Rätt till behandling för spelberoende
Interpellation 2006/07:156 av Holma, Siv (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-12-12
- Anmäld
- 2006-12-13
- Besvarad
- 2006-12-21
- Sista svarsdatum
- 2007-01-19
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 12 december
Interpellation
2006/07:156 Rätt till behandling för spelberoende
av Siv Holma (v)
till statsrådet Maria Larsson (kd)
Spel är ett trevligt och hanterbart tidsfördriv för många, men för en allt större mängd människor, och en tilltagande andel unga, är det ett stort problem.
Enligt Lotteriinspektionen har spelandet på den reglerade spelmarknaden ökat kraftigt i Sverige under det senaste decenniet. År 2005 spelade vi i Sverige för 35,5 miljarder kronor, motsvarande ca 4 000 kr per person och år. AB Svenska Spel står för mer än hälften av den omsättningen. År 2005 gjorde Svenska Spel en vinst på 4,5 miljarder kronor.
Visst kan man säga att det är spelarnas eget ansvar om de vill spela, men vi ska komma ihåg att staten kraftigt har utökat tillgången på legala spel under de senaste åren. Svenska Spel tillåts göra närmast obegränsad reklam för sina produkter och problemen med spelberoende ökar.
Staten måste känna ett ansvar för utvecklingen. Från Vänsterpartiets sida har vi fört fram att socialtjänstlagen saknar bestämmelser om behandling av spelberoende. Samtidigt har den folkhälsopolitiska rapporten 2005 visat att exempelvis kasinot i Malmö lett till kraftigt ökade spelproblem och länskriminalen i Stockholm har i sin kartläggning av brottslighet relaterad till Casino Cosmopol i Stockholm noterat att den här miljön lockar till sig droger och prostitution.
Jag vill fråga statsrådet:
1. Vilka förslag har statsrådet till hur ungdomar och barn ska förhindras att utveckla spelberoende?
2. Är statsrådet beredd att utreda möjligheten att skärpa socialtjänstlagen så att den även omfattar rätten till behandling för spelberoende?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:156
Webb-tv: Rätt till behandling för spelberoende
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:46 Torsdagen den 21 decemberProtokoll 2006/07:46 6 § Svar på interpellation 2006/07:156 om rätt till behandling för spelberoende
Protokoll från debatten
Anf. 24 Maria Larsson (Kd)
Herr talman! Siv Holma har frågat mig dels vilka förslag jag har till hur ungdomar och barn ska förhindras att utveckla spelberoende, dels om jag är beredd att utreda möjligheten att skärpa socialtjänstlagen så att den även omfattar rätten till behandling för spelberoende.
Många människor, inte minst ungdomar, har problem med sitt spelande. Jag delar interpellantens oro för att flera kan få problem med sitt spelande. Mot den bakgrunden har Statens folkhälsoinstitut, FHI, fått i uppdrag att nästa år särskilt beakta ungdomars spelande.
FHI har tidigare gjort bedömningen att det finns minst 25 000 personer i landet som är spelberoende. Med det utbud av olika spelformer som finns i dag, inte minst från internationella spelbolag över Internet, finns skäl att anta att antalet spelberoende också har ökat. Tillförlitliga data om utvecklingen av spelproblemen finns ännu inte. Den undersökning om befolkningens spelvanor som man planerar att genomföra med början under nästa år bedöms kunna ge ökade kunskaper om den senaste utvecklingen.
Sedan 1999 har staten ett anslag på 4 miljoner kronor till FHI för insatser för att förebygga spelberoende. Under förra mandatperioden avsattes därutöver 50 miljoner kronor. Från och med 2007 ökas anslaget till 28 miljoner kronor per år.
De stora svenska spelaktörerna har alltmer betonat betydelsen av att agera på ett ansvarsfullt sätt, bland annat genom påverkan från arbetet i branschrådet OSS, Oberoende spelsamverkan, där FHI är ordförande. Spelaktörerna har antagit etiska riktlinjer för reklam och marknadsföring och har inrättat ett spelråd för överläggningar om etiska problem. Utbildningen av ombud och den egna personalen har intensifierats och stor tonvikt läggs på spelansvarsfrågor. Den interna kontrollen av att åldersgränserna och förbudet mot kreditspel följs har skärpts. Svenska Spel har på eget initiativ satt en åldersgräns på 18 år för alla spel utom lotter.
