Brott mot småföretag
Interpellation 2020/21:321 av Alexander Christiansson (SD)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2021-01-18
- Överlämnad
- 2021-01-19
- Anmäld
- 2021-01-20
- Sista svarsdatum
- 2021-02-02
- Svarsdatum
- 2021-03-02
- Besvarad
- 2021-03-02
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Mikael Damberg (S)
Att starta och driva sitt första företag är oftast ett stort steg i livet för den som vill förverkliga sin dröm. Som enskild näringsidkare ställs man inför en rad utmaningar för att få lönsamhet i verksamheten.
En bra affärsidé som leder till ett framgångsrikt företag gynnar inte bara företagaren utan också samhället i stort. Det är småföretagen som till stor del bär upp vår välfärd, skapar arbeten och genererar möjligheter för exempelvis föreningslivet att utvecklas.
Företagande är något fantastiskt och ska uppmuntras på alla sätt.
Det är därför min mening att staten ska skapa incitament och uppmuntra fler till att ta steget och starta sin första verksamhet. Det är också min mening att det är statens ansvar att underlätta för småföretagen genom exempelvis infrastruktur, utbildning, regelförenkling och trygghetsskapande åtgärder för att småföretagen ska känna tillit till myndigheter och stat. Särskilt med det höga skattetryck som vi har i Sverige.
Tyvärr ökar otryggheten bland småföretagen; detta trots att statistiken pekar på en minskning i anmälda brott. Orsaken till utvecklingen är att tilliten mellan stat och näringsliv minskar, vilket i sin tur resulterar i att småföretagare i allt mindre grad anmäler brott som de utsätts för.
61 procent av företagen avstår från att anmäla brott. Ofta för att de inte upplever att det lönar sig på grund av nedlagda utredningar. Dessutom är försäkringspremierna dyra, och det är därför enklast att låta bli.
Utvecklingen är ett problem som inom en rad områden riskerar att få stora, långtgående konsekvenser – inte minst när det gäller skatteintäkter.
Med ett växande utanförskap följer gängkriminalitet. Med en ökad gängkriminalitet följer en ökad otrygghet bland allmänheten. Med en ökad otrygghet bland allmänheten följer ett minskat förtroende för rättsstaten. Den utvecklingen måste stoppas.
Staten måste se till att utmaningarna är så få som möjligt för den som är modig nog att starta sin första verksamhet. Åtgärder för att minska brottsligheten mot småföretagen bör vara en prioritet för staten. Tyvärr fortsätter utvecklingen åt fel håll, och exempelvis skadegörelse och stöld blir ett allt vanligare inslag i småföretagares vardag.
Min fråga till statsrådet Mikael Damberg är:
Vad ämnar statsrådet och regeringen göra för att få bukt med den negativa utvecklingen och den otrygghet som växer bland småföretagen?
Debatt
(12 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2020/21:321
Webb-tv: Brott mot småföretag
Dokument från debatten
- Tisdag den 2 mars 2021Kammarens föredragningslistor 2020/21:86
Protokoll från debatten
Anf. 17 Statsrådet Mikael Damberg (S)
Fru talman! Alexander Christiansson har frågat mig vad jag och regeringen ämnar göra för att få bukt med den negativa utvecklingen och den otrygghet som växer bland småföretagen.
Tobias Andersson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att öka tryggheten för landets företagare, om jag anser att drabbade företag i högre utsträckning än i dag bör ersättas för brottsligheten och om jag avser att vidta några åtgärder för det.
Regeringen ser allvarligt på brott som riktas mot företag och har vidtagit - och vidtar - ett flertal åtgärder som bidrar till att skapa en tryggare miljö för enskilda företagare och som förstärker det straffrättsliga skyddet.
Ett exempel är den lag om tillträdesförbud till butiker som just har trätt i kraft. Den innebär att en person kan förbjudas att få tillträde till och vistas i en butik om det på grund av särskilda omständigheter finns risk för att han eller hon kommer att begå brott i butiken eller allvarligt trakassera någon som befinner sig där.
På regeringens initiativ har det även införts en ny kvalifikationsgrund i straffbestämmelserna om grov stöld och grovt häleri. Kvalifikationsgrunden syftar till att systematiska inslag vid stöld- och häleribrottslighet ska få ett större genomslag vid bedömningen av om brottet är grovt. Dessutom har försök, förberedelse och stämpling till häleri kriminaliserats.
