Allemansrätten på Unescos immateriella kulturarvslista

Skriftlig fråga 2021/22:786 av Elin Segerlind (V)

till Kulturminister Jeanette Gustafsdotter (S)

Allemansrätten är en gammal sedvanerätt i Sverige som har ursprung i medeltiden. Den ger alla människor möjlighet att, utan samtycke från markägaren, vistas i naturen och exempelvis plocka bär och svamp. Allemansrätten finns även i Norge och Finland, och möjligheterna att röra sig fritt i naturen har skapat stort intresse för friluftsliv och rekreation i skog och mark i dessa länder.

Immateriellt kulturarv är traditioner, seder och bruk som har överförts mellan generationer. En konvention om tryggandet av det immateriella kulturarvet antogs 2003, och konventionen undertecknades av Sverige 2011. Konventionen har stort fokus på dem som utövar det levande kulturarvet. Varje land som undertecknat konventionen ska göra en förteckning över immateriellt kulturarv för att skapa överblick och ge möjlighet till bättre överföring av kunskap. Sveriges nationella förteckning kallas för Levande traditioner, och där ingår bland annat allemansrätten. Det är även möjligt för ett land att föreslå att ett immateriellt kulturarv ska ingå i Unescos internationella lista. Tanken med listan är att synliggöra immateriella kulturarv från olika delar av världen, öka kunskapen om det immateriella kulturarvets betydelse och främja dialog mellan människor.

Vänsterpartiet anser att allemansrätten aktivt måste värnas. Det finns aktörer som förespråkar inskränkningar av allemansrätten, vilket skulle riskera att i förlängningen göra friluftslivet till en klassfråga. Att lyfta allemansrätten till Unescos internationella immateriella kulturarvslista skulle enligt vår uppfattning vara ett lämpligt sätt att stärka dess värde för det stora flertalet.

Med anledning av detta vill jag fråga kulturminister Jeanette Gustafsdotter:

Avser ministern att verka för att allemansrätten ska ingå i Unescos internationella immateriella kulturarvslista?