Den psykiska ohälsan
Interpellation 2016/17:150 av Johan Forssell (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2016-11-25
- Överlämnad
- 2016-11-28
- Anmäld
- 2016-11-29
- Svarsdatum
- 2016-12-09
- Besvarad
- 2016-12-09
- Sista svarsdatum
- 2016-12-12
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)
Under senare år har sjukskrivning till följd av psykisk ohälsa ökat och är i dag den vanligaste orsaken till sjukskrivning. De vanligaste psykiatriska diagnoserna är olika typer av depressioner och ångestsyndrom; dessa stod för 95 procent av de startade sjukfallen med psykiatrisk diagnos år 2015.
Vi menar att det varken är rimligt eller hållbart att svenskar, som är ett av de friskaste folken i världen, har en så jämförelsevis hög sjukfrånvaro. Därför måste alla delar av sjukförsäkringen bättre stödja återgången till arbete. Samtidigt måste sjukförsäkringen kompletteras med bättre förebyggande insatser och rehabilitering.
Moderaterna har lagt fram ett förslag om att inrätta en särskild rehabiliteringskedja för lättare psykiska diagnoser, vilket innebär att man redan under de första veckorna ska undersöka om den sjukskrivne skulle må bättre av andra arbetsuppgifter på arbetsplatsen eller hos arbetsgivaren. Huvudsyftet med denna prövning ska vara att undersöka om sjukdomen påverkas av arbetsmiljön eller eventuella problem med kollegor eller chefer. För arbetsgivare med många liknande arbetsplatser (till exempel en kommun eller ett landsting) bör man söka möjligheter till omplacering till en liknande arbetsplats i de fall där man kan misstänka att sjukdomen påverkas av den psykosociala arbetsmiljön.
Min fråga till socialförsäkringsminister Annika Strandhäll är:
Vad avser ministern och regeringen att göra för att möta utvecklingen med den ökande psykiska ohälsan?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2016/17:150
Webb-tv: Den psykiska ohälsan
Dokument från debatten
- Fredag den 9 december 2016Kammarens föredragningslistor 2016/17:43
- Protokoll 2016/17:43 Fredagen den 9 decemberProtokoll 2016/17:43 Svar på interpellation 2016/17:150 om den psykiska ohälsan
Protokoll från debatten
Anf. 60 Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Johan Forssell har frågat mig vad jag och regeringen avser att göra för att möta utvecklingen med den ökande psykiska ohälsan.
En prioriterad uppgift för mig och regeringen har varit att hejda den ökande sjukfrånvaron, som till stor del beror på ökad psykisk ohälsa bland kvinnor. För att möta detta krävs åtgärder på många olika områden. Regeringen har ett brett åtgärdsprogram som har börjat ge resultat. Antalet nya sjukfall ökar inte längre, och de sjukfall som påbörjas på grund av psykiatriska diagnoser avslutas tidigare. För mig är det nu viktigt att följa upp och, när det behövs, utveckla åtgärdsprogrammet.
Forskningen visar att arbetsplatsnära insatser förkortar sjukfrånvaro på grund av psykisk ohälsa. En viktig del i åtgärdsprogrammet är att säkerställa att insatser vidtas på arbetsplatserna tidigt när en anställd drabbas av psykisk ohälsa. Regeringen tror på den svenska modellen och har därför erbjudit parterna på arbetsmarknaden att komma överens om åtgärder för att minska sjukfrånvaron på arbetsplatserna. Parterna har inkommit med en för respektive sektor partsgemensam avsiktsförklaring.
Min bedömning är att de aviserade åtgärderna kommer att förbättra de anställdas möjligheter att återgå i arbete. Dessutom kommer den psykosociala arbetsmiljön att bli bättre. Vi kommer att få friskare arbetsplatser som inte genererar sjukskrivningar. Glädjande är att den kommunala och landstingskommunala sektorn har kommit särskilt långt i sin planering. Det är inom denna sektor som en stor del av de kvinnor som i dag är sjukskrivna på grund av psykisk ohälsa har sin anställning.