För att komma till rätta med bedrägerier, till exempel med bluffakturor, har tidigare en straffbestämmelse om grovt fordringsbedrägeri införts.
Därtill har en ny kamerabevakningslag införts som underlättar handelns säkerhetsarbete genom att kravet på tillstånd har tagits bort. Polismyndigheten har också i sitt regleringsbrev för 2021 fått i uppdrag att beskriva hur arbetet med kamerabevakning bedrivs och utvecklas i syfte att ge regeringen ett grundligt underlag kring hur det fungerar i dag.
Ett annat viktigt arbete är naturligtvis den historiska satsning som regeringen gör på att bygga ut Polismyndigheten. Vid årsskiftet visade statistiken att det aldrig tidigare har funnits så många poliser och civilanställda i Polismyndigheten. Siffrorna visar också att antalet poliser ökat under 2020 i samtliga polisregioner i landet.
Men oavsett vilka resurser som läggs på polisen kommer det att vara svårt att bevaka och utreda bort all brottslighet mot företagare. En central del är därför företagarnas egna förebyggande åtgärder. Konceptet Trygg i butik, som går ut på att förebygga stölder i butik, är ett bra exempel på förebyggande samverkan mellan polis och företagare.
I syfte att förbättra förutsättningarna för det brottsförebyggande arbetet har regeringen även tagit fram det nationella brottsförebyggande programmet Tillsammans mot brott. En av målsättningarna med programmet är att öka medvetenheten hos de aktörer som tillverkar, säljer, innehar eller på annat sätt ansvarar för stöldbegärliga objekt om hur de kan bidra till att minska risken för brott.
Om man som företagare drabbas av brott är det viktigt att man anmäler det. Skador på grund av brott ska i första hand ersättas av gärningsmannen. Försäkringar ger också skydd för den som drabbas.
De åtgärder som regeringen och Polismyndigheten vidtar förväntas leda till en effektivare brottsbekämpning och en ökad trygghet för landets företagare. Jag kommer dock att fortsätta följa frågan noga.
Anf. 18 Alexander Christiansson (SD)
Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!
Av Sveriges företag är 96 procent mikroföretag med 10 anställda eller färre. Tillsammans med medelstora företag utgör denna grupp 99,9 procent av företagen - det är en stor andel av vårt näringsliv. Fyra av fem jobb skapas av småföretagen, vilket innebär att de spelar en helt central roll för den svenska arbetsmarknaden.
Vi har i dag en situation som inte ser så bra ut. I de undersökningar som görs av olika branschorganisationer ser man tydligt att utvecklingen går åt fel håll. Otryggheten ökar kraftigt, och för första gången är trygghetsfrågan den viktigaste frågan i den undersökning som Företagarna kom med för någon vecka sedan. Småföretagen går inte heller att separera från samhället i stort - otryggheten växer bland befolkningen i allmänhet, vilket vi ser som ett problem.
Tragiska siffror från Företagarnas undersökning säger att 84 procent av de brottsutsatta företagarna upplever en minskad tilltro till rättsväsendet, att 79 procent har fått ökade kostnader för brottsförebyggande åtgärder och att 42 procent uppger att utsattheten för brott leder till att planerade investeringar har skjutits upp eller uteblivit helt. Andelen företagare som funderat på att lägga ned sin verksamhet på grund av den brottslighet som nu pågår har ökat från 13 till 19 procent. Anmälningsbenägenheten har minskat till 32 procent.
Innan jag fick det hedersamma uppdraget i Sveriges riksdag 2018 arbetade jag bland annat som agent inom modebranschen och sportbranschen och hade då privilegiet att resa runt i Sverige och besöka många av de småföretagare som är butikschefer och driver små butiker och så vidare i detaljhandeln runt om i Sverige. Nästan dagligen kom jag där i kontakt med personer som lever med hot, trakasserier, stölder, snatterier, inbrott etcetera. Oavsett vad man vill tycka om detta är de som utför dessa brott oftast lösa grupperingar och organiserade tjuvar från utanförskapsområden som i stort sett uteslutande ägnar sig åt denna brottslighet. Det här får naturligtvis kortsiktiga och långsiktiga samhällsekonomiska konsekvenser.
Jag menar att det finns två centrala skäl till att vi ser den utveckling vi just nu ser.
