Riksrevisionens styrelses framställning angående statliga insatser för nyanlända invandrare

Framställning / redogörelse 2006/07:RRS13

Framställning till riksdagen

2006/07:RRS13

Image: BET_200607_RRS_13-1.png

Riksrevisionens styrelses framställning angående statliga insatser för nyanlända invandrare

Sammanfattning

Riksrevisionen har granskat regeringens, Integrationsverkets, Migrationsverkets och Arbetsmarknadsstyrelsens insatser för nyanlända invandrare. Resultatet av granskningen har redovisats i rapporten Statliga insatser för nyanlända invandrare (RiR 2006:19).

Granskningen visar att myndigheternas insatser för nyanlända invandrare är bristfällig och att regeringens styrning är otill­räcklig. Villkoren för samverkan mellan myndigheterna är oklara och an­svarsfördelningen mellan dem är otydlig. Det finns också brister i myndigheternas insatser. Migrationsverkets information till kommunerna för att förbereda integrationen av de nyanlända har stora regionala variationer och är i många fall otillräcklig. Inte­gra­tionsverket har inte prövat kommunernas rätt till ersättning för flyktingmottagande och har inte heller ställt kvalitetskrav på kommunernas introduk­tions­pla­ner för de nyanlända. Integrationsverkets utbetalningar av ersättning till kommu­nerna står därmed i strid med den förordning som styr rätten till ersättning. Regeringen har en­ligt Riksrevisionen varit medveten om detta men har inte age­rat i frågan.

Styrelsen anser att regeringen bör förtydliga uppdragen till de berörda myn­digheterna samt se över nuvarande reglering av ersättningen till kommunerna för flyktingmottagande. Vidare anser styrelsen att regeringen bör återkomma till riksdagen med en preciserad beskrivning av på vilket sätt det statliga åtagandet rörande introduktionen av nyanlända har förändrats. Styrelsen föreslår att riksdagen ger regeringen detta till känna.

Innehållsförteckning

Sammanfattning1

Innehållsförteckning2

Styrelsens förslag3

Riksrevisionens granskning4

Bakgrund om introduktionen av nyanlända4

Stat och kommun delar ansvaret för introduktionen4

Tre statliga myndigheter har centrala uppgifter4

Granskningens motiv och inriktning5

Syfte och avgränsning5

Underlaget för granskningen6

Begreppet nyanlända6

Ersättningsförordningen6

Granskningens resultat – Integrationsverket7

Kommunernas rätt till ersättning prövas inte7

Introduktionsplaner saknas7

Nationella uppföljningar ger endast en generell bild8

Integrationsverket når inte alla kommuner8

Sammanfattning8

Granskningens resultat – Migrationsverket8

Flera mål styr Migrationsverkets insatser8

Regionala olikheter9

Sammanfattning9

Granskningens resultat – Arbetsmarknadsverket9

Ams har inte prioriterat de nyanlända9

Brister i samverkan10

Sammanfattning10

Granskningens slutsatser – regeringen10

Riksrevisionens rekommendationer11

Rekommendationer till regeringen11

Rekommendationer till Integrationsverket11

Rekommendationer till Migrationsverket11

Rekommendationer till Arbetsmarknadsstyrelsen11

Styrelsens överväganden12

Utgångspunkter för styrelsens ställningstaganden12

Myndigheternas insatser för introduktionen12

Ersättningen till kommunerna för flyktingmottagande13

Återrapportering till riksdagen rörande introduktionen av nyanlända13

Styrelsens förslag14

Styrelsens förslag

Med hänvisning till de motiveringar som framförs under Styrelsens övervä­gan­den föreslår Riksrevisionens styrelse följande:

1.Myndigheternas insatser för introduktionen

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad styrelsen anfört om att regeringen ska förtydliga uppdragen till berörda myndigheter i syfte att klargöra ansvarsfördelning, villkor för samverkan och målgrup­per för myndigheternas insat­ser rörande nyanlända invandrare.

2.Ersättningen till kommunerna för flyktingmottagande

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad styrelsen anfört om att regeringen ska se över nuvarande reglering av ersättningen till kommunerna för flyktingmottagande och därvid tydligare klargöra statens respektive kommunernas åligganden.

3.Återrapportering till riksdagen rörande introduktionen av nyanlända

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad styrelsen anfört om att regeringen ska återkomma till riksdagen med en preciserad beskrivning av på vilket sätt det statliga åtagandet rörande introduktionen av nyanlända har förändrats.