För regeringen är det särskilt viktigt att åtgärder vidtas för ett hållbart arbetsliv innan en sjukskrivning behöver bli aktuell. De nya föreskrifterna från Arbetsmiljöverket om organisatorisk och social arbetsmiljö kommer att vara ett verktyg för att förebygga sociala och organisatoriska arbetsmiljörisker och att tydliggöra ansvaret för dessa frågor. Parterna har i det dialogforum för arbetsmiljö som ordnas av Arbetsmarknadsdepartementet bekräftat bilden av att det har blivit ökat fokus på dessa frågor i och med de nya föreskrifterna.
Ett arbete har också inletts inom Regeringskansliet med att se över hur rehabiliteringsinsatser för individer kan stärkas inom ramen för rehabiliteringskedjan.
På uppdrag från regeringen har Socialstyrelsen utarbetat nya rekommendationer om sjukskrivningstider för psykiska diagnoser. Det finns nu en större differentiering av sjukskrivningstiderna beroende på sjukdomens allvar och samsjuklighet. Det finns fler diagnoser där rekommendationen är en partiell sjukskrivning eller ingen sjukskrivning. Lindrig förstagångsdepression är ett exempel på när sjukskrivning inte rekommenderas.
Jag vill i detta sammanhang även nämna att det finns tillstånd där Socialstyrelsen rekommenderar långa sjukskrivningstider eller bedömer att arbetsförmågan är varaktigt nedsatt. I en sjukskrivningsdiskussion kan det vara lätt att glömma de människor som inte kan återgå i arbete.
Som jag nämnde har regeringens breda ansats redan fått effekt på sjukfrånvarons utveckling. Försäkringskassans prognoser visar att det finns goda förutsättningar för att nå de mål som regeringen har fastställt för sjukpenningtalet för 2020. Jag nöjer mig dock inte med det. Min målsättning är att vi får friskare arbetsplatser och en låg och stabil sjukfrånvaro över tid. Detta är fullt möjligt att åstadkomma med de åtgärder som regeringen vidtar och det arbete som nu bedrivs av arbetsmarknadens parter.
Anf. 61 Johan Forssell (M)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Jag vill inledningsvis tacka även för detta interpellationssvar. Bakgrunden till min interpellation är att vi ser en fortsatt mycket bekymmersam utveckling när det gäller just den psykiska ohälsan i Sverige.
Det har skett förändringar de senaste åren. Förut handlade det mer om de traditionella sjukdomstillstånden när man tittade på kopplingen just till arbetsplatser - knän som gör ont, ryggar som värker, axlar som inte klarar lyft etcetera. Dessa sjukdomstillstånd finns i och för sig fortfarande, och det är viktigt att säga. Detta är tyvärr ett problem som förekommer, inte minst för många kvinnor som arbetar hos ganska dåliga arbetsgivare som finns inte minst i offentlig sektor.
Vid sidan av detta har vi också sett en annan utveckling, och det är sjukskrivningar på grund av en växande psykiska ohälsa. Som jag sa tidigare är det bekymmersamt av flera skäl, framför allt naturligtvis för den enskilda som inte kommer till sin rätt och som får problem med arbete och familj och med allt som vi i dagens Sverige förväntas klara av. Men det sätter också de offentliga finanserna under stor press.
Jag vill nämna några saker bara för att vi ska ha bakgrunden klar för oss. Under de senaste åren har antalet påbörjade sjukfall som handlar om psykiska diagnoser ökat med 70 procent. I diagnosgruppen stressreaktioner och anpassningsstörningar har ökningen varit 119 procent. Det är alltså en dramatisk ökning som har skett.
Samtidigt är situationen komplicerad när det gäller dessa psykiska dia-gnoser. Vi vet i dag ungefär hur lång tid det tar för ett brutet ben att läka. Det tar ungefär lika lång tid för alla personer. Vi vet också hur arbetsförmågan påverkas av ett brutet ben. När det gäller psykisk sjukdom ser det dock helt annorlunda ut.
