Den politiska situationen i Vitryssland
Interpellation 2016/17:5 av Christian Holm Barenfeld (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2016-09-16
- Överlämnad
- 2016-09-19
- Anmäld
- 2016-09-20
- Svarsdatum
- 2016-09-29
- Besvarad
- 2016-09-29
- Sista svarsdatum
- 2016-10-04
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Utrikesminister Margot Wallström (S)
Jag har tidigare vid ett antal tillfällen interpellerat utrikesministern med anledning av den politiska situationen i Vitryssland. Detta i och med att EU med Sveriges stöd, i samband med det odemokratiska presidentvalet i oktober 2015, beslöt att tillfälligt suspendera de sanktioner som fanns mot landet och dess ledande företrädare och för att i ett senare skede avskaffa dem.
Beslutet om att suspendera sanktionerna inföll vid en tidpunkt som bör kunna anses som en historiskt dålig tidpunkt, då landet samtidigt bestal sitt folk rätten att välja sina politiska företrädare.
Den 11 september 2016 var det återigen dags för val i Vitryssland. Då hölls val för att utse ledamöterna till landets parlament. I vanlig ordning omfattades valet av omfattande valfusk, vilket oberoende valobservatörer rapporterat om. Rapporter har presenterats om en lång rad olika former av valfusk som förekommit under parlamentsvalet. Därtill kommer den allmänna situationen i landet såväl före som under valperioden, där yttrande- och tryckfriheten är kraftigt begränsad och där möjligheterna att delta i val undantas för många kandidater. Vi har både via medier och oberoende valobservatörer kunnat ta del av information om att så kallad ballot stuffing förekommit, det vill säga att buntar med valsedlar lagts ned i valurnorna.
Med undantag av helgens val har jag personligen övervakat samtliga parlaments- och presidentval sedan 2008 och dessvärre inte kunnat se några demokratiska framsteg. Nu har två ledamöter från oppositionen kommit in i parlamentet. Det är bra, men gör dessvärre inte Vitryssland demokratiskt. Dels rör det sig om 2 av totalt 110 ledamöter, dels saknar parlamentet reell makt då presidenten i det närmaste kan ses som politiskt allsmäktig.
Fortsatta sanktioner i kombination med diskussioner, påtryckningar och krav från EU om demokratiska framsteg kan vara viktiga för att uppnå förbättring. Det kan vara ett av få verkningsfulla påtryckningsmedel som vi har. Sverige var under alliansregeringen drivande inom EU för att få till stånd en tydlig linje från EU gällande situationen i Vitryssland.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga utrikesminister Margot Wallström:
Hur avser utrikesministern och regeringen att agera för att påverka, driva och leda i frågan om Vitryssland?
Vad är utrikesministerns ståndpunkt i frågan om nya sanktioner mot Vitryssland och hur arbetar regeringen för att påverka, driva och leda denna fråga?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2016/17:5
Webb-tv: Den politiska situationen i Vitryssland
Dokument från debatten
- Torsdag den 29 september 2016Kammarens föredragningslistor 2016/17:11
- Protokoll 2016/17:11 Torsdagen den 29 septemberProtokoll 2016/17:11 Svar på interpellation 2016/17:5 om den politiska situationen i Vitryssland
Protokoll från debatten
Anf. 8 Utrikesminister Margot Wallström (S)
Fru talman! Christian Holm Barenfeld har frågat mig vad min och regeringens ståndpunkt är i frågan om sanktionerna mot Vitryssland och hur vi arbetar för att påverka, driva och leda denna fråga.
Regeringen ser fortsatt med oro på situationen vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter i Vitryssland. Enligt Odihrs preliminära rapport från parlamentsvalet den 11 september står det klart att Vitryssland har en lång väg kvar att gå för att uppfylla sina demokratiska åtaganden.
Givet ovan nämnda brister förordar Sverige en EU-politik som är kopplad till vitryskt agerande. Sverige har även drivit en linje i EU om sanktioner mot landet så länge inte Vitryssland uppfyller EU:s krav. I denna fråga är det avgörande med enighet bland medlemsstaterna om vilken politik som ska föras.
