Anslag till länsvägar

Skriftlig fråga 2020/21:790 av Per Åsling (C)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2020-11-30
Överlämnad
2020-11-30
Anmäld
2020-12-01
Svarsdatum
2020-12-09
Sista svarsdatum
2020-12-09
Besvarad
2020-12-09

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

 

En av politikens viktigaste uppgifter är att skapa likvärdiga förutsättningar att leva, verka och bo i hela landet. Detta måste även gälla infrastrukturella investeringar. Jag vill lyfta en fråga som skapar ojämlikhet i Sverige, nämligen fördelningsmodellen för anslaget till länsvägar. Den har under många år skapat allt större regional obalans, där geografiskt stora län med liten befolkning är förlorare. Situationen för Jämtlands län är ytterst prekär.

Vid senaste infrastrukturplanbeslutet i juni 2018 tilldelades Jämtlands län en länsram på 521 miljoner kronor för åren 2018–2029. Ytan är 49 443 kvadratkilometer. Väglängden är 5 117 kilometer – då avses länsvägar. Andelen grusvägar är 43 procent. Trafikmängden är 1 127 miljoner fordonskilometer (2013). Befolkningen är 130 280 personer.

Om vi jämför med Blekinge län under samma period, alltså 2018–2029, är länsramen 532 miljoner. Länet är 2 941 kvadratkilometer, och väglängden är endast 1 412 kilometer. Andelen grusvägar är 3 procent. Trafikmängden är 780 miljoner fordonskilometer (2013). Befolkningen är 159 684 personer.

Detta exempel tydliggör behovet att ändra modellen för fördelningen av länsanslag. Vi befinner oss i ett läge där regeringen kommer att ge Trafikverket i uppdrag att ta fram trafikuppdrag och fastställa nya anslagsnivåer. För att skapa jämlika spelregler runt om i landet är det nödvändigt att genomgripande förändringar görs.

I mitt hemlän, Jämtlands län, har frågan om en garanterad lägsta standard på statligt ägda vägar aktualiserats under senare år. Vi vill sätta upp tydliga regelverk även för infrastruktur och därmed skapa en lägsta godtagbar standard för offentliga vägar. Frågan har också behandlats av Centerpartiet vid senaste stämman i Karlstad 2019. Centerpartiet ställde sig bakom behovet av nya fördelningsnycklar och en lägsta standard. Att via politiska beslut fastställa en godtagbar standard är en princip som tillämpas inom en rad politikområden, inte minst socialpolitiska, för att skapa likvärdighet i livsbetingelser i landet och för att komma till rätta med skevheter i resursfördelning. Det gäller att ta nya grepp som skapar reella möjligheter för Trafikverket att göra resursfördelningen utifrån faktiska behov.

Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

 

Är ministern beredd att verka för att en lägsta godtagbar standard fastställs för allmänna vägar?

Svar på skriftlig fråga 2020/21:790 besvarad av Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Svar på fråga 2020/21:790 av Per Åsling (C)
Anslag till länsvägar

Per Åsling har frågat mig om jag är beredd att verka för att en lägsta godtagbar standard fastställs för allmänna vägar.

Låt mig inledningsvis tydliggöra att medlen i länsplanerna finansierar viktiga åtgärder över hela vårt land. Medlen används dock inte för vägunderhåll. Länsplaneramarna är således inte det centrala i detta sammanhang. Trafikverket ansvarar för underhåll av samtliga statliga vägar. Huvudinriktningen för Trafikverkets genomförande av vägunderhållet är att verksamheten ska bidra till att upprätthålla funktionella och säkra vägar.

För belagda vägar tillämpar Trafikverket en fastställd underhållsstandard för det lägsta tekniska tillståndet som accepteras för vägytan. Underhållsstandarden baseras på samhällsekonomiska bedömningar. Vilket tillstånd som accepteras varierar med olika vägtyper, bland annat beroende på trafikmängden och vilken den högsta tillåtna hastigheten är. Majoriteten av det statliga vägnätet uppfyller standardens krav och avvikelsen för vägar utanför storstadsområden var under 2019 i storleksordningen cirka 2–6 procent, med viss variation mellan olika vägtyper. För storstadsvägar låg avvikelsen under 2019 på ungefär 10 procent.

En god tillgänglighet i hela Sverige är nödvändig för att det ska vara möjligt att bo, leva och verka i alla delar av landet samt för att få ett Sverige som håller ihop. Regeringen har därför sedan tidigare beslutat att avsätta 164 miljarder kronor över en tolvårsperiod för vägunderhåll i den nationella planen och därutöver genomfört riktade satsningar på såväl statliga som enskilda vägar i landsbygd på totalt 1 020 miljoner kronor under perioden 2018–2022. De senaste två åren har det gått över en kvarts miljard kronor till förstärkt bärighet på jämtländska vägar.

Regeringen har dessutom i budgetpropositionen för 2021 föreslagit ökning av anslaget till vägunderhåll med 500 miljoner kronor per år under perioden 2021–2023 där fokus bl.a. är på det finmaskiga vägnätet på landsbygden. Det är rekordsatsningar som regeringen gör, och det är satsningar som verkligen behövs. De satsningar som föreslås i budgetpropositionen för 2021 kommer skapa förutsättningar för att tidigarelägga och utöka underhållsåtgärder ytterligare och därmed förbättra tillgängligheten. Det är viktigt att vi fortsätter att göra rätt insatser i hela vägnätet där de gör nytta.

Stockholm den 9 december 2020

Tomas Eneroth

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.