2 000 dagar i fångenskap
Interpellation 2006/07:475 av Wigström, Cecilia i Göteborg (fp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-04-18
- Anmäld
- 2007-04-18
- Besvarad
- 2007-05-08
- Sista svarsdatum
- 2007-05-09
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 18 april
Interpellation
2006/07:475 2 000 dagar i fångenskap
av Cecilia Wigström i Göteborg (fp)
till utrikesminister Carl Bildt (m)
Onsdagen den 14 mars 2007 tilldelades den svenske medborgaren och journalisten Dawit Isaak Publicistklubbens nyinstiftade hederspris till minne av den 2006 mördade ryska journalisten Anna Politkovskaja. Det skedde vid ett seminarium i Riksdagshuset som uppmärksammade att det samma dag var exakt 2 000 dagar sedan Dawit fängslades i Eritrea. Närvarande vid ceremonin var den i Eritrea fängslade svenske journalisten och pristagaren Dawit Isaaks maka och tre barn.
Tvåtusen dagar har Dawit Isaak suttit fängslad i Eritrea. Någon anklagelse har inte officiellt riktats mot honom eller de andra journalister som vid samma tillfälle fängslades. I december förra året blev det känt att tre kolleger som Dawit fängslades tillsammans med har avlidit i fängelset på grund av de svåra förhållandena.
Fängslandet och avsaknaden av anklagelse liksom frånvaron av försvarsadvokat strider mot de grundläggande värderingar som präglar Förenta nationernas deklaration om de mänskliga rättigheterna och även andan i den konstitution som ska vägleda Eritreas regering.
I slutet av förra året skickade regeringen i Eritrea flera journalister till fångläger. Den här gången var det inte längre oppositionella journalister som drabbades utan statsanställda journalister som ansågs vara opålitliga. Alla fristående medier, utan undantag, krossades nämligen under 2001. De regeringsstyrda medierna är numera de enda som finns kvar i Eritrea. De som tillåtits arbeta där är tvingade att vara anställda i det statliga informationsministeriet.
Det sätt som Eritreas regering hanterar yttrande- och tryckfriheten på försvårar allvarligt landets deltagande i internationella sammanhang. Dessvärre har ännu otillräckliga följder vidtagits av exempelvis EU-länderna.
Det är dags att Sverige verkar för att EU stoppar sitt bistånd till Eritrea som mellan åren 2002 och 2007 har uppgått till 96,8 miljoner euro. En stor del av pengarna har gått till väginvesteringar, medan de medel som var avsatta för god samhällsstyrning inte har använts. Nu pågår förhandlingar om ett nytt biståndsavtal för 2008–2013. Det är orimligt att EU fortsätter stödja denna regering så länge Dawit Isaak inte släpps fri.
Därtill bör Sverige internationellt pressa på för så kallade smarta sanktioner, det vill säga politiska företrädare och administrativa personer i Eritrea bör förhindras att åka utomlands, att ha konton i andra länder och att söka andra former av hjälp och stöd utomlands.
Mot denna bakgrund skulle jag vilja fråga utrikesministern:
- Vilka åtgärder avser utrikesministern att vidta för att tillförsäkra att den sedan 2 000 dagar fängslade svenske medborgaren Dawit Isaak släpps fri?
- Är utrikesministern beredd att verka för att avbryta EU:s bistånd till Eritrea?
- Är utrikesministern beredd att arbeta för smarta sanktioner mot den eritreanska ledningen?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:475
Webb-tv: 2 000 dagar i fångenskap
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:102 Tisdagen den 8 majProtokoll 2006/07:102 5 § Svar på interpellation 2006/07:475 om 2 000 dagar i fångenskap
Protokoll från debatten
Anf. 30 Carl Bildt (M)
Herr talman! Cecilia Wigström har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att tillförsäkra att den sedan 2 000 dagar fängslade svenske medborgaren Dawit Isaak släpps fri, om jag är beredd att verka för att avbryta EU:s bistånd till Eritrea samt om jag är beredd att arbeta för smarta sanktioner mot den eritreanska ledningen.