Stockholm den 8 november 2006

På Riksrevisionens styrelses vägnar

Eva Flyborg

Karin Rudberg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Eva Flyborg (fp), Tommy Waidelich (s), Anne-Marie Pålsson (m), Carina Adolfsson Elgestam (s), Ewa Thalén Finné (m), Alf Eriksson (s), Per Rosengren (v), Björn Hamilton (m), Margareta Andersson (c), Helena Hillar Rosenqvist (mp) och Rose-Marie Frebran (kd).

Riksrevisionens granskning

Riksrevisionen har granskat regeringens, Arbetsmarknadsstyrelsens (Ams), Integrationsverkets och Migrationsverkets insatser för nyanlända invand­ra­re. Granskningen har presenterats i rapporten Statliga insatser för nyanlän­da invandrare (RiR 2006:19) som publicerades i juni 2006.

Bakgrund om introduktionen av nyanlända

Introduktionsinsatser för nyanlända flyktingar och andra invandrare är en del av integrationspolitiken, vars syfte är att skapa lik­vär­diga förutsättningar för män­ni­skor bosatta i Sverige. Det överordnade målet för integrations­poli­tiken är att alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund ska ges lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Integrationspolitiken utgår från att målen ska uppnås inom ramen för den generella politiken och att säråtgärder grun­dade på etnicitet inte ska före­komma. Ett undantag gäller nyanlända invandrare som har rätt till särskilda introduktionsinsatser.

Stat och kommun delar ansvaret för introduktionen

Ansvaret för mottagande av nyanlända är delat mellan stat och kommun. Kom­muner tar emot nyanlända och samordnar introduktionsprogram, me­dan staten finansierar och följer upp kommu­ner­nas verksamhet. Dess­utom förutsätts varje myndighet, vid behov och inom ramen för sitt ansvars­om­råde, anpassa insatser efter de nyanländas särskilda behov. Be­rör­da myn­dig­heter ska dessutom utifrån sin allmänna serviceskyldighet stödja kommuner­na och samråda med Inte­gra­tionsverket om hur särskilda insatser ska utfor­mas. Vikten av att intro­duktionen präglas av en helhetssyn där kommun och berörda myndigheter samverkar har också framhållits av riksdag och regering.

De kommunala introduktionsprogrammen är avsedda att påskynda indi­vi­dens eta­blering i det svenska samhället och syftar till att deltagaren vid intro­­duk­tio­nens slut inte ska behöva säråtgärder grundade på invandrarskap. I Riks­­revisionens rapport citeras följande målsättning som angivits av social­försäkringsutskottet: Introduktionen skall ge nyanlända den bas av kunskaper, informa­tion och kontakter som gör det möjligt för dem att delta i samhälls­livet på samma villkor som andra.1

Tre statliga myndigheter har centrala uppgifter

Alla statliga myndigheter har inom sina respektive uppdrag ansvar för introduktionen, men tre myndigheter har återkommande utpekats som särskilt strategiska för att ge kommunernas introduktion goda förut­sätt­ningar: Migrationsverket, Integrationsverket och Arbetsmarknadsverket.

  • Migrationsverkets insatser under asylprocessen och verkets med­verkan vid permanent uppehållstillstånd (PUT) och bosättning påverkar kom­mu­nens förutsättningar att ge en god introduktion från start.

  • Integrationsverket beslutar om ersättning till kommuner, medverkar vid behov vid bosättning och har ett uppföljningsansvar för introduktionen.

  • Arbetsmarknadsverket medverkar genom arbetsförmedlingen både under introduktionen och med generella arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Image: BET_200607_RRS_13-2.emfIndividens väg in i samhället och olika samhällsaktörers uppgifter i detta sammanhang har av Riksrevisionen beskrivits med hjälp av följande prin­cip­skiss.

Granskningens motiv och inriktning

Den kommunala introduktionen har enligt Riksrevisionen varit föremål för kritik under lång tid. Såväl rege­ringen som ett flertal utredningar har påtalat brister i både orga­ni­sering och genomförande av intro­duk­tionen. De under­sök­ningar som genomförts har i huvudsak fokuserat på introduktionens inne­­håll och in­satser på lokal nivå. Regeringens och centrala myndigheters insatser har enligt Riksrevisionen inte varit föremål för granskning.

