Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Regeringens åtgärder mot barnsexturism

Interpellation 2006/07:121 av Olsson, Lena (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2006-12-01
Anmäld
2006-12-04
Besvarad
2006-12-08
Sista svarsdatum
2006-12-15

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 1 december

Interpellation

2006/07:121 Regeringens åtgärder mot barnsexturism

av Lena Olsson (v)

till justitieminister Beatrice Ask (m)

Tre miljoner barn drabbas varje år av vuxnas övergrepp i samband med utlandsresor. Denna moderna form av slaveri måste stoppas. Den tidigare svenska regeringen har gjort ett tydligt ställningstagande mot barnsexturism vid världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn. Kongressen med Sverige som värdland var den första i sitt slag och året var 1996. Sedan dess har mycket lite hänt. Frågan om barnsexturism har bollats runt mellan olika ministrar och ingen har velat ha den på sitt bord.

I kommande handlingsplaner och skrivelser bör regeringen tydliggöra skillnaden mellan människohandel för sexuella ändamål, prostitution och barnsexturism. Ett barn är alltid ett barn och kan inte prostituera sig. Det är även vanligt att barn utnyttjas utan att det förekommer någon utväxling av pengar. Eftersom svenska mäns efterfrågan på sex med barn bidrar till att upprätthålla handeln med barns kroppar i ett flertal länder har Sverige ett stort ansvar för att bekämpa barnsexturismen.

Frankrike har tidigare tagit initiativ till ett gemensamt samarbete mot barnsexturism mellan medlemsländerna i EU. Initiativet lades fram vid ett informellt EU-turismministermöte i oktober 2005 och innehöll förslag till tre typer av åtgärder mot barnsexturism:

@ Att upprätta en informell myndighet för samråd mellan medlemsstaterna för att samordna bästa möjliga rutiner för att bekämpa barnsexturism och att inrätta en webbsida i syfte att göra en kartläggning av situationen i länder drabbade av barnsexturism.

@ Att anta en europeisk stadga, inspirerad av Ecpats uppförandekod för resebranschen mot barnsexturism, även riktad till annan yrkespersonal.

@ Att initiera ett samarbete mellan medlemsstaternas ambassader i länder drabbade av barnsexturism, tillsammans med lokala myndigheter och enskilda organisationer (NGO:er) på platsen.

Frankrike har vid olika tillfällen tagit upp initiativet igen i olika EU-sammanhang för att diskutera förslaget och konkretisera dess innehåll. Än så länge har inga andra regeringar visat sitt stöd, inte heller Sveriges.

Jag vill ställa följande frågor till justitieministern:

1.   Avser justitieministern att hörsamma det franska initiativet till ett samarbete mot barnsexturism mellan EU-länderna?

2.   Vilka åtgärder avser justitieministern i övrigt att vidta för att Sverige ska ta sitt ansvar i arbetet mot barnsexturismen?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2006/07:121, Regeringens åtgärder mot barnsexturism

