Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Det fasta telefonnätet

Interpellation 2006/07:118 av Nilsson, Karin (c)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2006-11-30
Anmäld
2006-11-30
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2006-12-06
Sista svarsdatum
2006-12-14
Besvarad
2007-01-23

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 30 november

Interpellation

2006/07:118 Det fasta telefonnätet

av Karin Nilsson (c)

till statsrådet Åsa Torstensson (c)

Den 8 januari för två år sedan drog en förskräcklig storm över Småland. Alla känner till Gudruns framfart men alla känner kanske inte till att sviterna av den fortfarande är kännbara för flera hushåll i Kronobergs län.

Att ha en telefon som fungerar och en hyggligt bra Internetuppkoppling är för de flesta en självklarhet i dag. Men så är det inte för alla.

Här är bara ett av flera exempel:

I en by 2,5 mil från Ljungby ligger fortfarande telefontrådarna på marken. En del av telekabeln som i dag betjänar byns hushåll ligger i Telias egna ledningsgator, medan den längsta sträckan är utrullad i elbolagets ledningsgator.

Om kabeln hängs upp på de stolpar som den ligger bredvid i dag och de utökas med tre nya stolpar kommer hushållen i byn att få tillbaka framtidstron. I stället har nu Telia bestämt sig för att rulla ihop sin kabel och i stället erbjuda fast telefoni enligt ett nytt påfund som de kallar fast mobiltelefon. Tilläggas kan att området har mycket dålig mobiltäckning och att det inte heller är aktuellt med någon utbyggnad av 3 G-master.

Ett 40-tal hushåll som tillhör en annan telefonstation i grannskapet har fast telefonförbindelse och det är endast 200 meter till närmaste fastighet som har fått tillgång till en ny fast kabel med ADSL-uppkoppling.

Ska då hushållen i denna by:

-            aldrig få tillgång till bredband?

-            aldrig få någon annan teknikförbättring än den hushållen själva klarar av att investera i?

-            aldrig få fullgod mobiltäckning för telefon eller modem?

-            tvingas söka upp en plats utomhus för att få täckning då man vill ringa?

-            missa alla inkommande samtal då man befinner sig hemma inomhus?

-            aldrig kunna lita på trygghetslarm för sina äldre?

-            förlita sig på ett mobilnät som, om det tidvis ändå finns mobiltäckning, kan vara överbelastat om man måste ringa 112 i en nödsituation?

-            tvingas skriva på avtal för fast mobiltelefon och därmed friskriva Telia från ansvaret att återupprätta en fast telefonförbindelse?

Infrastrukturen i form av telefonkabel vilar på Telias välvilja och ekonomi. Samtidigt är marknaden att nyttja dessa telefonkablar fri för vilken operatör som helst som vill sälja sina tjänster till de enskilda hushållen med konkurrerande priser. Detta system gör att både nybyggnation, upprustning och återuppbyggnad av befintliga ledningsnät blir ointressant i glesbebyggda områden. Elmarknaden skiljer sig i detta avseende i form av uttagande av nätavgifter från alla elkonsumenter vilket bättre garanterar infrastrukturen.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att skapa likvärdiga förutsättningar för Sveriges orter och enskilda hushåll att få tillgång till trygga och driftsäkra ledningsnät för telefon och modern teknik?

Debatt

(11 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2006/07:118, Det fasta telefonnätet

