Rätten till en säker och trygg abort
Interpellation 2006/07:51 av Sahlin, Mona (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-11-08
- Anmäld
- 2006-11-09
- Besvarad
- 2006-11-21
- Sista svarsdatum
- 2006-11-23
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 9 november
Interpellation
2006/07:51 Rätten till en säker och trygg abort
av Mona Sahlin (s)
till socialminister Göran Hägglund (kd)
Rätten till säker och trygg abort är både en hälsofråga och en grundläggande rättighetsfråga.
Abortlagstiftningen från 1975 innebar att Sverige fick en modern lagstiftning och betydde att svenska kvinnor kunde ges möjlighet till säker abort inom landets gränser.
Före 1975 var det svårare att få abort beviljad och en omfattande illegal abortverksamhet förekom.
I dag sker inga illegala aborter i Sverige och de metoder som används innebär att aborter är säkra med få medicinska komplikationer. Antalet aborter per år i Sverige varierar inte så mycket.
Sedan den svenska abortlagen infördes 1975 har antalet aborter varit ganska konstant.
Abortsökande har rätt att välja mellan kirurgisk och medicinsk abort. I de föreskrifter som finns om abort står att när kvinnan bestämt sig för abort bör den utföras snarast möjligt. Medicinsk abort framkallas med hjälp av läkemedel och metoden används i ungefär hälften av aborterna.
Men för att medicinsk abort ska kunna göras krävs att det sker tidigt under graviditeten. Medicinsk abort är ett mer riskfritt alternativ än kirurgisk. I Sverige är det ändå många kvinnor som inte har reell möjlighet att välja abortmetod eftersom reglerna föreskriver att en läkare ska utföra en medicinsk abort och det hinner gå för lång tid.
Vårdförbundet med flera har framfört att det inte är rimligt att en frisk kvinna som önskar abort ska behöva vänta på ett läkarbesök när kompetensen för att utföra en medicinsk abort finns tillgänglig hos barnmorskor i närområdet. Många kvinnor har en etablerad kontakt med en barnmorska och det är oftast dit man vänder sig vid ett positivt graviditetstest. Barnmorskor skulle efter lämplig vidareutbildning kunna ta ett större ansvar än i dag när det gäller medicinska aborter. Det skulle kunna förkorta väntetiderna och göra att fler kvinnor skulle kunna välja medicinsk abort om de vill samtidigt som omvårdnadskvaliteten skulle kunna förbättras.
I tidningsintervjuer efter valet har socialministern berört abortfrågor och bland annat tagit upp resonemang om att tidsgränsen för sena aborter ska diskuteras och det etiska dilemma som han anser kan uppstå vid en del sena aborter.
Mot denna bakgrund vill jag ställa följande frågor till socialministern:
1. Har socialministern för avsikt att lägga fram förslag eller tillsätta utredningar med syftet att göra den svenska abortlagstiftningen mer restriktiv?
2. Avser socialministern att titta närmare på förslagen om hur medicinska aborter kan hanteras snabbare genom att barnmorskorna får ett större ansvar?
Debatt
(13 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:51
Webb-tv: Rätten till en säker och trygg abort
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:24 Tisdagen den 21 novemberProtokoll 2006/07:24 5 § Svar på interpellation 2006/07:51 om rätten till en säker och trygg abort
Protokoll från debatten
Anf. 8 Göran Hägglund (Kd)
Herr talman! Mona Sahlin har frågat mig om jag har för avsikt att lägga fram förslag eller tillsätta utredningar med syftet att göra den svenska abortlagstiftningen mer restriktiv. Vidare har hon frågat mig om jag avser att titta närmare på förslagen om hur medicinska aborter kan hanteras snabbare genom att barnmorskorna får ett större ansvar.
Jag har redan i olika sammanhang deklarerat att regeringen inte har några planer på en förändring av abortlagstiftningen i restriktiv riktning.
Så går jag över till den andra frågan. Enligt abortlagen får endast den som är behörig att utöva läkaryrket utföra abort. Åtgärden ska ske på allmänt sjukhus eller på annan sjukvårdsinrättning som Socialstyrelsen godkänner.