Interpellationsdebatt 2006/07:121

Webb-tv: Regeringens åtgärder mot barnsexturism

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Beatrice Ask (M)
Anf. 21 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Lena Olsson har frågat mig dels om jag avser att hörsamma det franska initiativet till ett samarbete mot barnsexturism mellan EU-länderna, dels vilka åtgärder jag i övrigt avser att vidta för att Sverige ska ta sitt ansvar i arbetet mot barnsexturismen. Att bekämpa och motverka barnsexturism är en högt prioriterad och angelägen fråga för regeringen. Barnsexturism är ett sammansatt problem som kräver insatser från flera olika aktörer och behovet av samordning på såväl nationell som internationell nivå är stort. Det franska initiativet syftar bland annat till att förbättra samordningen av insatser mot barnsexturism mellan EU:s medlemsstater. Det är regeringens uppfattning att det är viktigt att ta vara på sådana initiativ. Regeringen har därför för avsikt att snarast följa upp om det behövs något särskilt initiativ från svensk sida för att driva frågan vidare inom EU. Det internationella samarbetet såväl inom EU som en vidare krets är av stor betydelse för att bekämpa barnsexturism. Sverige verkar aktivt för att utveckla det polisiära och rättsliga samarbetet mellan unionens medlemsstater. Det sker bland annat genom överenskommelser som gör det lättare för brottsutredande myndigheter att få hjälp över gränserna, men även inom ramen för Europols och Eurojusts arbete. Polisens verksamhet är i det här sammanhanget central. Rikskriminalpolisens särskilda barnpornografigrupp arbetar även med frågor om barnsexturism. Polisens arbete är beroende av information och tips från olika informationskällor såsom resebyråföretag i aktuella regioner och polisens utsända sambandsmän. Sambandsmännen arbetar inom ramen för det nordiska polis- och tullsamarbetet för att effektivisera bekämpningen av grov brottslighet. Sambandsmännen finns i ett tjugotal länder, bland annat i Asien, Europa runt Östersjön och i Ryssland. Det är också viktigt med en tydlig och verkningsfull lagstiftning. Svenska domstolar har en vidsträckt behörighet att döma över brott som har begåtts utomlands. Denna behörighet är i vissa fall begränsad, bland annat genom krav på dubbel straffbarhet. Sedan 2005 krävs dock inte längre dubbel straffbarhet för att i Sverige kunna döma för allvarliga sexualbrott mot barn under 18 år som har begåtts i utlandet. Regeringen avser att följa upp den nu gällande handlingsplanen mot kommersiell sexuell exploatering av barn i samband med att Sverige lämnar sin fjärde rapport till FN:s barnrättskommitté senast den 1 september 2007. Avsikten är att i det sammanhanget särskilt uppmärksamma behovet av åtgärder mot barnsexturism. En dialog kommer också att föras med berörda myndigheter och frivilligorganisationer.
Lena Olsson (V)
Anf. 22 Lena Olsson (V)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka för svaret som jag tycker på många sätt är väldigt bra. Ministern lägger fokus på alla åtgärder som behöver vidtas när det gäller den här frågan som hon också uttrycker är högprioriterad och väldigt viktig. Så är det ju. Våra barn är ganska oskyddade i många sammanhang och speciellt de barn som växer upp i fattiga och utsatta situationer och därmed hamnar i de här problemen. Jag måste också passa på och säga att det är en skam, man skäms lite grann över alla dem, framför allt män, från västvärlden som åker ut på sina semestrar, konferensresor och så vidare och utnyttjar dessa fattiga människors situation. Det står i svaret: "Regeringen har därför för avsikt att snarast följa upp om det behövs något särskilt initiativ från svensk sida för att driva frågan vidare inom EU". Där vill jag ställa en rak fråga som jag hoppas att ministern kan ge ett klart besked om. Det franska initiativet har tagits upp vid ministermöten fem sex gånger, och det har inte hänt något. Inga länder visar något intresse för den här frågan. Det är mycket konstigt, tycker jag. Det här har legat på turistministrarna som väldigt sällan träffas. Jag vill ställa en rak fråga till dig, ministern. När det gäller det här initiativet, har ni tänkt att ta kontakt med fransmännen så fort som möjligt? Helst vill jag ha reda på när. Sverige startade världskongressen. Det är tio år sedan, och det är mycket lite som har hänt när det gäller just de här frågorna. Initiativet tycker