Kemikalier i vårt dricksvatten
Interpellation 2013/14:243 av Köhler, Katarina (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2014-01-23
- Anmäld
- 2014-01-23
- Besvarad
- 2014-02-04
- Sista svarsdatum
- 2014-02-06
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 23 januari
Interpellation
2013/14:243 Kemikalier i vårt dricksvatten
av Katarina Köhler (S)
till miljöminister Lena Ek (C)
För ett par år sedan hade jag och ministern en interpellationsdebatt i samma ämne. Jag frågade då vad ministern avsåg att göra när det gäller så kallad relining, det vill säga att använda den metoden i stället för det traditionella stambytet. Metoden innebär att man efter blästring av de gamla rören sprutar in en härdplast som bland annat innehåller bisfenol A. Metoden är enklare, snabbare och billigare än stambyte.
Kunskap finns om att dessa plaster fäller ut bland annat bisfenol A, men man har inte varit säker på i vilken omfattning och vid vilka situationer utfällning sker. För några år sedan tog EU beslut om att dessa plaster inte får finnas i nappar just på grund av de stora riskerna med farliga ämnen. I dag vet vi att det finns i vårt dricksvatten. I medierna i veckan har man kunnat läsa att man funnit bisfenol A i dricksvattnet hos flera tusen boende i lägenheter. Myndigheterna går inte ut och talar om vilka dessa områden är utan menar att det är fastighetsägarnas ansvar att informera de boende.
I dag finns flera myndigheter som på olika sätt ansvarar för dessa frågor, bland annat Livsmedelsverket och Kemikalieinspektionen, men ingen av dem har ansvaret över material, ämnen och metoder som kommer i kontakt med dricksvatten.
Under tiden fortsätter annonsering om så kallad relining i tidningar runt om i landet varje vecka.
Min fråga till ministern är följande:
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att säkra och skydda vårt dricksvatten från farliga ämnen?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2013/14:243
Webb-tv: Kemikalier i vårt dricksvatten
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2013/14:64 Tisdagen den 4 februariProtokoll 2013/14:64 13 § Svar på interpellation 2013/14:243 om kemikalier i vårt dricksvatten
Protokoll från debatten
Anf. 69 Miljöminister Lena Ek (C)
Herr talman! Ärade åhörare och ärade ledamöter! Katarina Köhler har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkra och skydda vårt dricksvatten från farliga ämnen. Frågan ställs med anledning av att vattenledningar inuti fastigheter renoveras med hjälp av så kallad relining, en metod där man trycker ut och härdar plast inuti gamla vattenledningsrör.
Regeringen gör under mandatperioden en särskild satsning på ökad kemikaliesäkerhet. Kemikalieinspektionen får en resursförstärkning om ytterligare 25 miljoner kronor per år för att i samarbete med andra myndigheter genomföra en handlingsplan för en giftfri vardag med särskilt fokus på barn. Regeringen har nyligen föreslagit ytterligare satsningar för att intensifiera och vidareutveckla handlingsplanen.
I linje med den satsningen har regeringen gett Kemikalieinspektionen i uppdrag att, tillsammans med Boverket och Livsmedelsverket, kartlägga i vilken utsträckning bisfenol A kan avges vid renovering av dricksvattenrör samt vid behov föreslå åtgärder för att minska exponeringen. Uppdraget redovisades i december 2013, alltså för bara några veckor sedan.
Enligt uppgift från Kemikalieinspektionen används inte längre bisfenol A i relining i Sverige. Företagen har frivilligt gått över till bisfenol A-fria alternativ.
För att säkra och skydda vårt dricksvatten tillsatte regeringen dessutom i juli 2013 en särskild utredare som ska gå igenom dricksvattenområdet, från råvatten till tappkran för allmänt dricksvatten. Syftet med utredningen är att identifiera nuvarande och potentiella utmaningar för en säker dricksvattenförsörjning i landet, på kort och på lång sikt, och i förekommande fall föreslå lämpliga åtgärder. Utredningen ska bland annat föreslå hur svenska myndigheters ansvar beträffande material i kontakt med dricksvatten bör fördelas.