Interpellationsdebatt 2006/07:118

Webb-tv: Det fasta telefonnätet

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Åsa Torstensson (C)
Anf. 92 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Karin Nilsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att skapa likvärdiga förutsättningar för Sveriges orter och enskilda hushåll att få tillgång till trygga och driftssäkra ledningsnät för telefon och modern teknik. Låt mig börja med att tacka för denna interpellation, inte för att det finns några enkla svar på den, utan för att frågeställningarna är viktiga. Väl fungerande telefoni med tillräcklig överföringskapacitet för exempelvis tillgång till Internet är viktigt - viktigt oavsett om man bor i en tätort eller på landsbygden, viktigt för en fungerande vardag för människor och som förutsättning för konkurrenskraft för företag runtom i landet. Frågan berör lagen om elektronisk kommunikation. Bestämmelserna i denna lag syftar till att individer, företag och myndigheter ska få tillgång till säkra och effektiva elektroniska kommunikationer och största möjliga utbyte vad gäller urval, pris och kvalitet. Detta ska uppnås främst genom att konkurrensen främjas. Enligt lagen ska så kallade samhällsomfattande tjänster alltid finnas tillgängliga för alla på likvärdiga villkor i hela landet till överkomliga priser. Lagen innehåller även allmänna skyldigheter för operatörerna bland annat att se till att verksamheten uppfyller rimliga krav på god funktion och teknisk säkerhet. Anslutning till det fasta allmänna telefoninätet ingår bland de samhällsomfattande tjänsterna. Post- och telestyrelsen har med stöd av lagen i augusti i fjol förpliktat Telia Sonera att till överkomligt pris uppfylla rimliga krav på fast anslutning åt var och en som begär det. Ärendet är överklagat, och länsrätten har beslutat att Post- och telestyrelsens beslut inte gäller i avvaktan på att domstol slutligen avgör frågan. Karin Nilssons fråga och oro gäller den tjänst som kallas Fastmobil som Telia Sonera erbjuder. Tjänsten innebär att vanliga fasta telefoner kan användas där fast teleförbindelse saknas. Tekniskt sker kommunikationen med företagets GSM-nät med en utomhusantenn och en adapter som gör att vanliga fasta telefonapparater kan användas. Tjänsten Fastmobil är ny och har få kunder i dagsläget. Det är i och för sig inte valet av teknisk lösning för att förse slutanvändare med fast telefoni som är avgörande. Det avgörande är främst hur anslutningen fungerar för den enskilde användaren, vilka tjänster som finns och vad dessa kostar. Lösningen måste uppfylla regleringens krav på bland annat tillgång till nödsamtal, hänsyn till funktionshindrades behov av särskilda tjänster och de krav som kan komma att gälla för tjänsten som samhällsomfattande tjänst. Det är i första hand Post- och telestyrelsens sak att ta ställning till om tjänsten Fastmobil uppfyller dessa krav. Karin Nilsson pekar i interpellationen även på en större fråga, nämligen den potentiella motsättningen mellan å ena sidan strävan att genom konkurrens i näten få bra och prisvärda kommunikationstjänster och å andra sidan intresset att upprätthålla och utveckla infrastruktur för sådana tjänster. Jag avser därför att följa upp denna fråga. På kort sikt är det dock Post- och telestyrelsens uppgift att se till att de samhällsomfattande tjänsterna finns tillgängliga i hela landet och håller tillräcklig kvalitet. Jag kommer noga att följa marknadens utveckling, den rättsliga prövningen av Post- och telestyrelsens beslut och myndighetens tillsynsarbete i frågan.
Karin Nilsson (C)
Anf. 93 Karin Nilsson (C)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka infrastrukturministern för svaret på min interpellation. Jag instämmer givetvis i att det inte är några enkla svar och att frågeställningarna är viktiga. Jag är på sätt och vis väldigt nöjd med svaret, eftersom lagkraven finns där, men det bästa hade varit om det också hade fungerat. Min interpellation beskrev situationen för invånarna i en liten by i mitt hemlän. För att ministern och alla andra som hör diskussionen ska få möjlighet att sätta sig in i den vardag som finns för hushållen och företagen i denna by och som består av en kamp med Telia Sonera vill jag här lyfta fram ett exempel på verkligheten. Man tänker sig att det en