jag ligger hos Sverige. Fransmännen är ganska förvånade över Sveriges agerande i den här frågan, att man inte har gjort mer. Det skulle jag vilja fråga om. Det står att "behovet av samordning på såväl nationell som internationell nivå är stort". Då vill jag fråga: Hur menar ministern att samordningen ska se ut? Det står också att polisen är ganska involverad i det här, och då nämner man barnpornografigruppen. Enligt källor är det väldigt få personal. Vi vet också vad den personalen utsätts för. Den är inte ute på fältet, utan sitter för det mesta inomhus och jobbar - med de här vidriga frågorna, måste jag tillägga. Enligt källor har man inte så stor möjlighet att ägna sig åt de här frågorna. Det är likadant med sambandsmännen. Det är grov brottslighet, men man har inte i så stor utsträckning ägnat sig åt just frågor som gäller barnsexturism. Det är de frågor jag har. Jag nöjer mig med det så länge.
Beatrice Ask (M)
Anf. 23 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Jag ska försöka svara på frågorna. När det gäller det franska initiativet var Sverige väldigt aktivt och positivt när det lades fram. Frankrike lovade att skicka ett skriftligt förslag som kommittén skulle arbeta vidare utifrån. Det har inte Frankrike gjort, och vi har tagit kontakt med fransmännen och frågat vart det har tagit vägen. Det är därför jag i mitt svar säger att vi funderar över om det är nödvändigt att vi tar ett initiativ. Man utgår ju ifrån att ett land som har lagt fram ett förslag och sagt att de ska komma med något faktiskt gör det. Men vi har redan tagit den kontakten, och tänker inte släppa det utan se vad som kan göras. Fransmännen har ju rätt i ursprungsidén, att mycket av detta måste göras på EU-nivå. Ett annat påpekande gällde sambandsmännen och barnpornografigruppen, att de arbetar mot grov organiserad brottslighet och inte specifikt barnsexturism. Det är sant. Samtidigt ska det i ärlighetens namn också sägas att många gånger är barnsexfrågorna - om vi inte bara tar turismen - och de övergrepp som de här barnen utsätts för en del av en mer omfattande kriminell verksamhet. Ibland verkar det som om man sysslar med handel med lite av varje tyvärr. Människohandeln ligger ju här också. Det är klart att man måste se det sambandet. Men det är riktigt att resurserna är begränsade. Däremot kritiserar inte jag att de sitter så mycket på Rikspolisstyrelsen och arbetar med de här frågorna. Det vi behöver centralt är expertiskompetens som kan handleda och hjälpa poliser runtom i landet som får in anmälningar. När det kommer någon i Kramfors och berättar om något som man har hört eller sett är det inte säkert att närpolisen där har så stor kompetens i frågan. Då måste det finnas, tycker jag, centralt inom polisorganisationen några erfarna som vet hur man kan hantera det hela och som också kan koppla in sådana uppgifter i det större perspektivet, för ofta är det samordnat på det sättet. Hur ska samordningen se ut? Det visar sig ju när man tittar på de här frågorna att ganska många ministrar för det första är inblandade. Det franska initiativet är det egentligen närmast Göran Hägglund som håller på med, men frågan var ställd till mig. Den första samordning vi måste göra har vi börjat med. Det är att vi inom regeringen måste prata med varandra om det här, reda ut vem som tar hand om vilken fråga och samtala om hur helheten ser ut. Jag tror också att vi måste ha någon typ av organisation eller tänk om hur vi samarbetar, inte minst med de frivilliga organisationerna som är väldigt viktiga när det gäller barnsexturismen. Vi har hela den sociala biten. Min erfarenhet av de här frågorna är framför allt utifrån ett engagemang som kvinnoförbundet hos Moderaterna har i Thailand kring Baan Chivit Mai som är ett skolhem där man tar hand om små flickor och pojkar som föräldrarna säljer eller som blir bortrövade på väg till skolan. Man tar hand om dem, ser till att de får utbildning, socialt stöd, medicinsk behandling - en del av barnen har tyvärr fått aids. I detta konkreta arbete ser man att det till exempel handlar om polisskydd för att kunna gå till skolan säkert. Det handlar om att förstärka den ekonomiska och sociala situationen i dessa områden - det är biståndspolitik och ekonomisk politik, om jag ska vara ärlig. Det handlar om utbildningsfrågor. När man börjar titta på detta ser man att det är en rad saker som man måste arbeta med. Man löser väl inte alla världsproblem på en gång, men jag tror att det är bra att se den här bredden och att försöka arbeta på olika fält. Jag kan också nämna, fast talartiden håller på att gå ut, att senast jag var på ministerrådsmöte lade den engelske ministern Reed fram en del förslag inom RIF-samarbetet. På nästa informella möte kommer vi också att diskutera en del kring barnsexfrågorna. Det kommer alltså att hända en del på detta område. Jag får väl återkomma i nästa inlägg och berätta mer om det.
