Försäkringskassans arbete med assistansersättningen
Interpellation 2019/20:7 av Bengt Eliasson (L)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2019-09-17
- Överlämnad
- 2019-09-18
- Anmäld
- 2019-09-19
- Sista svarsdatum
- 2019-10-02
- Svarsdatum
- 2019-10-11
- Besvarad
- 2019-10-11
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Riksmötet har precis öppnats, och ett nytt arbetsår har precis börjat. Mycket av det högtidliga öppnandet känns igen. Statsminister Stefan Löfven upprepade i regeringsförklaringen att alla som har rätt till assistans ska få det. Han lyfte också det faktum att barnkonventionen ska göras till svensk lag inom drygt 100 dagar. Den gäller givetvis alla barn, även dem med omfattande funktionsnedsättning. Assistanskrisen fortsätter dock med effekter som vi tyvärr också i alltför hög grad känner igen. Många drabbas dagligen, och flera av dem är barn.
I januariavtalet har Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna kommit överens om flera åtgärder för att återupprätta rätten till assistans. De flesta av dessa har ännu inte hunnit bli verklighet. Men ett viktigt steg har tagits, nämligen att ändra Försäkringskassans regleringsbrev.
Genom regleringsbrev styr regeringen sina myndigheter. Det är genom regleringsbreven och hur dessa formuleras som regeringen slår fast vad som är prioriterat bland allt det som en myndighet ska göra under det kommande arbetsåret. Försäkringskassan är den statliga myndighet som hanterar den statliga assistansersättningen och fattar de exekutiva beslut som rör assistansersättningen. Signalerna i det regleringsbrev som Försäkringskassan fått för i år innebär en omsvängning jämfört med tidigare regleringsbrev där fokus legat på kontroll och begränsningar.
I kraft av januariavtalet och på initiativ av Liberalerna skrevs det i myndighetens regleringsbrev för 2019 in att myndighetens arbete med assistansersättningen ska bidra till det nationella målet för funktionshinderspolitiken. Handläggningen ska präglas av hög kvalitet och rättssäkerhet så att den som är berättigad till ersättning också får det. Besluten ska vara likvärdiga över hela landet för såväl flickor och pojkar som kvinnor och män. Försäkringskassan ska verka för att utredningar, försäkringsmedicinska utredningar och läkarutlåtanden håller hög kvalitet. Försäkringskassan ska även säkerställa en god kontroll för ett effektivt och rättssäkert nyttjande av gemensamma resurser och för att motverka bidragsbrott.
Det ställer krav på myndigheten att bidra till de högt ställda målen. I myndighetens fall innebär detta bland annat att medborgare som har rätt till assistansersättning också ska få det. Frågan som reses är hur Försäkringskassan arbetar med att uppfylla de funktionshinderspolitiska målen när det gäller arbetet med assistansersättningen. Fortfarande är det ungefär två personer om dagen som förlorar sin assistans. Totalt nybeviljades 336 personer assistansersättning mellan augusti 2018 och juli 2019. Här ingår även de som fått avslag första gången men sökt igen och då fått beviljat. Detta kan jämföras med 362 personer under 2018 och 828 under 2015. Samtidigt har Försäkringskassan i uppdrag att bidra till det nationella målet för funktionshinderspolitiken, det vill säga att med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som utgångspunkt uppnå jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet för personer med funktionsnedsättning i ett samhälle med mångfald som grund.
Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
- Upplever ministern att Försäkringskassan arbetar med sitt regleringsbrev på ett sätt så att god måluppfyllelse kan nås?