Jag instämmer i Cecilia Wigströms oro över Dawit Isaaks situation och över läget i Eritrea generellt. Gränskonflikten med Etiopien, det svåra humanitära läget i landet och situationen vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter i Eritrea innebär stora påfrestningar för Eritreas befolkning. Regeringen för på olika sätt en dialog med Eritrea om dessa frågor samt olika säkerhetspolitiska frågor i regionen där Eritrea spelar en viktig roll, bland annat i pågående fredsförhandlingar i Darfur i Sudan.
Regeringen anser att det finns starka humanitära skäl till att Dawit Isaak släpps fri. Han är fängslad och har inte kunnat träffa sin familj sedan mer än fem år. Härtill kommer att vi har information om att hans hälsa är dålig. Av dessa skäl anser vi att han snarast bör få återförenas med sin familj i Sverige. Det ligger i sakens natur att jag inte i detalj kan redogöra för hur arbetet bedrivs, men jag kan försäkra att Dawit Isaaks situation är en högt prioriterad fråga för regeringen. Att verka för avbrutet EU-bistånd eller sanktioner är inte aktuellt.
Anf. 31 Cecilia Wigström i Göteb (Fp)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka utrikesministern för svaret. Jag är väldigt nöjd med att i svaret kunna läsa och höra att regeringen delar min oro för Dawit Isaak och att detta är en prioriterad fråga för regeringen. Ni fortsätter att arbeta på samma sätt som den socialdemokratiska regeringen gjorde, med tyst diplomati.
Jag har ställt min fråga för att jag vill uppmana regeringen att omvärdera sin position. I stället för att svara nej på mina frågor om att avbryta biståndet och införa smarta sanktioner borde regeringen ompröva sin hållning och ge ett positivt svar. Jag tycker att man ska lämna den tysta diplomatin och sluta tassa med filttofflor - att man inte kritiserar och jobbar i det fördolda och stryker medhårs - som man gör med regimen i Eritrea när man jobbar med tyst diplomati.
Min interpellation skrevs på 2 000-dagen av Dawit Isaaks fängslande, då vi hade ett stort seminarium här i riksdagen. Nu har det gått en tid. I dag är det 2 055 dagar sedan Dawit Isaak fängslades. Efter mer än fem år är det nu uppenbart att tyst diplomati är resultatlös.
Vad kostar det Eritrea att Dawit Isaak hålls inspärrad utan rättegång? Vad förlorar de på det i dag? Svaret är ingenting. Därför är det dags att överge den tysta diplomatin och övergå till de hårda påtryckningarnas politik. Man måste byta filttofflorna mot träskor som klapprar.
Det måste kosta när man håller en svensk medborgare fängslad utan rättegång. Det måste kosta att hålla en journalist inspärrad. Det måste kosta i form av uteblivet bistånd, i form av ettriga frågor i alla forum där Sverige möter Eritrea och i form av smarta sanktioner.
EU har ett nytt biståndsavtal med Eritrea på gång. Det är sorgligt att se hur man inom Europeiska unionen bedriver stormaktspolitik framför att främja mänskliga rättigheter. Man ger bistånd till denna fruktansvärda diktatur för att få inflytande på Afrikas horn. Man tror sig på det sättet kunna bidra till fred. Men jag tror att man bedrar sig. Man kan inte få fred om man inte också verkar för att mänskliga rättigheter respekteras.
Genom att man ingår ett nytt biståndsavtal visar Europeiska unionen att man accepterar den dåliga situationen när det gäller de mänskliga rättigheter i Eritrea. Eritrea är inte vilket land i Afrika som helst. Det är värre än många andra afrikanska länder. Det är en tuff diktatur. Enligt riksdagens utredningstjänst kommer man i sommar att ingå ett nytt biståndsavtal med Eritrea där summan ökar från 97 miljoner euro, som man har haft de senaste fem åren, till 122 miljoner euro. Det är en ökning med 24 procent. Vad är det för signal vi då skickar till Eritrea?