Anf. 70 Katarina Köhler (S)
Herr talman! Det är drygt ett och ett halvt år sedan vi första gången debatterade denna fråga, det vill säga relining av friskvattenrör, vattenledningar inne i fastigheter. Jag var glad efter den debatten. Jag blev glad över att ministern tog det på sådant allvar, och jag upplevde det verkligen som ärligt och uppriktigt när ministern sade att vi ska sätta ned foten i det här avseendet. Än gladare blev jag när jag någon månad senare hörde ministern på nyheterna på radion säga samma sak. Jag tror att ministern ordagrant sade: Nu tänker jag sätta ned foten när det gäller bisfenol A i vårt viktigaste livsmedel, det vill säga dricksvattnet.
Sedan har jag gått och väntat på att den där foten ska märkas och att vi verkligen ska få se att ministern sätter ned foten. Tyvärr har jag inte riktigt gjort det. Jag vet att det har, precis som ministern säger i svaret, tillsatts nya utredningar.
Som ministern sade för en stund sedan i debatten med Carina Ohlsson går det inte att säga att bisfenol A eller andra kemikalier bara i liten omfattning eller på ett litet område drabbar oss människor, för det finns kemikalier på alla områden i vårt samhälle. När det gäller livsmedel har vi det i förpackningar, i plaster som har bisfenol A i sig. Vi har det i en mängd olika material, både i nya och i gamla. Det är väldigt oroande att vi nu har det också i vårt dricksvatten, förutom i våra livsmedel, i och med att vi inte har lyckats stoppa metoden som heter relining.
Ministern säger att företagen har slutat att använda den. Jo, jag vet att branschen har sagt att man inte längre ska använda den, alltså branschorganisationen. Men ministern, jag och de flesta andra vet att det är fri rörlighet för varor och tjänster i EU, och vi vet att det finns företag som inte är med i branschorganisationer och som kanske inte har avgett ett sådant löfte. Jag läser med förvåning, kanske inte varje vecka men väldigt ofta, hur man i annonser fortfarande erbjuder relining för renovering av just vattenledningar inne i fastigheter.
Det är oerhört allvarligt att vi exponeras för olika gifter och nu i synnerhet bisfenol A i det livsmedel som är det absolut viktigaste. Jag är på riktigt oroad över vad som håller på att hända och över den kemikalieanvändning som vi, naturligtvis inte bara i Sverige utan i hela EU, drabbas av.
Vi vet vad bisfenol A kan ge för skador. Vi vet att det kopplas ihop med diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar hos vuxna. Till och med när det gäller adhd pratar man om samband mellan bisfenol A och skador hos människor. Inte minst vet vi att det är hormonstörande.
Anf. 71 Miljöminister Lena Ek (C)
Herr talman! Jag delar verkligen den oro som Katarina Köhler har. Det handlar om relining, alltså plast inuti vattenledningsrör, tvåkomponentsepoxi. Det är det som är bekymret. Det är i den metoden som bisfenol A används.
Kemikalieinspektionen tog vattenprover i 29 representativa lägenheter. Det är vatten som har stått i ledningarna som har högst värden. I färre än hälften av fallen hittades bisfenol A i dricksvattnet och i 19 fall i varmvattnet. Kemikalieinspektionen uppger att tvåkomponentsepoximetoden inte används lägre, och vi ska titta vidare på det. Men branschen har valt att frivilligt fasa ut den metoden.
Frågan är: Vad har vi gjort sedan den förra diskussionen? Först och främst har de tre myndigheterna, Kemikalieinspektionen, Boverket och Livsmedelsverket, gemensamt på ett seriöst sätt gått igenom och tittat på olika vattenprover och gjort en rejäl undersökning för att se vad som har hänt och hur det ser ut. De rekommenderade strax före jul ett förbud mot användning av tvåkomponentsepoxi vid renovering av tappvattenrör. Det förslaget bereder vi just nu inom Regeringskansliet på ett vanligt sätt.
Där har vi tagit ett steg framåt.
Vidare bereds det inom Regeringskansliet ett förslag om att tillsätta en särskild utredare för att kartlägga förekomsten av bisfenol A bredare, inte bara här, och föreslå åtgärder för att minska vår exponering för bisfenol A. Det tror jag kommer att bli en viktig pusselbit i det här sammanhanget.