Därför har vi från Moderaterna sagt att vi helt enkelt behöver skapa ett separat spår i den rehabiliteringskedja som finns i dag för just psykiska diagnoser därför att tidsgränserna i den befintliga rehabiliteringskedjan egentligen är bättre anpassade för de mer traditionella sjukdomstillstånden. Vi menar att det helt enkelt inte är rimligt att man ska vänta i 90 dagar innan man gör en prövning för att se om det finns andra arbetsuppgifter hos arbetsgivaren som personen kan utföra. Det är inte heller rimligt att vänta i ett halvår innan man lyfter fram frågan om personen över huvud taget ska arbeta kvar på sin nuvarande arbetsplats. Det är kanske bättre för alla om den sjukskrivne i stället byter arbetsplats. Och om problemen är mycket stora är det kanske bättre att den sjukskrivne till och med byter arbetsgivare.
Vi har sagt att vi för detta vill skapa ett särskilt omställningsspår hos Arbetsförmedlingen för att erbjuda stöd för byte av arbetsplats eller arbetsgivare och att Försäkringskassans insatser för personer i denna grupp ska utföras av mycket erfarna handläggare som är specialiserade på psykisk ohälsa, eftersom detta är komplicerat - det är inte alltid svart eller vitt. Man behöver göra detta också för att stärka samarbetet mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, eftersom vi uppfattar att detta är ett område där det fortfarande finns mycket kvar att göra för Försäkringskassan.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Vi har även lagt fram förslag om att utöka möjligheterna till förebyggande insatser. Som jag sa tidigare kan man inte vänta tills en person har blivit sjuk. Vi måste på ett mycket tidigare stadium kunna ge stöd, till exempel KBT eller andra förebyggande insatser. Därför har vi anslagit en halv miljard kronor för det.
Jag uppfattar att även statsrådet är på i dessa frågor och vill vända utvecklingen. Min konkreta fråga är därför hur regeringen ser på Moderaternas förslag att införa en ny och bättre anpassad rehabiliteringskedja för just de psykiska diagnoserna.
Anf. 62 Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)
Fru talman! Jag tackar Johan Forssell för denna interpellation om ett ämne som är oerhört angeläget. Vi ser att den psykiska ohälsan ökar i hela landet. Det är den vanligaste orsaken till sjukskrivning för både män och kvinnor sedan 2006. Inte minst bland unga kvinnor ser vi att andelen som hamnar i psykisk ohälsa ökar starkt.
Tittar man på folkhälsan överlag, som i stort förbättras, är detta det område där vi inte ser förbättringar utan tvärtom. Därför är detta en starkt prioriterad del av det åtgärdspaket som regeringen lade fram för ett år sedan.
Precis som Johan Forssell säger är detta en ytterligt komplex fråga som kräver åtgärder av flera olika slag. Därför har regeringen under hösten, som en komplettering till det åtgärdspaket som vi lade fram för ett år sedan, tecknat avsiktsförklaringar med såväl samtliga arbetsgivarorganisationer som samtliga fackliga organisationer på den svenska arbetsmarknaden. Inriktningen hos dessa avsiktsförklaringar och de åtaganden som parterna har gjort handlar just om att stärka det förebyggande arbetet ute på arbetsplatserna men också den arbetsplatsnära rehabiliteringen. Det handlar om att man ska börja arbeta mer proaktivt med till exempel företagshälsovårdsresurser för att kunna förebygga arbetsmiljöer som riskerar att skapa en stress och ohälsa som leder i denna riktning.
Vi har också fått den nya föreskriften om social och organisatorisk arbetsmiljö på plats, som tar sikte just på den psykiska ohälsan och på att man ska undersöka dessa arbetsmiljöer.
Vi har tillfört medel till Arbetsmiljöverket för att stärka inspektionerna i de kvinnodominerade verksamheterna, som är mest drabbade. Regeringen har också satsat särskilda medel på forskning om kvinnors arbetsmiljö.