Syfte och avgränsning

Riksrevisionen har mot denna bakgrund granskat de insatser som gjorts av regeringen och tre centrala myndigheter – Integrationsverket, Migrations­verket och Arbetsmarknadsverket – i syfte att underlätta kommunernas intro­duktion och de nyanländas etablering i samhället. Granskningen utgår från följande revisionsfråga: Har staten utformat stödet till nyanlända så att det främjar individens möjlighet att delta i samhällslivet?

Granskningen avgränsas till den grupp nyanlända invandrare som enligt för­­ordning omfattas av kommunala introduktionsprogram. Granskningen om­fat­tar perioden januari 2002 t.o.m. maj 2006.

Underlaget för granskningen

Granskningen baseras bl.a. på genomgångar av dokument i form av riks­dags­tryck, regeringsdokument och berörda myndigheters regelverk, upp­följ­ningar och utvärderingar samt annat internt material. Intervjuer har också gjorts med företrädare för Regeringskansliet (Justitie-, Närings- och Utrikes­depar­te­menten) och berörda myndigheter. En enkät till 110 flykting­motta­gan­de kom­mu­ner har gjorts. I underlaget ingår också en genomgång av 59 lokala överenskommelser, upprättade av kommuner och berörda myndig­heter.

Begreppet nyanlända

I Riksrevisionens rapport – liksom i denna framställning – används av prak­tiska skäl termen nyanlända för att beskriva den grupp som genom för­ord­ning (1990:927) har rätt att delta i kommunala intro­duktionsprogram. I den­na grupp ingår de som erhållit uppehållstillstånd till följd av flyktingskäl, andra skydds­­behov eller av humanitära skäl, samt vissa av deras anhöriga. De anhö­riga som ingår är de som ansökt om uppehållstillstånd inom två år efter det att deras anhörige (flyktingen) togs emot i en kommun.

Av de ca 60 000 människor som beviljades uppehållstillstånd i Sverige år 2005 utgjorde flyktingar och deras anhöriga (med ovanstående definition) drygt 8 600 personer, dvs. 15 % av samtliga.

Ersättningsförordningen

Integrationsverket ska besluta om ersättning till kommuner i enlighet med förordningen (1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. Av denna förordning framgår vilka krav en kommun behöver uppfylla för att få del av ersättningen. Systemet består av tre delar:

  • Schablonersättning är ett fast belopp för varje nyanländ som folkbokförts i en kommun och som genomför ett introduktionsprogram i enlighet med en skrift­lig introduktionsplan. Schablonersättningen betalas ut i etapper under två år och ska täcka kommunens kostnader för försörjningsstöd och verk­samhet un­der introduktionstiden. År 2005 var schablonen 164 400 kronor för vuxna, 101 000 kronor för barn samt 60 700 kronor för personer över 65 år. Totalt 224 kommuner erhöll schablonersättning under år 2005.

  • Grundersättning tillkommer de kommuner som träffar överens­kom­melse med Integrationsverket om mottagande av nyanlända. Grundersätt­ningen motsvarar schablonbelopp för tre vuxna och är avsedd att täcka kom­munens kostnader för att upprätthålla en basorganisation för motta­gan­de. År 2005 hade 173 kommuner en överenskommelse tecknad med Integrationsverket.

  • Ersättning för särskilda kostnader, sjukvårdskostnader samt betydande extra­ordinära kostnader ska kompensera kommuner för insatser som är extra kost­nadskrävande. Det gäller i de flesta fall kostnader som uppkommer i samband med sjukdom eller handikapp samt kostnader för personer som är äldre än 60 år.

Granskningens resultat – Integrationsverket

Integrationsverket har flera centrala uppgifter i den kommunala intro­duk­tionen. I enlighet med 1990 års ersättningsförordning ska myndigheten hand­lägga och betala ut statlig ersättning för flyktingmottagande. Som na­tio­nell expertmyndighet ska Integrationsverket både förmedla ett helhets­perspektiv och främja ett lokalt engagemang. Det ska ske genom att myn­dig­heten följer upp och utvärderar introduktionen samt sprider kunskapen till kommuner, myndigheter och regeringen.