Vid tidig graviditet används som abortmetod antingen medicinsk abort (läkemedelsbehandling) eller kirurgisk abort (vakuumaspiration). Det är kvinnan som väljer vilken metod som ska användas, med undantag för de fall då det finns medicinska hinder för någon av metoderna.
Inför beslut om abortmetod måste en noggrann bestämning av graviditetens längd och en medicinsk bedömning göras. För att bestämningen av graviditetslängden ska vara säker görs den vanligtvis med vaginalt ultraljud i samband med en gynekologisk undersökning. Vaginal ultraljudsundersökning är en metod som kräver relativt omfattande utbildning och fortlöpande träning. Det handlar också om att kunna skilja en patologisk graviditet, till exempel utomkvedshavandeskap eller spontan abort, från en normal graviditet. Att ställa denna diagnos har barnmorskor i allmänhet inte utbildning och kompetens för.
Det finns också kvinnor med medicinska tillstånd där komplikationer kan uppstå under abortförloppet eller efter aborten. Dessa kvinnor behöver utredas och övervakas speciellt. Därför krävs läkarkompetens.
Allt detta visar, enligt min mening, att det behövs en läkare med gynekologisk kompetens i all abortverksamhet. Jag har mot denna bakgrund inte för avsikt att vidta några åtgärder som skulle syfta till att möjliggöra för barnmorskor att utföra medicinska aborter.
I dag sker abortverksamheten på de flesta kvinnokliniker som ett samarbete mellan läkare och barnmorskor, där läkaren gör den initiala bedömningen varefter barnmorskan sköter omvårdnaden i samband med själva aborten. Barnmorskorna medverkar till exempel ofta i informationen före aborten och, i de fall det handlar om en medicinsk abort, i omhändertagandet i samband med att kvinnan får läkemedlet.
Den förra regeringen gav i februari i år i uppdrag till Socialstyrelsen att se över vissa förutsättningar för abort vid tidig graviditet. Socialstyrelsen ska bland annat kartlägga eventuella väntetider i vården för abort vid tidig graviditet. Utredningen har tagit sikte på att kartlägga var i hela vårdkedjan eventuella väntetider uppstår samt om de är av den storleksordningen att de kan förhindra kvinnan att välja abortmetod. Uppdraget till Socialstyrelsen förlängdes av den förra regeringen i september i år, vilket innebär att uppdraget ska redovisas senast i februari nästa år. Jag vill avvakta resultatet av uppdraget innan jag tar ställning till eventuella ytterligare åtgärder.
Anf. 9 Mona Sahlin (S)
Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag börjar med att konstatera att jag för det första utgår ifrån att socialministerns svar, om att han i alla fall inte har planer på att förändra abortlagen i restriktiv mening, betyder att vi å det snaraste får förslag om att tillåta utländska kvinnor att göra abort i Sverige. Jag utgår också ifrån att det inte kommer några krav om några kurativa samtal, och jag utgår också ifrån att ingen förändring av veckorna för tillåten abort kommer att ske.
När det gäller diskussionen om de medicinska aborterna vill jag säga att det är en utveckling som har kommit de senaste åren. Det är en typ av abort som inte fanns när abortlagen skrevs. De kirurgiska aborterna har funnits under lång tid. Medicinska aborter går att göra betydligt tidigare och är betydligt mindre komplicerade för kvinnan. Det är också till gagn för kvinnors verkligt fria val. Om det valet ska vara reellt måste det bli lättare än i dag att verkligen välja den abortmetoden. Det är min bestämda uppfattning. Det finns larm i dag om att väntetiderna för att få göra abort är så långa på en del håll i vården att det i praktiken blir omöjligt med medicinska aborter och att kvinnans möjlighet att välja abortmetod därmed inte finns. Det tycker jag att vi behöver göra någonting åt. Tidiga aborter är mycket bra och mycket viktiga ur alla aspekter, framför allt förstås för kvinnan.
I det här sammanhanget är barnmorskorna en oerhört viktig och kompetent yrkesgrupp. Det är den yrkesgrupp som, oavsett om vi gör abort, föder barn eller får missfall, betyder allra mest för oss kvinnor. De har också en gedigen kompetens på det här området.