Nummer ett är de utländska ligorna. Tullens presstjänst menar själv att den tandlösa svenska tullen utnyttjas helt öppet av de kriminella, som ser Sverige som ett smörgåsbord för utländska ligor. I kombination med den fria rörligheten blir det här katastrof. Jag vill också understryka att många sakkunniga menar att den satsning på tullen som regeringen nu aviserat kommer att ha liten effekt eftersom den helt enkelt är för svag. Det får dock vara underlag för en annan debatt.
Nummer två är ökad organiserad brottslighet och gäng från utanförskapsområden som lever rövare. En stor invandring och en misslyckad integration har skapat en grogrund för utanförskap och social distansering som lett till gängkriminalitet och brottslighet.
Förnekandet av det faktum att den förda migrationspolitiken inte gynnat Sverige har inneburit en stor belastning på samhällets axlar. Det osunda debattklimatet har fört med sig en stigmatisering där de som försökt belysa problemet kallats för fula ord i stället för att lyssnas på. Utan en korrekt analys av grunden för problemet kan man inte hitta rätt åtgärder, menar jag.
Regeringens ambition att vi ska få fler poliser och mer befogenheter för myndigheterna är bra. Vi ser inga problem med det alls utan står bakom det. Risken är dock att det blir lite som att sätta plåster på ett brutet ben om man inte ser grunden, eller som ett hål i hinken man kastar resurser i.
Min fråga till ministern är om han delar den problemanalys som jag precis har redogjort för. Om inte, vad anser ministern egentligen vara anledningen till den destruktiva utveckling vi just nu ser?
Anf. 19 Tobias Andersson (SD)
Fru talman! Som om inte Sveriges hårt arbetande företagare hade det tufft nog på grund av regelkrångel, omotiverad byråkrati, höga skatter, osäker elförsörjning och pandemin och dess konsekvenser behöver de också oroa sig för och lägga tid och energi på att förebygga och i värsta fall utsättas för brott.
I min interpellation redogör jag för siffror ur en rapport från Företagarna, Sveriges största företagarorganisation för små och medelstora företag. Rapporten utgör en skrämmande läsning, fru talman. Andelen företagare som upplever otrygghet på grund av låg polisnärvaro har ökat från 41 procent till 51 procent mellan 2017 och 2020. Vidare fastslås att andelen företagare som blivit utsatta för brott har ökat från 30 procent till 36 procent under samma tidsperiod. Bland företag med anställda har vartannat företag blivit utsatt. Utsattheten för brott har framför allt ökat inom branscherna handel och tillverkning.
Dessa siffror redogör för en dyster verklighet som Mikael Damberg och regeringen varit oförmögna att hantera. Siffrorna bör dock kompletteras med fall från verkligheten, något som vi regelbundet får ta del av genom pressen.
Handlaren Andreas Bylger led av gängkriminalitet i sin Icabutik i Sätra, vilket föranledde att han skaffade väktare för att skydda sig och sin personal. Bland annat följde väktarna anställda till tunnelbanan eller hela vägen hem för att garantera deras trygghet. Detta är ett medel som flera känt sig nödgade att ta till, trots de kostnader det är förknippat med.
En annan Icahandlare, Anders Waller i Söderhamn, beskriver hur "misshandel och hot är vardag" i hans butik. Han har personligen misshandlats två gånger i butiken.
Alaaeldinn Elhandawi valde nyligen att överge sin cykelaffär i Malmö efter hot. Till Sydsvenskan säger han: "Jag lämnade Irak för att få säkerhet. Men nu känner jag att jag inte har någon trygghet alls."
Fru talman! Dessa utgör endast ett axplock av alla de näringsidkare som ryms inom de siffror jag återgett.
Ytterst står Sveriges rykte som ett bra land att investera i på spel. Dessutom vore konsekvenserna ödesdigra ifall driftiga svenskar avstod från att driva eget som en konsekvens av brottsligheten - likt Elhandawi. Därför blir det extra bekymmersamt att en av fem näringsidkare funderat på att helt lägga ned sin verksamhet på grund av brottsligheten, enligt rapporten från Företagarna.
Mot denna bakgrund, fru talman, ter sig Mikael Dambergs svar något märkligt. Utan att alls beröra rapporten och dess innehåll rabblar Mikael Damberg endast upp några åtgärder som han och regeringen har vidtagit.
Misstolka mig inte: Jag motsätter mig inte de åtgärderna. Tvärtom är jag glad för att regeringen, om än sent omsider, valt att anamma delar av vår kriminalpolitik och att vissa förbättringar kommit på plats. Med det sagt är det dock alldeles uppenbart, utifrån den rapport jag redogjort för, att utvecklingen rörande brott mot företag går åt helt fel håll, något Mikael Damberg inte tycks vilja känna till.
