Hot mot de vuxnas lärande
Interpellation 2006/07:534 av Granlund, Marie (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-05-15
- Anmäld
- 2007-05-15
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2007-05-23
- Sista svarsdatum
- 2007-06-04
- Besvarad
- 2007-06-18
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 15 maj
Interpellation
2006/07:534 Hot mot de vuxnas lärande
av Marie Granlund (s)
till statsrådet Jan Björklund (fp)
En av de första åtgärderna som den nya regeringen vidtog i höstas var att ta bort det statliga bidraget på 600 miljoner kronor till komvux som tidigare riktades till de kommuner som hade mest behov av vuxenutbildning. Dessutom togs rekryteringsstödet bort och nu i vårpropositionen kommer ytterligare en stöt mot de vuxnas lärande genom att stödet för korttidsstudier försvinner. Återvändsgrändens politik blir ett faktum, tvärtemot vad dagens arbetsmarknad kräver med livslångt lärande och flexibla lösningar.
Malmö kommun med en hög andel lågutbildade är den kommun som fått kännas vid de största nedskärningarna.
Ett ytterligare hot mot de vuxnas lärande är att regeringen tillsatt en särskild utredare för att undersöka och lämna förslag på hur ett system med fristående utbildningsverksamheter ska införas. Om detta blir verklighet riskerar dagens väl fungerande system att slås sönder. I dag kan en kommun driva verksamheten genom egen regi eller lägga ut vuxenutbildningen på entreprenad. I dessa entreprenadförhållanden behåller kommunen huvudmannaskapet för utbildningen. Kommunen ansvarar således för bland annat mottagande, urval, intagning och samtliga rektorsuppgifter, till exempel utfärdande av betyg och intyg. Själva betygssättningen får dock överlämnas till de lärare som finns hos entreprenören. Enligt direktiven till utredningen ska det endast få finnas ett minimalt utrymme för entreprenadlösningar och då endast lärlingsutbildningar eller udda yrkesinriktningar.
Malmö kommun har organiserat ett stort utbud av vuxenutbildning såväl i egen regi som genom entreprenad. På så sätt har Malmö kunnat anpassa och möta behovet av inriktning och efterfrågan allt efter kommunmedborgarnas behov av kompetensutveckling. Det har till stor del handlat om yrkesutbildning. Malmö kommun har utifrån sin speciella demografi upphandlat stora volymer yrkesinriktad vuxenutbildning såsom elektriker, plattsättare, plåtslagare, murare, byggnadsarbetare, snickare, lastbilsmekaniker etcetera. Dessa utbildningar vänder sig mot personer med utländsk bakgrund som inte omfattas av arbetsförmedlingens eller länsarbetsnämndens arbetsmarknadsutbildning eftersom deras förkunskapskrav är så höga.
Allt detta riskerar att gå om intet om intentionerna bakom utredningen blir verklighet.
Mina frågor till statsrådet Jan Björklund är därför:
1. Är ministern beredd att verka för att ta bort denna väl fungerande organisation med ideologiska motiv om konkurrensutsättning?
2. Vilket inflytande avser ministern att kommunen ska få – förutom mottagning och intagning?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:534
Webb-tv: Hot mot de vuxnas lärande
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:128 Måndagen den 18 juniProtokoll 2006/07:128 21 § Svar på interpellation 2006/07:534 om hot mot de vuxnas lärande
Protokoll från debatten
Anf. 132 Jan Björklund (Fp)
Fru talman! Marie Granlund har frågat mig om jag, med ideologiska motiv, vill förändra vuxenutbildningens organisation och vilket inflytande jag avser att kommunen ska få i en modell med en fristående vuxenutbildning.
Först vill jag säga att riksdagen, på regeringens förslag, har beslutat om en kraftig ökning av det generella bidraget till kommunkollektivet. Sedan är det upp till kommunerna att utifrån gällande lagstiftning prioritera.
Då det gäller vuxenutbildningen ska den vara utformad efter den enskildes behov och önskemål. Om detta har det alltid rått politisk enighet. Tyvärr visar erfarenheterna att utbildningarna inom kommunal vuxenutbildning inte alltid bygger på kommunmedborgarnas behov, utan snarare bedrivs för att kommunens egen utförare har en viss kompetensprofil.