Kommunernas rätt till ersättning prövas inte

Granskningen visar att Integrationsverkets rutiner för beslut om schab­lon­ersättning till kommuner inte uppfyller kraven i gällande författning. Ersätt­ningsförordningen anger att den kommun som har upprättat en intro­duk­tions­plan har rätt till schablonersättning. Integrationsverket prövar inte om kommu­nen har intro­duk­tionsplaner och därmed inte heller kommunens rätt till ersättning. Riksrevi­sionen konstaterar att Integrationsverket därmed agerar i strid med förord­ningen.

Introduktionsplaner saknas

Det faktum att alla nyanlända inte har introduktionsplaner är, enligt Riks­revisionen, känt både genom denna och tidigare undersök­ning­ar. Känt är också att de planer som finns i många fall inte är kopplade till hur introduk­tio­nen faktiskt bedrivs. Integrationsverket har inte utnyttjat det mandat ersätt­nings­förordningen ger att kontrollera introduktionsplanernas kvalitet och ställa tydligare krav på kommunerna. Inte heller har verket utvecklat alter­nativa instrument för att kontrollera om den enskilda kommunen genomför en god introduktion.

Regeringen har enligt Riksrevisionen varit medveten om Integrationsverkets till­ämpning av ersättningsförordningen, men har inte agerat för att åstadkomma en förändring. Uttalanden från regeringen tyder också på att man inte har tagit tydlig ställning till frågan om vilka krav Integrationsverket ska ställa på kommunerna.

Nationella uppföljningar ger endast en generell bild

Integrationsverket har genom nationella uppföljningar presenterat generella slutsatser om vad som utmärker en god introduktion. Riksrevisionen fram­hål­ler dock att verket saknar tillräcklig kännedom om hur insatser bedrivs i enskilda kommuner och hur en framgångsrik introduktion kan åstadkommas i kommuner med skilda förutsättningar. Integrationsverket har inte heller kun­­skap om hur individers förutsättningar och kommunernas insatser på­ver­kar introduktionens utfall i termer av sysselsättning och andra levnadsvill­kor. Det uppföljningssystem som för närvarande är under utveckling (Sune) kan enligt Riksrevisionen bidra till verkets möjlighet att öka dessa kunska­per.

Integrationsverket når inte alla kommuner

Riksrevisionen konstaterar vidare att Integrationsverket inte lyckas nå ut till alla kommuner med kunskaps­sprid­ning och stöd. Ungefär en tredjedel av de flyktingmottagande kom­munerna har enligt egen utsago ingen eller liten nytta av Inte­gra­tions­verkets kun­skaps­spridning och stöd. Det är framför allt små och medelstora mottagare som är missnöjda med eller oberörda inför myn­dig­he­tens verksamhet. Myndig­he­ten saknar tillräcklig kunskap om vad kom­mu­ner efterfrågar och vilket slags stöd de är i behov av.

Sammanfattning

Enligt Riksrevisionen har Integrationsverket inte följt ersättningsförord­ningen eftersom verket inte kontrollerar förekomsten av introduktions­planer. Myndigheten har inte heller utnyttjat sitt mandat att via ersättnings­förordningen ställa kvalitetsmässiga krav på introduktionsplaner. Vidare har myndigheten inte utvecklat alternativa uppföljningsmetoder som bättre kan tillgodose kvalitetssäkring av kommuners introduktion. Verket har bara delvis lyckats med att bistå kommuner med kunskap och stöd.

Granskningens resultat – Migrationsverket

Migrationsverkets insatser under asylprövning och vid bosättning förutsätts ge viktiga bidrag till att introducera nyanlända till det svenska samhället. Myndighetens arbete ska, i de fall uppehållstillstånd ges, ligga till grund för de nyanländas bosättning och introduktion i en kommun.

Flera mål styr Migrationsverkets insatser

Av Riksrevisionens rapport framgår att mottagandet under asyltiden styrs av flera mål. De aktiviteter som bedrivs inom ramen för Migrationsverkets orga­niserade sysselsättning ska på sam­ma gång vara aktiverande, förbere­dande för introduktion och förbe­redande för ett eventuellt återvändande. Enligt Riksrevisionen saknar Migra­tions­ver­ket på central nivå kunskap om hur verkets enheter hanterar detta i praktiken.