Europeiska unionen håller diktaturen under armarna. Man hjälper presidenten. Det är ett ledarskap som egentligen bara kan kriga. Man kan kriga - man har krigat mot Etiopien, och nu är man inne i Somalia också. Det är uppenbart att landets ledare inte kan bygga ett land. De har varit duktiga krigare, men de kan inte ge de eritreanska medborgarna det de har rätt att kräva. Två tredjedelar av befolkningen lider brist på mat. Det finns ingen frihet, ingen skolgång, inget vatten och så vidare.
Jag vill fråga utrikesministern: Hur länge ska vi hålla på med den tysta diplomatin - ska vi vänta tills Dawit Isaaks barn i Göteborg har blivit vuxna? Och är det verkligen rimligt att öka biståndet med 24 procent?
Anf. 32 Carl Bildt (M)
Herr talman! Det enkla men samtidigt mycket komplicerade svaret på den grundläggande frågan är: Det är klart att vi inte skulle fortsätta på den här vägen om vi bedömde att den saknade varje utsikt till framgång. Bakom det jag säger - som inte är mycket, knappt något alls om man ska vara ärlig - finns en omfattande aktivitet som vi försöker att samordna också med stödgrupper, så att de är någorlunda medvetna om det vi gör.
Det är alldeles riktigt att detta inte har lett till framgång än så länge. Det var ett tillfälle då det var nära, för ett och ett halvt år sedan, men sedan gick det snett av olika skäl. Det har tagit sin tid att få upp trådarna igen. Ofta när det sker en bakstöt efter att man har nått framgång är det svårt att sedan ta upp det hela igen där man misslyckades. Det tar sin tid att komma tillbaka på banan igen.
Jag ska inte göra någon offentlig bedömning om var vi befinner oss. Dels tror jag inte att det är klokt att göra det, dels kan den bedömningen visa sig vara fullständigt felaktig. Jag kan bara säga att vi hela tiden försöker värdera vad som är det bästa sättet att gå fram. Den bedömningen kan visa sig vara rätt i ett visst läge. Den kan visa sig vara fel. Men vi gör den med all den erfarenhet som vi har av detta och motsvarande fall. Det här är ju tyvärr inte det enda sådant här fall som vi har att hantera och som vi har haft att hantera. Även om fallen är olika handlar det ofta om regimer som på ett eller annat sätt är lite besvärliga att ha att göra med, och det är inte alldeles lätt att se hur man kan påverka besluten i olika hänseenden. Om vi hade gjort bedömningen att en alternativ väg hade haft större utsikter till framgång kan jag försäkra Cecilia Wigström om att vi hade valt den vägen.
Det svenska biståndet är mycket begränsat. Vi har ett humanitärt bistånd som, om jag förstår saken rätt av mina papper, är ett par miljoner kronor. Det är 2,7 miljoner kronor som går genom Röda Korset. Och det har att göra med, som nämndes, den desperata humanitära situationen. Det gäller inte minst den torka som har varit där nere. Jag tycker inte - den här frågeställningen uppkommer i många andra fall - att man ska låta människorna lida för misstag eller felsteg som regimen har gjort. Om vi skulle dra in de där 2,7 miljoner kronorna till Röda Korset är jag inte alldeles övertygad om att det skulle ha någon effekt över huvud taget vad gäller möjligheterna för Dawit Isaak.