Vårdförbundet, som socialutskottet träffade för inte så länge sedan, har vid ett antal tillfällen fört fram att möjligheten för barnmorskan att utföra medicinska aborter är viktig och att hon också har kompetens för detta. Hon kan också utföra ultraljudsundersökningar för att datera graviditetslängder, vilket ett stort antal barnmorskor gör redan i dag och har kompetens och kunskap för.
Nu säger socialministern, till min förvåning och besvikelse, att han inte har för avsikt att vidta några åtgärder som skulle syfta till att möjliggöra för barnmorskor att utföra medicinska aborter. Då undrar jag helt enkelt: Varför? Ska inte varje del av vården utvecklas så att patienten verkligen sätts i centrum, socialministern, även om det är en kvinna som vill göra abort? Här har vi en kompetent yrkesgrupp, barnmorskor, och vi har läkare som kan koncentrera sitt arbete till andra delar i denna viktiga vårdkedja. Varför, Göran Hägglund, är du inte ens beredd att pröva tanken att barnmorskor skulle kunna utföra medicinska aborter, om nu kvinnans reella, fria, egna val att välja abortmetod ska vara verklig?
Anf. 10 Göran Hägglund (Kd)
Herr talman! Det var väldigt bra att till kammarprotokollet få fört att regeringen inte tänker införa några restriktioner i den abortlag som vi har sedan 1975. Jag hör till de medicinare som läste medicin på 1950-talet och var verksamma som läkare i början av 60-talet. Vi såg konsekvenserna av de illegala aborterna. Vi såg kvinnor som hade stympat sig själva, vi såg kvinnor som dog på grund av den illegala aborten och vi såg kvinnor som begick självmord därför att de hade blivit oönskat gravida. Därför var abortlagen, när den kom 1975, en verklig välsignelse. I dag ser vi inga dödsfall på grund av aborter i vårt land. Det var ett dödsfall på en 20-årsperiod mellan 1984 och 2003, och det var alltså en legal abort det handlade om.
Då, 1975, var det en mycket hetsig diskussion om barnmorskorna skulle få rätt att skriva ut p-piller. Läkarkåren i gemen, min kår alltså, var emot, medan RFSU och andra var för. Sedan, efter att ha utbildat barnmorskor, införde man på prov möjligheterna att låta dem skriva ut p-piller. Det gick mycket bra. Det visade sig att kommunikationen mellan kvinnor och en barnmorska var alldeles förträfflig, och det har kommit för att stanna.
Abortlagen har diskuterats alltsedan 1975, och den har inte moderniserats, bland annat därför att så många politiker har varit rädda för att över huvud taget röra i den. De har varit rädda för att den diskussionen skulle leda till restriktioner.
Nu har vi sedan 1992 en metod som vi inte hade 1975, nämligen de medicinska aborterna. De har visat sig vara skonsammare och bättre på alla sätt för den oönskat gravida kvinnan förutsatt att man har chans att få den före utgången av nionde veckan, och det är här som köerna har ställt till problem.
Marc Bygdeman, som är professor vid Karolinska Institutet och en av dem som har forskat fram den medicinska abortmetoden, är världsledande inom det här området. Han skriver tillsammans med ett par författare från RFSU i Aftonbladet att ett viktigt led i att korta abortköerna är att ge barnmorskorna kompetens att tillhandahålla medicinska aborter, även om det vid behov ska ske i samråd med gynekolog. En medicinsk abort är ett mindre påfrestande ingrepp än en kirurgisk abort, och eftersom det inom all annan vård är en god regel att föredra ett mindre ingrepp framför ett större, borde detta också var vägledande inom abortvården. Sjukvården måste organiseras så att det också är möjligt att göra medicinsk abort i hemmet.
Min fråga till Göran Hägglund är densamma som Mona Sahlins: Varför inte överväga att också låta barnmorskor, efter utbildning, göra det här ingreppet?
Anf. 11 Barbro Westerholm (Fp)
Herr talman! Jag tycker att inledningen är väldigt bra, där det slås fast att abortlagstiftningen inte ska ändras i restriktiv riktning med en borgerlig regering.
