Jourer som arbetar gentemot män som är utsatta för våld i nära relationer
Interpellation 2017/18:539 av Erik Slottner (KD)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2018-05-15
- Överlämnad
- 2018-05-16
- Anmäld
- 2018-05-17
- Sista svarsdatum
- 2018-05-30
- Svarsdatum
- 2018-06-01
- Besvarad
- 2018-06-01
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Lena Hallengren (S)
Både svensk och internationell forskning visar att grovt och upprepat våld i heterosexuella parrelationer i de flesta fall handlar om mäns våld mot kvinnor. Samtidigt visar undersökningar att även hetero- och homosexuella män utsätts för våld av sina partner och andra familjemedlemmar.
Det finns studier där män och kvinnor rapporterar lika stor utsatthet för våld av en partner. Men forskningen visar att det rör sig om olika typer av våld (Nationellt centrum för kvinnofrid).
Det är vanligare att män som utsätts för våld i nära relationer uppger att de har utsatts för psykiskt snarare än fysiskt våld. Det kan handla om verbala angrepp (förlöjligande och mobbning), isolering (social eller ekonomisk), svartsjuka, hot om fysiskt våld, hot om skilsmässa och förstörelse av personlig egendom.
Kvinnor utsätts oftare än män för grovt, upprepat och kontrollerande våld från en partner. När det gäller lindrigare former av våld (som att bli knuffad, få saker kastade på sig eller bli dragen i håret) drabbas män och kvinnor i liknande utsträckning. Trots det omgärdas frågan om våld mot män i nära relationer av en tystnadens kultur, och insatser i form av skyddade boenden eller stödcenter är sällsynta.
Det är svårt att fastställa exakt hur vanligt det är med våld mot män i nära relationer. Det är fortfarande alltför vanligt förekommande att män som är offer för våld i en nära relation känner skam och medskyldighet samt att lojalitetsband till förövaren gör att många väljer att inte anmäla.
Brottsofferjourerna har vid flera tillfällen uppmärksammat att samhället inte har beredskap för att hjälpa våldsutsatta män, till exempel genom att erbjuda skyddade boenden. Enligt Brottsförebyggande rådets kartläggning har män som blivit utsatta för våld i nära relationer betydligt lägre förtroende för rättsväsendet, både jämfört med kvinnor med samma erfarenheter och med män som blivit utsatta för annan typ av våld.
Våldsutsatta män känner sig också oftare sämre bemötta av polis än vad kvinnor gör. Det upplevs fortfarande som skamfyllt och svårt att tala om våldsutsatthet för många män eftersom det inte är i enlighet med samhällets förhärskande maskulinitetsnorm.
Statliga medel har avsatts för att inrätta kvinnojourer och jourer som hjälper män som misshandlar. Men det finns inte något motsvarande stöd för att inrätta mansjourer där misshandlade män kan få hjälp, råd och stöd. Det finns över huvud taget för lite hjälp för våldsutsatta män. De som drabbas vänder sig främst till vänner och familj eller söker upp somatisk och psykiatrisk hälso- och sjukvård. Män ringer även nationella stödtelefoner för våld i nära relationer, men vittnar om att kunskaperna om mäns utsatthet är bristfällig. Även på kommunnivå är frågan om män som utsätts för våld i nära relationer sällan på agendan, och det saknas skyddade boenden specifikt för män.
I regeringens vårändringsbudget för 2018 (prop. 2017/18:99) anslås under anslaget 3:1 Särskilda jämställdhetsåtgärder en ökning av anslaget med 50 miljoner kronor. Regeringen gör anslagshöjningen utifrån bedömningen av ett fortsatt behov av att utveckla det goda arbete som utförs på landets tjej- och kvinnojourer. Regeringen understryker vikten av att bevaka att stödet inte undergräver det kommunala ansvaret för våldsutsatta.
Att enbart tjej- och kvinnojourer pekas ut som mottagare av anslagshöjningen lämnar utrymme för en tolkningsfråga huruvida jourer som arbetar gentemot män som är utsatta för våld i nära relationer också inkluderas. Det kan vara så att jourer som arbetar gentemot män som är utsatta för våld i nära relationer inkluderas i stödet för kvinno- och tjejjourer, detta motsägs dock av att regeringen i höstens budgetproposition under samma anslag också gjorde höjningar men då skrev ut att 2 miljoner särskilt avsattes till de organisationer som arbetar för att utveckla brottsofferverksamhet riktad till homosexuella, bisexuella och transpersoner som utsatts för våld i en nära relation. De välbehövda medlen till denna grupp tydliggjordes som en särskild kategori, vilket ger anledning att säkerställa att stödet också finns tillgängligt för jourer som jobbar med våldsutsatta män.
