Svenska banker som stoppar utbetalning av bistånd
Skriftlig fråga 2020/21:683 av Yasmine Posio (V)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2020-11-25
- Överlämnad
- 2020-11-25
- Anmäld
- 2020-11-26
- Svarsdatum
- 2020-12-02
- Sista svarsdatum
- 2020-12-02
- Besvarad
- 2020-12-02
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Statsrådet Per Bolund (MP)
Det svenska biståndsarbetet syftar till att minska världens fattigdom genom att förmedla resurser och kunskap som gör skillnad för människor i Afrika, Asien, Europa och Latinamerika. Civilsamhälle, offentlig sektor, näringsliv och universitet är alla svenska aktörer, men det mesta av genomförandet sker på plats i de länder där förändring ämnas skapas. Många biståndsaktörer i Sverige genomför sin verksamhet med medel förmedlade av Sida (eller av någon annan aktör finansierad av Sida), vilket betyder att arbetet bedrivs med svenska skattemedel och är en del av den strategi för bistånd som riksdagen beslutat om.
Biståndsaktörer i Sverige vittnar om att det har blivit allt svårare att genom det etablerade svenska banksystemet vidareförmedla pengar till många av de länder där svenska biståndsinsatser är tänkta att genomföras. Problemet har eskalerat under hösten, och de flesta banker genomför inte längre utlandsbetalningar till det de kallar för högriskländer. Även Jan Pettersson och Númi Östlund som arbetar på Expertgruppen för biståndsanalys (EBA) har lyft detta som ett problem (SvD den 10 oktober 2020).
Sidas riktlinjer anger att organisationer som finansieras genom Sida i största möjliga mån ska använda det internationella banksystemet för att minska risken för penningtvätt och terrorfinansiering. När det blir allt svårare att använda det system som Sida förespråkar riskeras den verksamhet som bedrivs inom svenskt bistånd. Utan möjlighet till utlandsbetalningar blir det svårt, för att inte säga omöjligt, att bedriva verksamhet, något som direkt slår hårdast mot de mest utsatta i de länder där flest svenska biståndsinsatser genomförs. Problemet riskerar också i förlängningen att minska antalet biståndsaktörer i Sverige, och därmed blir det svårt att nå målen för svensk biståndspolitik.
Inga biståndsaktörer kommer att ansöka om medel för en verksamhet som de på förhand vet kommer att vara omöjlig att genomföra på grund av att bankerna stoppar utbetalningar.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Per Bolund:
Avser statsrådet och regeringen att vidta åtgärder för att underlätta biståndsutbetalningar via det svenska banksystemet?
Svar på skriftlig fråga 2020/21:683 besvarad av Statsrådet Per Bolund (MP)
Svar på fråga 2020/21:683 av Yasmine Posio (V)
Svenska banker som stoppar utbetalning av bistånd
Yasmine Posio har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att underlätta biståndsutbetalningar via det svenska banksystemet.
Sverige har en lång tradition av ett generöst och ambitiöst bistånd och frågor om biståndseffektivitet är viktiga för regeringen. Samtidigt är det också mycket viktigt att banker följer det regelverk som finns för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism.
Enligt EU:s penningtvättsregelverk som i Sverige genomförts genom lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism får en bank inte genomföra en transaktion eller upprätthålla en affärsförbindelse med en kund om banken inte har tillräcklig kännedom om kunden. En bank måste både kunna övervaka kundens aktiviteter och transaktioner och hantera den risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism som kan förknippas med kundrelationen. Regelverket ställer också upp krav på att banker ska vidta vissa skärpta kundkännedomsåtgärder i förhållande till högrisktredjeländer. Transaktioner till högrisktredjeländer är inte förbjudna, utan det som krävs är att banker ska uppmärksamma och hantera de risker som sådana transaktioner kan innebära. Hur den bedömningen görs är en fråga för varje enskild bank.
I samband med att regelverket har skärpts globalt och på EU-nivå har frågor om s.k. de-risking – t.ex. att en bank nekar att göra utlandsbetalningar till ett visst land med hänvisning till penningtvättsregelverket – uppmärksammats, såväl nationellt som internationellt. Frågan är komplex och faktorer som affärsmässiga överväganden hos bankerna och förmågan hos mindre organisationer att hantera frågor om transaktionerna i fråga kan spela in. En aktiv diskussion förs också i flera internationella forum där Sverige är representerat, däribland Financial Action Task Force (Fatf). Det pågår också arbete inom G20 som syftar till att underlätta internationella betalningar, där bland annat en mer enhetlig tillämpning av åtgärder för kundkännedom ingår.
Det är troligt att frågor om så kallad de-risking kommer att tas upp i kommande översyner av regelverket på EU-nivå. Regeringen följer och bevakar noga utvecklingen på området och har vid flera tillfällen lyft utmaningen med de-risking både på EU-nivå och i Fatf,
Stockholm den 2 december 2020
Per Bolund
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.