Vi avsätter 1 miljard kronor per år 2016-2019 för insatser inom psykia-tri och psykisk hälsa och har i fråga om detta allokerat särskilda resurser till just primärvården, som man ofta vänder sig till. Dessutom har vi en överenskommelse med Sveriges Kommuner och Landsting kring en bättre process när det gäller att stötta behandlingar av KBT-slag och psykodynamiska behandlingar vid psykisk ohälsa. Vi har tillfört 500 miljoner kronor för detta.
Mycket görs alltså i dag, men jag tror också, som Johan Forssell säger, att mer kanske behöver göras. Framför allt delar jag tankegången att när du kommer 90 dagar in i ett sjukfall minskar sannolikheten mycket för att du ska komma tillbaka till arbetsmarknaden igen. Därför menar jag att mycket mer behöver hända innan man kommer till en aktivitet från Försäkringskassans sida.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Regeringen kommer därför att återkomma efter årsskiftet med förslag om att stärka individens rätt till rehabilitering tidigt i ett sjukfall. Då pratar jag inte om den rehabilitering som kommer efter 90 dagar utan om den arbetsplatsnära rehabiliteringen, som ska ske betydligt tidigare och som forskningen visar oss är det som är mest framgångsrikt för att få tillbaka människor i arbete. Där ligger regeringens fokus just nu när det gäller åtgärder.
Anf. 63 Johan Forssell (M)
Fru talman! Jag tror att man ska vara försiktig med att ta ut segrar i förskott. Det är glädjande om prognoserna kommer att infrias och sjukfrånvaron vända ned, men det är som sagt bara en prognos.
Det vi vet i dag är att sjukfrånvaron har ökat i Sverige. Det har den gjort under ett antal år. Bara under de senaste två åren har kostnaderna för sjukpenning och rehabilitering stigit med 10 miljarder kronor, från ungefär 32 miljarder till 42 miljarder. Det är en väldigt stor ökning. Det är också viktigt att komma ihåg att en minskning i prognoserna inte är en redan uppnådd framgång.
För ett år sedan beräknade Försäkringskassan att kostnaderna för sjukpenning och rehabilitering skulle överstiga närmast svindlande 50 miljarder. Det har i den senaste prognosen reviderats ned till 44 miljarder kronor, men det är ändå en mycket stor ökning om den prognosen skulle visa sig stämma.
Jag vill ifrågasätta om det som görs nu verkligen är tillräckligt om man menar allvar med att nå målet om ett sjukpenningtal på 9,0 dagar. Den här prognosen visar väl att man inte kommer att nå dit.
Det är bra att vi har en samsyn om att vi måste göra mer. Frågan är vad.
Vi har från Moderaternas sida föreslagit ett brett reformpaket som innehåller flera delar. Vi förstärker det förebyggande arbetet och ser till att människor inte, som i dag, måste vänta lång tid på att få rätt hjälp, utan vi anslår pengar till det. Vi har sagt att vi måste ta krafttag mot de dåliga arbetsgivare som finns. Vi vill ha ett förstärkt kontrolluppdrag. Det handlar, inte sällan, om offentliga arbetsgivare inom vård, skola och omsorg, kommunala arbetsgivare på landstingsnivå etcetera. Det finns problem på andra ställen också, men det är ändå en uppenbar skillnad.
Vi vill också införa en separat rehabiliteringskedja för de här psykiska diagnoserna som vi talar om i dag av den enkla anledningen att den kedja vi har i dag framför allt är anpassad till andra sjukdomstillstånd.
Som jag sa tidigare vet vi redan ganska exakt hur lång tid det kommer att ta att bli frisk för någon som bryter benet. Men när det handlar om de här psykiska diagnoserna kan man inte vänta så här länge. Det är för sent att göra en första kontroll efter 90 dagar.
Vi verkar ha en samsyn om detta, och det välkomnar jag. Frågan är vad vi gör åt det. Jag hoppas verkligen att regeringen tar till sig av förslaget som vi moderater har lagt fram. Vi tror att det kan vara effektivt tillsammans med alla de andra bitarna för att få en förändring här.