Ett återkommande vittnesbörd från de olika jourerna för personer som är utsatta för våld i nära relationer är att det statliga stödet gör att kommunen drar sig tillbaka. Därför hade det varit intressant att få en närmare beskrivning av ministern om hur denna situation ska undvikas denna gång.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Lena Hallengren:
- Är anslagshöjningen begränsad till enbart tjej- och kvinnojourer eller kan medlen också tillfalla jourer som arbetar gentemot män som är utsatta för våld i nära relationer?
- Vilka initiativ är statsrådet beredd att ta för att främja utvecklingen av arbetet för jourer som arbetar gentemot män som är utsatta för våld i nära relationer?
- Vilka åtgärder tänker statsrådet vidta för att medel som avsätts till olika former av skyddsjourer inte leder till att satsningen undergräver det kommunala ansvaret för våldsutsatta?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2017/18:539
Webb-tv: Jourer som arbetar gentemot män som är utsatta för våld i nära relationer
Dokument från debatten
- Fredag den 1 juni 2018Kammarens föredragningslistor 2017/18:124
- Protokoll 2017/18:124 Fredagen den 1 juniProtokoll 2017/18:124 Svar på interpellation 2017/18:539 om jourer som arbetar gentemot män som är utsatta för våld i nära relationer
Protokoll från debatten
Anf. 15 Statsrådet Lena Hallengren (S)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Erik Slottner har frågat mig om anslagshöjningen på 50 miljoner kronor under anslaget 3:1 Särskilda jämställdhetsåtgärder i regeringens vårändringsbudget för 2018 är begränsad till enbart tjej- och kvinnojourer eller om medlen också kan tillfalla jourer som arbetar gentemot män som är utsatta för våld i nära relationer.
Vidare har Slottner frågat mig vilka initiativ jag är beredd att ta för att främja utvecklingen av arbetet för jourer som arbetar gentemot män som är utsatta för våld i nära relationer samt vilka åtgärder jag tänker vidta för att medel som avsätts till olika former av skyddsjourer inte ska leda till att satsningen undergräver det kommunala ansvaret för våldsutsatta.
Jag delar den bild Erik Slottner förmedlar. Stöd till män som är utsatta för våld i nära relationer är ett angeläget utvecklingsområde, och regeringen har i den nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor 2017-2026 klargjort att strategin även gäller mäns och pojkars utsatthet för bland annat våld som begås av närstående.
Anslagshöjningen på 50 miljoner kronor i regeringens vårändringsbudget för 2018 bygger på en överenskommelse med Vänsterpartiet och avser, i likhet med den pågående satsningen, enbart kvinno- och tjejjourer. Vissa ideella kvinnojourer tar även emot våldsutsatta män. Enligt Socialstyrelsen 2016 gäller detta uppskattningsvis 14 procent av landets ideellt drivna skyddade boenden.
Organisationer som primärt arbetar för män som är utsatta för våld i nära relationer kan erhålla andra statsbidrag. De så kallade utvecklingsmedel Socialstyrelsen fördelar 2016-2018 kan sökas av sådana organisationer, liksom bidrag enligt förordningen om statsbidrag till vissa organisationer inom det sociala området m.m. Organisationer som utvecklar brottsofferverksamhet riktad till hbtq-personer som har utsatts för våld i nära relationer kan också få särskilda statsbidrag från myndigheten.
Målet för regeringens politik för det civila samhället är att förbättra det civila samhällets villkor som en del av demokratin. Brottsofferstöd är emellertid ett kommunalt ansvar enligt socialtjänstlagen. Följaktligen har kommunerna ansvar för att finansiera skyddat boende för den kvinna eller man som har behov av insatsen. Enligt den aktuella förordningen om statsbidrag till kvinno- och tjejjourer får bidragen inte användas till att täcka sådana kostnader. Dessa organisationer kan aldrig ersätta det kommunala åtagandet.
