Förs. 1984/85:26

Framställning / redogörelse 1984/85:26

PDF
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Förs. 1984/85:26

Förslag
1984/85: 26

Riksdagens förvaltningskontors förslag om vissa frågor rörande
säkerhetsskyddet i riksdagen

Till riksdagen
Sammanfattning

Riksdagen begärde förra året att utvärdering av säkerhetsskyddet skulle
göras. På grundval av en inom förvaltningskontoret företagen utredning
föreslår förvaltningsstyrelsen en komplettering av tilläggsbestämmelserna
till riksdagsordningen i syfte att säkerställa ordningen på plenisalens åhörarläktare.
Förslaget innebär en lagfäst skyldighet för åhörare att avlämna
ytterkläder, väskor m. m. i allmänhetens entré.

Förvaltningsstyrelsen föreslår vidare att frågan om möjligheten att i
spända lägen tillämpa skärpt kontroll för tillträde till åhörarläktaren skall
utredas. Det nuvarande provisoriska förbudet mot inspelning av bilder från
övervakningskameror i riksdagens lokaler förslås bli permanentat. Styrelsen
föreslår också att möjligheterna att i säkerhetssystemet lagra uppgifter
om vissa in- och utpasseringar skall utmönstras. För riksdagens telefonväxel
finns en anläggning som syftar till att spåra bombhot och som
innebär möjlighet att spela in den del av ett telefonsamtal som förs med
telefonisten. Denna anläggning föreslås bli använd endast vid särskilda
tillfällen. Beträffande frågan om anlitande av entreprenör för utförande av
en viss del av bevakningen föreslås inte någon ändring i nuvarande ordning.

I en reservation från moderata samlingspartiets företrädare yrkas att
frågan om förbud mot inspelning av bilder från de övervakningskameror
som kan riktas mot plats för allmänheten skall utredas.

Inledning

Då lagen (1983:953) om säkerhetsskyddet i riksdagen antogs uppdrog
riksdagen (KU 1983/84:6) åt förvaltningskontoret att göra en allmän utvärdering
av om säkerhetsåtgärderna fått en alltigenom lämplig utformning
från säkerhetssynpunkt och med hänsyn till den öppenhet som skall prägla
riksdagens arbete. Härvid åsyftades bl.a. kontrollen av inpasseringen till
åhörarläktaren. I beslutet aktualiserades också frågan om utmönstring av
lagringsmöjligheter då det gäller registrering av enskilda passager i riksdagens
lokaler. Riksdagen ansåg att sådana möjligheter borde utgå ur bevakningssystemet
och uppdrog åt förvaltningskontoret att verkställa detta.
1 Riksdagen 1984185. 2 sami. Nr 26

Förs. 1984/85:26

2

Riksdagen tog också upp frågan om i vilken utsträckning bevakningspersonalen
bör vara egen eller inhyrd och uttalade att det skulle undersökas
om det inte vore att föredra att personalen vid larmcentralen är riksdagsanställd.

För att utreda och framlägga förslag med anledning av bl. a. anförda
frågor tillsatte förvaltningsdirektören den 11 januari 1984 en arbetsgrupp
bestående av avdelningschefen Boije Gustafsson, ordförande, föredragandena
Staffan Hansson, projektledare, och Jan-Eric Gutsjö samt säkerhetschefen
Anders Oreland.

Resultatet av gruppens arbete har sedan det anmälts för förvaltningsdirektören
behandlats av förvaltningsstyrelsen. Förvaltningsstyrelsen lägger
i de olika frågorna fram följande förslag.

Kontrollen av inpasseringen till åhörarläktaren

Enligt 2 kap. 4 § riksdagsordningen är kammarens sammanträden offentliga.
Åhörare som stör ordningen kan enligt tilläggsbestämmelsen 2.4.1
genast utvisas. Om oordning uppstår bland åhörare har talmannen möjlighet
att utvisa samtliga åhörare. För att säkerställa ordningen på åhörarläktaren
bör vissa ytterligare preciseringar göras i lagtexten. Dessa ansluter
till nuvarande praxis. Bevakningspersonalen anmodar sålunda allmänheten
i dag att lägga av ytterkläder och ställa ifrån sig väskor i särskilda
utrymmen i anslutning till entrén. Där finns också särskilda förvaringsboxar
för ändamålet. Systemet har hittills fungerat utan stöd av skrivna
regler. En vägran att efterkomma bevakningspersonalens anmaningar kan
ge upphov till problem, och rutinerna bör därför ha författningsstöd.

