Fransk-svenskt utredningssamarbete
Skriftlig fråga 2021/22:726 av Hans Wallmark (M)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2022-01-11
- Överlämnad
- 2022-01-12
- Anmäld
- 2022-01-13
- Svarsdatum
- 2022-01-19
- Sista svarsdatum
- 2022-01-19
- Besvarad
- 2022-01-19
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Utrikesminister Ann Linde (S)
EU:s byrå för straffrättsligt samarbete, Eurojust, låter meddela att Sverige och Frankrike inleder ett omfattande samarbete, en så kallad gemensam förundersökningsgrupp, för att utreda de internationella brott som begåtts av terrorister från Daish i Syrien och Irak och som huvudsakligen riktats mot yazidier. En gemensam förundersökningsgrupp är en avancerad samarbetsform som används då stater direkt utbyter information och bevisning mellan sig. Det uppges vara ett långsiktigt samarbete som ingåtts där bland annat offer för Daishs övergrepp ska intervjuas med målet att identifiera personer som brutit mot folkrätten genom deltagande i folkmord, krigsbrott och brott mot mänskligheten.
Detta är såklart ett välvilligt initiativ, men det leder också till frågor, inte minst mot bakgrund av att vi i Sverige har problem att lagföra personer som frivilligt rest till Syrien och Irak för att delta i dessa brott mot mänskligheten som man nu vill utreda. Regeringen har tidigare visat prov på senfärdighet i dessa frågor.
Min fråga till utrikesminister Ann Linde är:
Avser ministern att redogöra för de ställningstaganden som ligger till grund för detta samarbete och för hur samarbetet är tänkt att fungera?
Svar på skriftlig fråga 2021/22:726 besvarad av Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)
Svar på fråga 2021/22:726 av Hans Wallmark (M)
Franskt-svenskt utredningssamarbete
Hans Wallmark har frågat utrikesministern om hon avser att redogöra dels för de ställningstaganden som ligger till grund för den gemensamma utredningsgrupp som Sverige och Frankrike ingått för att utreda internationella brott som begåtts av terrorister från Daish i Syrien och Irak och som huvudsakligen riktas mot yazidier, dels för hur samarbetet är tänkt att fungera.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.
Frågan om lagföring och ansvarsutkrävande för de fruktansvärda brott som begåtts under Syrienkonflikten, inklusive av Daesh är en prioriterad fråga för regeringen och ett internationellt samarbete är avgörande för att kunna utreda och ställa de ansvariga för Daeshs brott till svars.
De brottstyper som framförallt är aktuella att utreda är folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Svenska brottsbekämpande myndigheter har en väl utvecklad förmåga att utreda sådana brott och de är också välansedda samarbetspartner internationellt. Enligt uppgift från myndigheterna pågår i nuläget ett flertal förundersökningar avseende svenska Daesh-återvändare.
De brottsbekämpande myndigheternas möjlighet att inrätta en gemensam utredningsgrupp är en sedan länge etablerad samarbetsform och används när det bedöms gynna pågående brottsutredningar i Sverige eller en annan stat. Svenska myndigheter deltar regelbundet i sådana här gemensamma utredningsgrupper. Eurojusts insatser för att stödja EU:s medlemsstater med att inrätta och samverka i sådana utredningsgrupper är många gånger av helt avgörande betydelse.
Att ingå i en gemensam utredningsgrupp är ett beslut som fattas av de brottsbekämpande myndigheterna utan regeringens involvering. Någon redovisning av hur samarbetet är tänkt att fungera eller resultatet av samarbetet är inte heller något som redovisas för regeringen. Detta är en del av myndigheternas självständiga verksamhet.
Från mitt perspektiv ser jag dock inledandet av den här gemensamma utredningsgruppen som ett viktigt steg i kampen för ansvarsutkrävande av Daeshs brott. Jag kommer med stort intresse fortsätta att följa utfallet av myndigheternas arbete.
Stockholm den 19 januari 2022
Morgan Johansson
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.