Vad gäller EU är det på samma sätt. Det handlar om att vi har ett intresse av en dialog med Eritrea, vi i den europeiska unionen i detta fall, också om andra frågor. Jan Eliasson var nyligen där, till exempel, som en del i sitt fredsuppdrag vad gäller Darfur. Eritrea har spelat en icke oväsentlig roll när det gäller tillkomsten av det fredsavtal som halvfungerar när det gäller situationen i östra Sudan. Vi har ett intresse av att lösa gränskonflikten med Etiopien, som potentiellt, om man inte löser den, kan leda till nya konflikter. Och där finns det ju ett utslag som är bindande och som vi tycker att man skulle respektera från bägge parternas sida. Det finns alltså en hel del frågor. Men jag kan försäkra att det inom ramen för en dialog som är bredare också finns ett utrymme för att diskutera frågor som dessa. Det är rätt självklart att vi ägnar oss åt det också.
Anf. 33 Cecilia Wigström i Göteb (Fp)
Herr talman! Jag förstår att det, när man ägnar sig åt tyst diplomati, är väldigt svårt att svara på några frågor. Det har jag väl respekt för, eftersom regeringen har valt den linje som man har valt, just i dagsläget. Men jag vill, som sagt, gärna uppmana regeringen att ompröva den här inriktningen.
Visserligen kanske man måste börja om från början, eftersom det var ett litet missöde för ett och ett halvt år sedan. Men hur länge ska man vänta? Jag tror att tiden ändå har kommit dithän att vi bör pröva andra metoder. Vi ser ju inte att Dawit Isaak släpps fri, och vi ser att Eritrea kan dra detta i långbänk hur länge som helst. De har ingenting att tjäna på att släppa honom fri eftersom de i dag inte drabbas av några sanktioner på något sätt.
När det gäller biståndet är det viktigt att poängtera att jag inte kräver att man ska avbryta det humanitära biståndet till Eritrea. Jag tycker bara att det långsiktiga biståndet ska avbrytas. Vi ska inte vara med och bygga vägar i Eritrea - en stor del av EU:s bistånd gick till det förra perioden. Det humanitära ska fortsätta så att människor kan överleva, men vi ska inte hålla den här diktaturen under armarna.
Jag skulle ändå vilja be utrikesministern att, om möjligt, säga lite mer just när det gäller att EU nu ökar sitt bistånd till detta land. Vad sänder det för signal? Vi har ju ansvar som medlemsland i Europeiska unionen, och vi har möjlighet att påverka besluten som tas inom EU. Jag tycker att det vore rimligt att snarare avbryta biståndet. Och jag skulle vilja se att vi övergav den tysta diplomatin för en hård påtryckningspolitik.
Utöver att biståndet stoppas skulle jag också vilja se att vi utarbetar en strategi inom Regeringskansliet så att vi i alla internationella forum där vi möter Eritrea - WTO, Världsbanken, FN - alltid motarbetar regimen så länge de inte släpper Dawit Isaak fri.
En annan sak som jag skulle vilja se är att vi inför smarta sanktioner, ytterligare en kostnad för regimen så länge de inte släpper Dawit Isaak. Det skulle kunna vara reseförbud, att de inte får visum för att åka in till EU. Det kan handla om att stoppa utländska konton, som regimen har. Vi vet ju att eritreanska medborgare i exil tvingas betala in 2 % av sin inkomst till landet. Annars finns det risk att deras anhöriga råkar illa ut. Det är en stor inkomstkälla för regimen som det vore bra om vi kunde få stopp på på något sätt. Det är pengar som inte går till medborgarna i Eritrea utan snarare till vapeninköp.
Det är väl de tre aspekterna. Det handlar om stoppat bistånd, om smarta sanktioner och om att vi har en strategi för att motarbeta Eritrea. Det är väl vad jag skulle vilja se i en hård påtryckningspolitik i stället.
Anf. 34 Carl Bildt (M)
Herr talman! Jag kan försäkra Cecilia Wigström om att vi har en strategi - låt mig gärna kalla det så - för att utnyttja alla de möjligheter som finns. Det handlar om att för alla företrädare för Eritrea - där det finns anledning att göra så - understryka den humanitära situationen för Dawit Isaak och de konsekvenser som en oförmåga att lösa detta möjligtvis skulle kunna få. Den strategin, formulerad på det sättet, finns. Och inom ramen för den vidtas det olika typer av åtgärder som jag då inte kan gå in på i det här sammanhanget.