Kompletterande bestämmelser skulle syfta till att förhindra att personer
medför vapen eller andra föremål som kan åstadkomma skada i kammaren
eller störa ordningen under sammanträdena. Mindre väskor för sedvanliga
personliga tillhörigheter, såsom damhandväskor, bör liksom hittills få
medtas om det inte finns anledning till misstanke att väskan innehåller
föremål som nu nämnts.

Riksdagen (KU 1983/84:6) uttalade då lagen (1983:953) om säkerhetsskyddet
i riksdagen antogs att det inte är lämpligt att vid sidan av riksdagsordningen
ge särskilda regler om ordningen på åhörarläktaren. Bestämmelser
i ämnet bör därför införas som en komplettering av den nämnda
tilläggsbestämmelsen 2.4.1 i riksdagsordningen. Förvaltningskontoret föreslår
att tilläggsbestämmelsen kompletteras på sätt framgår av bilaga.
Ändringen föreslås träda i kraft den 1 december 1985.

De föremål som särskilt omhändertas skall mottas mot avlämnande av
kvitto och förvaras på betryggande sätt. Möjlighet skall finnas att lämna
föremål till förvaring i stöldsäkra förvaringsboxar. Föremålen skall återlämnas
då personen i fråga lämnar riksdagens lokaler.

Det kan uppkomma lägen då det finns behov att skärpa inpasseringskontrollen
på riksdagens läktare. I sammanhanget kan som parallell hänvisas

Förs. 1984/85:26

3

till den säkerhetskontroll som enligt särskild lag (1981: 1064) kan tillämpas
vid domstolsförhandlingar. Behovet av kontroll kan uppkomma hastigt vid
ett hot som innebär allvarlig fara för liv, hälsa eller frihet eller omfattande
förstörelse av egendom. Det kan därför vara skäl att införa en lag om
skärpt kontroll som kan sättas i kraft omedelbart, förslagsvis efter beslut
av riksdagens talman. Frågan om införande av en sådan lag bör övervägas i
särskild ordning i en parlamentariskt sammansatt utredning. I sammanhanget
finns problem av principiell natur och vidare kan det finnas anledning
att diskutera motsvarande fråga för andra beslutande politiska församlingar.

Inspelning av bilder från övervakningskameror

I riksdagens lokaler finns sex övervakningskameror, som kan riktas mot
plats till vilken allmänheten har tillträde. Vidare finns liknande apparatur
vid 14 dörrpassager i lokalerna.

Inspelning av bilder från de sex övervakningskamerorna kräver beslut
av länsstyrelsen. Riksdagen har den 2 december 1983 fått länsstyrelsens
tillstånd att bruka kamerorna under vissa förutsättningar.

Förvaltningsstyrelsen har genom beslut den 21 mars 1984 tills vidare
förbjudit inspelning av bilder från säkerhetsanläggningens övervakningskameror
och intern-TV.

Genom beslut av förvaltningsstyrelsen denna dag har förbudet permanentats.
Inspelningsmöjligheten har eliminerats genom att videoapparaturens
kabelanslutning till kamerorna lossats och apparaturen avlägsnats.

Borttagande av möjlighet att lagra uppgifter i passagekontrollsystemet

Riksdagens säkerhetssystem är utformat för att möjliggöra en automatisk
kontroll av tillträdet vid entréer och vissa dörrar inomhus där en
kontinuerlig bevakning inte ombesörjs genom bemanning med bevakningspersonal.
För ändamålet har riksdagsledamöter, tjänstemän och andra
personer, som har en självständig tillträdesrätt till riksdagens lokaler,
försetts med antingen ID-kort eller passerkort som innehåller en för varje
kort unik kod. Koden kan ”avläsas” av kortläsare som monteras i anslutning
till låsta entréer och dörrar inom lokalerna. Om kortet är behörigt
låses dörren upp automatiskt vid användningen. Är kortet spärrat eller
ogiltigt av annan anledning upplyses om detta genom att texten ”Ej behörig”
visas i kortläsaren. Passage kan då inte äga rum.