FHI stöder projekt i Stockholm, Göteborg och Malmö med utveckling av öppenvård för personer med spelproblem och deras anhöriga. FHI stöder också ett försök med Internetbaserad självhjälp. Projekten är föremål för en vetenskaplig utvärdering, och målsättningen är att finna metoder som samtidigt är lättillgängliga och på ett bra sätt kan stödja de hjälpsökande.
FHI ansvarar också för en utbildningsinsats riktad till personer som är verksamma inom missbrukar- och beroendevård. Genom denna har ett stort antal nyckelpersoner inom socialtjänst, psykiatri och hos privata vårdgivare fått en ökad förståelse för spelberoende och en beredskap att stödja personer med spelproblem och bedöma behov av specialiserad behandling.
Det är väl dokumenterat från den begränsade forskning som finns om barns och ungdomars spelande att barn som börjar spela tidigt löper större risk att senare utveckla spelproblem. I samarbete med FHI har Maria Ungdom i Stockholm och Karolinska Institutet påbörjat ett projekt som avser att utprova och dokumentera lämpliga sätt att komma i kontakt med och behandla unga med spelrelaterade svårigheter. Projektet kommer att belysa lämpliga sätt att arbeta förebyggande.
Det grundläggande ansvaret för att stödja människor med olika typer av sociala svårigheter eller hälsoproblem vilar alltjämt på socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Det är enligt min mening självklart att personer som har fått sociala eller hälsomässiga problem på grund av sitt spelande om pengar ska få den hjälp de behöver. De ska inte avvisas därför att deras problem kan vara spelrelaterade. De insatser som nu görs innebär att vi får mer kunskap om hur vi kan stödja dem, och den kunskapen sprids också till stora grupper inom vård- och behandlingssektorn.
Arbetet att minska skadeverkningarna av överdrivet spelande bör fortsätta. Det är särskilt viktigt att verksamma metoder för förebyggande insatser kan utvecklas, inte minst mot bakgrund av svårigheterna att begränsa eller kontrollera spel hos utländska spelbolag via Internet.
Anf. 25 Siv Holma (V)
Herr talman! Jag tackar statsrådet Maria Larsson för svaret. Jag saknar ett tydligt svar på min fråga om statsrådet är beredd att utreda möjligheten att skärpa socialtjänstlagen så att den även omfattar rätten till behandling för spelberoende.
Förra året ställde jag samma fråga till motsvarande statsråd i den socialdemokratiska regeringen, Morgan Johansson. Han svar var det som också verkar vara Maria Larssons svar, det vill säga att det inte behövs. Statsrådet hyser förhoppningen om att det är självklart att personerna ska få den hjälp de behöver, och de ska inte avvisas. Men det är faktiskt vad som händer.
Spelberoendes förening i Malmö har under förra mandatperioden uppvaktat socialutskottet med krav på rätt till behandling i socialtjänstlagen, och det utan resultat. Föreningens ordförande Anne Nilsson menar att många riksdagspolitiker tror att spelmissbrukarna får den hjälp de behöver - detta eftersom det sedan år 2002 finns spelmissbruk med i förarbetena till socialtjänstlagen.
Det är väl ungefär samma uppfattning som statsrådet kanske har. Men i praktiken fungerar det i verkligheten inte så att spelmissbrukarna får hjälp. Det fungerar olika ute i kommunerna. Där det inte fungerar alls innebär det onödiga kostnader i form av rättsliga prövningar. Det är kostnader som drabbar både den enskilde och samhället i stort. Vi skulle kunna komma ifrån detta om rätten till behandling för spelberoende klart framgick i socialtjänstlagen.
Vänsterpartiet kan också konstatera att det är steg i rätt riktning att Statens folkhälsoinstitut i samarbetet med Spelinstitutet nu finansierar en utökning av jourtelefonen för spelberoende. Det är bra att man också samarbetar för att utveckla behandling via Internet för spelberoende. Det behövs ett fortsatt arbete för att utveckla behandlingsmetoder för att skapa en acceptans hos socialsekreterare och andra myndighetspersoner så att spelberoende erbjuds behandling. Som jag tidigare nämnde står det endast en rad inskriven i förarbetena om att även behandling för spelberoende ska erbjudas. Men det finns inget i själva lagtexten. Det är inte tillräckligt.