Statsbidrag till civilsamhället är med andra ord en kompletterande åtgärd för att förbättra stödet till våldsutsatta kvinnor, män och barn. Regeringen har också tagit många initiativ för att stödja utvecklingen av kommuners och landstings arbete på området.
För att kvinno- och tjejjourer och andra organisationer med brottsofferstödjande verksamhet ska kunna verka långsiktigt och på ett sätt som inte undergräver det offentligas ansvar har Socialdepartementet initierat en översyn av statens bidrag till sådana organisationer. En utgångspunkt är att den enskilda kvinna eller man, flicka eller pojke som är direkt eller indirekt utsatt för våld av närstående ska ha tillgång till rättssäkert stöd och skydd av god kvalitet. I arbetet ingår att analysera samtliga statsbidrag som ideella organisationer kan söka på området och ta ställning till om de kan fördelas på ett mer samlat sätt. Översynen beräknas vara färdig i oktober 2018.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Regeringen tillsatte också utredningen om ett stärkt barnrättsperspektiv för barn i skyddat boende 2016, bland annat i syfte att förtydliga kommunernas ansvar för insatsen skyddat boende. Utredningens förslag bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Anf. 16 Erik Slottner (KD)
Fru talman! Tack, Lena Hallengren, för svaret! Jag vill inleda med att säga att det är ett trevligt återseende här i kammaren. Vi hade för 20 år sedan debatter i kommunfullmäktige i Kalmar, och då kunde man inte ana att nästa debatt skulle ske i den här kammaren. Men livet tar sina vägar.
Jag har ställt en interpellation om våld i nära relationer, i synnerhet gällande män som blir utsatta för denna typ av våld. Våld i nära relationer är ett stort samhällsproblem och många gånger ett dolt problem eftersom många utsatta så långt som möjligt försöker dölja tecknen på våld. Därför tycker jag att det är bra att frågan aktualiseras mer och mer i takt med att tiden går, och också att det ekonomiska stödet har ökat till föreningar som jobbar för att skydda våldsutsatta.
Dock lever vi ofta kvar i föreställningen att offret alltid är en kvinna och gärningspersonen alltid en man. Men våldet kan se annorlunda ut. Män blir också utsatta för våld i nära relationer, ibland av en kvinnlig partner och ibland av en manlig. En kvinna kan också bli utsatt för våld av en kvinnlig partner. Det är alltså inte alltid en kvinna som är offret och en man som är förövaren.
Enligt en undersökning från Brottsförebyggande rådet är det till och med lika många män som kvinnor som utsätts för våld i nära relationer. Det rör sig ofta om olika typer av våld, och våld med dödlig utgång är vanligare förekommande bland kvinnor som utsätts. Men detta innebär inte att män aldrig dödas. Enligt en artikel jag tog del av räknar man med att cirka fem män varje år faller offer för dödligt våld i nära relationer. Ändå talas det så lite om detta fenomen.
Detta är kanske inte så konstigt. Normen är inte att män blir slagna. Regeringens jämställdhetsmål hjälper oss inte heller direkt på traven, då ett av målen är formulerat som att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. När man ständigt talar om mäns våld mot kvinnor förstärker det normen att offret alltid är en kvinna och gärningspersonen alltid en man. Ändå vet vi att det kan vara precis tvärtom.
I sitt svar bekräftar statsrådet att det ökade stödet på 50 miljoner kronor endast går till just tjej- och kvinnojourer men påpekar samtidigt att vissa av dessa jourer också tar emot pojkar och män som utsätts för våld. Men ärligt talat - hur ska vi någonsin nå alla de män som utsätts för våld av sin partner om de är hänvisade till tjej- och kvinnojourer?
Jag är övertygad om att vi måste uppdatera vår syn på detta område. Det är många män som utsätts för våld, såväl psykiskt som fysiskt, av såväl en kvinnlig som en manlig partner. Detta måste ses och erkännas och inte sopas under mattan. Stödet till dessa män behöver stärkas, och mottagningar och skyddade boenden behöver öppnas. I dag finns inte detta.
En strategi för hur dessa män ska nås måste tas fram, då vi kan ana att mörkertalet är mycket stort, liksom skammen för de drabbade. Tyvärr ser jag inte mycket i ministerns svar som antyder några steg i den riktningen, och det beklagar jag.