Därför frågar jag Mikael Damberg om han har läst rapporten från Företagarna, om han delar deras problembild och hur han avser att lösa problematiken.
Anf. 20 Thomas Morell (SD)
Fru talman och statsrådet Mikael Damberg! Jag blandar mig i den här debatten, för är det något som ligger mig varmt om hjärtat är det just företagande och de problem man ställs inför som företagare. Jag har min bakgrund i åkerinäringen, och vi har diskuterat problemen på vägen åtskilliga gånger. Jag kommer att ta upp detta igen.
Jag har ingen klocka i talarstolen, fru talman, så jag ser inte tiden.
(Statsrådet MIKAEL DAMBERG (S): Jag ser din klocka. Du har 3.30 kvar.)
Oj då! Jag får titta på väggklockan.
Ett av problemen, och det har vi diskuterat åtskilliga gånger, är möjligheten till logistik, att den kriminella verksamheten blir försörjd med transporter. Grundförutsättningen för de kriminella är att de kan genomföra sina transporter av det stulna.
Mina kollegor tog upp de problem som företagarna står inför. Företagarnas rapport är kuslig läsning. Fortsätter detta kommer vi att få ett enormt problem med företagandet i Sverige.
I statsrådets svar talas det - som vanligt, höll jag på att säga - om satsningen på Polismyndigheten. Men den satsningen faller ju inte ut på vägen, och det är på vägen vi måste bromsa de kriminellas möjlighet att utveckla sin verksamhet.
Jag satt som ordförande i transportsäkerhetsgruppen i Västra Götaland ett antal år. Det var ett nära samarbete med polisen och länskriminalen i dåvarande Västra Götaland. Där kartlade vi problemen med kriminaliteten och kunde då se hur de här nätverken opererade och skapade ekonomiska resurser för att investera i annan kriminell verksamhet.
Det finns i dag ingen myndighet ute på vägen som kan bromsa och sätta käppar i hjulen för de kriminella. Som min gamle chef på trafikpolisen säger: Efter klockan åtta står E6:an öppen ned över Öresundsbron, och där kan man köra ut det man har stulit tidigare på dagen.
Det är oftast beställningsjobb. Det är bilar eller grävmaskiner som ska transporteras ut.
Jag har tittat lite på Larmtjänsts hemsida. Där kan man gå in och se hur läget är just nu. Då är det så här: Under 2020 efterlystes totalt 252 entreprenadmaskiner, redskap och traktorer i Sverige. Av dessa var 160 maskiner, 39 redskap och 53 traktorer. Av de 199 efterlysta maskinerna har 48 återfunnits under året, vilket innebär att 151 maskiner, eller 75 procent, fortfarande är borta. Av 53 efterlysta traktorer har 25 återfunnits. Det innebär att 53 procent av traktorerna fortfarande är borta.
Nu pratar vi om maskiner som är så stora att man inte kan stoppa dem i fickan och bära ut dem. Här krävs det tunga fordon för att kunna köra undan stöldgodset. Då är det den olagliga trafiken i Sverige som hela tiden förser de kriminella med transporttjänster. Här måste regeringen förstå sambandet mellan den kriminalitet vi omges av och hur den får sin näringstillförsel, som i slutändan slår undan benen för det seriösa företagandet.
Detta är en oerhört allvarlig situation. Jag har pratat om den åtskilliga gånger och känner att jag lär få fortsätta. Vi har ju en debatt senare i dag där vi också kommer att diskutera det här.
Jag vill gärna ha svar på hur statsrådet ser på den här problematiken.
Anf. 21 Statsrådet Mikael Damberg (S)
Fru talman! Som tidigare närings- och innovationsminister är de här frågorna viktiga för mig. De är alltså inte bara viktiga nu i min nuvarande roll som inrikesminister, utan jag jobbade tidigare väldigt mycket med småföretag, näringslivsutveckling och investeringar i Sverige. Jag träffade handlare som utsatts för brott under lång tid och tittade på bedrägerisituationen som för många företagare verkligen har vuxit under ett antal år och även på hot och våld som förekommer i vissa näringssektorer.