I en enkätundersökning som Statens folkhälsoinstitut har utfört svarar 43 % av socialsekreterarna att de inte anser sig ha några kunskaper om spelproblematiken. Visserligen bedriver Folkhälsoinstitutet ett utbildningsarbete. Men en förändring i själva lagtexten skulle naturligtvis förstärka betoningen av spelberoendeproblematiken ytterligare. Delar statsrådet min och Vänsterpartiets uppfattning att möjligheten till behandling mot spelberoende borde införas i själva lagtexten i socialtjänstlagen?
Herr talman! Jag har också en del andra frågor. Men jag avvaktar med dem till nästa inlägg.
Anf. 26 Lars-Ivar Ericson (C)
Herr talman! Det finns ett missbruk som inte syns, luktar eller hörs som andra missbruk, och det är spelmissbruk. Det vi diskuterar i dag är spelmissbruk och spelberoende.
Statsrådet säger att vi har 25 000 spelberoende. Det är nog så. Men 1 ½ % av befolkningen har svårt att kontrollera sitt spelande och är i riskzonen för att utveckla spelberoende. Det finns skrämmande siffror om att det omsätts 3 miljarder på illegalt spel i vårt land och att det finns 5 000 illegala spelautomater i Sverige.
Siv Holma nämner inledningsvis i sin interpellation att man ska skilja mellan bruk och missbruk av spel. Det är viktigt. Visst är det skillnad mellan pensionären som köper en trisslott då och då, eller satsar 100 kr på Harry Boy, och 20-åringen som har fått en annan dygnsrytm därför att han spelar nätpoker halva natten efter att ha lånat pengar av familjen och vännerna, eller pappan som har spelat så mycket att familjen har fått gå ifrån hus och hem på grund av spelskulderna.
Det är bra att Maria Larsson i sitt svar tar upp hur viktigt det är med förebyggande insatser och att det ska finnas verksamma metoder för detta. Jag undrar om statsrådet har några tankar om de metoderna. Nu är det trots allt så att förebyggande åtgärder inte alltid är verksamma, utan vi har många spelberoende. Det behövs fler behandlingsplatser.
Från Centerpartiet har vi under flera år betonat hur viktigt det är med ett bra omhändertagande inte bara av spelmissbrukaren, utan också de anhörigas situation behöver uppmärksammas.
Runt varje spelare finns släktingar, vänner, grannar och arbetskamrater som på olika sätt har drabbats av personens spelberoende.
Min fråga till statsrådet blir: Vad görs i dag för att stötta de anhöriga? Har statsrådet några tankar på hur det stödet skulle kunna utvecklas?
Det är bra att det har blivit mer pengar till kampen mot spelberoendet - 28 miljoner. Men jag hörde från England att det där finns ett annat system med en punktskatt på spel, där 15 % av pengarna är riktade till just socialt arbete mot spelmissbruk. Jag undrar vad statsrådet anser om den modellen. Är detta någonting för Sverige?
Min sista fråga är: Hur är det egentligen med anslag till forskning om spelberoende?
Anf. 27 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Det var återigen många frågor och liten tid till förfogande. Jag ska försöka svara så gott jag kan på så mycket som möjligt.
Låt mig först säga att jag ser med oro på det ökade spelmissbruket som är så tydligt bland unga människor genom Internetspelen. Det gäller inte minst pokerspelandet. Mycket tyder på att det ökar ganska dramatiskt även om vi inte riktigt vet. Det är ett av problemen - att vi inte riktigt vet. Vi behöver skaffa oss mycket större kunskap på det här området.
Det är just därför som vi nu använder Folkhälsoinstitutet, som ju är en kunskapsmyndighet som kan vara till hjälp. Vi ger dem i uppdrag att undersöka spelvanor och att starta det arbetet så att vi kan följa utveckling över längre tid. Det är väldigt viktigt.