Men sedan kommer jag också in på frågan som gäller barnmorskors rätt att utföra medicinsk abort. Centerpartiet har länge motionerat i den frågan. Vi har sett att det finns ett bekymmer med långa köer just i det här tidiga skedet. Vi lyckades ju efter mycket om och men äntligen få till en utredning där Socialstyrelsen skulle se över detta för att se över de problem som är rapporterade till oss från vården. Man skulle se hur det ser ut och var själva flaskhalsen finns någonstans.
Att i det skedet, innan den här utredningen har kommit, försöka stänga den här dörren tycker jag är olyckligt. Jag hoppas att ministern kan lyssna på våra goda argument, ta till sig dem och fundera återigen.
I abortlagstiftningens 5 § står det vem det är som ska utföra aborten, och det är någonstans där som problemet finns. I övrigt brukar vi sällan ha skrivet i lag vem som ska göra vad inom sjukvården. Det brukar bero på utbildning och kompetens. Om vi ser på utvecklingen inom övrig sjukvård är det väldigt tydligt att olika yrkesgrupper höjer sin kompetens på olika områden och också får ett större ansvar. Det sker inom alla områden, även inom äldreomsorgen. Det gäller att se detta och se till att de barnmorskor som ska göra detta självklart får utbildning och kompetens och kan använda sig av sin erfarenhet. När Socialstyrelsen i februari redovisar sitt uppdrag är det viktigt att man har alla dörrar öppna och funderar på hur man kan se till att kvinnor får möjlighet att välja före utgången av vecka nio.
Anf. 11 Annika Qarlsson (C)
Herr talman! Jag tycker att inledningen är väldigt bra, där det slås fast att abortlagstiftningen inte ska ändras i restriktiv riktning med en borgerlig regering.
Men sedan kommer jag också in på frågan som gäller barnmorskors rätt att utföra medicinsk abort. Centerpartiet har länge motionerat i den frågan. Vi har sett att det finns ett bekymmer med långa köer just i det här tidiga skedet. Vi lyckades ju efter mycket om och men äntligen få till en utredning där Socialstyrelsen skulle se över detta för att se över de problem som är rapporterade till oss från vården. Man skulle se hur det ser ut och var själva flaskhalsen finns någonstans.
Att i det skedet, innan den här utredningen har kommit, försöka stänga den här dörren tycker jag är olyckligt. Jag hoppas att ministern kan lyssna på våra goda argument, ta till sig dem och fundera återigen.
I abortlagstiftningens 5 § står det vem det är som ska utföra aborten, och det är någonstans där som problemet finns. I övrigt brukar vi sällan ha skrivet i lag vem som ska göra vad inom sjukvården. Det brukar bero på utbildning och kompetens. Om vi ser på utvecklingen inom övrig sjukvård är det väldigt tydligt att olika yrkesgrupper höjer sin kompetens på olika områden och också får ett större ansvar. Det sker inom alla områden, även inom äldreomsorgen. Det gäller att se detta och se till att de barnmorskor som ska göra detta självklart får utbildning och kompetens och kan använda sig av sin erfarenhet. När Socialstyrelsen i februari redovisar sitt uppdrag är det viktigt att man har alla dörrar öppna och funderar på hur man kan se till att kvinnor får möjlighet att välja före utgången av vecka nio.
Anf. 12 Göran Hägglund (Kd)
Herr talman! Till Mona Sahlin vill jag säga att jag redan tidigare som svar på en randanmärkning i början har deklarerat som svar på en fråga att regeringen avser att under nästa år lägga en proposition som rör utländska kvinnors möjlighet till abort i Sverige.
En fråga som används som argument i diskussionen kring att utvidga kretsen av yrkesutövare som kan genomföra abort är att det finns köer. Jag nämnde det arbete som pågår för att se hur det ser ut med köerna och hur långa väntetider vi har. EPC, Epidemiologiskt Centrum på Socialstyrelsen, säger att det inte finns några uppgifter om köer och väntetider. SKL, Sveriges kommuner och landsting, säger att man inte har fått in några uppgifter om att väntetiderna för aborter är orimligt långa. Ändå har Socialstyrelsen av den tidigare regeringen fått till uppgift att inventera och sammanställa bland annat frågor som rör väntetiderna när det gäller aborter. I det uppdraget ska de bland annat titta på om det finns regionala skillnader.
