Hantering av azerbajdzjanska krigsbrott

Skriftlig fråga 2020/21:875 av Markus Wiechel (SD)

till Utrikesminister Ann Linde (S)

Den fruktansvärda konflikten om Nagorno-Karabach mellan förövarna i Azerbajdzjan, Turkiet och syriska jihadister å ena sidan och offren i Republiken Artsach och Armenien å andra sidan har lämnat djupa sår. Att omvärlden varit så passiv, trots vetskapen om vad som skett, är ingenting vi kan förklara bort, ej heller med en hänvisning till byråkratiska processer eller att man önskar nå enighet inom EU eller det internationella samfundet. Kritiska uttalanden mot folkrättsliga överträdelser i all ära, men ord hjälper inte, särskilt inte när förövarna struntar fullständigt i kritik eller fördömanden.

I dag vet vi att omfattningen av krigsbrotten i regionen är stor. I sociala medier (men även utländska medier) finns det gott om vittnesmål som visar hur Azerbajdzjan och dess allierade medvetet attackerat civila. De har beskjutit alltifrån sjukhus och skolor till bostadsområden och river aktivt föremål som vittnar om den armeniska historien. Vidare har vi sett hur de förnedrat, torterat och till och med avrättat både krigsfångar och civila, vilket vi är många som sorgligt nog fått bevittna bland de videoklipp som cirkulerar på sociala medier. Konflikten har klart och tydligt visat att halshuggningar och andra dåd som vi närmast förknippat med Islamiska staten även förekommer där.

Utrikesminister Ann Linde önskas svara på följande fråga:

Vilka konkreta åtgärder kan vi förvänta oss att ministern vidtar i syfte att skyndsamt förhindra att fler krigsbrott sker, ställa ansvariga till svars och möjliggöra fångutväxling efter Azerbajdzjans anfallskrig mot Republiken Artsach och Armenien?