Säkerhetssystemets utformning gör det i och för sig möjligt att samla
information om i vilken kortläsare och vid vilken tidpunkt ett visst eller
vissa kort använts. Registrering (loggning) av sådan information kan beordras
endast av den eller de personer som har tillgång till den behörighetskod
som medger åtkomst till systemets samtliga funktioner. Meddelande
om passager skrivs härvid in i tidsföljd i en separat s. k. loggskrivare, som
är kopplad till huvuddatorn. Någon registrering av passagemeddelanden
tl Riksdagen 1984185. 2 sami. Nr 26

Förs. 1984/85:26

4

sker således ej i huvuddatorn. Den loggningsfunktion som gäller för passagemeddelanden
skiljer sig i väsentligt avseende från motsvarande funktion
i den del av säkerhetssystemet som utlöser larm och operatörsåtgärder. I
sistnämnda fall sker loggning helt automatiskt och är således inte beroende
av att detta beordras.

En eliminering av vaije teknisk möjlighet att i datasystemet lagra uppgifter
rörande enskilda passager förutsätter någon form av modifiering i
datasystemets programvara. Detta skulle beröra en större del av programvaran
och kräva avsevärda förändringar i hela datorsystemet. Strukturen i
programvaran måste i så fall ses över och nya omfattande tester utföras.
Vidare behövs nya program för löpande underhåll och service. Härtill
kommer att ny maskinvara måste konstrueras för att felsökning skall
kunna utföras på anläggningen. Sammantaget skulle dessa åtgärder kräva
stora resurser och vara tidskrävande. Det är inte möjligt att göra en exakt
kalkyl av de kostnader som så omfattande modifieringar skulle föra med
sig. Enligt en kostnadsberäkning som utförts av leverantören till datasystemet
kan kostnaderna beräknas till över 1 milj. kr.

Ett alternativ till en sådan omfattande modifiering som nyss sagts skulle
vara en förändring av systemet som innebär att registrering kan ske endast
av ogiltiga kort. En möjlighet att, om så önskas, återgå till fullständig
loggning i enlighet med det ursprungliga programmet finns därvid. Kostnaden
för en modifiering i enlighet med det sistnämnda alternativet har
beräknats till ca 260000 kr. Genom modifiering i enlighet med detta alternativ
skapas inte någon fullständig garanti för att inte någon genom obehörig
manipulation med systemet kan registrera kort - även giltiga sådana
- som används vid passager. Information kan dock icke samlas på ett enda
ställe. Det skulle därför efter en modifiering som nu nämnts föreligga
betydande svårigheter för obehörig utvinning av information ur systemet.

Vid sidan av de nu redovisade möjligheterna till modifiering i programvaran
finns möjligheten att bibehålla programvaran intakt och i stället
utesluta registreringsmöjligheten på annat sätt. Registreringen sker med
hjälp av en skrivare som är ansluten till säkerhetsdatorn med en kabel.
Genom att koppla ur skrivaren och plombera anslutningskopplingen samt
se till att utrymmet för kabelanslutningen är säkert låst förhindras registreringsmöjligheten
effektivt under förutsättning att ingen obehörig kan öppna
dörren. Datorn finns i ett låst rum. Om dörren till kabelanslutningen
dessutom förses med särskilt lås kommer det att krävas att två lås öppnas
för att nå anslutningen för kabeln.

Sammanfattningsvis kan konstateras att en förändring av systemet som
innebär att loggningsfunktionen avlägsnas ur programvaran kräver omfattande
och kostsamma åtgärder. Härtill kommer att konsekvenserna med
en omfattande omkonstruktion inte kan säkert överblickas. Det har dessutom
numera framkommit att det inte finns någon teknisk möjlighet att i den
”minnesbank” i datorn som lagrar de senaste 500 händelserna, lagra

Förs. 1984/85:26

5

uppgifter rörande andra passagekort än sådana som både spärrats och
lagrats i systemet. Det finns således inte någon möjlighet att via ”minnesbanken”
få en utskrift av en förteckning som visar var och när icke
spärrade kort använts för enskilda passager.

Med hänvisning till vad ovan sagts förordar förvaltningsstyrelsen att
man löser det uppkomna problemet genom att avlägsna skrivaren och vidta
de åtgärder för låsning som tidigare beskrivits. Vidare bör föreskrivas att
nyckeln till datorutrymmet för kabelanslutningen endast utlämnas till säkerhetschefen
och att dörren till datorrummet öppnas av larmcentralens
personal. Skrivaren kan bli aktuell att använda i samband med service av
datasystemet. Efter sådan service skall säkerhetschefen kontrollera att
skrivaren avlägsnas och kabelanslutningen plomberas och att dörren till
utrymmet i datorn låses. Den närmare regleringen av tillträdet till datorrummet
och utrymmet i datorn samt hanteringen av skrivaren bör framgå
av instruktionerna för den berörda personalen.

