64 av Björn Söder (SD) Den ökande kristofobin i Sverige

Andreas Carlsson har frågat justitie- och migrationsminister Morgan Johansson vilka åtgärder han ämnar vidta för att bekämpa hatbrotten mot kristna. Björn Söder har vidare frågat justitie- och migrationsminister Morgan Johansson vilka ytterligare åtgärder som han avser att vidta för att stävja den ökande kristofobin och de allt fler antikristna attackerna i Sverige. Frågorna har överlämnats till mig att besvara.

Jag vill betona att hatbrott aldrig kan accepteras i ett demokratiskt samhälle. I regeringsförklaringen underströk statsministern att rasism i alla dess former och uttryck ska motas tillbaka av hela samhället.

Den som hotar eller uttrycker missaktning för en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer med anspelning på trosbekännelse, t.ex. kristendom, döms för hets mot folkgrupp. Om ett motiv för ett brott har varit att kränka på grund av trosbekännelse är det en försvårande omständighet vid bedömningen av straffvärdet.

Rasism är en grogrund för hatbrott. Det berör oss alla. För att bekämpa rasism och hatbrott krävs helhetssyn, långsiktighet och uthållighet. Regeringens nationella plan mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott tar ett helhetsgrepp om frågorna och är ett viktigt verktyg i det arbetet.

Rättsväsendet lägger stor vikt vid arbetet för att bekämpa och motverka hatbrott. En del i det viktiga arbetet gör Polismyndigheten. Myndigheten har höjt ambitionsnivån avseende hatbrott och andra brott som hotar de grundläggande fri- och rättigheterna. Vid myndigheten finns en nationell kontaktpunkt för dessa frågor och så kallade demokrati- och hatbrottsgrupper i de tre storstadsregionerna: Stockholm, Väst och Syd. Även i övriga polisregioner finns utpekade utredare. Utöver att utreda misstänkta brott, ska avsatta resurser arbeta med brottsofferstöd, intern utbildning, samverkan och andra trygghets- och förtroendeskapande åtgärder. Polismyndigheten har i särskilt uppdrag att fortsatt utveckla och förbättra arbetet för att bekämpa hatbrott och andra brott som hotar demokratin. I uppdraget som rapporteras under våren ska Polismyndigheten redovisa resultatet av arbetet samt beskriva hur samverkan med myndigheter och organisationer bedrivs och hur en dialog med dem som utsätts för denna typ av brott säkerställs.

Jag avser att även fortsättningsvis följa utvecklingen noga.

Stockholm den 23 september 2020

Mikael Damberg

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.