Vi ger också Folkhälsoinstitutet i uppdrag att utveckla metoder och se vad som är verksamma sådana tillsammans med Maria Ungdom. Vi har pågående projekt under institutets ledning i tre städer. Detta gör vi för att öka vårt kunskapsbyggande. Detta är en ganska ny typ av missbruksproblematik, och det är inte den enda som vi nu kan se.
Jag fick häromdagen frågor om sexmissbruk. Det handlar möjligtvis om problematiken kontra socialtjänstlagen, som Siv Holma är inne på. Ska vi definiera varje typ av missbruk i socialtjänstlagen eller inte? Kommunerna har ett ansvar för en person som har blivit missbrukare av något slag. Det är trots allt ganska tydligt i socialtjänstlagens skrivningar, även om det finns några typer av missbruk som är särskilt omnämnda. Men det innebär inte att de andra är exkluderade från ansvaret.
Folkhälsoinstitutet har också haft i uppdrag att göra en ganska stor utbildningsinsats, vilket man också har genomfört, för personal inom socialtjänsten när det gäller den här problematiken. Därför tror jag att kunskapsmängden inte alls är så dålig som det beskrevs här utan att det finns en ökad kunskap i dag hos socialtjänsten om att detta missbruk är i växande och måste tas om hand som vilken missbrukarproblematik som helst.
Vi ökar satsningen nästkommande år för spelberoende - 28 miljoner. Lars-Ivar Ericson frågar om ifall den summan inte borde öka. Jag tror att den borde öka. Vägen fram dit ser vi inte riktigt än, men detta är en av de saker som regeringen funderar på att se över möjligheterna till.
Vi har i dag ett svenskt spelmonopol. Men marknaden på Internet är inte ett dugg reglerad. Man får titta lite noggrannare på vilka möjligheter som står till förfogande. Vilken lagstiftning eller möjlighet finns att få de bolag som agerar där att också delta i betalningen till det spelberoende som skapas via nätet? Det är en mycket intressant möjlighet att undersöka vidare. Men, som sagt, vi har haft regeringsmakten i blott några månader och alla svaren är inte givna ännu. Men vi avser att närmare undersöka detta.
Missbruksproblematiken när det gäller spel rymmer en mångfasetterad bild där kunskapsnivån i dag är alltför låg. Men jag skulle vilja peka på
en
möjlig och framkomlig väg, nämligen att förse föräldrarna med verktyg och redskap för att veta när det hela börjar bli ett missbruk och när man går över gränsen. I dag kan man som förälder vara ganska osäker på det.
Det finns ett intressant projekt uppe i Leksand där man har utbildning för tonårsföräldrar. Där går man igenom just den här typen av problematik som en del i utbildningen. Det har varit mycket uppskattat och det ger föräldrar möjlighet att skapa nätverk med varandra och prata med varandra om det här som i dag är en problematik som är lite dold, inte minst på föräldrasidan.
Anf. 28 Siv Holma (V)
Fru talman! Med tanke på de svar som Maria Larsson ger vad gäller rätten att få behandling och frågan om detta ska skrivas in i socialtjänstlagen kan jag bara konstatera att problemet i verkligheten är att man inte får den vård som man är i behov av. Därför anser vi att man bör förstärka socialtjänstlagen. Det kunde vara ett sätt att gå för att få till stånd en förbättring. Det kan finnas andra saker.
Statsrådet talade om utbildning och ifrågasatte siffran att 43 % av socialsekreterarna säger att de inte har tillräcklig kunskap om spelproblematiken. Jag kan informera om att det inte är min siffra; det är Statens folkhälsoinstitut som har utfört enkäten.
Då undrar jag och de andra som är intresserade av de här frågorna: På vilket sätt kan man få en förbättring till stånd när det gäller rätten till behandling? Finns det alternativa vägar som statsrådet kan tänka sig?
Jag skulle vilja återkomma till frågan om de unga, som andra också har varit inne på. Lotteriinspektionen gjorde 2005 en Sifomätning om spelande på Internet. Ni känner säkert till att det framkom att det är klart flera män än kvinnor som spelar via Internet och att yngre spelar mer än äldre. Det finns ett handlingsprogram mot spelberoende. Problemet med överdrivet spelande och spelberoende minskar med tilltagande ålder. Problemen är alltså som störst i de yngsta åldersgrupperna.