Socialstyrelsen har skickat ut en enkät till verksamhetschefer för samtliga abortkliniker i Sverige där man bland annat kollar frågor som rör väntetider. Man genomför också telefonintervjuer med hälso- och sjukvårdsansvariga i landstingen för att se hur väntesituationen ser ut.
Jag har i dag ingen grund för att säga att vi vet hur kösituationen ser ut.
Så kommer vi till nästa fråga. Om det visar sig att det finns köer, är då det självklara svaret att man ska utvidga kretsen av de personer som kan utföra aborter? Det är naturligtvis inte självklart att man säger att man ska utvidga kretsen. Det handlar ju ytterst om patientsäkerhet och att de kvinnor som genomgår en abort får en behandling som är så säker som den någonsin kan vara. Det ställer ju väldiga krav på utbildning och en mängd moment för att upprätthålla den skicklighet som fordras för att det här ska fungera på ett patientsäkert sätt.
Där är vi inte i dag. Därför kvarstår mitt svar.
Anf. 13 Mona Sahlin (S)
Herr talman! Jag tackar för inlägget och ser förstås med stor spänning fram emot den proposition som ska komma nästa år om utländska kvinnors rätt till abort i Sverige.
Jag vill helt och fullt instämma i vad Barbro Westerholm och Annika Qarlsson sade i den här frågan.
Jag tycker att det handlar om en värdighetsgaranti för de kvinnor som av skäl som är deras egna beslutar sig för att genomgå en abort. Det handlar inte bara om köer, Göran Hägglund, även om det är det också. Vi har fått många vittnesmål, inte minst från Vårdförbundet, om kvinnor som har fått vänta så länge att de inte har kunnat genomgå den medicinska aborten. Det räcker att det finns ett sådant exempel för att den här frågeställningen ska vara aktuell och reell för oss här i riksdagen.
Det handlar också om att det är en ny metod. Det har vi alla betonat. Den fanns inte när abortlagen skrevs. Göran Hägglund talar om att utvidga kretsen som om det vore något förskräckligt och som om det i sig är något man absolut ska undvika och aldrig ens reflektera över. Då undrar jag: Varför inte?
Nu kommer det nya metoder inom vården, också inom området abort. Det är metoder som är enkla och som på många vis är oändligt mycket bekvämare, lindrigare och värdigare för de kvinnor som vi pratar om. Varför skulle man inte då kunna diskutera hur man utvidgar kretsen och ökar kompetensen och utbildningen hos en grupp inom vården som vi kvinnor som ofta besöker gynekologiska enheter inom vården har ett enormt stort förtroende och tillit för? Det är en grupp som har kompetensen, som vill ta på sig ett större uppdrag och som kvinnorna skulle kunna få ett ännu mer värdigt bemötande av.
För mig är det fortfarande obegripligt, Göran Hägglund: Varför denna tvekan om att barnmorskorna ska kunna bistå vid medicinska aborter? Varför tveka en enda sekund om att framsteg inom vården dess bättre gör att detta område nu också kan befolkas av kunniga, härliga, duktiga barnmorskor som kan bistå kvinnor som vill göra abort?
Jag förstår inte tvekan. Ta nästa replik och försök beskriva det för mig med ett enda argument. Varför inte en översyn som inte frågar om, utan hur, barnmorskorna ska ges den kompetens som behövs för att kunna bistå vid medicinska aborter?
Anf. 14 Barbro Westerholm (Fp)
Herr talman! Det här är en väldigt viktig diskussion eftersom den rör så många. Köer är inte det enda skälet. RFSU har visat att i dag får drygt 50 % av kvinnorna möjlighet till medicinsk abort, men 70 % skulle vilja ha det. Det är alltså väldigt många däremellan som inte får den möjligheten. Det beror på att man kommer för sent till vården.
Det finns ett väl så tungt skäl, tycker jag. Den medicinska utvecklingen går framåt med stormsteg, inte minst inom reproduktionsområdet.