tidig söndagsmorgon ringer en telefonsäljare från Telia Sonera till en enskild konsument i mitt län och säger: Hej, vi har hört talas om att ni har problem med telefonen. Ja, vadå? Den fungerar just nu. Telefontråden ligger visserligen nere, men nu fungerar den. Ja, vi tänker i alla fall erbjuda er en fast mobiltelefon och en adapter, och en antenn kommer att sättas upp på ert hus, och ni kommer att kunna använda er vanliga telefon. Jaha. Vi kommer också att inom sex månader ta bort den fasta telefontråden. Jaha. Vad är alternativet då? Efter några dagar, utan att man vet mycket mer än det där telefonsamtalet, kommer ett brev på posten. I det ligger ett avtal i två exemplar som inleds med: Tack för er beställning. Ja, vilken beställning? Jag har väl inte gjort någon beställning, men visst. Man anmodas att skriva på avtalet, den så kallade beställningen, inom ett antal veckor. Några av dem som jag har pratat med skulle ha skrivit på det till den 24 december. Det var ingen välkommen julklapp. Andra har haft problem redan i november, och några har det nu i år. Stolpar och trådar försvinner väldigt kvickt så fort avtalet är påskrivet. Det finns absolut ingen återvändo. Om man inte på egen begäran säger upp sitt avtal hos Telia hotar Telia Sonera med att man måste betala en ny anslutningsavgift, och man kan då också gå miste om sitt gamla inarbetade telefonnummer. Man måste alltså börja om på nytt och i bästa fall få det beviljat. Är det så att man inte självmant säger upp sitt avtal får man en slutlig uppsägning från Telia. Även den är rätt så underligt formulerad. Den börjar så här: På begäran avslutar vi vårt telefonabonnemang. Så får man skriva dit sitt telefonnummer. Vems begäran? Vad gäller telefon med Fastmobil och hur den fungerar har jag träffat på sådana som menar att den fungerar rätt hyfsat om det är goda väderleksförhållanden, men mycket dåligt om det skulle vara dåliga väderleksförhållanden. Samtalen bryts; i en del hus med riktigt dålig mobiltäckning kommer samtalen att brytas även vid bra väderleksförhållanden. Det finns många som har en mobilskugga. Om man vill samtala med sina vänner i grannskapet, där båda hushållen har dålig täckning, är det fullständigt kört. Då fungerar till och med röksignaler förmodligen bättre. Internetuppkopplingen är också under all kritik när man har så dålig täckning. Vissa dagar kommer man över huvud taget inte in på Internetuppkopplingen. Man får försöka en annan dag och hoppas på tjänligare väder. Överföringshastigheten är, om modemet fungerar, begränsat till 40 kilobit per sekund. För detta debiteras man en avgift på 129 kr i månaden. Det är väldigt svårt att få någon på Telias kundtjänst att förstå problemet om man måste göra felanmälan.
Lars-Ivar Ericson (C)
Anf. 94 Lars-Ivar Ericson (C)
Herr talman! Det finns ett grekiskt ord som vi gärna använder i dag, och det är ordet kris. Det är dock skillnad på kriser. Om man säger att krisen består i ett elavbrott vet jag att jag så småningom kommer att få strömmen tillbaka, och jag vet att jag kommer att få ekonomisk ersättning för detta elavbrott. Men är det kris i telefonin är det värre; då är jag mer ute i osäkerhetens värld. Telia Sonera ger ersättning först efter fem dagar utan telefon, och då måste kunderna själva ansöka om ersättning. Bara det faktum att kunderna själva måste kräva ersättning gör att Telia Sonera sparar pengar. Hundratusentals människor på landsbygden i Blekinge, Skåne och Småland skulle välkomna en skärpning av dagens frivilliga avbrottsregler för telefoni. Min fråga blir då om ministern är beredd att verka för en ersättning som, likt från elbolagen, automatiskt ska komma efter tolv timmars avbrott. Det skulle vara en viktig åtgärd för alla dem som nu drabbats av både Gudrun- och Perstormarna. Men det är inte bara enskilda personer som drabbas av Telia Soneras företagsfilosofi. Osby kommun i Skåne har en krisledningsgrupp som först på tredje dygnet lyckades komma i kontakt med ansvariga på Telia. Tycker ministern att det är rimligt att en så pass viktig grupp som en kommuns krisledningsgrupp ska behöva sitta timmar och dygn i kö och ändå inte komma längre än till kundtjänst? Man kan också förvåna sig mycket över Telia Soneras tillmötesgående när det gällde att närvara vid ett möte för att dryfta läget med el- och teleavbrotten efter den senaste stormen Per. Där fanns representanter samlade för Eon, regionen och kommunerna för att tillsammans gå igenom och diskutera det som hade gått bra och det som hade gått fel i hanteringen på olika nivåer. Men någon representant för Telia Sonera kom inte. De sade att de inte jobbade på det sättet utan hänvisade till en informatör i Umeå. Umeå! Om vi tänker på geografin, vad vet en informatör i Umeå om förhållandena i Skåne, Blekinge och Småland? Är det kanske så att de ansvariga sitter alldeles för långt borta från verkligheten och inte orkar bry sig när människor drabbas av krisen teleavbrott?
