Utbildningspengar i fas 3
Interpellation 2013/14:137 av Larsson, Hillevi (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2013-11-20
- Anmäld
- 2013-11-20
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2013-12-03
- Sista svarsdatum
- 2013-12-04
- Besvarad
- 2013-12-18
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 20 november
Interpellation
2013/14:137 Utbildningspengar i fas 3
av Hillevi Larsson (S)
till arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Arbetsförmedlingen har under den senaste tiden meddelat att de har slut på utbildningspengar i fas 3. Med hänsyn till erfarenheter från tidigare år väcker detta frågor.
När regeringen i maj 2011 beslutade att Arbetsförmedlingen kan anvisa fas 3-deltagare till utbildningar beviljades ett extra anslag på ca 100 miljoner kronor. Som vi minns återlämnade myndigheten nästan allt vid nästa årsskifte. De hade inte lyckats få ut fas 3-deltagare till utbildningar.
Förra året 2012 var anslaget för utbildningar inom fas 3 144 miljoner kronor. Av dessa återlämnade Arbetsförmedlingen 65 miljoner kronor. Slutligen har regeringen för året 2013 beviljat 128 miljoner för samma ändamål. Den här gången har pengarna plötsligt tagit slut.
Vi vet också att Arbetsförmedlingen under de senaste fem åren varje år har lämnat tillbaka anmärkningsvärt mycket av programpengarna.
Om Arbetsförmedlingen inte har gjort enorma riktade insatser för att få ut fas 3-deltagare i utbildningar är det svårt att förstå hur de nu har lyckats med att nästan fördubbla utbildningsinsatser i fas 3 – detta när det under de två tidigare åren har varit så svårt.
Min fråga till arbetsmarknadsministern är därför följande:
Vad består myndighetens framsteg med just detta program, dessa öronmärkta pengar av?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2013/14:137
Webb-tv: Utbildningspengar i fas 3
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2013/14:50 Onsdagen den 18 decemberProtokoll 2013/14:50 7 § Svar på interpellation 2013/14:137 om utbildningspengar i fas 3
Protokoll från debatten
Anf. 69 Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Hillevi Larsson har frågat mig vad myndighetens framsteg med just detta program, dessa öronmärkta pengar, består av.
Möjligheten att ta del av program i sysselsättningsfasen infördes i maj 2011. Efter en tid av implementering på Arbetsförmedlingen har myndighetens arbete gett resultat genom att besluten om program i sysselsättningsfasen har ökat. Men det är viktigt att anslagsramarna hålls, samtidigt som vi vill att anslaget fullt ut ska komma deltagare som behöver rustas till del.
Arbetsförmedlingen har också fått i uppdrag av regeringen att vidta åtgärder för att ha en god styrning, kontroll och uppföljning av de anslagsvillkor som gäller.
I budgetpropositionen för 2014 föreslår regeringen att möjligheten till program blir permanent och att Arbetsförmedlingen tillförs nya pengar för ändamålet.
Anf. 70 Hillevi Larsson (S)
Herr talman! Från början var det inte ens tillåtet att utbilda sig inom ramen för fas 3. Men det kom ett tillkännagivande från riksdagen som handlade om att stoppa alla nya anvisningar till fas 3. I det ingick också ett beslut om att det måste vara bättre åtgärder för de långtidsarbetslösa som hjälper dem bättre att få jobb. Efter detta kom möjligheten att utbilda sig inom fas 3, men det var mycket begränsade möjligheter.
När detta infördes efter 2011 visade det sig att av de 100 miljoner kronor som hade anslagits för fas 3 fick man skicka tillbaka en stor del eftersom man inte hade lyckats få ut fas 3:are i utbildning. Året efter höjdes anslaget till utbildning för fas 3:are till 144 miljoner kronor. Men en stor del av dessa pengar lämnades också tillbaka. För detta år - 2013 - beviljades 128 miljoner kronor.
Vi kan alltså se att Arbetsförmedlingen under de senaste åren har lämnat tillbaka en stor del av pengarna. Men detta år räcker plötsligt inte pengarna. Det innebär att en del fas 3:are till och med står utan utbildningsinsatser under resten av året.
Vad har Arbetsförmedlingen gjort annorlunda, och vilka utbildningsinsatser har fas 3:arna fått? Ytterligare en viktig fråga är: Kan man inte avsätta mer pengar till utbildning för fas 3:are om pengarna har tagit slut? Tidigare var problemet att pengarna frös inne. Nu är problemet tydligen att man har för lite pengar. Jag skulle därför vilja ha svar på mina frågor: Vad är det egentligen som man har gjort annorlunda och som har gjort att pengarna plötsligt har tagit slut? Om detta har fungerat, kan man i så fall tänka sig att anslå mer pengar till det?