In vitro
-fertilisering är någonting som har kommit för att stanna, och med goda resultat. Vi börjar kunna ställa diagnoser på befruktade ägg. Gynekologerna kommer in på områden som inte var deras förr. Det tar av deras tid. Då tycker jag att man ska se över vad andra yrkesgrupper kan göra som läkarkåren gör i dag. De erfarenheter vi fick 1975 av barnmorskornas utbildning för preventivmedelsrådgivning och p-pillerförskrivning var ju väldigt goda och även kostnadseffektiva. Gynekologerna fick då möjlighet att göra andra saker på den tiden.
En av världens främsta experter, Marc Bygdeman, har utvecklat detta i Sverige. Han möter barnmorskor varenda dag och vet vilka möjligheter som finns att utbilda den kategorin, kanske inte alla, för den här verksamheten.
Jag har samma fråga som Mona Sahlin.
Anf. 15 Barbro Westerholm (Fp)
Herr talman! Säker vård är en självklarhet, skulle jag vilja påstå. Jag tror inte att någon som deltar i den här diskussionen är beredd att tumma på det kravet. Det motsäger inte barnmorskans rätt att utföra detta, om man ser till att det finns utbildning och kompetens.
Det gäller att se att det här är en del av en utveckling som sker inom hela sjukvården. Det här är ju inte bara specifikt för det här området. Det sker även inom äldreomsorgen. Inom alla olika professioner flyttas en mängd olika delmoment i vården över på yrkesgrupper som tidigare inte har haft det ansvarsområdet. Och självklart måste det ske även inom det här området.
I Socialstyrelsens föreskrifter står det att när kvinnan har bestämt sig för att göra abort bör den utföras snarast möjligt. Det är ju detta som är målsättningen för hela diskussionen. Har man väl hamnat i situationen att man har beslutat att avbryta en oönskad graviditet är det jobbigt att behöva vänta i kö.
Det handlar både om kösituationen och om typen av ingrepp, som är betydligt enklare, smidigare, och inte så stort som andra sorters ingrepp.
Jag återkommer ännu en gång till att jag inte fullt ut kan förstå varför socialministern har beslutat att stänga dörren så totalt. Jag hoppas på att få ett svar där han säger att han ska lyssna till alla de goda argument som interpellanten framfört i dag.
Anf. 16 Annika Qarlsson (C)
Herr talman! Självklart lyssnar jag på alla goda argument. Jag lyssnar för övrigt på alla argument över huvud taget och prövar dem också. Det vore konstigt annars.
Det framställs nu i diskussionen som att den medicinska aborten är ett alldeles nytt påfund. Så är det ju inte riktigt. Den har använts i Sverige i närmare 15 år nu och har alltså praktiserats under en lång tid. Situationen är inte alldeles ny.
För Mona Sahlin, som ju satt i en regering till för några få veckor sedan, vill jag passa på att påpeka att det som nu beskrivs i ordalag av typen "Varför tveka en enda sekund? Det är obegripligt!" och så vidare ju uppenbarligen inte var någon självklarhet heller för den tidigare regeringen.
Det kanske finns några fungerande argument i den andra vågskålen som är värda att ta på allvar. Ytterst är det ju en fråga om patientsäkerhet. Den är allra viktigast och ligger till grund för det svar som jag har gett i dag.
Det handlar om att läkare ska kunna se risker för biverkningar, ska kunna bedöma det allmänna hälsotillståndet hos kvinnan, eventuella sjukdomar och läkemedelsanvändning för att kunna se om det finns speciella medicinska risker för just den här personen. Man kan under undersökningarna få fram många nya fynd som kanske inte är så enkla att tolka för den som inte är läkare.
Ytterst handlar det alltså om att inte utsätta kvinnan för större risker än vad nöden kräver.
Anf. 16 Göran Hägglund (Kd)
Herr talman! Självklart lyssnar jag på alla goda argument. Jag lyssnar för övrigt på alla argument över huvud taget och prövar dem också. Det vore konstigt annars.
Det framställs nu i diskussionen som att den medicinska aborten är ett alldeles nytt påfund. Så är det ju inte riktigt. Den har använts i Sverige i närmare 15 år nu och har alltså praktiserats under en lång tid. Situationen är inte alldeles ny.