I utrikesministerrådets slutsatser från den 15 februari 2016 uppmärksammades ett flertal steg som tagits av Vitryssland under de senaste två åren för att förbättra relationerna till EU, bland annat frigivningen av de politiska fångarna. Merparten av sanktionerna avslutades som ett incitament till Vitryssland att fortsätta den positiva utvecklingen. Sanktionslättnaderna kopplades till konkreta krav som, om de möts, ger Vitryssland ytterligare möjligheter att utveckla relationen med EU. Samtidigt kan EU återinföra sanktioner om utvecklingen så kräver och om vi kan uppnå enighet om det.
Inför parlamentsvalet i Vitryssland 2016 rapporterade Odihr om vidtagna åtgärder som motsvarade deras rekommendationer efter presidentvalet 2015, så som att oberoende journalister ackrediterats och att ett ökat antal oppositionella kandidater hade registrerats. Två oppositionella kandidater tog sedan plats i parlamentet. Efterlevande av Odihrs rekommendationer är ett av kraven i slutsatserna.
Mycket kvarstår för att Vitryssland ska anses vara en demokrati som respekterar mänskliga rättigheter. Dödsstraffet finns fortfarande kvar, och minst en dom har verkställts under året. Observatörer rapporterade om valfusk i parlamentsvalet, och de flesta rekommendationer från Odihr beaktades alltså inte. EU:s medlemsstater för kontinuerligt en dialog om utrikes- och säkerhetspolitiken gentemot Vitryssland, och här är Sveriges bilaterala kontakter med landet viktiga. Sverige förblir en aktiv och kritisk röst i denna diskussion. En stark EU-politik kräver kontinuitet och enighet inom EU.
Anf. 9 Christian Holm Barenfeld (M)
Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret på min interpellation. Vi har dessvärre haft anledning att diskutera denna fråga tidigare, bland annat efter det presidentval som hölls den 11 oktober förra året. Även det valet omgavs av omfattande valfusk och förtryck av oppositionella, på samma sätt som det har varit under de senaste närmare 22 åren sedan Lukasjenko blev president.
Jag var själv inte på plats i år men har annars varit det vid alla val i Vitryssland sedan 2008, delvis som observatör men vid tidigare val även av andra anledningar. Det är väl bara att konstatera att Vitryssland fortsätter att befästa sin roll som det som brukar kallas Europas sista diktatur.
Efter förra årets val blev det sanktionslättnader, och jag var lite kritisk till vid vilken tidpunkt de diskuterades. EU:s ledare sammanträdde nämligen samma dag som valet genomfördes, eller framför allt när presskonferensen hölls dagen efter valet, och beslöt att man skulle lätta på sanktionerna - samtidigt som det stod klart att valet var minst lika genomkorrupt som de tidigare.
Egentligen kvarstår inga sanktioner relaterade till valen mot Vitryssland, utan det gäller försvinnandena av ett antal personer för 16 eller 17 år sedan. Samtliga sanktioner som var kopplade till val, och som var baserade på att landet skulle släppa politiska fångar, ha ett bättre medieklimat och reformera vallagen, är borta. Dessbättre släppte landet de politiska fångarna; dessvärre är det ingen förbättrad situation gällande medierna, och det är definitivt inga förbättringar gällande vallagen.
Därför är det bra att det står att ett efterlevande av Odhirs rekommendationer är ett krav för EU, och jag hoppas att detta har en innebörd i verkligheten utifrån det faktum att valet den 11 september 2016 inte på något sätt efterlevde Odhirs rekommendationer.
Det var ett genomkorrupt val. Det var genomfuskat och i många situationer också värre än tidigare val. Det har varit extremt få oppositionella i de lokala valkommissionerna, men från ett extremt lågt antal har de lyckats få in ännu färre från olika sidor. Det är alltså bara regimen.
Två oppositionella kom in i parlamentet; det är positivt. Däremot kommer det kanske inte att göra så mycket för demokratin. Parlamentet har egentligen inte någon makt i landet, utan presidenten bestämmer det mesta, och dessa oppositionellas roll som 2 av 110 kommer sannolikt inte att förändra den demokratiska situationen. Däremot blir det möjligt för oss demokratiska parlamentariker att ha demokratiska kontakter med parlamentariker, och det blir en plattform för ett par personer.