Lena Olsson (V)
Anf. 24 Lena Olsson (V)
Herr talman! Det var roligt att höra att den engelske ministern har tagit upp den här frågan. När det gäller den här skrivelsen kanske det är så att man skulle ha skrivit, men jag tycker ändå att ministern borde ta den här första kontakten. Jag tycker att Sverige kan göra det. Jag tror också att det förväntas från organisationen Ecpat, som har jobbat väldigt mycket med frågan. Även om man väntar på skrivelsen hade jag om jag varit minister självklart tagit denna kontakt ändå. Sedan gällde det hur frågan förut har slussats runt bland olika ministrar. Det är bra att det finns en kunskap och att detta lyfts upp på alla nivåer och till alla ministerposter, men jag är ändå ganska bestämd i min uppfattning att vi här behöver en huvudsansvarig minister. I den frågan skulle jag vilja ha ett svar. Det blir nämligen väldigt svårt om alla ska ha ansvaret. Det ska absolut ligga på en minister. Vilken det är låter jag vara osagt, men jag skulle vilja fråga Beatrice Ask om hon har samma uppfattning. Jag vet att också socialminister Göran Hägglund uttryckligen har uttryckt att det ska vara en minister som har huvudansvaret för frågan. Jag vill också passa på att säga att jag absolut inte riktar någon kritik mot polisens barnpornografigrupp. Jag vet att man har ganska lite personal. Man gör så gott man kan och har ett väldigt betungande arbete, så ingen skugga ska vila på dem. Det som vore bra är i så fall att man ytterligare förstärkte personalen där som kan jobba med frågan. Men vi har fortfarande den kastade handsken, ministern. Kan ministern tänka sig att ta detta initiativ inom en snar framtid? Jag skulle helst vilja ha ett svar om när man kommer att göra det, det vill säga ta kontakt med fransmännen i frågan. Jag skulle också vilja ha ett rakt svar, ja eller nej, på frågan: Bör det vara en minister i den svenska regeringen som har huvudansvaret för detta?
Beatrice Ask (M)
Anf. 25 Beatrice Ask (M)
Herr talman! När det gäller den första frågan, om vi tänker ta något initiativ, tyckte jag att jag nämnde att vi redan har tagit den kontakten. Vi undrade varför fransmännen inte hade återkommit med det underlag som de lovade när de lade fram sitt initiativ. Vi har alltså redan tagit det initiativet därför att vi vill ha detta underlag. Det jag tog upp i svaret var att jag funderade på vad vi ska göra om det nu inte dyker upp något, om de inte verkar få något gjort. Vi är angelägna om att den här frågan hanteras. Den kommer också att vara med på den rådgivande kommittén för turisms möte den 10 januari. Då kommer frågan att diskuteras nästa gång utifrån det franska initiativet. När det gäller mr Reeds initiativ har det lagts fram i form av ett brev med anledning av ett initiativ från Frattini. Han listar där ett antal olika förslag som rör övergrepp mot barn, inte bara barnsexturism. Det är ett väldigt bra underlag för den diskussion vi ska ha på vårt informella möte. När det gäller detta med ansvar och samordning är det socialminister Göran Hägglund som har det övergripande ansvaret. Det är dock klart att när det handlar om polisens arbete, lagstiftningsfrågor på området och en del annat så blir det justitieministern som till syvende och sist ska gå till riksdagen och hantera de frågorna. Det tycker jag är ett viktigt ansvar. Det övergripande ansvaret är dock helt tydligt. Om man vill ringa och prata mer allmänt om detta är Göran Hägglund en bra person att prata med. Det intressanta är att vi ministrar som är berörda försöker hålla kontakt med varandra. Jag ser dock att detta är en brottslighet och övergrepp där justitieministrar runtom i Europa och i världen faktiskt har ett ansvar för att se till att vi får in anmälningar, att vi kan utreda brotten, att vi lagför de personer som är ansvariga, att vi sätter stopp för verksamheten och att vi hittar den när den är involverad i andra sammanhang. Detta kan inte vi allmänt