Regeringens utgångspunkt är att fristående utbildningsanordnare ska ges möjlighet att möta de vuxnas behov av utbildning på samma villkor som de kommunala alternativen. Det ökar mångfalden och valfriheten och gör situationen i vuxenutbildningen mer lik den i grund- och gymnasieskolan.
Jag bedömer att detta kommer att driva fram en kvalitetsutveckling, vad gäller både innehåll och former, vilket i slutändan gagnar den enskilde. Att en myndighet sköter tillståndsgivningen ökar också förutsättningarna för en utvecklad kvalitetssäkring på samma sätt som för fristående skolor inom grundskola och gymnasieskola.
Tvärtemot vad Marie Granlund påstår kommer ett system med fristående utbildningsanordnare att öka individens möjlighet att få en yrkesutbildning av just det slag som han eller hon efterfrågar.
Kommunens möjlighet att lägga ut utbildning på entreprenad avskaffas inte. Den kan vara ett alternativ men bör naturligtvis bedrivas i konkurrens med andra utbildningar och utifrån ett medborgarbehov. För närvarande finns brister i många kommuners upphandling, uppföljning och utvärdering av vuxenutbildningen. Vidare råder det också brister i extern tillsyn och kvalitetskontroll av vuxenutbildning som genomförs av enskilda utbildningsanordnare på uppdrag av kommunerna. Kvalitetsarbetet är således ett område som måste utvecklas och förstärkas.
Vad gäller den närmare utformningen av en modell med fristående vuxenutbildning vill jag inte föregå den utredning som just har påbörjats.
Regeringen har därtill för avsikt att låta utreda rätten till gymnasial vuxenutbildning.
Anf. 133 Marie Granlund (S)
Fru talman! Jag får tacka statsrådet för svaret, även om det inte lugnar mig och säkert inte heller många andra vuxenstuderande. Nu sätts ytterligare en spik i kistan på det livslånga lärandet, något som har varit så otroligt viktigt för Sverige när det gäller att bygga ett starkt land som har klarat sig så väl i globaliseringen och som har gjort att alla människor har fått en andra chans när det oundvikliga har inträffat.
Det har varit en lång radda av försämringar på det här området. Man började med att dra ned på bidraget med 600 miljoner kronor till komvux. Malmö, som har landets största vuxenutbildning och som tidigare fick mest riktade resurser, var det som förlorade mest, 50 miljoner kronor. Till detta kom rekryteringsbidraget som gjorde att människor som tidigare haft svårt att ta sig till studier gjorde det. I vårpropositionen, som vi ska besluta om i veckan, försvinner även korttidsstudiestödet för att kunna komplettera och få gymnasieexamen. 25:4-regeln, som vi röstade om förra veckan, är borta. Högskoleutbyggnaden stoppas, arbetsmarknadsutbildningarna skärs det ned på och gymnasieskolan ska bli en gymnasieskola som den var på 50-talet.
Det här bådar inte gott för Sveriges utveckling och de många människornas vilja till lärande.
Ett ytterligare steg på nedrustningen är ett nytt system som aviseras för vuxenutbildningen. Tvärtemot vad statsrådet Björklund säger är det i direktivet angivet att entreprenad bara ska anlitas i undantagsfall. I min kommun Malmö, som fortfarande har landets största vuxenutbildning, har det varit en väldigt viktig del att själv kunna bedriva det i egen regi men också kunna lägga ut på entreprenad när behoven så snabbt skiftar i den nya moderna verkligheten. Det har upphandlats framför allt yrkesutbildning, och det har varit otroligt viktigt.
Malmö kommun och jag är väldigt oroade för vad det här nya systemet kommer att innebära. Man gömmer sig bakom en svartmålning av hur den kommunala vuxenutbildningen fungerar för att i stället motivera ett nytt system med fristående vuxenutbildning. Vem, skulle jag vilja fråga statsrådet Björklund, ska nu ansvara för att det som samhället kräver av nya utbildningar kommer till stånd? Hur kommer det att bli med kostnaderna? Redan i dag har vi ett system vad gäller grundskola och gymnasieskola där de kommunala verksamheterna får ta en större del av de övergripande kostnaderna.
