Landskrona och lokaliseringen av Sveriges förintelsemuseum

Skriftlig fråga 2020/21:689 av Mats Sander (M)

till Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)

Landskrona och andra nordvästskånska orter har genom historien tagit stort ansvar för människor på flykt. Det var till Skånes västkust som flyktingar från Danmark och det ockuperade Europa huvudsakligen anlände under och efter andra världskriget. Landskrona citadell inkvarterade över 22 000 människor under 1945–1953. Efter kriget var citadellet ett logistiskt centrum för flyktingar som nådde Sverige söder om Stockholm. Människor från framför allt Tyskland men också Polen, Ungern, Rumänien, Estland, Lettland och Litauen transporterades till citadellet för att här få sin flyktingstatus.

Eftersom flyktingarna kom till Landskrona både under och efter kriget rymmer historien många dimensioner av mottagandet. Landskrona har unika förutsättningar att skapa starka, platsspecifika upplevelser av flyktens, förföljelsens och Förintelsens följdverkningar i vårt eget land. Här finns de som hjälpte till och de som blev hjälpta. Här finns byggnaderna och människorna, minnena och berättelserna.

Här finns ett omfattande bildmaterial bevarat, liksom videoupptagningar och dagböcker av stort allmänintresse. I Landskrona museums samlingar finns redan bilder och intervjuer om tiden efter andra världskriget, då citadellet var flyktingläger. Materialet användes i en utställning 2015 om flyktingmottagandet i Landskrona 1943–1952. Den digitala insamlingen pågår ständigt genom Landskrona museums kontinuerliga arbete med att bygga upp kunskap om samtiden och dåtiden.

Landskrona är den naturliga platsen med unika förutsättningar för placeringen av Sveriges förintelsemuseum.

Med anledning av detta vill jag fråga kultur- och demokratiminister Amanda Lind:

Tänker ministern verka för att regeringen lämnar Landskrona som förslag till lokalisering av Sveriges förintelsemuseum?