Förslag till riksdagen

Framställning / redogörelse 1988/89:14

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Förslag till riksdagen

angående ett till riksgäldskontoret riktat
ackordsförslag från Götaverken Arendal AB

Förs.

1988/89:14

Dnr G 88354

Götaverken Arendal AB (GVA) har i skrivelse 1988-09-08 framlagt ett till
riksgäldskontoret riktat förslag om ackord uppgående till USD 140,9
miljoner, som motsvarar 874 milj. kr. vid nu aktuell dollarkurs (kurs 6:20).
Utöver ackordsförslaget omfattar skrivelsen begäran om förlängd amorteringstid
för kvarvarande statsgaranterade lån efter genomfört ackord samt
amorteringsanstånd under viss tid för några av lånen.

Enligt 9 § lagen (1982:1158) om riksgäldskontoret stadgas följande om
ackord.

Efter prövning i varje särskilt fall får riksgäldskontoret besluta om ackord.

Ett ackordsförslag får antas endast om det kan anses vara till förmån för
det allmänna. Ackordsförslag som inte framställs i konkurs eller enligt
ackordslagen (1970:847) får antas endast på villkor att även övriga borgenärer
som ackordet angår godkänner detta. I övriga fall får riksgäldskontoret
inte besluta om ackord utan riksdagens särskilda medgivande.

Det nu framlagda ackordsförslaget är riktat endast till riksgäldskontoret.
Övriga borgenärer som ackordet med hänsyn till fordringarnas inbördes
ställning borde angå är alltså inte vidtalade. Därför förutsätts riksdagens
medgivande för att riksgäldskontoret skall kunna anta ackordsförslaget.

Bakgrund

Riksdagen har alltsedan 1963 vid skilda tillfällen bemyndigat riksgäldskontoret
att utfärda kreditgarantier (statliga borgensåtaganden) inom ramen för
det statliga varvsstödet, s.k. fartygskreditgarantier. Utestående fartygskreditgarantier
uppgick per 1988-06-30 till ca 8 900 milj. kr.

GVA har under årens lopp byggt ett antal offshore-plattformar för
oljeutvinning. Beställarna har huvudsakligen finansierat sig genom banklån
med garanti från riksgäldskontoret. Värdet av sådana statsgaranterade lån
uppgår i dag till ca 3 100 milj. kr.

Den svaga marknaden för offshore-plattformar, beroende på det relativt
låga oljepriset, har lett till att de olika plattformarnas ägare fått ekonomiska
problem; bl.a. försattes Consafe AB i konkurs hösten 1985.

GVA har i samband med leveranserna tecknat s.k. varvsborgen avseende
de vid varvet byggda plattformarna. Detta innebär att GVA gentemot
riksgäldskontoret har ansvarat för att låntagaren/ägaren infriar sitt eventuella
regressansvar mot riksgäldskontoret. GVA har således vid fallissemang
stått för den slutliga risken. Bolaget har även från början, självt eller genom

1 Riksdagen 1988/89.2 sami. Nr 14

olika dotterbolag, haft mindre ägar- och gäldsandelar i vissa plattformar. Förs. 1988/89:14

Efter det att Consafe AB försattes i konkurs har G VA, som ett led i arbetet
att finna nya ägare till plattformarna, löst ut konkursboet och övriga
delägare. Bolagets borgensansvar för dessa plattformar har därigenom
kompletterats med ett gäldsansvar för de dotterföretag inom GVA-koncernen
som har förvärvat plattformarna. Genom riksdagsbeslut 1986 (prop.

1985/86:120, NU 34, rskr. 315) har GVA:s borgensansvar, med undantag av
ansvaret för Consafe-enheterna, nedsatts till 10 % av utestående statsgaranteraf
lånebelopp. Därutöver skall varvet enligt riksdagsbeslutet täcka 15 %
av eventuell garantiförlust utöver de 10 %.

I dag uppgår summan av GVA-koncernens borgens- och gäldsansvar för
offshore-plattformar till ca 2 200 milj. kr. varav ca 1 900 miljoner hänför sig
till Consafe-enheterna.