- På vilket sätt försäkrar ministern sig om att uppdraget att arbeta med målen i funktionshinderspolitiken genomsyrar arbetet med bland annat assistansersättningen?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2019/20:7
Webb-tv: Försäkringskassans arbete med assistansersättningen
Dokument från debatten
- Fredag den 11 oktober 2019Kammarens föredragningslistor 2019/20:18
- Protokoll 2019/20:18 Fredagen den 11 oktoberProtokoll 2019/20:18 Svar på interpellation 2019/20:7 om Försäkringskassans arbete med assistansersättningen
Protokoll från debatten
Anf. 1 Socialminister Lena Hallengren (S)
Fru talman! har frågat mig hur jag upplever att Försäkringskassan arbetar med sitt regleringsbrev på ett sätt så att god måluppfyllelse nås. Bengt Eliasson har även ställt frågan om hur jag försäkrar mig om att uppdraget att arbeta med målet i funktionshinderspolitiken genomsyrar arbetet med bland annat assistansersättningen.
Låt mig börja med att säga att jag är glad över det tillagda målet för assistansersättningen i Försäkringskassans regleringsbrev. Den nya formuleringen innebär att myndigheten aktivt ska arbeta för att det nationella målet för funktionshinderspolitiken ska genomsyra deras arbete med assistansersättningen. Att uppnå det målet handlar till stor del om att göra samhällslivet tillgängligt för personer med funktionsnedsättning men också att uppnå jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i ett samhälle med mångfald som grund. För att det ska vara möjligt krävs bland annat att befintliga brister i tillgängligheten identifieras och åtgärdas och att det finns individuella stöd och lösningar för individen.
I fråga om assistansersättningen ser jag framför mig att Försäkringskassan kan utveckla tillgänglighetsarbetet ytterligare och hur människor som beviljas stöd av en personlig assistent ges ökade möjligheter till delaktighet, inte minst genom att kunna arbeta eller gå en utbildning.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det nationella målet ligger också i linje med hur myndigheten arbetar redan i dag med att stödja genomförandet av funktionshinderspolitiken. Under 2018 har till exempel myndighetens funktionshindersråd haft flera möten. Funktionshindersrådet är ett forum som syftar till att aktivt involvera funktionshindersrörelsen i samråd kring bland annat assistansersättningen.
Efter att regeringen i maj 2019 gjorde tillägget i Försäkringskassans regleringsbrev har jag i dialog med myndigheten fått veta att de ser positivt på det nya målet för assistansersättningen. Jag upplever också ett engagemang från myndigheten i denna fråga och att de kommer att ta fram arbetsmetoder som får betydelse för att god måluppfyllelse ska nås. Hur myndigheten har uppfyllt målet kommer att analyseras när vi fått årsredovisningen för 2019.
Fram till dess kommer jag fortsatt att föra en dialog med Försäkringskassan om deras arbete med det nationella målet och hur arbetet ska ge avtryck för personer med funktionsnedsättning som har rätt till assistansersättning.
Anf. 2 Bengt Eliasson (L)
Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!
Den stora frågan i debatten i dag är hur delaktigheten och jämlikheten i levnadsvillkor ser ut för personer med funktionsnedsättning i Sverige. Står vi nära de målsättningar som riksdagen ställt upp, och bidrar det individuella stödet till att säkerställa att även personer som har de allra största behoven är med på så lika villkor som möjligt? Det är detta det handlar om.
LSS och dess tio insatser är unik på många sätt. Det som främst skiljer lagen från motsvarande lagstiftning i andra länder är just målet och syftet. I Sverige handlar LSS som bekant inte om att erbjuda en professionell och individanpassad vård och omsorg. LSS ska tvärtom vara ett verktyg för att säkerställa full delaktighet i samhället även för människor som har stora individuella stödbehov i sin vardag. Där är just den personliga assistansen ett av de kanske verkningsfullaste verktygen.
Fru talman! Försäkringskassan är den myndighet som handlägger den statliga assistansersättningen, som är en förutsättning för att personer med omfattande funktionsnedsättningar ska kunna leva fria och självbestämda liv, som andra medborgare. Detta har genom en rad domar och en passivitet från tidigare regeringar urholkats.