Fru talman! Mycket av det som har sagts i debatten har handlat om samarbetet med näringslivet och arbetsgivarna. Det tycker vi är bra, för vi behöver ha med oss arbetsgivarna på tåget. Samtidigt är det ingen hemlighet att regeringen egentligen hade önskat sig ett annat förslag, nämligen en medfinansiering.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag vill ställa frågan om socialförsäkringsministern uppfattar att det kommer att vara tillräckligt med de här avsiktsförklaringarna för att få bukt med detta. Jag vill ifrågasätta det. Vi har lagt fram förslaget om ett separat rehabiliteringsspår för den psykiska ohälsan, och jag hoppas ärligt menat att regeringen tar till sig av det och tittar på förslaget.
Anf. 64 Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)
Fru talman! Vi måste som sagt vara noga i det här, och jag kan konstatera att när jag tillträdde som socialförsäkringsminister hösten 2014 hade sjukpenningtalet stigit med 55 procent och kostnaden ökat från 21 miljarder till en bit över 30 miljarder.
Precis som Johan Forssell säger var den prognosticerade kostnaden för sjukpenningen 2020 52 miljarder. Det är en svindlande summa, och det måste man ha med sig att det är. Sedan har vi kunnat se att efter att regeringen nu har implementerat sina åtgärder - för vi implementerar faktiskt åtgärder i verkligheten - för att komma till rätta med ökningen som har pågått sedan 2010 säger den absolut senaste prognosen att vi kommer att landa på runt 40 miljarder till 2020. Det är naturligtvis för mycket, men jämförelsevis går det definitivt i rätt riktning.
Sjukpenningtalet för ett år sedan var prognosticerat till 12,7 till 2020. Regeringens mål är 9. I den senaste prognosen som jag mottog från Försäkringskassan pekar man nu på att det kommer att landa på 9,9 till 2020. Då är regeringens åtgärdsprogram inte ännu fullt genomfört. Vi kan se att inflödet i sjukförsäkringen har halverats det senaste året. Till det ska också läggas att vi har åtaganden från arbetsmarknadens parter som jag tror oerhört mycket på och som handlar om att åstadkomma det som också var regeringens syfte med förslaget till hälsoväxling, som vi lade fram tidigt under året.
Det är viktigt att påpeka, Johan Forssell, att vi lade fram ett lagförslag om hälsoväxling för att regeringen i ett läge då sjuktalen ökar inte kan sitta på händerna, utan man måste göra vad man kan.
Samtidigt som regeringen presenterade det förslaget gav vi också arbetsmarknadens parter en möjlighet att som ett alternativ sluta sådana här avsiktsförklaringar. Regeringen skulle då avstå från sitt lagförslag. Arbetsmarknadens parter tog upp den kastade handsken och presenterade det här för regeringen. Det som man har åstadkommit är egentligen det som hälsoväxlingsförslaget skulle åstadkomma, nämligen att få fler insatser tidigt i ett sjukfall. Det är min bedömning att det är där man behöver lösa detta.
Jag har också noterat det reformpaket som Moderaterna och Johan Forssell pratar om att man vill lägga fram. Samtidigt kan jag konstatera att under de år som ni regerade, inte minst de sista fyra åren, skenade sjuktalen och kostnaderna. Ni utförsäkrade 100 000 personer men fick inte kontroll på sjuktalen. Jag tror därför inte på att man gör människor friskare på det sätt som ligger i Moderaternas förslag och som handlar om att man återigen ska införa en bortre parentes som visade sig vara helt ineffektiv och som dessutom tar sikte på fel ände av sjukfallet.
Jag tror inte heller på att man med ett hot om fler karensdagar eller försämrad ekonomi gör människor friskare, utan insatserna måste göras på arbetsplatserna och tillsammans med dem som drabbas av ohälsa för att man så snabbt som möjligt ska komma tillbaka till arbete igen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Sedan ska försäkringen fungera - det är en sak - men det är inte där vi löser problemet med den ökande psykiska ohälsan.
