Diskriminering av blodgivare
Interpellation 2006/07:584 av Holm, Ulf (mp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-05-28
- Anmäld
- 2007-05-28
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2007-06-04
- Sista svarsdatum
- 2007-06-12
- Besvarad
- 2007-06-15
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 28 maj
Interpellation
2006/07:584 Diskriminering av blodgivare
av Ulf Holm (mp)
till socialminister Göran Hägglund (kd)
Med jämna mellanrum kommer rapporterna om att det är blodbrist, vilket vi alla blir oroliga av då man mycket snabbt själv kan ligga på båren och behöva blod på grund av en trafikolycka etcetera. Sjukhusen har ett starkt behov av att det finns många frivilliga blodgivare och behoven ökar alltmer. Trots detta finns det inskränkningar i vem som får lämna blod. Flera av anledningarna, till exempel att man är smittad av gulsot och hiv, är givetvis fullt rimliga inskränkningar. Men sedan finns det regler från Socialstyrelsen som är mycket diskutabla och minst sagt diskriminerande. Till exempel gäller att en man som någon gång har haft sex med en annan man aldrig någonsin får ge blod. Denna regel gäller livet ut även om personen i fråga är hur frisk som helst. Regeln gäller för alltid och detta innebär givetvis en oerhörd diskriminering.
Att den som lever med riskbeteende för att bli smittad av hiv inte ska ge blod tycks självklart. Men då är frågan varför det kan vara tillåtet att ge blod för en heterosexuell om han eller hon har ofta förekommande byten av partner och har sex utan skydd. Hiv drabbar som bekant både kvinnor och män och oavsett sexuell läggning. Borde då inte alla som har sex någon gång i livet förbjudas att ge blod?
Samtidigt kan man fråga sig vilka signaler reglerna om att män som har sex med män inte får lämna blod sänder ut. Kan det vara så att män som ger blod i dag undviker att tala om ifall de haft sex med en man? Förstärks homofobin i sjukvården genom denna regel?
Det har tidigare funnits förslag om att män som har sex med män skulle kunna ge blod ifall de hivtestade sig och då efter sex månader visade att de var friska. Tyvärr stoppades detta förslag. Jag anser att ministern bör lyfta upp denna fråga till förnyad prövning, dels utifrån att ingen ska diskrimineras och dels för att det behövs blod till de svenska sjukhusen.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga vilka initiativ socialministern kommer att ta för att dagens diskriminerande regler upphör vad gäller att män som har sex med män blir avstängda på livstid som blodgivare.
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:584
Webb-tv: Diskriminering av blodgivare
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:127 Fredagen den 15 juniProtokoll 2006/07:127 11 § Svar på interpellation 2006/07:584 om diskriminering av blodgivare
Protokoll från debatten
Anf. 83 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Ulf Holm har frågat mig vilka initiativ jag kommer att vidta för att dagens diskriminerande regler, som innebär att män som har sex med män blir avstängda på livstid som blodgivare, upphör.
Frågor som rör patientsäkerheten är mycket viktiga. För att minimera risken för överföring av olika slags blodburen smitta krävs det regler om vem som får bli blodgivare. Dessa regler finns i dag i lagen och förordningen om blodsäkerhet samt i Socialstyrelsens och Läkemedelsverkets föreskrifter.
Socialstyrelsen har bemyndigats att utfärda föreskrifter om blodgivning. Inför de nya föreskrifterna som började gälla i december 2006 föreslog styrelsen att en sex månaders karenstid skulle införas för personer som utfört handlingar som klassificeras som riskbeteende. Till riskbeteende räknas bland annat sex mellan män. Förslaget innebar en förändring i jämförelse med de då gällande föreskrifterna, som helt förbjöd blodgivning i dessa fall.
Under remissbehandlingen ställde sig så gott som samtliga företrädare för hälso- och sjukvården negativa till förslaget om att införa en karenstid. Ett viktigt skäl för detta var enligt remissinstanserna att det skulle innebära att man inte kunde garantera säkerheten för de patienter som skulle få blodtransfusioner. Remissinstanserna ansåg också att Socialstyrelsen inte redovisat vilka eventuella konsekvenser en sådan förändring skulle få.
Med anledning av remissinstansernas inställning beslutade Socialstyrelsen att i de nya föreskrifterna inte införa en regel om karenstid. Styrelsen beslutade också att följa upp bestämmelserna om de krav som avser blodgivares lämplighet med hänsyn till blodmottagarens säkerhet. I uppföljningen ska ingå en grundlig genomgång av den förändrade epidemiologiska situationen, som bland annat kommer att innefatta analyser kring spridning av smittsamma sjukdomar och ökat resande. I uppföljningen kommer också hänsyn att tas till utvecklingen av olika metoder för test av blodgivare. Uppföljningen ska vara klar senast den 15 december 2007.