Det är bra att Sverige förblir en kritisk röst i diskussionen gällande EU, men vad är Sveriges röst? Det skulle vara roligt att få reda på vad Sverige gör mer konkret, för Sverige var ju i alla fall drivande i att sätta EU-agendan, och vi hördes och syntes i frågan.
Jag har försökt att googla, och jag har tittat på UD:s hemsida liksom på regeringens hemsida, men jag har inte hittat några kommentarer. Det kan hända att jag har missat något, och därför skulle det vara bra att veta vad som är utrikesministerns och regeringens linje. Vad gör man konkret? Har Sveriges röst i de här viktiga frågorna om demokrati och mänskliga rättigheter tystnat?
Anf. 10 Utrikesminister Margot Wallström (S)
Fru talman! Ärade ledamöter! Nej, Christian Holm Barenfeld, rösten har inte tystnat, men man kan väl säga att frågan är uppe mer sällan på utrikesministrarnas sammanträden. Mycket kvarstår för att Vitryssland ska anses vara en demokrati som respekterar mänskliga rättigheter, och vi tycker ju likartat här.
Det vi menar är att vägen framåt måste handla om ett enat EU-agerande som är kopplat till det vitryska agerandet. Det är grundprincipen. Samtidigt verkar det vara nödvändigt att förklara den politik som vi driver och får stöd för i EU-kretsen och som vi på sikt tror kan bli framgångsrik.
Vi har fått gehör för att de krav som EU tidigare kopplade till sanktionerna, utöver frigivandet av politiska fångar, ska förbli en del av EU:s politik också framöver. Signalen är ju att en närmare relation mellan EU och Vitryssland är möjlig och önskvärd men att det kommer att bli en stegvis utveckling som måste vara villkorad och att EU löpande ska utvärdera denna utveckling i Vitryssland. Det betyder att detta måste återkomma så att vi får chans att titta på och bedöma om det finns några framsteg att registrera och hur vi i så fall kan skjutsa på i rätt riktning.
Jag anser alltså inte att vår röst har försvagats. Sverige såg till att EU:s rådsslutsatser blev så robusta som möjligt vad gäller krav på förbättringar i fråga om mänskliga rättigheter och demokrati. Vi kommer att fortsätta att vara en aktiv och kritisk röst i utformningen av nya krav och hur man ska utvärdera dem, och vi behöver också lägga kraft på våra bilaterala kontakter med Vitryssland.
En följdfråga är om det alls går att skönja några förbättringar vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter i Vitryssland. I utrikesministrarnas rådsslutsatser uppmärksammades några steg som har tagits av Vitryssland under de senaste två åren för att förbättra relationen med EU. Detta föranledde att merparten av sanktionerna avslutades som ett incitament att fortsätta utvecklingen. Det var svårt att hävda att de skulle kvarstå. Det var helt klart en majoritet av medlemsländerna som ansåg att de skulle avslutas, speciellt mot bakgrund av att de politiska fångarna hade frisläppts.
Nu var det, precis som vi har hört, så att inför parlamentsvalet registrerades fler oppositionella kandidater än tidigare, och man hade oberoende journalister som ackrediterades. Som Christian Holm Barenfeld nämnde tog två från regimen oberoende kandidater plats i parlamentet.
Dessa punkter motsvarar vissa av Odhirs rekommendationer, och det var även en del av kraven i rådsslutsatserna. Men i det stora hela är situationen alltjämt väldigt oroande. Odhir är alltså, kanske vi ska säga, OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter, och de flesta av deras rekommendationer togs inte i beaktande. Dödsstraffet finns fortfarande kvar till exempel, så Vitryssland har långt kvar innan landet kan ses som en demokrati som respekterar mänskliga rättigheter.
Anf. 11 Christian Holm Barenfeld (M)
Fru talman! Tack, utrikesministern, för klargörandena! Om jag uppfattade det rätt är den här punkten på agendan uppe lite mer sällan på EU:s utrikesministermöten, och det tycker jag i så fall är olyckligt. Det är viktigt med ett gemensamt EU-agerande, för det är mycket mer effektivt om vi kan få ett EU med mer än en halv miljard invånare att sätta ned foten än om Sverige gör det enskilt.