Statsrådet Björklund pratar också om tillståndsgivning. Jag kan säga: Kom ut i verkligheten. I Malmö granskas det här kontinuerligt, och tillstånden dras in vad gäller de entreprenörer som inte klarar av det. Hur ska det gå om allting ska vara bara på fristående basis?
Samtidigt argumenterar statsrådet Björklund i sitt svar för att det här är kommunens ansvar. Men det är inte kommunernas ansvar att själva välja hur man ska organisera det. Det ska bestämmas från staten.
Jag konstaterar att ytterligare en spik i kistan kommer som sagt att sättas i och med att detta förslag blir en verklighet. Det kommer att bli svårare att studera för vuxna. Det blir allt viktigare vilka val man gör när man är väldigt ung. Detta kan vi socialdemokrater aldrig ställa upp på. Vuxenutbildning krävs det mer och mer av i det globaliserade tidevarvet.
Anf. 134 Jan Björklund (Fp)
Fru talman! Kan inte Marie Granlund någon gång vara lite glad? Fler människor är på väg att få jobb än någonsin tidigare i Sverige. Arbetslösheten sjunker. Den här regeringen är på väg att inom ett par år, fram mot 2009 enligt Konjunkturinstitutet, nå de mål för arbetslösheten som Göran Persson satte upp men aldrig nådde. 80 procent kommer att ha jobb inom den reguljära arbetsmarknaden.
Därför minskar trycket på vuxenutbildningen. Kan ni inte vara lite glada för att det går så bra för Sverige? Måste ni vara så negativa och sura?
Det är det som är bakgrunden till att det går att minska något på vuxenutbildningen. Efterfrågan på vuxenutbildningen minskar. Vi kommer fortfarande att ha en mycket omfattande vuxenutbildning i Sverige under de kommande åren. Men precis som den förra regeringen gjorde gör vi så att när konjunkturen blir bättre minskar vi något på antalet platser inom vuxenutbildningen därför att efterfrågan minskar. Den utbildningen behövs alltid, även i en högkonjunktur, men den kan vara något mindre omfattande. Man måste öka volymen när det blir lågkonjunktur, för sådana tider kommer också att komma.
Försök inte att låtsas som att vi lägger ned svensk vuxenutbildning! Den dras ned från ungefär drygt 90 000 platser till knappt 80 000. Det är den förändring vi talar om. Men när man lyssnar på Marie Granlund är det som världens undergång. Det är ungefär den typ av justeringar som har gjorts under alla år beroende på konjunkturers utveckling.
Till själva frågan, som handlar om: Ska man släppa in friskolor också på vuxenutbildningsområdet? Vi har det på grundskoleområdet, på förskoleområdet och på gymnasieområdet. Nu säger Marie Granlund att det är världens katastrof om vi släpper in friskolor på vuxenutbildningsområdet. Det är samma attityd som Socialdemokraterna hade till friskolor på grundskole- och gymnasieskolområdet.
Jag såg att Marie Granlund har utsetts till ordförande i förnyelsegruppen för skolpolitiken, och jag såg att den nya ordföranden i Socialdemokraterna, Mona Sahlin, sade: Vi måste bejaka friskolorna. Folk fattar inte vad vi pratar om när vi är så negativa. Kan inte Marie Granlund anamma lite av den attityden? Kan det vara så att friskolor också har någonting att komma med? Varför är det just vuxna som ska förbjudas att få gå i friskolor? Barn och ungdomar kan gärna få göra det. Det vore intressant att höra vad det är för stor skillnad i det avseendet.
Jag har hört en del om entreprenadupphandlingar av vuxenutbildning i socialdemokratiskt styrda Malmö. Den lyriska beskrivning som Marie Granlund ger ges inte av lärarna i vuxenutbildningen i Malmö, kan jag säga. Tvärtom är de mycket kritiska. Socialdemokratiskt styrda Göteborg och Malmö är de två kommuner i Sverige som fullständigt har slagit sönder sin kommunala vuxenutbildning med entreprenadupphandlingar. Det finns mycket att säga om hur bra det där har varit.
Det grundläggande problemet med entreprenadupphandling, om vi ska problematisera det, är följande. Man ska förhandla om vart tredje eller vart fjärde år, eller hur länge man nu skriver kontrakten på.