Carina Adolfsson Elgesta (S)
Anf. 95 Carina Adolfsson Elgesta (S)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka Karin för att hon har tagit initiativet och skrivit den här interpellationen. Det är en oerhört viktig fråga. Det är också en fråga som vi under de senaste två åren har kunnat följa på olika sätt. Om man tittar i medierna i Kronobergs län - alla kategorier - för att se vad som har varit med dagligen handlar det om telefoni och bristen på tillgänglighet. När jag under eftermiddagen har fått samtal och hört att snön vräker ned blir jag inte lugnare. Det var kanske några som fick sin telefoni tillbaka i går, och när snön nu lägger sig på de ledningar som ligger på marken på många platser känner de förmodligen en viss frustration. Det är nog ganska enkelt att förstå. Detta är ingen ny fråga. Det här problemet har vi haft de två senaste åren sedan stormen Gudrun. Det finns massor med människor som kan vittna om detta på olika sätt. Någonting som man hela tiden slås av är, precis som ministern skriver i svaret, att det är viktigt att lagen om elektronisk kommunikation fungerar och att medborgare och företag har effektiva elektroniska kommunikationer. Där är vi fullständigt överens. Problemet är bara att Telia inte lever upp till detta. Som jag ser det är det ingen skillnad om jag bor på landsbygden eller i glesbygden - den taxa som jag betalar är densamma oavsett var jag bor. Då måste jag som kund och konsument ha rätt att få samma service som i tätorten. Det får inte vara någon skillnad. Jag bor själv i en tätort där telefonen fungerar, men hos dem som bor bara fem kilometer utanför fungerar telefonin när det är bra väder och solen skiner, men så fort det börjar blåsa eller snöa uppstår dessa problem. Därför är det viktigt att vi ställer krav på Telia. En kollega till Åsa Torstensson var ute i Kronobergs län i valrörelsen och lovade att alla skulle få tillgänglighet och fast telefoni. Detta hoppas jag att ni i regeringen samtalar om, så att ni förhoppningsvis kan leva upp till detta, och vi kan få en lösning. Frågan kvarstår som jag ser det. Det duger inte att följa frågan, utan vi måste ställa krav på Telia. Det kan vi göra tillsammans, för vi måste få rätt till likvärdig telefoni i hela landet.
Åsa Torstensson (C)
Anf. 96 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Det är bara att stämma in i den frustration som ni vittnar om och som jag själv får samtal om och på plats ska ta del av i morgon. Jag vill dela upp det här, för det finns ett antal frågeställningar i era beskrivningar som kan verka höra ihop men som lagstiftningsmässigt ändå skiljer sig åt. Först och främst redovisar Carina Adolfsson Elgestam att det nu kommer snö igen, och man kan vara minst sagt orolig för vad som händer. Vad gäller driftssäkerheten, det vill säga en driftssäker elektronisk kommunikation, har alla operatörer i dag skyldigheten - den åligger alla operatörer - att ha en teknisk och uthållig säkerhet som gör att man kan möta de oväder som vi vet återkommer och som de senaste två åren har återkommit så nära inpå varandra. Det är Post- och telestyrelsens uppdrag att kontinuerligt vidta åtgärder och skapa förutsättningar för att höja robustheten vad gäller kommunikationerna så att man kan möta de allvarliga störningar som framför allt sker vid storm eller snö. Det här arbetet sker ju, enligt PTS, tillsammans med operatörerna, länsstyrelse och aktuella kommuner. Den andra delen som jag vill separera är rätten till fast telefoni som Karin Nilsson återkom till. Där är det ju så att staten har ett ansvar för att de som begär det ska kunna få anslutning till fast telefoni till ett överkomligt