Samtidigt finns det en diskussion inom EU-systemet. Det är två myndigheter där som hanterar de här frågorna. Dels är det Europeiska kemikaliemyndigheten, som har påpekat att bisfenol A finns som misstänkt substans. Det finns ett antal vetenskapliga rapporter om det. Dels är det den europeiska matmyndigheten, Efsa, som inte ser saken riktigt på samma sätt. Men även där har det nu kommit ett förslag om en sänkning med en faktor 10 av gränsen för så kallat tolerabelt dagligt intag. Man tittar på möjlig generell exponering och sätter ett gränsvärde för det.
Efsa är den myndighet som svenska Livsmedelsverket arbetar med. Det är Livsmedelsverket som egentligen ansvarar för dricksvattenfrågorna eftersom kallt dricksvatten räknas som ett livsmedel. Livsmedelsverket sorterar under Landsbygdsdepartementet, inte under Miljödepartementet. Icke desto mindre har de tre myndigheterna, Kemikalieinspektionen, Boverket och Livsmedelsverket, det riktade uppdraget vad gäller relining med tvåkomponentsepoxi, och vi är överens om att göra en bredare utredning.
Samtidigt har vi en dialog med EU-kommissionen. Jag har varit väldigt tydlig när jag har talat med generaldirektören Karl Falkenberg och miljökommissionären Potocnik att den svenska linjen är försiktighetsprincipen.
Anf. 72 Katarina Köhler (S)
Herr talman! Då vill jag fortsätta där miljöministern slutade. När vi pratar om gränsvärden pratar vi om tolererade nivåer. Vi känner till hur farligt ämnet är, men vi känner inte till när det fäller ut, hur det fäller ut och i vilka situationer det fäller ut. Vi känner inte heller till den mängd som ämnet fäller ut. Detta är också ett problem i andra länder, men vårt gränsvärde ligger på 60 mikrogram per liter. I Tyskland är gränsvärdet 30 mikrogram per liter. Varför vi har ett så mycket högre värde kan inte jag svara på. Jag hoppas att ministern kan lämna besked om det.
När Kemikalieinspektionen gjorde sina undersökningar i olika fastigheter var det precis som ministern sade, att man hittade spår av bisfenol i olika mängder, från 6 till 60 mikrogram. Men på ett ställe hittade man väldigt höga värden, 6 000 gånger högre än de lägsta värdena vid andra provtagningar. Detta är allvarligt. Det är sådant som finns i fastigheter i dag.
EU-parlamentet har antagit en resolution om att hormonstörande ämnen - och i synnerhet bisfenol A - ska betraktas som särskilt farliga och som så kallade tröskellösa ämnen. Det finns alltså ingen nedre gräns för vad som är en risk och därför borde förbjudas.
Det som miljöministern säger är så viktigt, och naturligtvis tror jag på det. Men vi skulle kunna bli tuffare. Vi kan diskutera gränsvärden och titta på andra länder. Vi kan också ställa hårdare krav gentemot EU, men framför allt måste vi själva i en fråga som den här med de myndigheter som vi har kunna säga: Nej, det här medlet och den här kemikalien är för farliga. Vi ska inte ha det i produkter, och definitivt inte i vårt dricksvatten.
Ett förbud mot bisfenol A är jätteviktigt, och det måste vi våga stå för. Marknadens eller andra länders synpunkter får inte vara det som väger över. Vi måste se till det som är säkert och tryggt för oss som bor här.
Jag skulle inte vilja bo i en fastighet där man har använt relining, för vi vet vad det kan ha för effekter. Jag vill inte skrämma upp någon, men vi måste sätta ned foten på riktigt och göra någonting åt detta.
Anf. 73 Miljöminister Lena Ek (C)
Herr talman! I den tidigare interpellationsdebatten gick vi igenom vilken omständlig procedur det är att få en europeisk reglering på plats. Det vi möter är att det finns en opposition mot de vetenskapliga rapporter som jag, både som miljöminister och som centerpartist, tycker är tydliga när det gäller bisfenoler, och särskilt bisfenol A.