Under våren har många vittnat om att Försäkringskassans redan stränga bedömningar av rätten till assistansersättning blivit ännu hårdare. I några län har enligt uppgift inte en enda person fått bifall på nyansökan om assistansersättning i år. Effekten av Försäkringskassans hårda hållning är bland annat att fler mot sin vilja hänvisas till gruppbostad. Detta rimmar dåligt med mål och uppdrag som handlar om jämlikhet och delaktighet, och det stämmer dåligt överens med det regleringsbrev som Försäkringskassan har att följa.
Statsrådet beskriver engagemanget från myndigheten i de dialoger som sker. Då kvarstår frågan: När ser statsrådet att engagemanget faktiskt övergår i handling? Det syns ännu inte i vardagen för människor. Driver statsrådet på den förändringen inom myndigheten i dialogerna?
Anf. 3 Socialminister Lena Hallengren (S)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Återigen tack för frågan, Bengt Eliasson!
Jag tar mig friheten att bredda det hela lite grann. Någonstans önskar vi ju att vi får en diskussion som har just den ingång som Bengt Eliasson har och inte bara talar om den statliga eller kommunala assistansen utan om de samlade insatserna och egentligen om hela funktionshinderspolitiken.
Den statliga assistansersättningen har varit föremål för diskussion både nu och tidigare. Jag har inga andra besked att ge om hur Försäkringskassan arbetar, utan det blir naturligtvis viktigt att följa myndighetens årsredovisning för 2019 eftersom det blir första möjliga tillfället till återkoppling efter detta regleringsbrev.
Jag vill också - jag vet inte för vilken gång i ordningen - understryka att regleringsbrev naturligtvis är betydelsefulla, men de ändrar inte lag. De står inte över lagen. De synpunkter som, inte sällan med rätta, förs fram av personer som är berörda kan vi inte tillgodose genom att skriva regleringsbrev.
Det pågår ju ett arbete där Bengt Eliassons parti Liberalerna och Centerpartiet tillsammans med regeringen deltar intensivt. Vi har precis presenterat en proposition som gäller andning. Vi har ett arbete och en remiss på gång när det gäller sondmatning. Vi filar på direktiven när det gäller egenvård, tillsyn och det avsmalnade föräldraansvaret. Det är på det sättet vi arbetar, och så måste vi arbeta.
Jag tycker att det är positivt att vi dessutom ser till att Försäkringskassan får ett större uppdrag. Därtill tycker jag att det vore oerhört välkommet om vi tillsammans med fler här i kammaren bidrar till att bredda hela diskussionen om funktionshinderspolitiken och dess mål.
Jag hade ett möte med en person i går. Vi hade tid att ta en fika och resonera lite om det faktum att arbetsmarknadspolitiken när det gäller möjligheterna att jobba, plugga och bo för sig själv är helt avgörande för många. Där finns det många faktorer som spelar in. Man behöver på Arbetsförmedlingen känna att detta är ett viktigt mål och ett viktigt arbete där man ska vara understödjande. Just för den här gruppen blir det otroligt tydligt. Det handlar kanske om att säga upp sig från ett arbete som man annars skulle ha gått till. Detta är personer som bland många andra övertygar mig om att vårt arbete för att göra assistansen bättre måste fortsätta.
Hade regleringsbrev kunnat rätta till detta hade resan för Bengt Eliasson, mig själv och övriga partier som samarbetar varit enklare. Men nu är det alltså lagstiftning som måste ändras, och det gör att det blir svårt och komplicerat och tar lång tid. I de allra flesta fall tycker vi också att det är bra att regeringen inte, oavsett vilka partier den samarbetar med, kan ändra saker lite enkelt i ett regleringsbrev utan att regeringen måste gå via den här kammaren, utredare, Lagrådet och så vidare. Men det är klart att man känner annorlunda i de här fallen, där vi skulle vilja gå snabbare fram.
Jag vill dock understryka att regleringsbrev är en sak och lagstiftning en annan. Vi använder regleringsbrev på det sätt vi kan, och när Försäkringskassans årsredovisning för 2019 kommer ska vi naturligtvis ta en förnyad diskussion om hur det har funkat, om det har varit ett bra sätt att jobba på och om målet har varit välformulerat. I den dialogen får vi se hur nästa steg ser ut.