Anf. 65 Johan Forssell (M)
Fru talman! Jag vänder mig starkt emot tendensen hos socialförsäkringsministern att hela tiden använda siffror från olika årtal för att försöka bevisa olika saker. Kan vi inte enas om principen att vi utvärderar en regering från dess inträde i regeringsställning till dess utträde? Då är facit för alliansregeringen en mycket kraftig minskning av sjukfrånvaron mellan 2006 och 2014. Det är facit.
Det var en bra utveckling, och den åstadkom vi trots en häftig kritik under hela den tiden från socialförsäkringsministerns eget parti om att kontrollerna var för hårda etcetera. Den kritiken kom löpande under den här tiden. Det är alltså lite märkligt att säga att vi inte gjorde tillräckligt. Jag tycker att vi gjorde det, och det är märkligt att höra den kritiken från just Socialdemokraterna när man så konsekvent motsatte sig varje förändring på varje punkt.
Jag hoppas som sagt att sjukfrånvaron kommer att minska framöver. Det vore positivt, men en prognos är just bara en prognos.
Om prognosen ändå skulle visa sig stämma kommer kostnaderna för sjukpenning och rehabilitering alltså att ha ökat till 44 miljarder 2018. Det är lägre än tidigare. Men det skulle samtidigt innebära stigande kostnader under den här mandatperioden med 40 procent. Är det den utveckling som socialförsäkringsministern tycker är glädjande och har varit positiv? Jag har svårt att ställa mig bakom det.
Vi moderater är inte nöjda med det här. Vi vill göra mer. Vi inte bara vill lägga fram ett brett reformpaket, utan jag vill påpeka för socialförsäkringsministern att vi har lagt fram ett sådant. Det ligger redan på riksdagens bord. Det kommer att komma upp till behandling i den här kammaren väldigt snart. Vi ser nämligen att den psykiska ohälsan måste hanteras med andra medel än de traditionella verktygen.
Om Annika Strandhäll också vill göra mer för att vända utvecklingen rekommenderar jag regeringen att ta en titt på Moderaternas förslag och den hand som vi har sträckt ut.
Anf. 66 Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)
Fru talman! Det är intressant att Johan Forssell talar om facit. Jag förstår inte hur man kan få en utveckling som handlar om att sjuktalen har ökat med 55 procent eller att kostnaderna har stigit från 21 till över 30 miljarder till att vara ett positivt facit. Det har skett samtidigt som man, under samma tidsperiod, för första gången i Sverige har infört en bortre tidsgräns i sjukförsäkringen och utförsäkrat 100 000 personer. Det är inget bra facit. Det är inte på det sättet man gör människor friskare.
Jag tror återigen att det är viktigt att påpeka att det för regeringens del handlar om att försöka åstadkomma en förändring, på riktigt, och inte bara uppnå en prognos om 9,0 till 2020. Vi ska de facto ha fått arbetsplatser i Sverige där människor är friskare och inte behöver bli sjuka. Och om man skulle bli sjuk ska man för det första kunna känna sig ekonomiskt trygg och för det andra få stöd och hjälp så tidigt och snabbt som möjligt, för att kunna komma tillbaka till hälsa och arbete igen. Det är regeringens målsättning.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Vi hoppas att vi framöver ska slippa ha så här starkt varierande sjuktal som vi har haft under lång tid i Sverige. Det är inte bra för någon.
Regeringen kommer inte att göra motstånd. Om det läggs fram bra och genomtänkta förslag är det klart att regeringen kommer att ta dem till sig med glädje. Men det måste handla om att lösa det här på riktigt, inte bara om att utförsäkra människor eller försämra de ekonomiska förutsättningarna för sjuka. Det tror jag nämligen inte på.
Vi ska lösa det här. Vi är på rätt väg. Vi kommer förhoppningsvis att klara det.
Överläggningen var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.