Bedömningar som rör säkerhetskrav vid blodgivning avgörs bäst av experter på området. För närvarande menar jag att man bör avvakta Socialstyrelsens uppföljning av vilka krav som ska ställas på blodgivare. Det är en uppföljning som jag hoppas kommer att vara väl avvägd vad gäller såväl skydd mot smitta som respekt och acceptans i samhället.
Anf. 84 Ulf Holm (Mp)
Fru talman! Tack så mycket, socialministern, för svaret!
Denna vecka har Expressen haft en stor artikelserie om vikten av att vi kan lämna blod. Blod är viktigt, och det finns brist på blod i dag på svenska sjukhus. Då blir man givetvis lite oroad om man skulle behöva blod vid en trafikolycka. Det gäller också för dem som på grund av sjukdomar och liknande är beroende av att regelbundet få nytt blod.
Då framstår det som lite konstigt att det finns människor i Sverige som diskrimineras totalt. Det talas här om att det finns ett riskbeteende hos män som har sex med män. Det kan finnas andra grupper i samhället som kanske har värre riskbeteende än att leva i 40 år med samma partner och ha sex bara med denna. Det finns till exempel prostituerade och andra grupper. Det räcker att man vid blodgivning uppger att man är heterosexuell och har sex med bara en kvinna fast det i verkligheten kan vara tvärtom med en eller flera partner. Vilken säkerhet ger detta?
Anser ändå inte socialministern att det borde finnas andra sätt att klassificera riskbeteende än att säga att män som har sex med män utgör ett riskbeteende? Även detta är fel. Det är mycket stötande att det ska vara så för livstid, att detta inte kan ändras på något sätt.
Vi måste också tänka på att de personer som ger blod måste vara friska. Det är utgångspunkten. Vi måste kunna vara hundra procent säkra på att vi när vi kommer till sjukhuset och behöver blod får icke-smittat blod. Därför är det viktigt med en god kontroll. Men frågan är på vilket sätt detta ska göras. Jag är inte alls med på Socialstyrelsens definition av detta.
Socialministern sade i svaret att Socialstyrelsen har sett över frågan men har fått dra tillbaka förslaget därför att det fanns för mycket kritik från en del remissinstanser. Nu tittar Socialstyrelsen på detta igen. Jag hoppas verkligen att vi när det kommer ett nytt förslag, den 15 december i år, kan få se en ändring.
Jag vill också få en indikation från socialministern om han tycker att det är en rimlig bedömning som har gjorts för reglerna i dag - eller är de orimliga? Det kan vara bra att veta vilken utgångspunkt ministern har i denna viktiga fråga.
Anf. 85 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Först och främst är det viktigt att säga att i de nya föreskrifterna om blod gäller oförändrat att män som har haft sex med män utesluts från blodgivning. Men det gäller även personer som har haft sex med prostituerade. Föreskrifterna är så utformade att de tar sikte på beteende och inte på grupper.
Jag har självklart ingen annan önskan än att alla människor som är beredda att ge blod - och där det går att minimera riskerna - får en möjlighet att göra detta. Det är min utgångspunkt. Jag tycker att det är fantastiskt fint och hedervärt att vara blodgivare, att människor är beredda att ge blod för att underlätta situationen för andra människor som hamnar i en svår situation och behöver blodtillförsel av ett eller annat skäl. Vem som helst kan hamna i den situationen förstås.
Från min utgångspunkt har jag självklart - jag hade hoppats att det inte ens skulle behöva sägas - ingen principiell invändning mot att homosexuella män får ge blod. Utgångspunkten ska förstås vara att vi kan säkerställa att det blod som ges är säkert för mottagaren.
För mig är självklart patientsäkerheten och förtroendet för sjukvården centrala när det gäller blodgivning. Därför är det viktigt att den typen av beslut överlåts åt dem som är experter på området. De kan detta bäst, och det är för just den typen av bedömningar som vi har experter. Sedan är det bra med påpekanden, synpunkter, tankar och ifrågasättanden av regler. En regel ska inte finnas bara för slentrianens skull eller för att det alltid har varit så i alla tider. Men jag tror att det är klokt att vi politiker - även om vi brinner av en vilja att uppnå ett visst syfte - självklart visar respekt för expertkunnandet även på det här området. Skulle något gå fel - om vi driver fram något av politiska skäl - finns det en risk att de grupper som vi vill skydda är de som utses till syndabockar och att det blir en olycklig utveckling på det området.