Det här är viktiga frågor. Vid sidan av att vi har en kriminalitetsdiskussion kopplad till det här är det faktiskt så att de små och medelstora företagen är i mångt och mycket jobbmotorer, integrationsmotorer och tillväxtskapare i svensk ekonomi. De är alltså viktiga att jobba med, och det är därför vi säger som vi säger i svaret från regeringen, alltså att det här är viktiga frågor som vi verkligen adresserar.
Jag vill koppla tillbaka lite grann till min tid som näringsminister. Då hade jag flera möten då jag lyssnade noga på svaren när jag frågade: Vad tror ni gör skillnad för att minska utsattheten för er som företagare? Vad är det viktigaste? I princip var nummer 1 i alla de samtal jag hade fler närvarande poliser, alltså poliser i närheten som man kan bygga en relation till, ha kontaktskapande arbete med så att man vet att de anmälningar man gör också leder till resultat. Det skapar ett enormt förtroende när det fungerar. Det var det första som många sa.
Många talade också om problemen med kameraövervakning. Man hade problem med långa ledtider innan man fick det godkänt, trots att man ville använda kameror. Man upplevde att både personalen och den egna verksamheten kunde vara tryggare med kameror.
En tredje sak, som många inom svensk handel lyfte fram, var tillträdesförbudsfrågan. Den har varit viktig för verksamheter dit vissa individer konsekvent kom tillbaka, antingen narkotikapåverkade eller från någon form av gängmiljö, och skrämde personal eller bidrog till stölder. Det var också en del diskussioner om skärpta straff för den här systematiska brottsligheten som företagare utsattes för, och det var en diskussion om de internationella stöldligorna.
Nu är det jag som rangordnar - det är möjligt att företagarna skulle säga att det var lite annorlunda - men det var kring de här områdena som diskussionerna ofta rörde sig.
Jag svarade som jag gjorde därför att vi nu har betat av ganska många av de här områdena. Bara i går trädde flera nya lagar i kraft. Det handlar om tillträdesförbudet, som jag vet är väldigt eftertraktat i svensk handel, liksom de skärpta straffen som är kopplade till just systematiska stölder och hälerier. Det absolut viktigaste jobbet vi gör handlar dock om polistillväxten. Sedan har vi också slopat tillståndskravet för kameraövervakning i butik, till exempel. Vi har alltså tagit flera steg, men det finns fortfarande dystra siffror och en utveckling av verkligheten som måste vändas.
Jag menar att vi verkligen har lyssnat på vad näringslivet har ringat in för problematik och betat av flera av de frågorna för att jobba med dem systematiskt.
Ja, jag har också tagit del av den här rapporten från Företagarna. Jag har läst många av Företagarnas rapporter. Jag har också tagit del av NTU, som är den största undersökningen, med 74 000 personer, som mäter förtroendet för olika institutioner. Man ska också lägga till det här att förtroendet för polisen fortsätter att öka i samhället. Det kanske beror på att polisen nu är mer offensiv och syns på fler platser även om tillväxten är långt ifrån färdig.
Jag tittade också på Svensk Handels senaste trygghetsbarometer som delvis visar annorlunda siffror och att anmälningsbenägenheten faktiskt ökar i svensk handel. Det där är viktigt att följa, för om man inte anmäler brott är det väldigt svårt för polisen att kunna vidta åtgärder och komma åt problemen.
Anf. 22 Alexander Christiansson (SD)
Fru talman! Jag instämmer i det, och det är helt uppenbart att de insatser som har gjorts kopplat till fler poliser, kameraövervakning och så vidare är helt centrala för att stävja detta. Det är egentligen inte där som motsättningen ligger för mig, utan jag önskade svar gällande problemanalysen när det gäller vad roten till detta är så att man kan komma inte bara med den typ av åtgärder som ministern lyfter här utan också se till detta på ett djupare plan.
Fru talman! Jag är genuint orolig över den utveckling vi ser i Sverige i dag. Det är därför jag står här. När jag växte upp präglades min syn på välfärden och samhället av min gamle morfar som växte upp i Göteborgs arbetarklass. Det lärde mig att uppskatta vår gemensamma välfärd och vårt land.
Många med mig upplever att samhällskontraktet urholkas allt snabbare, vilket är oroväckande. Vad händer då? Det är en retorisk fråga som jag tänker att alla behöver ställa sig. Det är det här som oroar mig.
I min hemkommun bor en företagare som heter Jesper. Han är en av många som har utsatts för brott, och han har en fråga till ministern som jag önskar läsa upp: Jag och min kollega driver en mindre byggverksamhet som sysselsätter oss två. Många småföretagare skulle nog känna igen sig i långa arbetsdagar, pappersarbete och kundbesök både helg och kvällstid. För att få ut en normal och rimlig lön vid månadsslutet krävs ekonomisk planering, men vi har trots detta kommit att trivas bra med vår vardag.