Den svaga marknaden har vidare lett till låga försäljningsvärden för
offshore-plattformar. De bokförda värdena på GVA-koncernens egna
plattformar och andelar i sådana överstiger kraftigt nuvarande marknadsvärden.
Med anledning härav lämnade bolagets revisorer för 1987 en s.k. oren
revisionsberättelse. Plattformarna belastar även GVA:s resultaträkning
genom att de inte täcker sina drifts- och räntekostnader.

De höga bokförda värdena i 1987 års bokslut för GVA godtogs bl.a. med
hänsyn till planerade försäljningar av plattformarna till höga priser till
kommanditbolag, kombinerat med utförsäljning av kommanditbolagsandelar.

Riksgäldskontoret behandlade under 1987 en ansökan från GVA om
godkännande av försäljning till ett kommanditbolag och ändrade finansieringsvillkor
avseende sex bostadsplattformar härrörande från Consafekonkursen.
Den statsgaranterade lånevolymen avseende plattformarna
uppgick till drygt USD 200 miljoner. Mot slutet av 1987 stod det emellertid
klart att andelar i kommanditbolaget motsvarande det externa andelskapitalet
inte skulle kunna säljas före årsskiftet. GVA beslöt därför att avvakta med
försäljningen.

I maj 1988 ansökte GVA på nytt om riksgäldskontorets godkännande av
försäljning till ett kommanditbolag. Sedan riksgäldskontoret hemställt om
statens industriverks yttrande över ansökan, hemställde verket i sin tur om
regeringens ställningstagande till ansökan. Verkets hemställan till regeringen
var föranledd bl.a. av den tilltänkta ägarförändringens skattemässiga
konsekvenser.

Regeringens beslut 1988-09-01

I sitt beslut 1988-09-01 konstaterade regeringen att den tilltänkta ägarförändringen
innebar sådana skattemässiga konsekvenser att det ekonomiska
utfallet för staten som helhet med stor sannolikhet kunde komma att bli
negativt. Regeringen ansåg därför att staten inte borde medverka till
försäljningen.

Regeringen konstaterade vidare att en utebliven försäljning innebar en
stor ekonomisk nackdel för GVA. Kompensation från staten borde, enligt
regeringens mening, ske genom att riksgäldskontoret antog, helt eller delvis,

ett till kontoret riktat ackordsförslag från GVA. En sådan uppgörelse borde
enligt regeringen göras på ett sådant sätt att GVA:s fortbestånd tryggades.

Regeringen, som avstyrkte GVA:s ansökan, hemställde till fullmäktige i
riksgäldskontoret att efter hörande av riksdagen i den utsträckning som
behövdes vidta de åtgärder som kunde erfordras med anledning av ett
ackordsförslag från GVA.

Yttrande 1988-11-01 från statens industriverk (SIND)

Riksgäldskontoret har hemställt om yttrande från SIND över GVA:s
föreliggande ansökan om ackord. I sin hemställan till SIND angav riksgäldskontoret
att det särskilt bör utredas vad det ekonomiska utfallet för kontoret
i dess egenskap av garantigivare skulle bli vid en konkurs för GVA.

SIND uppdrog åt Öhrlings Revisionsbyrå AB (Öhrling) att analysera dels
det ekonomiska utfallet för riksgäldskontoret vid en konkurs för GVA, dels
frågan om erforderlig storlek av ett ackord för att trygga GVA:s fortbestånd.

I sitt yttrande till riksgäldskontoret konstaterar SIND inledningsvis att
GVA:s finansiella situation är sådan att kapitaltillskott i någon form måste
ges senast per bokslutsdagen 1988-12-31, om likvidationsplikt och sannolik
konkurs skall kunna undvikas. Väsentliga nedskrivningar måste göras av de
olika offshore-enheternas bokförda värden. GVA saknar den erforderliga
ekonomiska styrkan för detta.