Problemet med att bedriva utbildning i entreprenadform är just det att om man byter huvudman efter tre år så byter man rektor, skolledning, lärarkår och lokaler. Man byter allting. Det blir ingen långsiktighet i utbildningen med entreprenadupphandlingar, utan när man handlar upp någon ny rycks mattan hela tiden undan för den som är ansvarig. I ett sådant system tar ingen ansvar för långsiktig lärarfortbildning. Man har kontrakt i tre år, och sedan har man ingen aning.
Det är det som är fördelen med långsiktiga ägarformer som i både kommunala vanliga skolor och friskolor. Då har man en ägare som har ett långsiktigt ansvar. Det är fördelen med friskolor jämfört med entreprenadupphandling.
Det är lustigt att när det gäller entreprenadupphandling på grundskola och gymnasium är vi alla emot det, men när det gäller vuxenutbildning är entreprenadupphandling höjden av lycka. Jag förstår inte skillnaden, Marie Granlund. Varför är det så otroligt bra med friskolor i grundskolan men inte i vuxenutbildningen?
Anf. 135 Marie Granlund (S)
Fru talman! Det är riktigt att det blir fler jobb. På mycket kort tid har ni gått från att utmåla massarbetslöshet till att arbetslöshet nu inte är något problem. Det gick mycket snabbt. Det är nog ingen som tror att ni på åtta månader har fixat jobben, utan det har varit en gemensam utveckling i Sverige som har gjort det.
Det är viktigt att arbetsmarknadsutbildning och vuxenutbildning inte bara handlar om arbetsmarknadens behov. Det handlar också om människors drömmar och att kunna göra något annat även om man har ett jobb. Det är så Sverige har utvecklats. Bliv inte vid din läst utan försök något nytt! I Sverige är det framför allt kvinnor och människor som har kommit från andra länder som har tagit denna möjlighet.
Jan Björklund försöker få det att framstå som att det är några små justeringar som man gör med komvux för att arbetslösheten går ned. Så är det inte. 600 miljoner kronor tas bort. Det är inte lite pengar.
Det är faktiskt så att i Stockholm protesterar folkpartikolleger till Jan Björklund och säger att det är mycket olyckligt att de tvingas dra ned på vuxenutbildningen, något som Jan Björklund tidigare sade att kommunerna skulle kompenseras för. Det gör man inte i det folkpartistiska Stockholm. Där drar man ned och beklagar det dessutom. Man måste spara när statsbidraget går ned.
Det är viktigt att man formar en modern vuxenutbildning. Det är viktigt att den formas, inte för att man ska ha privata företag som det primära utan för kommunmedborgarnas behov. Det saknas inte privata företag i Sverige som bedriver vuxenutbildning i de större kommunerna. Det är viktigt att kommunen har ett samlat ansvar, inte bara för att kunna erbjuda de glassiga utbildningarna och de utbildningar som kostar lite pengar utan för att man också bryr sig om invandrare, dyslektiker och andra och att detta ska dimensioneras efter behoven. Något annat vore orättfärdigt mot den enskilda kommunmedlemmen.
Därför frågar jag återigen: I ett system med fristående kommunal vuxenutbildning, vem är det som ska ta helhetsansvaret och hur ska bidragen fördelas? Ska det vara samma system som inom grundskola och gymnasieskola? Eller hur ska man göra med det?
Anf. 136 Jan Björklund (Fp)
Fru talman! Nu tycker jag att diskussionen börjar bli mer begåvad, för nu börjar det bli ett mer sakligt resonemang. I första inlägget sade Marie Granlund: Vi är emot detta, vi kommer att rösta nej, vi ska avskaffa det om vi vinner valet. Vi kommer aldrig att acceptera detta. Nu börjar hon ställa frågor om hur det här ska gå till. Bra! Man kanske ska ta det i omvänd ordning och fundera lite över hur det här ska gå till innan man tar ställning.
Det finns en skillnad mellan grundskola och gymnasium å ena sidan och vuxenutbildning å den andra sidan. En påtaglig skillnad i organisationsform är att i grundskolan går alla och i gymnasieskolan har alla rätt att gå, medan vuxenutbildningen inte är någon fri nyttighet. Där har kommunen i dag ett dimensioneringsansvar. De bestämmer hur många platser det ska finnas och vilken typ av utbildning det ska vara. Det måste också kommunen i ett system med friskolor bestämma. Självklart är det så, Marie Granlund, att kommunen måste ha ansvaret för den typen av beslut också i ett system med friskolor.