pris. Det är det som är den samhällsomfattande tjänsten där vi också har en harmonisering i relation till andra EU-länder. Kan då inte marknaden själv sköta detta och säkerställa tillgången är det Post- och telestyrelsens uppgift att ålägga en operatör att uppfylla kraven på att en sådan anslutning kan ske. Det är precis det som Post- och telestyrelsen har gjort, och det är detta som Telia Sonera har ålagts. Men det är den skyldigheten som man har överklagat, och det är den som nu prövas i länsrätten. Carina Adolfsson Elgestam! Vi har en lagstiftning, och den är under process. I den processen har Telia Sonera möjlighet att agera, eftersom de själva har sagt att den skyldigheten inte åligger dem. Den dag som vi får beskedet från länsrätten vet vi hur stark lagstiftningen är - vi har en lagstiftning, lagen om elektronisk kommunikation. Vad som däremot inte står i lagen är vilken teknik det gäller. Om Fastmobil motsvarar det vi kallar fast telefoni är det Post- och telestyrelsens uppgift att värdera och bedöma. När jag säger att vi måste följa vad som händer betyder det att vi måste avvakta och se vilket besked länsrätten ger i åläggandet till Telia Sonera.
Karin Nilsson (C)
Anf. 97 Karin Nilsson (C)
Herr talman! Ja, vi är fullständigt överens. Det är glasklart att skulle vi bara få gehör för lagstiftningen, vilket vi saknar, skulle frågan vara löst. Men som det är nu har man inte lyssnat vad gäller att driftsäkerheten inte fungerar. Den finns inte i dag. Tekniken är inte mogen. Det jag inte hann säga tidigare var att när utrustningen gick sönder hos en av de telefonkunder som då har Fastmobil fick han vänta i 14 dagar innan Telia lyckades få tag på reservdelar. Under den tiden kunde han varken ringa eller använda Internet. Telia anger också att 95 % av kunderna som har Fastmobil är nöjda. Men vilka dessa kunder är kan de inte uppge eftersom det är konfidentiellt vilka kunder som har detta. Vad ska man då svara alla oroliga, upprörda enskilda telefonkunder och företagare? Ska de våga skriva på? Skriver de på försvinner som sagt möjligheten att återgå till ett fast nät. Tekniken är inte avgörande, utan det viktigaste är att det fungerar. Då är frågan: Tänker man investera sig fram så att det fungerar? Finns det några som investerar i de master som behövs? I dag verkar det inte som att man har tänkt sig det, för det verkar inte vara lönsamt. Det handlar om enskilda hushåll här och var i små byar, och de är inte intressanta ur ett kostnadsperspektiv. Vi är på grund av stormen Gudrun ett försöksobjekt för den framtida kommunikationslösningen för förmodligen hela landet. Vi har då drabbats särskilt just för att det som hände hände. Våra ledningar ligger på marken. Och det räcker, som mycket riktigt sades, med minsta lilla snömängd. Den snö som kom i helgen gjorde att flera blev utan både el och telefon igen. Detta är förstås helt oacceptabelt. Frågan är då också: Tänker Telia satsa på fler telefonmaster? Hur lyckas vi få dem att göra det? Vad händer nu? Kan ministern och Post- och telestyrelsen ha befogenheter att även fortsättningsvis ställa de här lagkraven på Telia Sonera, när man har framtvingat avtal för undertecknande? De här avtalen har ju, som jag beskrev inledningsvis, i stort sett kommit till genom hot. Har man skrivit på har man också frånsagt sig sin möjlighet att påverka och ställa krav på Telia Sonera. Kan man backa processen då? Det känns inte så. Det känns väldigt obehagligt att det pågår någonting mitt under arbetet med lagbehandlingen. Vi är ett mycket tålmodigt folk i vårt län. Stormen Gudrun tog skogen för många markägare. Många blev utan ström, och väldigt många blev det i både veckor och månader. De blev utan telefon och utan mobiltäckning och givetvis också utan Internet. Vi har sönderkörda vägar, och vi har fortfarande många el- och teletrådar som ligger på marken. Tålamodet är snart slut, eller det är slut. Sedan kom stormen Per, och sedan kom det lite snö, och det räcker med detta för att allt ska slås ut. De krav som ministern räknar upp, enligt lag, är högst relevanta och rimliga, men de efterlevs inte. Frågan är: Vad gör man under resans gång? Jag återkommer.
Lars-Ivar Ericson (C)