Anf. 4 Bengt Eliasson (L)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Tack, statsrådet, för svaren!
Givetvis är jag fullt införstådd med vilka nivåer det är och vad de olika instrument som regeringen har att arbeta med innebär och betyder. Jag instämmer självklart i det statsrådet säger i de delarna.
Inom ramen för januariavtalet och budgetarbetet har vi att tillsammans kraftfullt och så snabbt som möjligt driva de lagförändringar och förbättringar som krävs och som berörs inom avtalet och inom budgetarbetet. Det vi diskuterar i dag ligger möjligen i gränslandet både innanför och utanför det arbetet. Det är väl egentligen vi själva som bestämmer hur långt och vitt det arbetet ska vara när vi kommer till just gränserna runt det.
Det relativt nya regleringsbrevet - jag vill ändå återvända till det - ställer krav på myndigheten att tänka om i förhållande till den handlingslinje som man tidigare slog in på. Många upplever ju att det finns en diskrepans mellan faktiska domar och det dagliga arbetet. Detta innebär att myndigheten måste ta till sig ett rättighetsperspektiv som ska ge landets assistansberättigade till viss del nytt hopp.
Många vittnar om att när man hänvisar till Försäkringskassans regleringsbrev vid ansökan om personlig assistans, där det klart och tydligt står att myndigheten ska jobba för individuella stöd och lösningar för individens självständighet, avvisas det av handläggare som irrelevant. Det är givetvis oroande. Hur ser statsrådet på detta? Diskuterar statsrådet just den handlingslinjen och följsamheten i det dagliga arbetet gentemot det som myndighetens regleringsbrev talar om?
Fru talman! Statsrådet tog i sitt ursprungliga svar upp funktionshindersrådet inom myndigheten. Det är en bra och viktig funktion. Fram till 2016 fanns det också ett kompletterande assistansråd inom myndigheten. Det lades tyvärr, tycker jag, ned. Försäkringskassans funktionshindersråd har till viss del en annan funktion än vad assistansrådet hade. Assistansrådet diskuterade fortlöpande enskilda sakfrågor, problem och utveckling specifikt av den personliga assistansen. Det är inte minst i dag, i ljuset av det som har skett, en väldigt viktig diskussion. Funktionshindersrådet har i sin del fokus på övergripande strategiska frågor som rör hela myndighetens verksamhetsområde och hela funktionshinderspolitiken. Det är också viktigt.
Hur ser statsrådet på detta i ljuset av regleringsbrevets innebörd? Diskuteras frågan om nystart för assistansrådet eller någon annan funktion där rörelsen, andra initierade och de som har behov av stödet kan komma till tals direkt med myndigheten i ett diskussionsforum? Det handlar om att skapa ett forum för de viktiga frågor som rör personlig assistans. Försäkringskassan behöver ju diskutera direkt med företrädare för assistansberättigade för att kanske få större förståelse, komma längre, bli mer tillgängliga i sitt dagliga arbete och skapa förståelse för sin verksamhet.
Anf. 5 Socialminister Lena Hallengren (S)
Fru talman! Jag återkommer till det faktum att det nya målet bara har funnits sedan maj. Jag tycker att det är lite tidigt att dra för stora växlar eller att stå här och försöka mig på någon form av utvärdering av hur det har följts upp, om det är tillräckligt och om man arbetar i den riktningen. Jag tycker att det är rimligt att myndigheten får 2019 på sig och får återkomma i årsredovisningen. Men detta är naturligtvis en av de saker som jag tycker är angelägna vid uppföljning och vid den myndighetsdialog som regelbundet sker med departementet och med departementets ledning. Det är naturligtvis väldigt angeläget.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Sedan vill jag gärna prata lite grann om januariavtalet, för jag tycker att det är väldigt positivt. Men jag tycker att "avtal" låter som att man har skrivit på någonting och att det då banne mig är exakt det som man ska göra, varken mer eller mindre. Jag är glad över att Bengt Eliasson gör samma tolkning som jag, nämligen att detta avtal liksom lägger grunden för ett samarbete.
