Utvecklingen i Nicaragua

Skriftlig fråga 2022/23:560 av Markus Wiechel (SD)

till Utrikesminister Tobias Billström (M)

Den 15 februari i år förlorade 94 personer sitt nicaraguanska medborgarskap till följd av att de tillhört den politiska oppositionen i landet. Den nicaraguanska regimen har konsekvent riktat in sig på människorättsförsvarare, politiker, journalister och till och med studenter när de försökt pressa tillbaka folkviljan. Utöver hot, trakasserier, godtyckliga frihetsberövanden och ett allmänt förtryck av oliktänkande har man tvingat massor av politiska fångar i exil, och innan valet 2021 fängslades rent av samtliga oppositionskandidater.

Den nicaraguanske diktatorn Daniel Ortega gör med andra ord sitt yttersta för att göra sig av med alla kritiska röster från landet. Han bryter tydligt mot internationell lag och agerar i strid med vad som kan anses vara fundamentala mänskliga rättigheter. Sorgligt nog ökar snarare än minskar dessutom de regimsanktionerade tillslagen.

Det finns helt klart flera skäl för den fria världen att stödja oppositionen i Nicaragua och att sätta press på regimen. En specifik fråga är dock särskilt aktuell just nu mot bakgrund av att människor för närvarande blir statslösa, vilket innebär att de berövas sin självklara mänskliga rätt att tillhöra ett land. En statslös person nekas sina medborgerliga och politiska rättigheter och kan ha svårt att få tillgång till mänskliga rättigheter som utbildning, sjukvård, sysselsättning och rörelsefrihet.

Den nicaraguanske diktatorn skapar därmed ett farligt prejudikat som riskerar att spridas till andra diktaturer, och agerandet strider mot artikel 15 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Dessutom strider det mot ett FN-fördrag från 1961 om att ingen regering kan beröva någon person eller grupp av personer deras nationalitet på grund av ras, etniska, religiösa eller politiska skäl, som bland annat Nicaragua har undertecknat.

Till följd av dessa händelser har flera aktörer vädjat till omvärlden att agera, däribland Civil Rights Defenders (CRD) som specifikt riktat sig till den svenska regeringen i egenskap av ordförandeland i EU. De pekar bland annat på att respekten för mänskliga rättigheter är en väsentlig del" i associeringsavtalet mellan EU och sex länder i Centralamerika (bland dem Nicaragua). Att respekten för mänskliga rättigheter har denna status i avtalet innebär att det finns mycket konkreta åtgärder som en part i avtalet bör vidta om en annan part bryter mot mänskliga rättigheter. Enligt CRD måste därför den svenska regeringen omedelbart inleda en process mot Nicaragua.

CRD menar också att den svenska regeringen behöver lyfta den snabbt försämrade människorättssituationen i Nicaragua på unionens agenda för EU-Celac-toppmötet i juli. EU bör även sätta press på den nicaraguanska regeringen för att frige samtliga politiska fångar samt garantera alla nicaraguaners rätt att återvända till sitt hemland. Sist men inte minst bör ansvariga för kränkningar av mänskliga rättigheter ställas till svars.

Mot bakgrund av ovanstående önskar utrikesminister Tobias Billström svara på följande fråga:

Vilka åtgärder avser ministern, inte minst under tiden som Sverige är ordförandeland i EU, att vidta mot den nicaraguanska regimen mot bakgrund av den senaste tidens destruktiva utveckling i landet?