Maria Larsson skriver i sitt svar att Svenska Spel på eget initiativ har tagit fram åldersgränser. Jag tycker inte att det är acceptabelt att spelanordnaren helt och hållet bestämmer åldersgränsen på spelen. Ansvaret att sätta åldersgränsen tycker jag borde vara en del av tillståndsgivningen. Jag frågar om Maria Larsson delar min och Vänsterpartiets uppfattning att det krävs en skärpning av kontrollerna av åldersgränserna hos ATG:s och Svenska Spels ombud.
Jag undrar också om statsrådet delar vår uppfattning att tillståndet ska kunna dras in i de fall då man bryter mot reglerna och att det är statens ansvar.
Avslutningsvis undrar jag om statsrådet delar min uppfattning att det naturliga vore att spelfrågorna lades på Socialdepartementet, speciellt med tanke på att det främsta motivet för en reglerad spelmarknad är att det sociala ansvaret är överordnat vinstintresset.
Staten har ett stort ansvar. Vi vet också att det kommer stora inkomster från AB Svenska Spel. Men AB Svenska Spel saknar i dag direktiv motsvarande Systembolagets för hur bolaget ska informera om de negativa skadeverkningar som spelandet innebär för den enskilde och för samhället. Det tycker vi skulle kunna avhjälpas om regeringens ansvar för frågorna samlades under Socialdepartementet.
Anf. 29 Lars-Ivar Ericson (C)
Fru talman! Vi spinner vidare på ämnet ungas otillåtna spelande. 2005 gjordes en undersökning av Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. Man fann att 20 % av pojkarna och 10 % av flickorna i åldrarna 15-18 år någon gång under året spelat på Miss Vegas- eller Jack Vegas-maskiner. 4 % av de 15-åriga pojkarna hade spelat på sådana minst flera gånger i månaden, trots att detta är olagligt. Många undersökningar visar att det är just i åldrarna 15-17 år som det finns störst risker för att man ska hamna i ett spelberoende. Det är inte så konstigt att ungdomar vill spela. De vill ha spänning i livet, och de lockas av de snabba resultat som spelen ger.
Sedan är det också oroande att det förekommer att enskilda butiksägare utnyttjar dessa ungdomars intresse och genom något slags missriktad vänlighet eller för egen ekonomisk vinning till och med beviljar spel på kredit. Jag hörde talas om en 15-åring i Malmö som hade spelat bort 55 000 kr i en närbutik, och det är väldigt oroväckande.
Jag undrar, precis som Siv Holma: Vad kan man göra åt de butiksinnehavare eller andra som inte sköter sina spel och respekterar åldersgränserna? Vad finns det för sanktioner?
Anf. 30 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Det vi har är en gemensam oro inför det ökande spelandet, det ökande spelmissbruket, inte minst när det gäller de unga. Jag hör det tydligt i era anföranden. Jag delar verkligen den oron.
Siv Holma började med att säga att man inte får den vård man behöver. Vet vi det? Vet vi hur många som är vårdbehövande och inte får vård? Jag återkommer till att vi har för dålig kunskap i dag för att kunna säga det. Vi vet att en del får vård. Jag har själv varit ute på missbrukarenheter där man också vårdat spelberoende. Där ser man på det som ett bland flera missbruk. De vårdas på samma behandlingsanläggning där man också vårdar alkoholmissbrukare eller narkotikamissbrukare. Behandlingsmetoden motsvarar den som man använder för bli fri från ett alkoholberoende till exempel.
Jag ifrågasatte inte siffran från Folkhälsoinstitutet. Jag vet inte om den var framtagen före eller efter insatsen. Det jag säger är att Folkhälsoinstitutet har haft ett uppdrag, och också genomfört det, att utbilda personal inom socialtjänsten. Jag tror att det är ett jätteviktigt arbete. Kunskapsnivån är naturligtvis alltför låg, men den har ändå ökat de senaste åren, dels för att frågan har tagits upp mer i medievärlden, dels för att den här utbildningsinsatsen har gjorts. Det är säkert inte tillräckligt, och alla vet säkert inte allt. Men vi har påbörjat en insats för att öka kunskapen hos dem som verkligen behöver ha kunskap för att fatta de rätta besluten.