Anf. 71 Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Jag tänker vara relativt kortfattad. Den här debatten har jag och Hillevi Larsson haft tidigare, och jag har haft den med andra socialdemokrater också.
Om några dagar börjar budgeten för 2014 att gälla. Där har vi permanentat insatserna, och det finns ett tydligt anslag för denna verksamhet.
Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att de personer som har stått utanför arbetsmarknaden länge, som har varit arbetslösa länge och befunnit sig i olika garantier länge under denna tid ska ha fått de insatser som de behöver. Det är inte så att personer i sysselsättningsfasen är en homogen grupp. Det de har gemensamt är att de har varit arbetslösa under lång tid. De behöver olika stöd och olika vägar tillbaka.
Tanken är dock - och det är ju grundtanken - att man ska finnas hos en anordnare och känna att man är med och bidrar och inte lämnas hemma. Man måste få finnas med i samhället. Beroende på vad som kan stärka de olika personerna har vi också öppnat för olika typer av programinsatser. Det kan vara att starta eget eller en arbetsmarknadsutbildning, men det ska såklart vara det som är viktigt just för de personerna.
Jag ska kort kommentera det här att det inte har varit tillåtet att utbilda sig. Jo, vi har ett reguljärt utbildningssystem - låt oss komma ihåg det. Det finns människor som går vidare från sysselsättningsfasen till att just utbilda sig i det reguljära systemet. Det tror jag är grunden: I Sverige ska det allra tydligaste och viktigaste vara att man använder sig av det
reguljära
utbildningssystemet. För dem som inte har möjlighet att göra det kan en arbetsmarknadsutbildning vara en insats som underlättar för personer att komma vidare, men det är definitivt inte för alla.
Anf. 72 Hillevi Larsson (S)
Herr talman! När det gäller det reguljära utbildningssystemet har ett problem varit att regeringen har satsat mindre pengar på det. Det har varit nedskärningar inom komvux och högskolan, till exempel. Ett annat problem är att få sin försörjning medan man utbildar sig inom det reguljära utbildningssystemet. Det har varit svårt för många, och då står inte det alternativet till buds. En del kanske inte klarade grundskolan eller gymnasiet när de hade åldern inne, och då har det blivit färre chanser att i efterhand klara problemet.
Det intressanta är dock att Arbetsförmedlingen de senaste fem åren har skickat tillbaka 20 miljarder kronor som skulle ha gått till insatser för att hjälpa arbetslösa. Man har alltså inte kunnat använda pengarna, och det är precis det problem vi har haft när det gäller utbildning för personer i fas 3 - en stor del av pengarna har skickats tillbaka. Nu har man plötsligt använt pengarna och behöver kanske till och med mer. Det är ändå intressant att se skillnaden i hur man jobbar nu jämfört med tidigare.
Starta eget är väl bra, men det kan väl knappast räknas som utbildning. Tanken är väl i så fall i stället att man faktiskt ska gå ut och starta eget också. Hittills har resultaten från fas 3 inte varit speciellt lyckade vare sig när det gäller att gå ut i arbete eller att gå vidare till utbildning. Vi får väl hoppas att det kan ändras framöver.
Ett annat problem i sammanhanget är att man har utökat tiden i fas 3 från 32 timmar i veckan till 40 timmar i veckan. Man har alltså gått från deltid till heltid. Det innebär mindre möjligheter både till att söka arbete och till att delta i utbildning vid sidan om fas 3. Det är alltså fortfarande ett problem. Jag har träffat många inom fas 3 som har upplevt att ekvationen inte går ihop, så jag tror att det finns åtgärder man måste vidta.
Det ligger nämligen på Arbetsförmedlingen att kontrollera det här i dag, och det har inte alltid fungerat. Det är upp till arbetsgivaren att se till att möjligheten finns att kombinera utbildning med att vara i fas 3, och fungerar inte det måste någon slå larm. Det är inte alltid det har fungerat i praktiken.
Det som ändå är viktigast i sammanhanget är att göra en ordentlig utvärdering av skillnaden mellan hur det var tidigare och hur det är nu. Nu är det inte längre så att man lämnar tillbaka utbildningspengar, utan nu behöver man plötsligt mer pengar. Vad är det som har hänt? Det behövs också en utvärdering av de insatser som har gjorts för att se om de leder vidare till jobb. Det är nämligen slutmålet, så det gäller att göra rätt utbildningsinsatser.
Nästa sak är: Om man kommer fram till att det har fungerat bra borde det vara rimligt att utöka utbildningsramarna och anslå mer pengar till nästa år, i och med att man nu har sprängt ramen. Det handlar om att se till att de inom fas 3 som behöver och vill utbilda sig också ska få möjlighet att göra det. Det blir nämligen en väldigt konstig situation när man ena året inte kan använda pengarna, och nästa år är det personer i fas 3 som behöver utbildning men som man tvingas neka för att man helt enkelt har spräckt budgeten.