Telefonväxelns anläggning för registrering av bombhot

Anläggningen för registrering av bombhot består av ett centralskåp i
riksdagens telefonväxel samt sex manöverapparater placerade vid vardera
av sex telefonistplatser. Vid varje telefonistplats finns bandspelare. Centralskåpet
innehåller sex bandspelare. Anläggningen har hittills inte varit
inkopplad. Den skall i princip fungera så att den automatiskt spelar in
inledning av telefonsamtal som en växeltelefonist för med en uppringande.
I och med att samtalet kopplas till den som söks kopplas inspelningsapparaturen
automatiskt bort. Inspelningen sker på ett ändlöst band och spelas
fortlöpande bort efter 15 minuter. För att man skall kunna spela av bandet
måste detta stoppas och överföras till centralskåpet.

Anläggningen bör enligt förvaltningsstyrelsens uppfattning användas endast
vid särskilda tillfällen, t. ex. i samband med öppnandet av riksmöten.
Utnyttjandet av anläggningen bör vara en åtgärd som förvaltningskontoret
beslutar om enligt 7 § lagen (1983:953) om säkerhetsskyddet i riksdagen.

Centralskåpet till anläggningen skall låsas och nyckeln förvaras i larmcentralen.
Skåpet får tömmas på inspelat material enbart av säkerhetschefen.
Rapport om avspelat band skall omedelbart lämnas till förvaltningsdirektören.
Den närmare regleringen bör framgå av en instruktion beträffande
handhavandet av anläggningen.

Bevakningspersonalens sammansättning

För närvarande anlitar riksdagen en entreprenör för bemanning i larmcentralen
samt vid allmänhetens entré och åhörarläktaren. Vidare används
företagets personal vid sjukdomar och vakanser bland den av riksdagen
direkt anställda bevakningspersonalen. Vid entrén och på läktaren arbetar
entreprenörsanställda normalt endast vid plena som beräknas pågå mer än
två timmar samt vid mera omfattande visningsverksamhet. Även vid vis -

Förs. 1984/85:26

6

ningar för allmänheten lördagar och söndagar utnyttjas personal från entreprenören.

I larmcentralen, som är ständigt bemannad, har entreprenadföretaget 11
personer som i huvudsak är utbildade för detta ändamål men som kan
användas för samtliga förekommande bevakningsuppgifter i riksdagen.
För tjänstgöring i entréer och för att betjäna allmänheten har entreprenören
åtta personer utbildade. Totalt är alltså 19 personer användbara för
riksdagens behov. Genom att vaktbolaget permanent avdelat personal för
riksdagens behov har denna fått möjlighet att känna igen riksdagens ledamöter
och tjänstemän. Riksdagen är dessutom alltid garanterad att personalförstärkning
kan vara på plats inom 10 minuter från anrop. Vaktbolaget
har avtal med jourfirmor för snabba åtgärder vid skadegörelse eller fel på
t. ex. fönster och lås.

Riksdagen har utöver arbetsledning egna anställda för bevakning.

En förutsättning för övergång till egen personal i larmcentralen bör vara
att kvaliteten på bevakning och service inte minskar. Om man ersätter
bevakningsföretagets personal i larmcentralen med egen personal kommer
även inhyrningen av personal till allmänhetens entré och bevakningsföretagets
service i övrigt att påverkas. Larmcentralen utgör nämligen en
ekonomisk och personell bas för vaktbolagets uppdrag i riksdagen.

Om all bevakning utförs med egen personal skulle personalen behöva
förstärkas med minst 18 tjänster. Av dessa åtgår tio tjänster för bemanning
av larmcentralen. För att klara allmänhetens entré och åhörarläktaren
skulle ytterligare minst fem personer behöva anställas. För att kompensera
riksdagen för bortfallet av den jourorganisation som bevakningsbolaget
garanterar krävs ytterligare en person i tjänst under vardagsnätter och
dygnet runt lördagar och söndagar. Detta innebär en förstärkning med tre
tjänster. Med denna organisation skulle man kunna klara alla uppgifter,
men det förutsätter att övertid får tillgripas under vissa perioder. Under
vissa tider blir det svårt att sysselsätta personalen med meningsfulla uppgifter.