På detta område är det ganska tydligt. Vi tar ett ganska stort steg. När det gäller utredningsdirektiv som rör egenvård, tillsyn och det avsmalnande föräldraansvaret är det klart att frågan är: Hur ska vi formulera detta? Det handlar om att göra det med de här ambitionerna och om att naturligtvis tänka på assistansersättning. Men det är klart att vi ser det i ett sammanhang där vi tycker och menar att det är den nationella funktionshinderspolitiken som är det övergripande målet. Där gör vi en liten del, vill jag säga, och Försäkringskassan gör en del.
Assistansersättningen är väldigt viktig, men hela funktionshinderspolitiken har många delar. Jag tror att det är otroligt viktigt och välkommet att fler utskott i riksdagen för en diskussion om hur människor med en funktionsnedsättning lättare ska kunna få ett arbete. Det handlar om att de ska kunna få ett stöd i att hitta ett arbete med rätt förutsättningar. En stor del av denna grupp har möjlighet till arbete, men det kan krävas viss anpassning. Det krävs att man gör en bättre tillgänglighet eller bättre hjälpmedel. Assistenter är naturligtvis helt avgörande för en del.
Arbetet fortsätter, vill jag säga. När det gäller regleringsbrevet, återigen, kommer vi att följa upp det. I den dialogen ser jag fram emot att Bengt Eliasson och övriga partier i vårt samarbete deltar.
Anf. 6 Bengt Eliasson (L)
Fru talman! Tack, återigen, för svaret och för klargörande!
Det finns fyra specifika mål i funktionshinderspolitiken som bryter ned det övergripande stora FN-inriktade konventionsmålet. Det handlar om individuellt stöd och lösningar för individens självständighet, om principen om universell utformning, om att befintliga brister i tillgängligheten ska rättas till och om att förebygga och motverka diskriminering.
Det är ett kraftfullt verktyg för att återupprätta assistansen och LSS, om vi använder det rätt.
Jag måste avslutningsvis understryka att Liberalerna är djupt oroade över att det nya regleringsbrevet redan nu, tidigt, inte förefaller få genomslag. Vi förväntar oss att regeringen, gärna i samarbete med oss, snabbt och ständigt följer upp myndighetens arbete med detta och följsamheten gentemot det uppdrag som faktiskt beskrivs i regleringsbrevet.
Jag vill tacka statsrådet för dagens debatt. Den kommer med all säkerhet att få en fortsättning.
Anf. 7 Socialminister Lena Hallengren (S)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Jag tycker att det var tacknämligt att Bengt Eliasson läste upp de fyra målen för funktionshinderspolitiken. Då sparar jag tid genom att inte göra det. Men det är klart att det är väldigt viktigt att ha detta i åtanke. Funktionshinderspolitiken är, som jag har försökt komma fram till under denna diskussion, bred och måste finnas i fler politikområden och i fler politikers engagemang på många olika nivåer.
Jag vill ändå känna att jag har varit tydlig. Jag säger att regleringsbrev inte ändrar tillämpning av lag. Det får inte göra det. Det har jag hävdat sedan den dag jag fick uppdraget men också under den tid då jag själv satt i socialutskottet, när domen kom 2009 och när utskottet samlat kallade dåvarande departementsledning till utskottet för att fråga: Hur gör vi nu?
Det är hela tiden otroligt svårt. Jag tycker att det erkännandet ska ges till alla som sliter med denna fråga. Det är väldigt svårt. Vi är inte vana vid en lagstiftning där det är domstolar snarare än Sveriges riksdag som fäller avgörandet. Detta kämpar vi med, och detta brottas vi med. Det erkännandet vill jag ge till alla som sliter med den här frågan. Vi gör absolut vårt bästa. Jag är oerhört medveten om att det går för långsamt för den som berörs, men regleringsbrev är tyvärr inte någon enklare väg än lagstiftning.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.