Jag kan försäkra att om det skulle finnas ett enstaka beslut eller en enstaka omläggning av politiken som jag skulle kunna genomföra som skulle leda till att vi fick resultat skulle jag ha fattat det beslutet och genomfört den omläggningen. Men i sådana här situationer måste man alltid också pröva vad konsekvensen kan bli av den alternativa strategin. Kan det leda till att det blir svårare att uppnå det resultat som vi vill? I så fall tar man på sig ett rätt betydande ansvar när man gör den politikomläggningen.
Jag kan försäkra Cecilia Wigström om att vi löpande försöker göra den bedömningen, men om vi hade gjort bedömningen att denna väg saknar varje utsikt till framgång hade vi valt en annan väg. I detta ligger väl att vi kanske gör vissa bedömningar av att den har vissa möjligheter till framgång.
Anf. 35 Cecilia Wigström i Göteb (Fp)
Herr talman! Självklart ska man välja den strategi som är mest framgångsrik. Jag tycker bara att det efter fem år är dags att pröva en ny strategi, att ta av sig filttofflorna och i stället sätta på sig träskor och göra lite väsen kring Dawit Isaak. Det är dags att sätta press på Eritrea i olika forum, att avbryta biståndet och att motarbeta dem på alla sätt vi kan. Det ska kosta att hålla en svensk medborgare fängslad utan rättegång.
Stödet för Dawit Isaak, bland svenska folket, ökar hela tiden. Förra veckan, under yttrandefrihetsdagen den 3 maj, var det ett antal manifestationer och demonstrationer landet runt, bland annat i Göteborg, där jag kommer ifrån. På Världskulturmuseet hade man två dagar, både onsdagen och fredagen, tillsammans med bland annat Amnesty International. Där fick man möjlighet att på en dvd spela in en hälsning eller ett krav på att Dawit Isaak skulle friges. Det är en solidaritets-dvd som arrangörerna har bett mig att ge till dig. Det står: Till Carl Bildt från folket. Den ska jag ge dig när vi är klara här. Då vet ni i regeringen att det finns många svenskar som bryr sig om fallet och följer Dawit Isaaks och, inte minst, hans familjs öde. Familjen finns i Göteborg, med tre barn som är på väg att bli tonåringar och som inte har sett sin far på mer än fem och ett halvt år.
Jag vill uppmana regeringen att tänka om och överge den tysta diplomatin och se till att öka kostnaden för att hålla Dawit Isaak inspärrad. Så länge det är för billigt för regimen kommer han inte att släppas. Vi måste göra det kostsamt.
Jag vet att ni tar detta på stort allvar, och jag är tacksam för att vi har haft den här interpellationsdebatten. Jag önskar lycka till i det här arbetet. Och, som sagt, överväg gärna att byta strategi, så att vi kan få Dawit Isaak fri!
Anf. 36 Carl Bildt (M)
Herr talman! Jag har bara ett slutanförande.
Till dem som är starkt engagerade i denna fråga hör ju de på Utrikesdepartementet i olika positioner som ägnar denna fråga betydande tid och har gjort det sedan ett stort antal år tillbaka. Att de inte har varit framgångsrika innebär inte att de inte har satsat mycket tid och engagemang - det handlar om underrättelseverksamhet och kontaktverksamhet - för att försöka nå den där framgången. Det har hitintills icke varit möjligt.
I detta ingår att löpande också försöka att pröva alternativa strategier. Jag kan bara försäkra att frågan är högt prioriterad, att det sker insatser. Vi kan inte garantera framgång.
Men om vi skulle göra bedömningen att denna väg inte hade några utsikter till framgång skulle vi självfallet försöka en annan. Jag tar gärna emot dvd:n och hoppas att den också går till adressater i Eritrea. Men det tar jag för givet i det här fallet.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.