Anf. 17 Statsrådet Lena Hallengren (S)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Jag vill verkligen säga tack, Erik Slottner, för denna interpellation. Detta är ett av tillfällena att belysa vikten av något som verkligen är ett problem och en utmaning i samhället.
Jag vill bara lite kort nämna statistik som jag själv har tagit del av. När Brottsförebyggande rådet gjorde en nationell trygghetsundersökning 2016 uppgav 3 procent av männen i åldrarna 16-79 att de blivit utsatta för misshandel av närstående. Motsvarande siffra för kvinnor i samma åldersgrupp var 40 procent. Våld mot män i nära relationer är också mer sällan grovt och upprepat. Det betyder inte att det aldrig är det, men det är mer sällan.
Socialstyrelsen utreder regelbundet vissa fall av dödligt våld mot vuxna i nära relationer. Av sammanlagt 52 brottsoffer 2012-2017 var 49 kvinnor och 3 män. Jag säger absolut inte detta för att negligera den enskilda individ som drabbas, oavsett om det är en man eller en kvinna, men det är lite grann förklaringen till rubriken och till att den nationella strategin mot mäns våld mot kvinnor heter som den gör.
Som jag nämnde i mitt svar är dock mäns våld mot kvinnor en omskrivning av våld i nära relationer. Det har varit en ambition från regeringens sida att tydliggöra vad det mycket ofta handlar om. Det har tidigare funnits en kritik mot att vi lite grann döljer det faktum att män använder våld i nära relationer som ett maktmedel, väldigt ofta mot kvinnor.
När det gäller tjej- och kvinnojourer är det, som jag sa, 14 procent som också tar emot män. Dilemmat och det som jag fick anledning att särskilt sätta mig in i efter Erik Slottners fråga är hur många jourer vi har som bara vänder sig till män. Vi kunde faktiskt inte hitta några sådana jourer. Detta handlar också om att stimulera, uppmuntra och se till att det finns incitament för i detta fall organisationer, om jourer ska drivas ideellt.
Kommunerna har alltid ett ansvar för brottsoffer, oavsett om brottsoffret är en man eller en kvinna och oavsett om det finns en ideell kvinnojour på plats eller inte. Men de ideella kvinnojourerna arbetar sedan decennier för att möta alla de kvinnor med barn som utsätts för våld, väldigt ofta av män i en relation.
Återigen: Det finns resurser att söka för ideella organisationer som vill driva eller möjligen utöka en jourverksamhet för män. Jag skulle se positivt på att detta utvecklas. Men under den tid vi väntar är det också positivt att vi har tjej- och kvinnojourer som ser till att ta ett ansvar oavsett om det är en man eller en kvinna som drabbas av våld i en nära relation.
Anf. 18 Erik Slottner (KD)
Fru talman! Jag tror att det i mycket beror på hur man ställer frågan. Jag vet att olika undersökningar säger olika. Men det intressanta med Brottsförebyggande rådets undersökning var framför allt att den visar att det också är många män som drabbas. Jag tror att det är många som inte tänker på detta över huvud taget. Det finns inte i ens föreställningsvärld att en man kan bli utsatt för våld i en nära relation. Därför tycker jag att det var bra att den undersökningen kom. Men jag vet att det också finns andra undersökningar som visar annat, och jag tror att det bland annat beror på hur man ställer frågan.
Som jag sa utsätts kvinnor oftare för upprepat våld och oftare för våld som leder till dödsfall. Sedan kan man undra: Om man blir utsatt för psykisk misshandel, vilket kanske många män blir av en kvinnlig partner, som sedan leder till att man begår självmord, har då misshandeln lett till dödsfall? Det beror förstås på hur man ser på det, men om man räknar in sådana fall blir dödsfallen fler.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Ministern skriver i svaret på min interpellation att strategin för att bekämpa mäns våld mot kvinnor också omfattar våld mot män. Detta är Lena Hallengren också tydlig med i sitt svar här i kammaren. Men jag måste då ifrågasätta varför man inte byter namn på det hela. Språkbruket leder ju också tanken någonstans. Talar vi ständigt om mäns våld mot kvinnor glömmer man lätt, både i vokabulären och i tanken, bort att våldet också kan drabba män. Jag tycker att det vore mycket bättre om vi i jämställdhetspolitiken talade om våld i nära relation och hedersrelaterat våld, i stället för att ständigt upprepa frasen "mäns våld mot kvinnor".