Regionala olikheter

Riksrevisionens granskning visar att rutiner för samverkan med andra aktö­rer och informationsöverföring till kommuner varierar mellan olika orter och enheter inom Migrationsverket. Medan kontakter med kommuner är väl utvecklade på vissa håll och många är nöjda med Migrationsverkets arbete är samtidigt nästan fyra av tio kommuner missnöjda. Vidare har fram­kom­mit att de regionala enheternas kontakter med arbetsförmedlingar och kom­muner inte har styrts av myndigheten centralt, vilket gör att nyanlända ris­ke­rar att bli föremål för varierande praxis och olikvärdig behandling. Mig­­ra­tionsverket har i detta sammanhang inte heller klargjort vilket slags infor­ma­tion verket ska förse kommuner med och vad kommuner bör kunna för­vänta sig av myndigheten. Migrationsverket har ännu inte utvärderat den­na del av sin verksamhet, detta trots att problemen har varit uppmärk­sammade sedan en längre tid.

Sammanfattning

Migrationsverket har enligt Riksrevisionen inte säkerställt att introduktions­förberedande insatser införlivas i verkets övriga verksamhet. Verket har inte heller utvecklat, kvalitetssäkrat och följt upp metoder för kartläggning och informationsöverföring till kommuner.

Granskningens resultat – Arbetsmarknadsverket

Arbetsmarknadsverket och Arbetsmarknadsstyrelsen (Ams) har hittills inte haft något formellt reglerat ansvar för att arbeta med nyanlända, men rege­ringen har vid ett flertal tillfällen gett Ams uppdrag som berör målgruppen. Ams har haft regeringens uppdrag att prioritera nyanlända i sin verksamhet. Myndigheten har också ålagts att utveckla samverkan med andra aktörer, i första hand Migrationsverket och kommunerna, för att åstadkomma en mer effektiv introduktion.

Nyanlända har, liksom andra arbetssökande, tillträde till arbetsförmed­ling­ens insatser, och de ska dessutom prioriteras i egenskap av utrikes födda. Där­utöver finns flera arbetsmarknadspolitiska program där nyanlända utgör en del av en större målgrupp.

Ams har inte prioriterat de nyanlända

Enligt Riksrevisionens bedömning är de åtgärder som vidtagits av Ams inte av den karaktär eller omfattning som regeringen har gett Ams mandat att ut­veckla. Ams har exempelvis inte definierat eller införlivat gruppen i ver­kets statistik eller målstruktur och inte styrt länsarbetsnämnder och förmed­lingar genom föreskrifter eller riktlinjer. De särskilda medel, 35 miljoner kronor år­li­gen, som Ams fördelar till länsarbetsnämnderna för arbete med nyanlända fördelas vidare till arbetsförmedlingarna efter skiftande principer och riktas ibland mot såväl nyanlända som invandrare mer generellt. Ams har inte heller styrt arbetsförmedlingarnas åtaganden i lokala överens­kom­mel­ser med kommuner och andra myndigheter. Myndigheten kan enligt Riks­revisionen inte sägas ha fullgjort uppdraget att prioritera gruppen nyan­lända.

Brister i samverkan

Det finns enligt Riksrevisionen brister i samverkan på olika nivåer. På många orter finns väl utvecklade kontakter mellan arbetsförmedling, kommun och and­ra aktörer. Att fyra av tio kommuner i någon form är missnöjda med ar­betsförmedlingen vittnar dock, enligt Riksrevisionen, om att det finns ut­rym­­me för mer likartad tillämpning och mer uppföljning inom Arbets­mark­nads­verket. Ams har till exempel inte lyckats lösa problemet med att en del arbetsförmedlingar inte är villiga att skriva in nyanlända som arbets­sökande, eller att kommun och arbetsförmedling inte sällan gör olika bedöm­ningar av individers förmåga att stå till arbetsmarknadens förfogande.

Kommunernas och arbetsförmedlingarnas olika bedömningar av individers arbetsförmåga grundar sig sannolikt delvis på att övergången från intro­duk­tion till det generella systemet är flytande. Regeringens initiativ att på för­sök ge Ams ett utökat ansvar för denna grupp kan enligt Riksrevisionen ses som en åtgärd för att minska detta problem.

Sammanfattning

Enligt Riksrevisionen har Ams inte vidtagit tillräckliga åtgärder på området, vare sig för att styra verkets insatser för att prioritera nyanlända eller för att följa upp gruppen inom ramen för arbetsmarknadspolitiken.