Däremot är det bra om Sverige enskilt sätter ned foten för att få EU att ta tydliga steg. Det är också viktigt att vi har en aktiv och kritisk röst, men det är i vissa lägen också bra att den är ganska högljudd och hörs även utåt, eftersom det är ett viktigt stöd, inte minst för våra vänner i Vitryssland som faktiskt gillar demokrati, mänskliga rättigheter och frihet.
Det var alltså fler kandidater, men samtidigt får många av de mest tongivande kandidaterna inte kandidera vare sig i president- eller parlamentsval eftersom de är klassade som kriminella, och det är ju ett bra sätt att undkomma opposition.
Vi hade även fler ackrediterade journalister. Det är också bra. Problemet är att de skriver så att vi kan läsa, men med tanke på den totala dominansen av de statliga medierna, där man inte har några negativa bilder av diktatorn och inte mycket alls om oppositionen, har det vitryska folket inga möjligheter att ta del av någon form av rimlig medierapportering. Då är det svårt att peka på framsteg.
Jag tycker fortsatt att det är olyckligt att man tog bort alla sanktioner med tanke på anledningen till sanktionerna och att man hade en rad kriterier för vad som skulle uppfyllas, även om jag vet att Sverige ville att sanktionerna skulle vara kvar. Vitryssland uppfyller ett av dessa kriterier, och så tas samtliga sanktioner bort från EU-håll.
Jag har läst både OSSE:s och Odhirs rapporter. Man skriver givetvis, precis som vid presidentvalet, att det var fler observatörer som kunde komma dit, men det är faktiskt så att framstegen består i att fler människor kan komma och se när man bestjäl det vitryska folket rätten att avlägga sin röst och att välja sina politiska ledare.
Vad var alltså de konkreta framstegen i det här valet, med undantaget att man nu har två oppositionella parlamentariker? Man har ju nästan lite svårt att förstå att de inte gjort detta tidigare för att blidka omvärlden. Ser man konkret på vad det gör för mänskliga rättigheter och för det vitryska folkets frihet och demokrati är det dock i grunden noll. Vi kan alltså konstatera att i grunden är inget förändrat.
Utifrån situationen i Ukraina, ett alltmer aggressivt Ryssland och en alltmer oförutsägbar Putin kan jag se att det finns rimliga anledningar att i vissa lägen vara taktisk, utifrån det geopolitiska läget. Men jag har svårt att se att några framsteg gjordes i det här valet. Jag hoppas därför att vi kommer att se utrikesministern - och gärna även statsministern och andra statsråd - i debatten, i medierna och i EU högljutt, kritiskt och tydligt sätta agendan i den här frågan. Det vore nämligen bra om Sverige fortsatte att driva och sätta agendan i EU så att vi kan få med oss övriga. Det skulle vara intressant att veta vad regeringen gör i fråga om detta.
Anf. 12 Utrikesminister Margot Wallström (S)
Fru talman! Ärade ledamöter! När Christian Holm Barenfeld och jag diskuterar de här frågorna brukar det bli en déjà-vu-känsla. Vi upprepar ju ofta att vi för det första har en stor, om inte en total, samsyn kring de här frågorna, och i utvärderingen av situationer brukar vi också tycka lika när det gäller vad som behöver göras. Kanske önskar vi båda två också att Sverige på egen hand hade möjlighet att diktera Vitrysslands vägval.
Man kan också undra hur EU:s beslut skulle ha sett ut om Sverige ensamt hade fått bestämma. Vi tillhörde ju, som ni hörde, de medlemsstater som önskade att den nuvarande sanktionsregimen med vapenembargo - men i övrigt avslutade sanktioner mot alla tidigare listade personer, utom fyra som är ansvariga för fyra fall av försvinnanden - skulle förlängas oförändrat och att alla sanktioner mot 170 personer skulle ligga kvar, kombinerat med ett vapenembargo. Det var vad vi förespråkade. Men det var helt tydligt att det inte var möjligt att uppnå enighet kring detta, och då hade vi stått utan en samlad EU-politik för Vitryssland. Det var ett alltför högt pris att betala.