Anf. 98 Lars-Ivar Ericson (C)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka Karin Nilsson för att hon har aktualiserat en mycket viktig fråga. Jag vill också tacka ministern för att hon verkar inse att det här är någonting som vi boende i Skåne, Blekinge och Halland tycker är väldigt allvarligt. Men tyvärr finns inte samma insikt hos Telia Sonera. De verkar strunta totalt i framförhållning, planering och modernisering - jag har inhämtat att många telefonstolpar i Blekinge är från 1939. De svarade inte ens när elbolaget Eon frågade om de ville gräva ned sina ledningar tillsammans med dem. Det är verkligen dags att Telia Sonera lämnar sitt ovanifrånperspektiv och kommer ned på de vanliga vardagliga nivåerna, att de inser att tillgängligheten måste öka och att det är högst rimligt att vi som lever i ett modernt välfärdssamhälle också ska ha tillgång till ändamålsenliga telefonförbindelser.
Carina Adolfsson Elgesta (S)
Anf. 99 Carina Adolfsson Elgesta (S)
Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag tycker att det är bra att ministern ska göra besök på plats och se hur det är i den verklighet som Karin Nilsson så tydligt har beskrivit. Jag hoppas också att ministern får möjlighet att möta medborgare som kan berätta sin historia. Det känns ändå på något sätt som att vi har en bra lagstiftning. Men den efterlevs inte, och då kan man ju inte låta bli att känna en viss frustration. Man kan inte heller låta bli att fundera över om marknaden klarar av det här med tillgänglighet och rättigheten till telefoni och fast telefoni i hela landet. Det känns lite grann som att man inte riktigt klarar av det. Jag kan inte låta bli att också känna att medborgarna runtom i Småland och Blekinge - framför allt är ju Kronoberg hårt drabbat - på något sätt är med i ett experiment med Telia när det gäller om man behöver efterleva den lag som vi har stiftat här i riksdagen. Jag känner att man blir oerhört frustrerad över detta. När det gäller teknikutvecklingen och Fastmobil tror jag att det kanske är en del av framtiden. Men jag är inte säker på att kunderna, konsumenterna, ännu är mogna för detta och att teknikutvecklingen har kommit tillräckligt långt. Sist men inte minst delar jag Lars-Ivar Ericsons uppfattning om det här med ekonomiska ersättningar liknande de överenskommelser vi har med elbolagen. Det är kanske ett sätt att komma ett steg framåt. Jag har för avsikt att återkomma i den frågan till ministern utifrån om vi kan ställa sådana krav.
Åsa Torstensson (C)
Anf. 100 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Jag tror att jag återigen vill upprepa att robustheten, driftssäkerheten, åligger alla operatörer, och det är här som det ständigt byggs bättre. Vi kan jämföra med det som de olika elbolagen naturligtvis har arbetat med. Det åligger alla operatörer oberoende av den lagstiftning som vi pratar om, alltså LEK, lagen om elektronisk kommunikation. Jag ska gå tillbaka till Carina Adolfsson Elgestam. Om man efterlever LEK eller inte kan vi i dag inte riktigt avgöra. Det är ju det som är under avgörande. Vi ser väl med spänning fram emot att man från länsrätten ändå ska komma till beslut i den delen. Vad gäller Telias skyldighet att återställa till fast telefoni kontra Fastmobil åligger det PTS att göra den teknikavvägningen, om det är jämförbart. I dagsläget tror jag att kunden i sig kanske inte kommer att märka någon skillnad på Fastmobil och fast telefoni om det bara är telefonen man använder. Men det är, precis som Karin Nilsson påpekar, när man är intresserad av att koppla upp sig och få en kapacitet motsvarande bredband på Internet som man märker skillnaden. Och vad gäller anslutningen till Internet ingår då den delen upp till 20 kilobit som samhällsomfattande tjänst men inte bredband. Där finns det en skillnad. Och det är, så att säga, angivet i det som man har rätt till vad gäller samhällsomfattande tjänst. Jag glömde att svara på Lars-Ivars fråga kopplad till ersättning. Jag tror att det är viktigt att se att det inte riktigt går att jämföra el och tele i det här sammanhanget. De elektroniska kommunikationerna är ju först och främst beroende av elförsörjning, så de åtgärder som genomförs för att säkerställa driften för elförsörjning är av basbetydelse. Om vi blir bättre där kommer det också att bli bättre för telefonins funktion och de påfrestningarna. Det har ett tydligt samband. Elnätsägare har ju också koncession på sitt område, vilket inte är detsamma som för den som äger ett nät för elektroniska kommunikationer. Det är inte riktigt jämförbart. I dagsläget har jag inte tänkt att gå vidare med den del som skulle motsvara ersättning efter tolv timmar som jag och Centerpartiet tillsammans med Socialdemokraterna drev igenom vad gäller elförsörjningen.