Enligt Öhrlings utredning kan bristen vid en konkurs för GVA beräknas
uppgå till ca 700 milj. kr. Av bristen skulle ca 225 milj. kr. bli hänförliga till
riksgäldskontoret på grund av garantiåtaganden. Moderbolaget, det statsägda
Celsius Industrier AB (Celsius), skulle på grund av borgensåtaganden för
GVA drabbas av en förlust på ca 400 milj. kr. Den resterande bristen vid en
konkurs, ca 75 milj. kr., skulle bli hänförlig till oprioriterade fordringsägare.

Celsius skulle vid en konkurs för GVA, utöver ovannämnda förlust, även
förlora det bokförda värdet av aktierna i dotterbolaget uppgående till 581
milj. kr. Av nuvarande eget kapital i Celsius skulle alltså ca 1 000 milj. kr. gå
förlorat. Kvarvarande kapital i moderbolaget skulle därmed bli helt otillräckligt
för Celsius-koncernens fortbestånd.

Storleken av det begärda ackordet om ca 900 milj. kr. motsvarar ungefär
det riskkapital som skulle ha tillförts GVA vid en försäljning av enheterna via
kommanditbolag. Skulle GVA beviljas ackordet beräknas bolaget, efter
erforderlig nedskrivning av enheternas bokförda värden och ytterligare
reservering för borgensåtagandena samt efter avsättning av visst belopp för
övrig verksamhet, få ett riskkapital för plattformarna på ca 500 milj. kr.
Detta skall ställas mot eventuellt tillkommande risker avseende plattformarna,
t.ex. risken för ytterligare nödvändiga nedskrivningar vid försämrade
marknadsvärden för enheterna. De totalt tillkommande riskerna torde
emellertid inte komma att överstiga 200 milj. kr., varför en marginal om ca
300 milj. kr. i vart fall synes föreligga. Enligt Öhrlings måste denna marginal
bibehållas intakt om inte Celsius och GVA-koncernens egna kapital skall
påverkas negativt.

I sina överväganden konstaterar SIND att en konkurs för GVA skulle
kosta garantisystemet betydligt mindre än ett ackord av erforderlig storlek.

Förs. 1988/89:14

3

En konkurs skulle emellertid medföra betydande andra kostnader för staten, Förs. 1988/89:14

bl.a. den ovannämnda förlusten för Celsius, vilken tillsammans med

förlusten för riksgäldskontoret skulle klart överstiga kostnaden för det

begärda ackordet. SIND förordar därför ett riktat ackord framför en konkurs

för G VA.

Vad gäller storleken av ackordet anser SIND att 900 milj. kr. synes både
nödvändigt och tillräckligt för att trygga GVA:s fortbestånd. Ett sådant
ackord bör dock enligt SIND kombineras med ett avtal om återvinning
eller vinstdelning mellan riksgäldskontoret och GVA. På så sätt kan
riksgäldskontoret gardera sig mot att ackordet skulle visa sig ha varit större
än nödvändigt för att trygga GVA:s fortbestånd.

Riksgäldskontorets överväganden

Öhrlings utredning visar att en konkurs för GVA skulle innebära en mindre
ekonomisk uppoffring för staten i dess egenskap av garantigivare än
beviljandet av ett ackord av erforderlig storlek. Av utredningen framgår
emellertid att för staten som helhet ter sig konkursalternativet dyrare än ett
ackord. Detta beror framför allt på den direkta värdeminskning som skulle
drabba statens aktieinnehav i Celsius vid konkurs för GVA.

Riksgäldskontoret anser därför det vara till förmån för det allmänna att
GVA kommer i åtnjutande av de medel som behövs för att undvika konkurs.

Vad gäller formen för medlens tillskjutande kan dessa i princip lämnas av
staten antingen genom ägartillskott eller genom att riksgäldskontoret
beviljar ett ackord på samma belopp. Om man väljer ackordsalternativet
innebär detta den fördelen, att statens risk som garantigivare minskas i direkt
proportion till den gjorda uppoffringen. Riksgäldskontoret föreslår därför
att tillskottet lämnas i form av ett ackord.