Om nu stödet är så könsneutralt som ministern vill ge sken av kan man undra varför regeringen öronmärkte 2 miljoner kronor till gruppen hbtq-personer som utsatts för våld i nära relationer. Det indikerar ju att stödet inte är så allsidigt som man vill ge sken av.
I debatten talar man endast om mäns våld mot kvinnor. Det gör man också i skriftliga dokument. Stödet om 50 miljoner går till tjej- och kvinnojourer. Men i slutändan tycks ministern mena att detta stöd ändå går till män, och jag tror att det är många som inte hänger med i det resonemanget.
Vi måste erkänna att steget för en våldsutsatt man att söka stöd hos en tjej- eller kvinnojour är ganska långt, och trösklarna är ganska höga. Det är jag övertygad om. Vi vet också att det är stor brist på jourer som jobbar med män. Jag tror dock att detta beror just på det språkbruk vi använder. Det finns inte riktigt en vilja att ta tag i problemet. Många män vågar inte anmäla eller berätta om det de utsätts för.
Akillesjouren finns här i Stockholmsområdet. Jouren har fått ett litet bidrag från Socialstyrelsen, men det bidraget var bara på 17 000 kronor. Det är omöjligt att bedriva en seriös verksamhet med så lite pengar.
Verkligheten är den att kunskapen om gruppen män som utsätts för våld i nära relation är liten, och skammen är stor hos många av de drabbade. Att man inte ens blir trodd är ett utbrett problem, och vid flera tillfällen har också brottsofferjourerna uppmärksammat att samhället inte har den beredskap som behövs för att hjälpa den här gruppen, exempelvis genom att erbjuda skyddat boende. Förtroendet för rättsväsendet är också betydligt lägre bland drabbade i den här gruppen om man jämför med kvinnor som drabbas av den här typen av våld eller med män som drabbas av annan typ av våld.
Jag vill verkligen betona - detta tycker jag är viktigt att säga - att jag och Kristdemokraterna stöder det ökade arbetet för att motverka våld mot kvinnor. Det är ett mycket bra arbete. I Stockholm, där jag är kommunpolitiskt aktiv, har vi som parti stött det ökade stödet till tjej- och kvinnojourer.
Jag vill inte sätta grupp mot grupp, men vi driver att vi också måste öka arbetet för att hjälpa de män som utsätts för våld i nära relation, bland annat genom att öppna mottagningscentrum och att ge stöd vad gäller skyddade boenden.
Anf. 19 Statsrådet Lena Hallengren (S)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Detta är en interpellationsdebatt som är ovanligt givande, får jag säga. Jag hoppas att den är det också för dem som lyssnar.
Tidigare använde vi uttrycket "våld i nära relation". Då fanns det en kritik, och jag var en av dem som delade den, för det kändes som om vi snarast försökte sopa ett problem under mattan. Vi vågade då inte säga att det faktiskt handlade om män som slog sina kvinnor - de slog sina fruar och sina respektive och utsatte både kvinnor och barn för våld som var upprepat och grovt. Ett sätt att möta den kritiken var då att faktiskt tala om vad det var som hände innanför hemmets fyra väggar. Man skulle inte sopa det under mattan. I ett mycket tidigare skede var det ju nästan tveksamt huruvida man från samhällets sida skulle engagera sig i något som skedde i hemmet.
Utvecklingen av politiken på området tycker jag har varit positiv: Vi synliggör de problem som finns och de kvinnor som är utsatta. Det som Erik Slottner ger uttryck för handlar kanske om ett motsvarande arbete som behöver göras när det gäller män. Krafterna där har inte varit lika starka.
Jag tog också del av Socialstyrelsens öppna jämförelser av socialtjänsten. Det var 86 procent av kommunerna som erbjöd skyddat boende med biståndsbeslut för våldsutsatta män, medan det var 98 procent som erbjöd det för kvinnor. Det är alltså en skillnad, även om det är fler än man kanske tror som erbjuder det.
Detta är naturligtvis något som man måste uppmärksamma på olika sätt. Men jag vill återigen understryka att kommuner har ett ansvar för brottsutsatta individer, oavsett om det handlar om män, kvinnor, vuxna, barn eller äldre. Det ansvaret har en kommun.