Kommunen måste också ha ansvaret för vilka studerande som tas in. Om kommunen avsätter medel för 3 000 elever studerande i vuxenutbildning men det finns 5 000 i kö, då är det kommunen som har ansvaret för vilka som har rätt att gå. Det är inte friskolornas sak.
Om däremot en kommun har sagt att Kalle Johansson är berättigad att gå tre terminer för att läsa in en viss utbildning, ska Kalle Johansson själv kunna välja vilken skola han ska studera i, om skolan är godkänd av Statens skolverk. Ungefär så är det tänkt att modellen ska fungera. Och det är inte annorlunda, utan det är precis så som de fristående gymnasieskolorna fungerar.
Till sist, Marie Granlund, säger Mona Sahlin: Vi måste bejaka friskolorna. Varför säger du att ni aldrig någonsin kan tänka er detta på vuxenutbildningsområdet?
Anf. 137 Marie Granlund (S)
Fru talman! Jag tror att friskolorna, oavsett vad man i grunden tycker om dem, har kommit för att stanna, och jag tror att de bidrar till väldigt mycket gott. Men jag tror också att det är viktigt att man ser hur utvecklingen inom den kommunala vuxenutbildningen skulle bli, för där handlar det om lite annat än gymnasieutbildning. Där handlar det faktiskt om att dimensionera efter både människors eget behov och arbetsmarknadens behov. Det är ingenstans uttryckt att det är kommunen som fortfarande ska ha helhetsansvaret. Men det är bra att jag fått ett förtydligande, för så står det inte i direktiven.
Om man vill bedriva frisörsutbildning eller någon annan utbildning, är det då rimligt att sex sju olika skolor startar samma utbildning och att de ska ha bidrag i vilket fall som helst? Eller vem kommer att avgöra detta? Kommer de människor som har absolut störst behov av vuxenutbildning att få det?
Vi ser en oroande utveckling i dag när man, som sagt, skär ned med 600 miljoner kronor, och det säger man inte betyder någonting. Men se vad folkpartisterna i Stockholm gör! De skär ned och tycker att det är väldigt tråkigt att de tvingas skära ned därför att de inte har pengar, så tydligen täcker inte det generella statsbidraget detta.
Det är en rad olika åtgärder som kommer att göra det väldigt svårt för människor att välja ett nytt liv och att göra någonting nytt. Om man inte har rätt föräldrar och inte har valt rätt när man är 10-12 år, då kommer dörrarna att stängas.
Detta kommer att bli ytterligare ett slag mot den kommunala vuxenutbildningen och det livslånga lärandet.
Anf. 138 Jan Björklund (Fp)
Fru talman! Friskolorna bidrar till mycket gott, säger Marie Granlund. Men då menar hon de som redan finns, för varje ny friskola är Socialdemokraterna är emot. Det gäller nu också vuxenutbildningen. Där är man emot.
Socialdemokraterna har varit emot varje ny friskola hela tiden. De som finns accepterar man, men de som ännu inte har startat är man emot. Så har det varit hela tiden från början. Men nu bidrar de till mycket gott, och det är väl bra. Och tänk att jag tror att de kommer att bidra till mycket gott också i vuxenutbildningen. Vi behöver inte vara rädda för mångfalden. Vi behöver inte vara rädda för alternativen.
Jag har samma uppfattning som Marie Granlund, att kommunen - och det står mycket tydligt i direktiven - ska ha ansvaret för intagningen. Vilka som ska tas in avgör kommunen när det gäller vuxenutbildning, eftersom det inte är en fri nyttighet. Kommunen står för fiolerna och sköter intagningen. När det däremot gäller att bedriva själva utbildningen litar jag på att också andra än kommunen kan göra det.
Precis som Marie Granlund säger har friskolorna bidragit med mycket gott när det gäller grundskolan och gymnasiet. Det finns ingen anledning att tro att det inte också skulle kunna gälla vuxenutbildningen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.