Ett ackord är i normalfallet en ekonomisk uppgörelse mellan samtliga
borgenärer som har sämst prioritet vid en konkurs och den aktuella
gäldenären. Denna princip om samtliga borgenärers deltagande tillämpas
även av riksgäldskontoret. I föreliggande fall är emellertid ansökan om
ackord riktad endast till riksgäldskontoret. Detta har sin grund i att
regeringen i sitt ovan nämnda beslut ansett, att GVA bör kompenseras av
staten för den ekonomiska nackdel som den uteblivna försäljningen innebär.

Mot denna bakgrund vill riksgäldskontoret inte motsätta sig den föreslagna
ordningen.

Med beaktande av osäkerheten i de värderingar som gjorts i Öhrlings
utredning anser riksgäldskontoret, i likhet med SIND, att ackordet bör
förenas med avtal om någon form av vinstdelning eller återvinningsrätt.

I praktiken kommer riksgäldskontoret vid ett beviljande av det föreslagna
ackordet att infria viss del av sitt garantiansvar i varje plattform och därefter
ersätta sin då uppkomna regressfordran mot GVA eller dess dotterbolag med
en eventuell återvinningsrätt. I de fall GVA endast har ett borgensansvar
gentemot riksgäldskontoret för annans regressansvar, kommer borgensansvaret
i ett ackordsliknande förfarande att reduceras med visst belopp.

Någon omedelbar utbetalning kommer således inte att ske i sist nämnda fall.

Hemställan

Förs. 1988/89:14

Riksgäldskontoret hemställer

1. att riksdagen bemyndigar kontoret att besluta om ackord eller
ackordsliknande förfarande på högst 900 milj. kr. till förmån för
Götaverken Arendal AB eller dess dotterbolag,

2. att riksdagen bemyndigar kontoret att besluta om förfarandets
närmare utformning, såsom beloppets exakta storlek och fördelning
mellan de olika plattformarna samt utformning av återvinningsrätt.

Protokollsutdrag, utvisande ärendets behandling i fullmäktige, bifogas.

Stockholm den 14 november 1988

På fullmäktiges vägnar:

Staffan Crona

5

Riksgäldskontoret

Förs. 1988/89:14

Utdrag ur protokoll vid fullmäktiges i riksgäldskontoret sammanträde per
capsulam 1988-11-14

Deltagande: Sven Heurgren ordförande, Maj-Lis Landberg vice ordförande,
Tage Sundkvist, Lars Tobisson, Bo Södersten, Håkan Strömberg och Anne
Wibble samt Staffan Crona riksgäldsdirektör, föredragande.

§ 2. Angående riktat ackord från Götaverken Arendal AB

Dnr G 88354

Upptogs till behandling vid nästföregående sammanträde bordlagd framställning
från Götaverken Arendal AB om s.k. riktat ackord.

Fullmäktige beslöt i ärendet avlåta nu justerad skrivelse till riksdagen.
Skrivelsen skulle på fullmäktiges vägnar undertecknas av riksgäldsdirektören.

Mot skrivelsens lydelse reserverade sig Tage Sundkvist, Lars Tobisson och
Anne Wibble, vilka anförde följande.

Riksgäldsfullmäktiges ledamöter har haft mycket kort tid på sig att
bedöma föreliggande förslag om ett riktat ackord. Från riksgäldskontorets
synpunkt råder inget tvivel om att denna lösning skulle medföra den största
belastningen för garantisystemet. Ackord eller konkurs behöver inte heller
vara de enda möjligheterna. Förutsättningarna för Celsius att via bl.a. en
krympning av sitt markinnehav genomföra en avveckling av dotterbolaget
GVA i ordnade former synes ofullständigt utredda.

Mot denna bakgrund anser vi att riksgäldsfullmäktige utan eget ställningstagande
borde överlämna framställningen till riksdagen för dess prövning av
olika handlingsmöjligheter ur ett vidare näringspolitiskt perspektiv än vad
det ankommer på fullmäktige att anlägga.

Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.

Vid protokollet
Ingmar Jansson

Enligt protokollet
Ingmar Jansson

6

gotab Slockholm 1988 16094