Vi tror att det måste vara en stark och enad EU-politik som är grunden för vår politik mot Vitryssland, för att vi ska kunna påverka situationen i landet. Sanktioner är ett av flera verktyg som vi kan använda oss av, och vi måste välja mycket noga hur den totala politiken ska se ut. Men vi menar att vi ska ställa upp villkor och fortsatt ha hårda krav på förändringar. Jag tror också att det inom kort blir tillfälle att diskutera frågan igen när den står på FAC:s dagordning.
Det finns en bedömning och ett hopp som vi lever på, att det fortfarande är möjligt med närmare relationer till EU och att vi bör utnyttja tillfället att etablera det. Samtidigt ser vi att det är en process som sker långsamt och stegvis, och takten beror på Vitryssland.
Vi gör fortlöpande utvärderingar och kommer att fortsätta att vara en pådrivande part i det här arbetet. Det kan Christian lita på.
Anf. 13 Christian Holm Barenfeld (M)
Fru talman! Ja, lite déjà vu i diskussionerna kan det ju vara eftersom det ofta blir samma argument. Jag är övertygad om att ingen av oss gillar diktaturen i Vitryssland. Vi vill ha frihet och mänskliga rättigheter. Sedan kan vi möjligtvis någon gång ha olika uppfattningar om exakt hur man ska göra, men jag tror inte att det skiljer sig så mycket där heller.
Jag hoppas att regeringen fortsätter att driva på här och att vi kan läsa och se mer om detta, för det är viktigt att kunna ta del av det.
Det är viktigt att vi är engagerade på EU-nivå. Den tidigare alliansregeringen fick ju i dag stort beröm av EU-kommissionens dåvarande vice ordförande, utrikesministern, för att den var den mest engagerade och aktiva regeringen på EU-nivå. En av anledningarna till att Sverige hade ett så stort inflytande var att vi inte dikterade, för det kan vi inte och vill vi inte heller göra eftersom vi tror på demokrati. Men vi var ändå med och satte agendan genom ett mycket aktivt och idogt arbete som i det läget till stor del skedde tillsammans med den dåvarande polska regeringen. Det spelade roll i verkligheten, och det var faktiskt det som gjorde att sanktionerna en gång kom till.
Nu har det förändrats. Det är svårt att få ett enigt EU. Men om regeringen jobbar hårt, är oerhört engagerad i frågorna och har ett högt tonläge med välgrundade argument - och det är inte speciellt svårt att hitta i de här frågorna - tror jag att det är möjligt för Sverige att även framgent sätta agendan, styra om och se till att vi får en något tuffare linje mot Vitryssland. Det gäller också mot andra länder som tenderar att vilja agera på ett sätt som bryter mot demokrati, mänskliga rättigheter och möjligheten att hålla fria och demokratiska val.
Tack så mycket för den här debatten!
Anf. 14 Utrikesminister Margot Wallström (S)
Fru talman! Tack, Christian, för den här debatten! Jag är glad för att vi har rankats som, näst efter Tyskland, det land som har mest röst och inflytande i EU-sammanhang, och vi behåller vår starka och aktiva roll i EU.
Det är en väldig frustration när det gäller Vitryssland. Jag tror att du har rätt i att det är viktigt att vi agerar på ett sådant sätt att vi ger stöd till de oppositionella, de som driver på i landet. Där är det viktigt att synas och vara tydlig.
Vi har samma grund för vårt agerande. Vi tycker att de principerna måste gälla. Sanktioner är en del i en politik som också måste handla om hur man ska utveckla kontakterna. Men vi måste ha både fasthet och en vision för framtiden, och vi kommer att fortsätta på den vägen.
Jag tycker att det är viktigt att vi gör en löpande utvärdering i EU-kretsen, bland medlemsländerna, av vad som verkligen har hänt, vad som motiverar att vi antingen fortsätter med eller återupptar sanktioner eller vilka verktyg som är de effektivaste. Där kommer jag självfallet att vara aktiv.
Jag välkomnar också våra diskussioner här i kammaren i framtiden.
Överläggningen var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.