I vår verksamhet erbjuder vi våra kunder ett brett utbud av byggtjänster som för oss inneburit ganska stora investeringar i maskiner, verktyg och arbetsmaterial såsom byggställningar etcetera. Risken att bli utsatt för inbrott och stölder har alltid varit någonting som vi har diskuterat och haft med i vår arbetsplanering för att minska både riskerna och konsekvenserna om det skulle hända något. Vi måste tänka på var vi parkerar våra bilar och var vi förvarar våra verktyg under nätterna, för att ta några exempel.
De senaste åren har vi sett vi en tydlig förändring när det gäller risken att bli utsatt för brott. Förra året, 2020, fick vi inbrott i våra bilar två gånger. Båda gångerna skedde det mitt på dagen: ena gången utanför skolan där en av oss var inne på ett kort möte angående sitt barn och andra gången utanför en matbutik.
Vid båda tillfällena blev bilarna tömda på alla de maskiner vi har med oss för att utföra våra tjänster åt våra kunder. Första gången åkte vi i panik till en butik för att köpa nya verktyg. Då sa säljaren att vi det var fjärde gången den dagen som en kund kom in i butiken i samma ärende. Vi ser ofta små transportbilar från andra firmor som, precis som vi, kör runt med tejpade sidodörrar.
Vi har försäkringar, men de täcker endast en del av den ekonomiska skada vi lidit. Självrisker på stölden, självrisker på skadat fordon, värdeminskning på maskiner, tillbehör som inte täcks av försäkringen, utebliven arbetstid för lagning av bil, polisanmälan och kontakt med försäkringsbolag - listan blir snabbt lång och med höga totalbelopp.
För vår del innebar detta att det vid första stöldtillfället blev en sommarmånad utan möjlighet att ta ut lön, och andra tillfället i november ledde till att det inte blev någon julledighet.
För en egenföretagare är det inte enbart en ekonomisk fråga, utan familjen påverkas också direkt av det som händer i verksamheten. Om detta år skulle innebära samma typ av påfrestning för vår verksamhet kommer det att bli svårt att motivera för våra familjer att vi ska fortsätta driva företaget.
En mycket stor del av denna typ av brott som drabbat vår verksamhet och många andra i samma bransch utförs av ligor, vilka ofta opererar över gränserna.
Är det rimligt att många småföretagare får betala ett så högt pris för den fria rörligheten? Vi tar vår del av säkerhetsansvaret genom förstärkta stöldskydd på våra bilar, larm på lokaler, dokumentation av inventarier och planering för att minska riskerna att bli utsatt i verksamheten. Men vilket ansvar tar ministern? Och vad tänker ministern göra för att konkret åtgärda detta?
Anf. 23 Tobias Andersson (SD)
Fru talman! Återigen vill jag betona att flera av de åtgärder som Mikael Damberg lyfter fram när det gäller vad regeringen har gjort är eftersträvansvärda. Det är åtgärder som vi har stått bakom och där vi kanske har haft synpunkter på hur de skulle kunna förstärkas och dylikt, likt tillträdesförbudet. Men det är fortfarande så att dessa kommer på plats, precis som Mikael Damberg nämner, den här veckan, alltså drygt sju år in i Löfvenregeringarnas regeringstid. Det skulle inte jag ha varit jättestolt över.
När det gäller just polistätheten kom Polismyndigheten i dag med ett äskande på avsevärt mycket mer. Det är historiskt sett bara Sverigedemokraterna som matchar den typ av anspråk som Polismyndigheten hävdar att den behöver göra för att kunna erbjuda konkurrenskraftiga löner till sin personal och därmed möjliggöra för oss att nå det polistäthetsmål som regeringen har satt upp.
Fru talman! Det finns goda skäl att problematisera Mikael Dambergs beröm till den egna regeringen. Jag redogjorde i mitt förra inlägg för hur en av fem näringsidkare har funderat på att lägga ned sin verksamhet på grund av brottslighet och för att varannan företagare upplever otrygghet på grund av låg polisnärvaro. Det sistnämnda gör man trots den, för att använda Mikael Dambergs egna ord, historiska satsningen på Polismyndigheten, som han skryter om i sitt svar.