En jämförelse mellan att bibehålla nuvarande ordning med en kombination
av egen och inhyrd personal och att övergå till att sköta verksamheten
helt med egen personal visar att ekonomiska och praktiska skäl talar för att
behålla den nuvarande organisationen. De anställdas organisationer i riksdagen
har inte haft något att erinra mot att det nuvarande systemet bibehålls
tills vidare.

Med hänvisning till det anförda föreslår förvaltningskontoret att den
nuvarande organisationen för bevakningen bibehålls.

Återstående frågor

En fråga som återstår att bearbeta är informationen om säkerhetsskyddet.
Vidare behövs utbildning i säkerhetsfrågor och rådgivning beträffande
handhavandet av hemliga handlingar.

Förs. 1984/85:26

7

Förvaltningskontoret avser att under hösten ge en allmän information
om säkerhetsfrågorna till ledamöter och tjänstemän. Beträffande utbildningsinsatser
kan nämnas att säkerhetsenheten medverkar i introduktionskurser
för nyanställda samt att en kurs i sekretessfrågor planeras.

Hemställan

Förvaltningskontoret hemställer

1. att riksdagen antar det i bilagan framlagda förslaget till lag om
ändring i riksdagsordningen,

2. att riksdagen under parlamentarisk medverkan låter utreda frågan
om en lag om skärpt kontroll i vissa fall vid inpassering till
riksdagens åhörarläktare,

3. att riksdagen godkänner vad förvaltningskontoret i övrigt anfört i
detta förslag.

I handläggningen av detta ärende har deltagit, föutom undertecknad
ordförande, riksdagsledamöterna Alf Wennerfors (m), Stig Olsson (s),
Martin Olsson (c), John Johnsson (s). Rolf Clarkson (m), Björn Molin (fp),
Tommy Franzén (vpk) och Lilly Bergander (s) samt personalföreträdarna
Anders Forsberg (SACO/SR), Lennart Hedlund (SF) och Eva Lundgren
(ST).

Stockholm den 2 maj 1985
RIKSDAGENS FÖRVALTNINGSKONTOR

INGEMUND BENGTSSON

Gunnar Grenfors

Förs. 1984/85:26

8

Reservation

Inspelning av bilder från övervakningskameror

Alf Wennerfors och Rolf Clarkson (båda m) anser

dels att den del av förslaget som på s. 3 börjar med ”Genom beslut” och
slutar med ”apparaturen avlägsnats” bort ha följande lydelse:

Genom beslut av förvaltningsstyrelsen denna dag har förbudet permanentats
i fråga om inspelning genom intern-TV. Inspelningsmöjligheterna
har eliminerats genom att videoapparaturens kabelanslutning till kamerorna
lossats och apparaturen avlägsnats. Frågan om förbud mot inspelning
av bilder från övervakningskameror som kan riktas mot plats till vilken
allmänheten har tillträde bör prövas av den utredning som enligt det ovan
anförda föreslås för att utreda frågan om skärpt kontroll för inpasseringen i
vissa fall till åhörarläktaren,

dels att förvaltningskontorets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2.

att riksdagen under parlamentarisk medverkan låter utreda frågan
om en lag om skärpt kontroll i vissa fall vid inpassering till
riksdagens läktare och frågan om förbud mot inspelning av bilder
från de övervakningskameror i riksdagens lokaler som kan riktas
mot plats till vilken allmänheten har tillträde,

Förs. 1984/85:26

9

Bilaga

Förslag till
Lag om ändring i riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs att tilläggsbestämmelsen 2.4.1 riksdagsordningen1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Tilläggsbestämmelse

2.4.1

1 plenisalen skall finnas särskilda platser för åhörare. Åhörare som
uppträder störande kan genast utvisas. Om oordning uppstår bland åhörare,
kan talmannen utvisa samtliga åhörare.

Besökare till åhörarläktaren skall
på anmodan avlämna ytterkläder
och väskor samt föremål, som kan
användas för att störa ordningen i
plenisalen, för förvaring under besöket
på åhörarläktaren iför ändamålet
avsedda utrymmen. Den som
inte efterkommer sådan anmodan
får vägras tillträde till åhörarläktaren.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1985.
'' Riksdagsordningen omtryckt 1983:86.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985