För Mona Sahlin, som ju satt i en regering till för några få veckor sedan, vill jag passa på att påpeka att det som nu beskrivs i ordalag av typen "Varför tveka en enda sekund? Det är obegripligt!" och så vidare ju uppenbarligen inte var någon självklarhet heller för den tidigare regeringen.
Det kanske finns några fungerande argument i den andra vågskålen som är värda att ta på allvar. Ytterst är det ju en fråga om patientsäkerhet. Den är allra viktigast och ligger till grund för det svar som jag har gett i dag.
Det handlar om att läkare ska kunna se risker för biverkningar, ska kunna bedöma det allmänna hälsotillståndet hos kvinnan, eventuella sjukdomar och läkemedelsanvändning för att kunna se om det finns speciella medicinska risker för just den här personen. Man kan under undersökningarna få fram många nya fynd som kanske inte är så enkla att tolka för den som inte är läkare.
Ytterst handlar det alltså om att inte utsätta kvinnan för större risker än vad nöden kräver.
Anf. 17 Mona Sahlin (S)
Herr talman! Jag måste först svara Göran Hägglund. Ja, den socialdemokratiska regeringen som jag mycket riktigt tillhörde gjorde det som alla vi tre debattörer här i dag skulle önska att Göran Hägglund gjorde. Vi lyssnade på argumenten, och vi tog till oss de förändringar som har skett. Vi lyssnade på Vårdförbundet, på barnmorskorna, på vad de kvinnor som vill ha det där riktigt egna fria valet behövde. Och vi landade i att det är rimligt, Göran Hägglund, att underlätta på alla sätt det går genom tidiga - och självklart säkra - och värdiga aborter för de kvinnor som har bestämt sig för det.
Jag hoppas att Göran Hägglund kunde säga samma sak, och han har ju ett tillfälle till det här i talarstolen.
Vad Socialdemokraterna gjorde eller inte gjorde är väl inget argument? Någon gång måste ni förhålla er till er egen ställning och inte bara till vad vi har gjort och inte gjort. Den här frågeställningen har ju funnits med under lång tid, framför allt för kvinnor, i alla politiska partier här i riksdagen. Det är ju vi tre som har varit uppe här i talarstolen i dag exempel på.
Det här är inte fråga om Kristdemokraterna och Socialdemokraterna. Göran Hägglund understryker återigen att det bara handlar om patientsäkerheten, som om det skilde oss åt. Inte minst Annika Qarlsson har ju vältaligt beskrivit här att ingenting får undanröja att patientsäkerheten ska stå i förgrunden. Men just därför, Göran Hägglund, är det så fantastiskt att vi nu skulle kunna utvidga kretsen av säkra, tidiga och värdiga aborter för de kvinnor som behöver det genom att våra fantastiska barnmorskor numera också kan få denna kompetens och utbildning.
Försök nu svara på min fråga: Varför detta motstånd, Göran Hägglund?
Anf. 18 Göran Hägglund (Kd)
Herr talman! Poängen med det jag sade om Mona Sahlins position - att hon nu, några veckor efter regeringsskiftet talar om sin ståndpunkt som en självklarhet, frågar varför man ska tveka en enda sekund och säger att det är obegripligt att man inte går på den linje som hon i dag förespråkar - var att den uppenbarligen inte var särskilt självklar för den regering som hon själv under en lång följd av år ingick i.
Jag har hört argumenten, och jag kommer att fortsätta lyssna på diskussionen. Om det finns starka skäl, det vill säga att vågskålen tyngs ned på andra sidan, är jag inte sämre än att jag kan ändra mig. Det vore konstigt annars. Men hittills har de argument jag har hört inte fått mig övertygad om att vi ska ändra på den ordning som nu gäller och som tar sin utgångspunkt i patientsäkerheten, som naturligtvis ska vara A och O för lagstiftaren.
Vi ska lösa de problem som finns när det gäller väntetider. Där måste vi ha ett samspel med sjukvårdshuvudmännen runtom i landet, så att ingen behöver vänta i onödan. Tack för en intressant debatt!
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.