Än värre blir det när jag följer upp med ytterligare siffror från Företagarnas rapport. Hela 84 procent av de brottsutsatta näringsidkarna uppger minskad tilltro till rättsväsendet. Det kan man inte tro när man tar del av Mikael Dambergs stolta svar. 79 procent har fått ökade kostnader för brottsförebyggande åtgärder - fyra av fem näringsidkare, fru talman. Det är uppenbart att brottsligheten belastar vårt näringsliv.
Daniel Erlandsson, ägare av vitvarukedjan Din Elon-butik, uttryckte det såhär i en intervju i Dagens industri: "Brottskostnaden är inte bara värdet av det som stjäls eller prislappen på reparationerna. Det som kostar mest är avbrottet i verksamheten och tiden du som företagare lägger ned på allt runt omkring."
Fru talman! Givet detta tror jag knappast att drabbade företagare uppskattar att Mikael Damberg lägger ansvaret på näringsidkarna själva när han i sitt svar uttrycker: "En central del är därför företagarnas egna förebyggande åtgärder." Näringsidkare som har tagit risker för att bidra till samhället och som sedan lider ekonomiskt som en konsekvens av att regeringen har misslyckats med att förebygga brott, straffa förövare och rent allmänt hålla samhället tryggt ska enligt regeringen ansvara för detta själva.
Naturligtvis ligger det i näringsidkarnas intresse att vidta förebyggande åtgärder, vilket många också gör. Men jag kan inte undgå att reflektera över att näringsidkare tvingas stå för notan för regeringens tillkortakommanden på området.
Som om det inte vore nog med dessa kostnader uppger 42 procent av de tillfrågade i Företagarnas rapport att utsattheten för brott leder till att planerade investeringar har skjutits upp eller uteblivit. Näringsidkare tvingas bekosta förebyggande åtgärder samtidigt som tid, energi och pengar tas i anspråk när de väl utsätts för brott. Oron de upplever resulterar i att investeringar uteblir.
Det går inte att komma undan att brottsligheten i dag ligger som en våt filt över näringslivet och begränsar vår ekonomi och tillväxt på grund av regeringens misslyckanden. Känner Mikael Damberg att han och regeringen har ett ansvar för den problematik jag har återgett?
Anf. 24 Thomas Morell (SD)
Fru talman! Jag fick inget svar på frågan jag ställde till statsrådet. Jag hoppas att jag får det nu.
Om vi ska komma till rätta med att de kriminella tar allt större plats i vårt samhälle måste vi bromsa deras möjligheter att skapa ekonomiska resurser. Var bromsar vi dem bäst? Det gör vi ute på vägen, eftersom de använder vägen i sin logistik. Det är där de sköter hela sin verksamhet. Företagen som drabbas lider av detta.
Jag inser att man inte kan ha en polis i vartenda gathörn. Men om vi ska komma till rätta med det här måste det vara så pass mycket kontroller ute på vägarna att upptäcktsrisken ökar. Och man måste sätta in tydliga straff, även för den som beställer en olaglig transport. Syftet med den olagliga transporten är ofta ett annat än att köra det gods som någon har beställt. De dumpar priserna och tar in pengarna någon annanstans.
Jag hoppas innerligt att statsrådet förstår sambandet mellan den olagliga trafiken och det problem som vi diskuterar här. Seriösa företagare drabbas av den kriminaliteten. Den som köper den typen av transporter sponsrar faktiskt den kriminella verksamheten. Då måste det också vara tydliga straff för den som köper den typen av transporter och därmed bereder väg för de kriminella att skapa ekonomiska resurser.
När jag satt som ordförande i transportsäkerhetsgruppen i Västra Götaland - det är länge sedan nu, nio år - var det här tydligt kartlagt av polisen. Det har gått nio år, och vi diskuterar fortfarande problemet. Jag hoppas innerligt att det inte ska ta nio år till. Men det kan det inte göra; det är val 2022. Då hoppas jag att det ska ändras.
Anf. 25 Statsrådet Mikael Damberg (S)
Fru talman! Tyvärr hinner jag inte besvara alla frågor här, Thomas Morell. Men vi har en interpellationsdebatt till direkt efter den här. Den kommer att handla ännu mer om de frågorna. Jag är helt säker på att vi kan ha det utbytet inom ramen för den. Jag väljer därför att koncentrera mig lite mer direkt på företagarna och de internationella stöldligorna. Det är grunden för de här interpellationerna.
