Kommunal beskattning
Skriftlig fråga 2020/21:932 av Anne Oskarsson (SD)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2020-12-10
- Överlämnad
- 2020-12-10
- Anmäld
- 2020-12-11
- Svarsdatum
- 2020-12-16
- Sista svarsdatum
- 2020-12-16
- Besvarad
- 2020-12-16
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
För närvarande skiljer sig de kommunala skattesatserna som mest med omkring 6 kronor mellan den kommun som har den högsta inkomstskattesatsen och den kommun som har den lägsta skattesatsen i Sverige. För vanliga löntagare som råkar vara skrivna i en högskattekommun med inkomster som ligger mellan riksgenomsnittlig årsinkomst och inkomster vid brytpunkten för statlig inkomstskatt uppstår på grund av detta en årlig skatteskillnad på 18 500–31 000 kr.
Det är för vanliga hushåll en betydlig summa pengar årligen. För hushåll belägna i perifera delar av landet där bilen är en fullkomlig nödvändighet – hushåll som dessutom drabbas av höga bränsleskatter och straffbeskattning i bonus–malus-systemet – är en högre skatt om hela 30 000 (!) kronor en betydande effekt av ett illa fungerande system.
Detta är en stor summa som kan jämföras med den av regeringen föreslagna regionala skattereduktionen på blygsamma 1 675 kr. Denna regionala skattereduktion är ett trubbigt verktyg som dessutom inte träffar alla landsbygdsområden i hela Sverige utan lämnar hela södra Sverige i sticket – Öland, Halland, Dalsland, Västra Götalandsregionen, för att bara nämna några exempel. Speciellt gäller detta för små kommuner med hög medelålder som har stora kostnader per invånare och samtidigt låg medelinkomst.
Dessutom är det ett faktum att de stora skillnaderna i kommunala skattesatser leder till att höginkomsttagare väljer bort landsbygden, trots att dessa kommuner rent ekonomiskt är i behov av att fler höginkomsttagare är skrivna i just deras kommuner.
Utvecklingen med allt större skillnader i skattesatser, trots det kommunala utjämningssystemet, leder i förlängningen till att förvärra splittringen av Sverige mellan stad och landsbygd.
Min fråga till finansminister Magdalena Andersson är:
Vilka konkreta åtgärder avser ministern att vidta för att komma till rätta med de stora skillnaderna i kommunala skattesatser som finns i Sverige?
Svar på skriftlig fråga 2020/21:932 besvarad av Statsrådet Lena Micko (S)
Svar på fråga 2020/21:932 av Anne Oskarsson (SD) Kommunal beskattning och fråga 202/21:944 av Anne Oskarsson (SD) Höjda skatter i kommuner och regioner
Anne Oskarsson har frågat finansministern vilka konkreta åtgärder hon avser att vidta för att komma till rätta med de stora skillnaderna i kommunala skattesatser som finns i Sverige. Anne Oskarsson har också frågat finansministern hur hon ser på den ekonomiska situationen i kommunsektorn ur ett skatteperspektiv, och om hon anser att det finns någon smärtgräns för hur hög kommunalskatt en vanlig löntagare rimligen kan betala, eller om ministern avser att vidta några åtgärder.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågorna.
Kommuner och regioner har en grundlagsfäst rätt att ta ut skatt för skötseln av sina uppgifter och skatteintäkter utgör en viktig intäktskälla för sektorn. Regeringen har under de senaste åren också tillfört kommuner och regioner omfattande statsbidrag för att förbättra förutsättningarna att utveckla välfärdens verksamheter och minska risken för nedskärningar eller skattehöjningar.
De generella statsbidragen fördelas via det kommunalekonomiska utjämningssystemet. Det kommunalekonomiska utjämningssystemet syftar till att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar för kommuner och regioner att tillhandahålla sina invånare likvärdig service, oberoende av strukturella förhållanden. Inom inkomstutjämningen utjämnas för skillnader i skattekraft, dvs. för skillnader i invånarnas inkomster. Inkomstutjämningen är långtgående och finansieras i huvudsak med statliga medel. I budgetpropositionen för 2021 är det föreslagna anslaget för det kommunalekonomiska utjämningssystemet ungefär 150 miljarder kronor.
Den 1 januari 2020 trädde förändringar i kostnadsutjämningen i kraft, som innebär en uppdaterad och förstärkt utjämning. Syftet med förändringarna är att systemet i högre grad ska ta hänsyn till gleshet och socioekonomiska faktorer, såsom utbildningsnivå och inkomst. Regeringen bedömer att detta stärker likvärdigheten.
I budgetpropositionen för 2021 föreslår regeringen att kommunsektorn tillförs 10 miljarder kronor i generella statsbidrag 2021, 5 miljarder beräknas kvarstå på anslaget för 2022. Dessa tillskott är utöver de 12,5 miljarder kronor för 2021 och framåt som redan har aviserats.
Att kommuner och regioner kan ta ut skatt för att sköta sina uppgifter är en grundläggande princip i den svenska förvaltningsmodellen/det svenska systemet och utgör en viktig grund för den lokala demokratin. Samtidigt förstår jag och delar frågeställarens oro för en utveckling där skillnader inom Sverige blir för stora. Ett välfungerande utjämningssystem är viktigt för att motverka en sådan utveckling och regeringen bedömer att förändringarna i kostnadsutjämningen bidrar till mer likvärdiga ekonomiska förutsättningar. För att stärka samtliga kommuner och regioner har regeringen också tillfört stora belopp till kommunsektorn.
Regeringen följer utvecklingen i kommunsektorn noga och avser att föra en politik som även framöver värnar välfärden. Staten, kommunerna och regionerna har ett gemensamt ansvar att hantera utmaningarna framöver. Pågående reformarbete och effektivitetsutveckling behöver fortsätta för att säkerställa en långsiktigt hållbar välfärdsverksamhet. Tillskott till kommunsektorn som regeringen har föreslagit och kan komma att föreslå i framtiden syftar till att utveckla välfärdens verksamheter och minska risken för nedskärningar eller skattehöjningar.
Stockholm den 16 december 2020
Lena Micko
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.