Anf. 73 Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Jag kan bara konstatera att Arbetsförmedlingen har äskat pengar - det kom en hemställan under hösten, och den behandlades skyndsamt - och fått mer resurser till programinsatser. Det är bra att de har ökat i sysselsättningsfasen.
Självklart ska vi utvärdera allt vi gör. Det är viktigt att hela tiden följa politiken och se effekterna av de olika insatserna.
Sedan måste jag bara kort säga någonting om Socialdemokraternas lösning på samma område. Ibland ger man nämligen sken av att ha väldigt stor skillnad i politik. Jag läser i Socialdemokraternas budget om de extratjänster man på något sätt vill utrota arbetslösheten med. Vi vet väldigt lite om dem. Vi vet att de ska uppgå till ganska många tusen under nästa år, men vi vet inte hur långa anställningarna är. Vi vet inte om de berättigar till a-kassa eller om de omfattas av LAS. Vi vet inte vad arbetsmarknadens parter tycker. Det är bara någon mening i en budget som på något sätt, helt plötsligt, tar bort arbetslöshet för dem som har varit arbetslösa lite längre.
För regeringen är det viktigt att människor som har varit utanför arbetsmarknaden länge inte glöms bort utan faktiskt får vara aktiva, har en plats där de får känna att de är med och bidrar och en plats där de känner att de utvecklas. Det är viktigt att känna att det leder framåt. Lösningen kan aldrig vara som det var tidigare: evighetslånga a-kasseperioder efter någon praktik och att man sedan bara glöms bort. Lösningen måste i stället vara att man finns med i ett sammanhang.
Det är fortsättningsvis så att en del av de personer som finns i sysselsättningsfasen ska ha andra och mer insatser. Det är därför vi permanentar dem till nästa år. Dessutom förlänger vi nästa år det särskilda anställningsstödet till två år, eftersom vi tror att det är en viktig åtgärd för att fler personer faktiskt ska kunna få ett arbete.
Anf. 74 Hillevi Larsson (S)
Herr talman! När det gäller extratjänsterna har vi sagt att det ska vara avtalsenliga löner för de tjänsterna - ingenting annat.
Redan där är det ju en enorm skillnad mot fas 3, där det är väldigt låga ersättningar och till och med försörjningsstöd. Enligt den senaste siffran jag såg har var tionde inom fas 3 försörjningsstöd. Man arbetar alltså heltid och har försörjningsstöd, eller socialbidrag som det också kallas. Det är skamligt att ha så låg ersättning och ändå jobba heltid, och ha så liten chans att senare få jobb. Man kan nämligen se i statistiken att det är väldigt få som lämnar fas 3 och får jobb. Det tycker jag är ett mycket större problem.
Sedan ska vi precisera allting när det gäller extratjänsterna, men redan nu har vi slagit fast att vi lägger ned fas 3 och ersätter det med extratjänster och utbildningsinsatser. Det är delat: en del extratjänster och en del utbildningsinsatser. Det är utbildning som ska öka chansen till jobb.
Fas 3 har hållit på länge, och riksdagen har dömt ut det. Det har inte skett så stora förändringar att man kan säga att det numera är lyckat. Det sägs att det ska vara meningsfulla arbetsuppgifter. Ja, för en del inom fas 3 upplevs det som meningsfulla arbetsuppgifter, men ersättningen kan inte upplevas som bra av någon inom fas 3. Det är alldeles för usel ersättning. Det är också många inom fas 3 som upplever sin plats som totalt meningslös. Det är totalt meningslösa arbetsuppgifter som bara handlar om att arbetsgivaren ska håva in 5 000 kronor i månaden på gratisarbete.
Så länge det är på det sättet kan fas 3 inte få fortsätta, och riksdagen säger också nej till att fler ska anvisas dit.
Anf. 75 Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Riksdagen sade nej till det, men riksdagen pekade inte tydligt och gemensamt på vad som ska ske i stället. Det var fyra partier som ville väldigt olika saker när det gäller det vi kallar sysselsättningsfasen.
Vi har infört programinsatser. Det tror jag var bra, och jag tror att vi kan fortsätta utveckla sysselsättningsfasen på olika sätt. Jag har tagit del av det Hillevi Larsson säger om extratjänster och vet att man till exempel har tänkt att miljonprogram ska kunna renoveras. Jag vet inte om det är vad många av dem som i dag är i sysselsättningsfasen känner att de vill göra.
Jag tror, återigen, att det allra viktigaste är att vi ser till att jobben fortsätter att växa till på bred front. Det gäller även det vi ibland kallar lite enklare jobb, så att människor som inte är beredda att satsa på långa utbildningar också finner en plats på svensk arbetsmarknad. Det tror jag är vägen framåt, herr talman.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.