lägga över på någon annan. Det övergripande ansvaret i den svenska regeringen ligger dock på Göran Hägglund, som samordnar ministrar med olika uppgifter för att vi ska få något gjort på det här området. Jag tror inte att det råder någon tvekan om att detta är någonting som jag känner ett stort engagemang för. Det är vidrigt att så många barn runtom i världen varje dag utsätts för övergrepp och att många barn också, inte minst på Internet, får hela sitt liv förstört eftersom det inte heller går att radera övergreppen. Inte ens de barn vi räddar och som får en upprättelse kan alltså känna sig någorlunda fria från det övergrepp som har begåtts utan lider av detta år efter år. Man kan ibland misströsta när man ser hur omfattande denna verksamhet är. Det är också märkligt att det finns människor som till och med tror att de gör barnen en tjänst när de håller på med detta. Man blir förvånad när man ser hur människor åker ut som turister och tror att detta är en del av någon kultur som kan accepteras, att de bejakar någon annan kultur genom att utnyttja barn. Vi har ett otroligt arbete när det gäller att få ordning på värderingarna, respekten för barns integritet och behovet av skydd för barn. Här är ett problem, om jag nu får ta mitt eget område, att vi trots den lagstiftning vi har på plats - att vi kan lagföra människor i Sverige som har begått denna typ av brott i ett annat land - får in dåligt med rapporter. Den har inte använts så mycket som jag tror att riksdagen hoppades. Här finns det anledning att fundera över om det i något annat hörn går att göra något. Jag ska göra vad jag kan för att marknadsföra att detta regelverk finns så att det också kommer till användning. Är det något fel på lagstiftningen eller i något annat hörn får vi hjälpas åt att försöka rätta till det. Detta ska vi nämligen inte acceptera. Vi ska vara beredda att ta de initiativ som krävs, för annars är vi inte trovärdiga när vi talar om barns rätt till frihet, trygghet och vad det nu kan vara.
Lena Olsson (V)
Anf. 26 Lena Olsson (V)
Herr talman! Jag uppskattar ministerns engagemang i den här frågan. Jag tycker fortfarande att man, även om man har skickat denna skrivelse, kan lyfta på telefonluren och ringa dem. Det är ju barnen det är fråga om, de som blir utsatta för dessa övergrepp. När det gäller det övergripande ansvaret har jag aldrig vetat att det var socialministern som hade det. Jag undrar om han över huvud taget vet det själv. Man har ju haft en träff med Ecpat, och där uttryckte han till dem att det är klart att det ska finnas en huvudansvarig minister. Tydligen vet han då inte själv att han är det, eftersom Beatrice Ask uttrycker sig så här. Men vi kan alltså räkna med att man svarar på det franska initiativet, tar kontakt med dem och också utser en huvudansvarig minister. Jag tror att det är väldigt viktigt för organisationen Ecpat att få reda på vem man ska vända sig till och att det händer någonting i den här frågan. Eftersom den har snurrat runt i tio år kan jag förstå att de misströstar väldigt mycket.
Beatrice Ask (M)
Anf. 27 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Det är tråkigt att den har fått snurra runt i tio år, men det är då inte alliansregeringens fel. Jag tror att Göran Hägglund är väl medveten om sitt ansvar. Åtminstone var han det i går när jag pratade med honom, för han hade ett samtal med Ecpat i förrgår, i onsdags. Både Ecpat och Göran Hägglund är alltså helt klara över vem som har ansvaret. Jag tror också att Göran Hägglund hade läst instruktionerna tidigare. Det är naturligtvis förvirrande, och jag tror att det var så tidigare också, men man måste ha klart för sig att vissa sakfrågor ligger på olika ministrar. Det viktiga för en regering är att man pratar med varandra och att man försöker hålla ihop det hela. Jag ska se om vi behöver ta ytterligare kontakter med fransmännen. Dock är det inte så enkelt att ta telefonluren, för jag kan säga att min franska är rätt begränsad. Men vi ska väl lösa det på något sätt. Vi har som sagt redan försökt få reda på vart deras underlag har tagit vägen, eftersom de har lovat att komma med det. Gör inte de något kommer vi naturligtvis att agera, för vi har ett engagemang i de här frågorna, och jag tycker att det är alldeles nödvändigt att vara tydlig på den punkten. Vi tänker inte acceptera den här typen av övergrepp.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.