Karin Nilsson (C)
Anf. 101 Karin Nilsson (C)
Herr talman! Jag tror nog att vi hamnar i det trådlösa en gång i framtiden. Då gäller det ju som sagt att det fungerar. Du pratar om robustheten, och den innefattar alla operatörer. Det trådlösa har ju inte heller robustheten som det är i dagsläget, tyvärr. Så vi har inte tilltro till det systemet heller. När det blåste nu med stormen Per var det inte alls som med Gudrun. Då var vi utan mobil, telefon och el. Även nu var vi utan mobil. När det drabbar en tätort finns det inte mer än 30 minuters batteribackup på masten för mobiltelefonen. Sedan är den borta. Ute på landsbygden är den givetvis också borta. Och den var borta i över ett dygn. Det fanns säkert kommuner där den var borta ännu längre. Jag fick ett exempel från Älmhults kommun. Där fick man med bil köra mellan sina olika enheter, från det administrativa kontoret ut till de olika servicehusen för att ta reda på hur bemanningen var och om personalen hade kommit fram i stormen, om allt fungerade som det skulle. Dessutom fick man vinterkräksjukan mitt i allt detta. Det är ett hopplöst scenario när man inte kan meddela sig. Även i krissituationer där man röjer ledningsgator behöver man mobiltelefonen för att veta när strömmen är av och när strömmen är på och den säkerhet som man då kan ha genom att kunna meddela sig. Vi hade en 3 G-mast som blåste ned i stormen Per. Den hade förmodligen blivit uppsatt i ett hygge som uppstod på grund av Gudrun. Jag har den här i tidningen, en ihopramlad skrothög. Den stod där i två veckor. Sedan låg den på marken. Så tilltron är ju inte den allra största. Jag har dessutom en granne som drabbades av en eldsvåda i sitt hem. Brandbilen körde utanför mitt hus och fick vända för det låg granar på vägen. Det hade inte med telefonen att göra, men mannen som drabbades fick lov att köra ned, såga sig igenom granar, ta sig ned till brandstationen i Tingsryd, larma vid brandstationen och sedan ta sig hem. Det tog minst 20 minuter innan han hade lyckats larma. Det gjorde säkert mer skada för huset än vad det hade gjort om telefonförbindelsen hade fungerat via mobilen. Så vi tror inte på det systemet heller än, tyvärr.
Åsa Torstensson (C)
Anf. 102 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Jag tackar för den här interpellationen, för den är mycket viktig. Jag utgår från att vi kommer att återkomma till detta, förhoppningsvis inte just i det område som vi nu har diskuterat och som har drabbats vid ett flertal stormar. Men jag tror att vi måste vara medvetna om att vi lever i en tid där vi kommer att hamna i många situationer där vi får konstatera att vi lever i en väldigt sårbar miljö och ett sårbart samhälle med stormar, snöoväder, vägar som rasar, och så vidare. Jag är helt säker på att det också kommer att ställas krav. Det kommer att krävas bättre riskanalyser och fler ekonomiska åtgärder för att kunna förebygga den här typen av katastrofer - om vi säger det inom citattecken - på grund av att vi lever i ett modernt och till viss del sårbart samhälle. Jag tror att vi kommer att konstatera att människor kommer att kräva åtgärder, och det kommer att kosta pengar. Vi kommer att ha motsvarande diskussioner, tror jag, inom andra områden som vi undan för undan kommer att uppmärksamma. Vi kommer att drabbas av att detta är sårbart. Det håller inte när det blir extrema miljöpåfrestningar. Kanske handlar det om områden där vi i dag inte är riktigt medvetna om att det kommer att inträffa. Men, som sagt, jag tror att det är otroligt viktigt att vi för en fortsatt diskussion och är uppmärksamma på den här problematiken. Jag tror att vi kommer att återkomma till ytterligare diskussioner om det här. Jag tackar för den här interpellationen som jag tycker är mycket viktig och som jag förhoppningsvis kan återkomma till när vi vet vad ett länsrättsutslag mellan Post- och telestyrelsen och Telia Sonera har gett.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.