Men det finns också en motreaktion som inte tar detta på samma allvar och som också hävdar att bevisen inte räcker i det europeiska systemet.
Det är just därför som vi har lämnat de särskilda regeringsuppdragen, att man ska titta på detta och samla ihop det som finns. Vi vet också att det pågår så kallad konsoliderande forskning i USA på det här området. Vi samarbetar tätt med de andra europeiska länder som också är bekymrade för bisfenoler och bisfenol A.
Utöver uppdraget till Kemikalieinspektionen, Boverket och Livsmedelsverket om bisfenol A i dricksvatten har regeringen tillsatt en särskild utredare som ska gå igenom hela dricksvattenområdet för att samla ihop den kunskap som finns och sätta fokus på det så att det går att använda också i den europeiska lagstiftningsprocessen.
För några veckor sedan - alldeles före jul - fick vi ett förslag från de tre myndigheterna där de rekommenderar ett förbud mot tvåkomponentsepoxi i relining av vattenledningsrör. Vi bereder nu förslaget.
För att skynda på processen har vi i samband med den stora utredningen på dricksvattenområdet begärt ett delbetänkande om bland annat det som rör hur ansvaret för material i kontakt med dricksvatten ska fördelas. Redovisning av uppdraget ska ske i juli, alltså mindre än om ett halvår.
Med tanke på grundlagens regler om fullständigt beredningsunderlag försöker jag verkligen se till att förslaget kommer fram så fort som det går och att det också är anpassat så att det går att använda, inte bara i nationell utan också i europeisk lagstiftningsprocess.
Anf. 74 Katarina Köhler (S)
Herr talman! Jag tycker att det är bra, och jag tror och hoppas att vi tillsammans ska kunna göra någonting väldigt bra politiskt i den här frågan.
Vi vet att det varje dag kommer till nya ämnen och nya kemikalier som gör underverk med förpackningar eller med mat som håller i flera månader. Men det finns också, som vi tidigare diskuterade, kemikalier i leksaker och textilier.
Därför är det jätteviktigt att politiken ligger i framkant, att vi kan säga att marknadens krafter inte kan vara så starka att vi till och med går med på att bli förgiftade när vi ska använda kläder eller framför allt dricksvattnet. Så det är en jätteviktig fråga.
Jag förstår i och för sig att det inte är gjort i en handvändning, men jag hoppas verkligen att miljöministern kan få ordning på det här.
Innan jag slutar vill jag ta upp detta med utredningen som ska föreslå hur svenska myndigheters ansvar beträffande material i kontakt med dricksvatten ska fördelas. Ja, det är ju inte en minut för tidigt. Egentligen är det inte klokt att det inte har funnits ett tydligt ansvar när det gäller dricksvatten. Jag hoppas att förslaget kommer nu - på riktigt.
Anf. 75 Miljöminister Lena Ek (C)
Herr talman! Tack, Katarina Köhler, för en väldigt viktig interpellation. Vi har en förändrad hanteringsordning för den svenska kemikaliepolitiken i och med att strategin för giftfri vardag infördes. Kemikalieinspektionen har fått utökade anslag. Genom kemikaliepropositionen har vi nu en helt annan kemikaliepolitik. Det kommer att innebära ett annat arbetssätt.
Detta är rejäl förändring i den svenska kemikaliepolitiken som många har väntat på. Jag är väldigt glad över att vi har kunnat se till att den kommer på plats. Den innebär att vi kan vara mycket tuffare när det gäller både regler i Sverige och vetenskaplig dokumentation. Vi kan också vara tuffare i diskussionen och debatten med EU-kommissionen. Där krävs det verkligen att man säger ifrån, att man tar initiativ och att man ligger på. Ingenting görs av sig självt i den europeiska kemikaliepolitiken.
Jag har varit oerhört tydlig med miljökommissionär Potocnik och med ansvarig högste tjänsteman Karl Falkenberg om att Sverige inte delar kommissionens uppfattning i det här sammanhanget. Vi har en annan åsikt. Vi anser att vi ska kunna införa nationella regler på detta område. Det här en strid som jag är beredd att ta.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.