Granskningens slutsatser – regeringen

Riksrevisionens granskning av regeringens styrning har utgått från de principbeslut om introduktionen som har fattats av riksdagen. Riksrevi­sionen har i granskningen konstaterat flera brister som gäller regeringens styrning. Villkoren för samverkan och ansvarsfördelningen mellan de berörda myn­digheterna har inte tydliggjorts av regeringen. Regeringens styrning av Ams har varit oprecis när det gäller vilken målgrupp som ska prio­riteras. Vad gäller Integrationsverket konstaterar Riksrevisionen att rege­ringen är medveten om verkets tillämpning av ersättningsförordningen men inte har agerat eller tagit ställning till myndighetens sätt att tolka och tillämpa denna förord­ning.

Riksrevisionens rekommendationer

Rekommendationer till regeringen

Riksrevisionen rekommenderar att regeringen

  • förtydligar uppdragen till myndigheterna så att man klargör ansvars­för­delning, villkor för samverkan och målgrupper för myndigheternas insatser,

  • ser över nuvarande reglering av ersättningen till kommunerna för flykting­mottagande och därmed klargör statens respektive kommunens åligganden.

Rekommendationer till Integrationsverket

Riksrevisionen rekommenderar att Integrationsverket

  • utifrån gällande ersättningsförordning kontrollerar kommuners rätt till statlig ersättning samt upprättar innehållsmässiga krav på introduktionsplaner,

  • tillser att verkets kunskapsspridning och stöd motsvarar kommunernas behov och efterfrågan,

  • fortsätter utvecklingsarbetet med ett uppföljningssystem i syfte att få kunskap om sambandet mellan introduktionsinsatser och effekter.

Rekommendationer till Migrationsverket

Riksrevisionen rekommenderar att Migrationsverket

  • utvecklar metoder och rutiner för att utveckla och följa upp den del av organiserad sysselsättning som har koppling till integrations­förbere­dan­de insatser och bosättning,

  • skapar förutsättningar för enhetlig tillämpning avseende verkets med­verk­an och åtaganden inom ramen för överenskommelser med kommu­ner och myndigheter.

Rekommendationer till Arbetsmarknadsstyrelsen

Riksrevisionen rekommenderar att Arbetsmarknadsstyrelsen

  • fortsätter att utveckla metoder för att prioritera nyanlända i verksamheten,

  • skapar förutsättningar för enhetlig tillämpning avseende verkets medver­kan och åtaganden inom ramen för överenskommelser och säkerställer att arbets­förmedlingar erbjuder likvärdiga förutsättningar i form av service till kommu­ner och nyanlända.

Styrelsens överväganden

Styrelsen överlämnar härmed en framställning till riksdagen med anledning av Riksrevisionens granskning av statliga insatser för nyanlända invandrare. I anslutning härtill vill styrelsen anföra följande.

Integrationspolitiken syftar till att skapa likvärdiga förutsättningar för människor bosatta i Sverige. Vissa nyanlända invandrare har rätt till särskilda introduktionsinsatser. Ansvaret för dessa insatser delas mellan stat och kommun. Tidigare utredningar har visat att den kommunala introduktionen varit bristfällig i flera avseenden. Den granskning som Riksrevisionen nu har gjort visar att även de statliga insatserna varit otillräckliga på detta område.

Styrelsen vill med denna framställning betona introduktionsinsatsernas betydelse för integrationen och vikten av att de statliga insatserna ger ett tillräckligt stöd till kommunerna.

Utgångspunkter för styrelsens ställningstaganden

Riksrevisionen har lämnat rekommendationer som avser såväl de tre myndigheter som har centrala uppgifter på området – Integrationsverket, Migrationsverket och Arbetsmarknadsverket – som regeringens samordning och styrning. Styrelsens överväganden i det följande avser enbart regeringen.

Regeringen har i budgetpropositionen för 2007 aviserat att Integrationsverket ska läggas ned den 1 juli 2007. Regeringen anger också att man under hösten 2006 ska initiera en analys av verkets verksamhet som underlag för beslut om vilka uppgifter som bör överföras till andra organ och vilka uppgifter som kan avvecklas helt.

Riksrevisionens granskning utgår från den ansvarsfördelning som för närva­rande gäller mellan stat och kommun och mellan olika statliga myndigheter. Samma utgångspunkter tillämpas av styrelsen i denna framställning. Sty­relsens ställningstaganden utgår från de uppgifter myndigheterna hade vid den tidpunkt då granskningen gjordes. Styrelsens bedömning är att dessa ställningstaganden är viktiga som underlag för den framtida politiken på området. Styrelsens förslag bör ses mot denna bakgrund.