Nu får vi finna oss i att vi får avvakta Socialstyrelsens genomgång, som bland annat kommer att ägna sig åt riskkalkylering och utvärdering av testmetoder - som hela tiden förfinas och förbättras - så att blod kan granskas och det enkelt går att säkerställa att blodet uppfyller alla krav. Socialstyrelsen ska också göra en omvärldsanalys. De ska rapportera tillbaka detta senast den 15 december i år. Då får vi ett nytt underlag för ställningstagande.
Anf. 86 Ulf Holm (Mp)
Fru talman! Det låter positivt att socialministern har denna utgångspunkt, det vill säga att det borde vara möjligt. Det betyder också att socialministern har samma frågetecken som jag när det gäller dessa experter. Jag är kanske lite rädd för att det är en slentrianmässig inställning. Jag kan inte se de reella sakerna som har kommit fram från remissinstanserna tidigare, utan jag tror att mycket har kommit fram slentrianmässigt.
Det är inte mindre riskbetonat om en man åker till Thailand och har oskyddat samlag med tre tjejer där än om en man har oskyddat sex här i Sverige. Det är samma person. Den som är homosexuell avstängs för resten av livet från att ge blod, medan den person som har varit i Thailand kan ge blod veckorna efter. Det kan inte vara rimligt att reglerna ser ut så. Det är riskbeteendet - på vilket sätt man har sex - som borde vara avgörande, inte könet. Det är inte det som får vara avgörande i denna fråga.
Jag tror att det är lite av slentrian att den här bestämmelsen finns kvar. Jag har inte fått några andra indikationer på vad det kan vara.
Med anledning av interpellationen har jag den här veckan fått ett mejl där man för fram att detta skulle vara en EU-regel. Jag förstår inte varför jag är den i Miljöpartiet som får alla EU-mejlen. Man skriver att det säkert är EU som har något direktiv om detta. Jag vet inte om det är så. Jag var väldigt nyfiken på svaret, som jag fick i går kväll: Skulle det stå att det var ett EU-direktiv eller inte? Nu gör det inte det. Då hoppas jag också att socialministern kan intyga att det inte finns några EU-regler som sätter stopp för att Sverige till nästa år eller längre fram skulle kunna ändra reglerna för vem som får ge blod.
Anf. 87 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Precis som Ulf Holm antyder finns det ett EU-direktiv, som naturligtvis har tillkommit senare än när Sverige skapade regler för blodgivning. I det direktivet anges en del kriterier för permanent avstängning från blodgivning, som det heter. Man säger att ett sådant kriterium är sexuellt riskbeteende. Det kan betyda många olika saker, precis som Ulf Holm säger. Man beskriver i direktivet att med sexuellt riskbeteende avser man personer vars sexuella beteende utsätter dem för en hög risk för allvarliga infektionssjukdomar som kan överföras via blod. Precis som Ulf Holm säger kan det naturligtvis gälla personer som är homosexuella lika väl som personer som är heterosexuella. I detta finns ingen grund för olika bedömningar därvidlag.
Vi är båda mycket angelägna om att vi får så många blodgivare som möjligt och att vi säkerställer att det blod som ges inte är smittat utan att man tryggt kan ta emot blod från personer som är vänliga nog att donera. Kanske finns det bättre experter på blodsäkerhet än undertecknad och Ulf Holm - fast den senare vågar jag inte uttala mig om. Vi får lita på att expertmyndigheterna gör en bedömning och kommer till ett ställningstagande som innebär att så många människor som möjligt av dem som vill får möjlighet att ge blod.
Anf. 88 Ulf Holm (Mp)
Fru talman! Jag tycker att detta är glädjande. Jag hoppas därför att fler kan ansluta sig till Expressens kampanj om att det är viktigt att ge blod och att också homosexuella ska kunna ge blod i framtiden. De ska inte diskrimineras på grund av att de tycker om någon av samma kön. Det som är avgörande för att man ska kunna ge blod är, precis som ministern säger, riskbeteendet, och det kan vara väldigt olika i olika fall.
Jag tycker också att det är glädjande att det inte finns några EU-regler som hindrar att Socialstyrelsen ger upp det motstånd man hittills har visat. Jag hoppas också att socialministern i de diskussioner efter den 15 december som socialministern ska ha med Socialstyrelsen i den här frågan kan försöka påverka så att dessa regler tas bort och blir i enlighet med EU-reglerna.
Jag kan lite glatt säga att det inte är i alla frågor som EU ligger efter. I vissa frågor kan EU vara bra på vissa sätt. Tack så mycket, socialministern!
Anf. 89 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Tack, Ulf Holm, som har väckt den här interpellationen, för att vi har fått möjlighet att samtala om detta! Jag kommer naturligtvis att följa den här frågan noggrant. Jag har stort förtroende för dem som är experter på det här området, men jag kommer att hålla mig väl informerad och ställa frågor om detta. Så får vi kanske möjlighet att återkomma till detta samtal senare.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.