Det gör också att ansvaret är tydligt överlåtet på socialtjänsten, precis som för all annan missbruksverksamhet. Jag tror att det tydligt framgår oavsett om man definierar det i socialtjänstlagen eller inte.
Sedan fick jag återigen frågan om hur man kan jobba förebyggande med de här frågorna. Jag tror att det förebyggande arbetet är A och O. När det handlar om unga människor ligger mycket av det på föräldrarna. Det kan handla om föräldrar i nätverk. Tonårsföräldrar som går samman och vill agera gemensamt har en ganska stor kraft. De är dessutom de viktigaste personerna i de här ungdomarnas liv och kan därmed göra en hel del. De behöver naturligtvis professionell ledning om det verkligen kniper. Den här typen av tonårsföräldersutbildningar i Leksand som jag talade om skulle jag gärna se över en stor del av Sverige. Jag tror att det skulle vara ett konstruktivt sätt att arbeta mer förebyggande när det gäller de unga.
Sedan fick jag en rad frågor om Svenska Spel, var ansvaret ska ligga, hur tillståndsgivningen ska se ut, om tillstånd ska kunna dras in när man bryter mot reglerna och så vidare. Även om Siv Holma tycker att allt detta skulle rymmas på Socialdepartementet, är det än så länge inte departementets uppdrag att hantera Svenska Spel. Jag hoppas att de frågorna går att ställa till berörd minister, för jag tänker inte ge mig in på att svara på dem.
Anf. 31 Siv Holma (V)
Fru talman! Upprinnelsen till detta att Socialdepartementet borde ha hela ansvaret är att det sociala ansvaret är överordnat vinstintresset. Jag förstår att ni inte har diskuterat det i allianspartierna, men jag har i alla fall uttryckt ett starkt önskemål om det.
Statsrådet efterlyser kunskapen om huruvida man verkligen får vård eller inte. Jag har lyssnat på Spelberoendes förening som jag tycker har rätt kompetens för att kunna uttala sig om dessa frågor. Jag får en signal med väldigt tydlig information från Spelberoendes förening att det ser väldigt olika ut i landets kommuner. Då ligger det väl nära till hands att se över de här frågorna och se till att lagstiftningen blir tydligare. Det är någonting som vi här i riksdagen kan göra. Det finns väldigt stora skillnader. I en del kommuner finns det tydligen kompetens så att man får vård, och i andra har man inte rätt att få det. Förutom att man har detta missbruk och söker vård hamnar enskilda missbrukare i en process där man måste besvära sig gentemot kommunen och driva frågan. Det innebär onödiga kostnader, och det är ett onödigt sätt att bedriva verksamhet. Man borde i stället ta tag i de missbruksproblem som man har för tillfället.
Jag tycker att det borde finnas ett större engagemang hos statsrådet. Jag har nu hyllat tanken att Socialdepartementet ska ha hand om detta, och jag tycker att det här borde vara en fråga för Maria Larsson.
Anf. 32 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Jag tycker att jag har markerat ett ganska stort engagemang. Jag kan möjligtvis beklaga att Siv Holma inte visade samma stora engagemang och inte kom längre under den förra mandatperioden när man fick vara med och styra det här landet.
Det är förvisso så att det ser olika ut i socialtjänsten i olika kommuner. Det gäller inte bara denna fråga. Det vet vi från olika undersökningar. Det kommunala självstyret finns naturligtvis i botten, men vi har också en lagstiftning som ser likadan ut i landets kommuner.
Jag vill gärna rekommendera Siv Holma, Lars-Ivar Ericson och mina egna partikamrater att aktivt ta tag i den här frågan ute kommunerna och se över hur deras kamp mot spelberoende ser ut och om de har en bra strategi i sin egen kommun. Då kan man sprida detta över landet. Jag tycker att det är en väldigt bra väg att gå.
Därmed vill jag tacka för debatten. Det var roligt att ni var med båda två. Jag vill önska er en riktig god jul och även fru talman.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.