Myndigheternas insatser för introduktionen

Riksrevi­sionen har i granskningen konstaterat flera brister som gäller regeringens styrning av Integrationsverkets, Migrationsverkets och Arbetsmarknadsverkets insatser för introduktionen. Villkoren för samverkan mellan de berörda myndigheterna och ansvarsfördelningen mellan dem har inte tydliggjorts av regeringen. Regeringens styrning av Ams har varit oprecis när det gäller vilken målgrupp som ska prio­riteras.

Mot bakgrund av granskningen anser styrelsen att regeringen bör förtydliga uppdragen till de berörda myndigheterna så att man klargör ansvarsfördelning, villkor för samverkan och målgrupper för myndig­heternas insatser rö­rande nyanlända invandrare. Riksdagen föreslås ge regeringen detta till känna.

Ersättningen till kommunerna för flyktingmottagande

Integrationsverket har flera centrala uppgifter i den kommunala introduktionen av nyanlända invandrare. En av dessa uppgifter är att handlägga och betala ut statlig ersättning för flyktingmottagande i enlighet med 1990 års ersättningsförordning. Rätten till ersättning är enligt förordningen beroende av om kommunen har upprättat introduktionsplaner för de nyanlända.

Riksrevisionens granskning visar att Integrationsverket inte prövar om kom­munen har introduktionsplaner och därmed inte heller kommunens rätt till ersättning. Det betyder att Integrationsverket agerar i strid med förordning­en. Det faktum att alla nyanlända inte har introduktionsplaner är enligt Riks­­revisionen känt även genom tidigare undersökningar. Av granskningen fram­­går att rege­ringen har varit medveten om verkets tillämpning av ersättnings­för­ord­ningen men inte har agerat eller tagit ställning till myndighetens sätt att tol­ka och tillämpa denna förord­ning.

Styrelsen anser att regeringen bör se över nuvarande reglering av ersättningen till kommu­nerna för flyktingmottagande och därvid tydligare klargöra statens respektive kommunens åligganden. Riksdagen föreslås ge regeringen detta till känna.

Återrapportering till riksdagen rörande introduktionen av nyanlända

Regeringen har i budgetpropositionen för 2007 kommenterat Riksrevisionens granskning av statliga insatser för nyanlända. Härav framgår att regeringen avser att överväga Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer samt vid behov återkomma till riksdagen om lämpliga åtgärder på området.

Styrelsen noterar regeringens avsikter men vill ändå betona betydelsen av att regeringen återkommer till riksdagen med en pre­ci­se­rad beskrivning av på vilket sätt det statliga åtagandet när det gäller introduktionen av nyanlända har föränd­rats. Riksdagen föreslås ge regeringen detta till känna.

Styrelsens förslag

Sammanfattningsvis föreslår styrelsen att riksdagen begär

  • att regeringen ska förtydliga uppdragen till berörda myndigheter så att man klargör ansvarsfördelning, villkor för samverkan och målgrupper för myndig­he­ter­nas insatser rörande nyanlända invandrare,

  • att regeringen ska se över nuvarande reglering av ersättningen till kommu­nerna för flyktingmottagande och därvid tydligare klargöra statens respektive kommu­nernas åligganden,

  • att regeringen ska återkomma till riksdagen med en pre­ciserad beskrivning av på vilket sätt det statliga åtagandet rörande introduktionen av nyanlända har förändrats.

Elanders Gotab, Stockholm 2006


[1]

Bet. 1997/98:SfU6 s. 64, rskr. 1997/98:68.

bereds i utskott

Händelser

statustext: bereds i utskott Inlämning: 2006-11-17 Bordläggning: 2006-11-21 Hänvisning: 2006-11-22 Motionstid slutar: 2006-12-06

Framställningar och redogörelser

Framställningar är förslag från organ som utsetts av riksdagen. Exempel på riksdagsorgan är Riksrevisionen, Justitieombudsmannen, riksdagsstyrelsen och Riksbanken. Framställningar kallades under perioden 1975–2002/03 för förslag. Riksdagens organ lämnar också in redogörelser för årets verksamhet till riksdagen.

Förslagspunkter (3)