Rabatt vid historiskt hög invandring
Skriftlig fråga 2021/22:281 av Maria Malmer Stenergard (M)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2021-10-27
- Överlämnad
- 2021-10-27
- Anmäld
- 2021-10-28
- Svarsdatum
- 2021-11-03
- Sista svarsdatum
- 2021-11-03
- Besvarad
- 2021-11-03
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Den 26 oktober presenterade Europaparlamentets huvudförhandlare Tomas Tobé sina utgångspunkter för en ny asyl- och migrationshanteringsförordning. Syftet med förhandlingarna är att ta fram lagstiftning som ska ersätta Dublinförordningen och utgöra ramarna för EU:s migrationspolitik. Huvudförhandlaren pekar på några punkter som särskilt viktiga inför förhandlingarna, inte minst för Sveriges del.
En av dessa punkter är det som huvudförhandlaren kallar rabatt vid historiskt hög invandring. EU-kommissionens förslag innebär att ett land som kan visa att det tagit emot mer än dubbelt så många asylsökande som genomsnittet i EU per capita kan begära en minskad fördelningsandel. Problemet med förslaget är att beräkningarna bara går fem år tillbaka, vilket exempelvis innebär att Sverige inte kan räkna med år 2015 i statistiken. Alla minns vilket stort ansvar Sverige tog under detta år, och vi ser fortfarande konsekvenserna av det.
Det rimliga är, vilket också är huvudförhandlarens utgångspunkt, att det tidsspann bakåt som ett land kan tillgodoräkna sig ska vara tio år i stället för fem år.
Med anledning av detta vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:
Avser ministern att inom ramen för EU:s kommande asyl- och migrationshanteringsförordning arbeta för att Sverige, och andra länder, ska kunna tillgodoräkna sig sitt mottagande av asylansökningar tio år tillbaka i tiden i stället för EU-kommissionens förslag om fem år?
Svar på skriftlig fråga 2021/22:281 besvarad av Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Svar på fråga 2021/22:281 av Maria Malmer Stenergard (M)
Rabatt vid historiskt hög invandring
Maria Malmer Stenergard har frågat mig om jag avser att arbeta för att Sverige, och andra länder, i EU:s kommande asyl- och migrationshanteringsförordning ska kunna tillgodoräkna sig sitt mottagande av asylansökningar tio år tillbaka i tiden i stället för EU-kommissionens förslag om fem år.
I enlighet med den i riksdagen förankrade ståndpunkten har regeringen välkomnat kommissionens förslag och utgångspunkten att det gemensamma europeiska asylsystemet ska bygga på solidaritet mellan medlemsstaterna. Det är avgörande för ett fungerande gemensamt system att alla medlemsstater bidrar och tar ansvar, samt att en medlemsstat som utsätts för ett högt migrationstryck får stöd. Asylsystemet ska vara effektivt, rättssäkert, långsiktigt hållbart, humant och medge beslut av hög kvalitet som värnar asylrätten. Det är viktigt att solidaritetsmekanismen utformas på ett ändamålsenligt sätt och att det säkerställs att en medlemsstat som behöver hjälp får de stödinsatser som behövs. Det är också viktigt att den bidrar till en jämnare fördelning av asylsökande inom unionen.
En annan del som ska bidra till att uppnå en jämnare fördelning av asylsökande är förslaget att en medlemsstat som de senaste fem åren bedömt dubbelt så många asylansökningar per capita som EU-genomsnittet ska få sin andel av solidaritetsåtgärderna nedsatt med tio procent. Även förslaget att ansvarskriterierna för utfärdade viseringar och uppehållstillstånd, samt olaglig inresa, ska förlängas ska bidra till en bättre balans mellan medlemsstaterna. Det innebär att den medlemsstat där en olaglig inresa skett, eller som har utfärdat en visering eller ett uppehållstillstånd, ska ansvara för en asylsökande under en betydligt längre period än vad som gäller i dag. Detta är ett starkt svenskt intresse. Regeringen avser att verka för att förslagen i pakten i sin helhet ska bli väl balanserade.
Stockholm den 3 november 2021
Morgan Johansson
Intressenter
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.