När det sedan gäller jourer vill jag återigen säga att anledningen till att regeringen har gjort stora förstärkningar till tjej- och kvinnojourer under mandatperioden är att vi har sett det som angeläget. Det finns allt fler kvinnojourer runt om i landet som tar ett oerhört stort och viktigt ansvar. De har gjort det under lång tid, och de gör det inte minst när vi ska omsätta den nationella strategin för att motverka mäns våld mot kvinnor.
Jag vill gärna understryka att det inte finns någon anledning att se en motsättning här, men det har varit ett medvetet val att inte försöka låtsas som annat än att våld i nära relationer i mångt och mycket handlar om mäns våld mot kvinnor. Sedan ser vi att det också finns ett våld där män utsätts, men jag tycker inte att det är ett misslyckande att vi har synliggjort vad våld i relationer i många fall handlar om. Jag tror att det har stärkt både kommunernas arbete och målbild och också de kvinnor som utsätts.
Anf. 20 Erik Slottner (KD)
Fru talman! Jag inledde med att säga att jag tycker att det är bra att debatten under de senaste åren har förstärkts på det här området. Det är bra att kunskapen när det gäller att hjälpa våldsutsatta kvinnor har ökat och att det ekonomiska stödet till tjej- och kvinnojourer och skyddade boenden har ökat. Jag tycker att det är mycket bra. Men jag skulle vilja ha ett språkbruk som är inkluderande, för jag tror att det kan göra att män som utsatts för våld vågar berätta, erkänna och anmäla det de har blivit utsatta för och att de därmed också vågar be om samhällets hjälp.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Statsrådet säger att vi inte vill sopa problemet under mattan. Men det är ju detta man tenderar att göra när man talar så lite om denna grupp som blir utsatt för våld. Det kan vara män som blir utsatta av våld från en kvinnlig partner, men det kan också vara män som blir utsatta av våld från en manlig partner. Man glömmer också bort hbtq-perspektivet när man bara talar om mäns våld mot kvinnor. Det finns många, både män och kvinnor, i samkönade parrelationer som blir utsatta för våld av sin partner. Jag tycker att det är jätteviktigt att också den frågan lyfts upp.
Mycket av detta är kommunernas ansvar. Det är jag fullt medveten om, och det är också därför jag har tagit upp frågan på kommunpolitisk nivå i Stockholm. Men samtidigt kan regeringen genom stimulansmedel, strategier, seminarier och ökat kunskapsunderlag bidra till att kommunerna intensifierar sitt arbete. Många kommuner är också lite för små för att driva eget arbete om detta. Kanske behöver man då gå ihop i hela regionen och samarbeta kommunerna emellan för att erbjuda skyddade boenden och mottagningscentrum om den enskilda kommunen är för liten. Detta tror jag är ett arbete som kan utvecklas betydligt.
Anf. 21 Statsrådet Lena Hallengren (S)
Fru talman! På samma sätt som vi även i fortsättningen har ett stort arbete att göra när det gäller mäns våld mot kvinnor har vi utan tvekan mer att göra när det gäller män som utsätts för våld, oavsett i vilken typ av relation det sker.
Det har ju under mandatperioden gjorts ganska stora resurstillskott till kommuner och tjej- och kvinnojourer. Jag vill dock understryka att vi verkligen ser att mäns våld mot kvinnor inte bara handlar om att kvinnor utsätts. Definitionen av "mäns våld mot kvinnor" inbegriper alltså, även om det blir otydligt, också män som utsätts för våld, oavsett hur relationen ser ut.
Jag vill understryka att det har funnits ett oerhört stort behov av att göra dessa tillskott och att stärka kvinno- och tjejjourer, som fortfarande inte finns överallt. Det finns fortfarande kommuner som varken har en egen eller en närliggande kvinnojour utan som på olika sätt behöver uppmuntra detta. Låt oss hoppas att det är en väg framåt för att också se till att vi kan synliggöra män som utsätts för våld i nära relationer. Det tror jag är mycket viktigt. Jag vill också understryka det som Erik Slottner själv sa, att vi inte ställer grupperna mot varandra. Samtidigt vet vi att en majoritet av dem som utsätts för det riktigt grova och upprepade våldet har varit kvinnor. Det har varit skälet till de satsningar som så här långt har gjorts. Men jag vill avsluta med att säga att ingenting utesluter satsningar för framtiden.
Överläggningen var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.