Det är inte min mening att säga att företagarna själva ska bära hela ansvaret för att bekämpa brottslighet eller förebygga brott. Men när jag träffar Svensk Handel och Företagarna uppfattar jag att de organisationerna är djupt involverade i att hjälpa sina medlemmar att jobba förebyggande.
Ett av deras starkaste krav har varit att samarbetet mellan branscher och polis ska fungera bättre. Vi har sett att det har fått effekt i vissa sektorer. Titta bara på grannsamverkan och vilken effekt det har fått på bostadsinbrotten runt om i Sverige! Det får alltså tydlig effekt, också mot internationella stöldligor. Titta på de delar av Sverige där man har haft bäst samarbete kring båtklubbar för att motverka de internationella stöldligornas angrepp på båtmotorer och annat! Det har haft en dramatisk effekt. Det är ganska enkla åtgärder och ett systematiskt arbete som man kan vidta för att minska risken för stöld och att bli utsatt.
Jag tror att många, både företagare och handlare, är intresserade av att veta hur man smartast bedriver ett brottsförebyggande arbete, också för egen del för att se till att inte utsättas. Jag tror att det är viktigt att vi fortsätter att jobba med det i samhället, inklusive företagarna.
De internationella stöldligorna är definitivt ett av de stora problemen vi har i Sverige kopplat till den typ av stölder som vi diskuterar i dag. Regeringen tog ett initiativ och gav flera olika myndigheter i uppdrag att jobba tillsammans. De skulle redovisa hur de kan bli mer effektiva i att bekämpa stöldligorna. Man jobbar mycket mer underrättelsebaserat i dag. Man jobbar med Europol, de internationella nätverken och polisorganisationer i Europa, för att samverka kring detta.
Skärpta straff efterlystes. Det har vi nu genomfört, inte minst för bostadsinbrotten, som vi skärper straffen för, och för de systematiska stölderna. Nu har vi jobbat. Snart kommer vi, enligt den proposition som regeringen har lagt på riksdagens bord, att få på plats ett system med säkra länder. Det gör att Migrationsverket egentligen direkt kan utvisa människor som inte kommer att få rätt att stanna i Sverige. Därmed kan de inte ägna sig åt brottslig verksamhet under tiden.
Tullen har fått ökade resurser, och nu ligger ett förslag om att tullen också ska kunna stoppa stöldgods som är på väg ut ur Sverige. Det har man inte haft befogenhet att göra. Jag menar alltså att det även på det området pågår ett systematiskt arbete med att stärka samhällets förmåga att jobba mot internationella stöldligor.
Vi ser också att modus ändras. För några år sedan var det mycket stölder i bostäder. Det är inte längre lika mycket bostadsinbrott. Det förekommer fortfarande, men det har minskat ganska kraftigt. I dag är det just byggföretag som drabbas hårt av de internationella stöldligorna. I morgon kan det vara någonting annat, eftersom stöldligorna är duktiga på att gå på det som är mest lukrativt.
Jag menar att vi ska stoppa dem från att komma in. Vi ska jobba underrättelsebaserat för att slå ut ligorna. Vi ska jobba med förebyggande insatser. Vi ska jobba internationellt, med Europol och andra länder. Vi ska också se till att tullen får ökade befogenheter. Vi gör det samtidigt som vi kraftfullt bygger ut Polismyndigheten. Jag är övertygad om att det ger oss nya möjligheter att göra Sverige mycket mindre attraktivt för de internationella stöldligorna att agera i. Det är i alla fall mitt mål som inrikesminister.
Anf. 26 Alexander Christiansson (SD)
Fru talman! Jag har full respekt för att det kan vara tufft att hinna svara på frågor från oss alla tre. Från mig var det en tvådelad fråga. Den ena berörde just organiserade stöldligor och näringslivet och detaljhandeln, som utsätts för trakasserier, hot, inbrott, stölder och allt vad det är. Där har vi en annan problematik. Det var det min första fråga till ministern gällde, kopplat till min analys av problemet. För mig är det viktigt att man förstår grunden för att kunna komma med rätt åtgärder.
Jag skulle också uppskatta om svaret till Jesper kunde bli lite tydligare, så att han blir nöjd.
Att den socialdemokratiska ideologin i grunden inte värdesätter privat ägande och näringsidkare är inte konstigt. Den rödgröna regeringens prioriteringar vittnar om det. Man agerar, men för långsamt och för svagt. Arbetarnas perspektiv är otroligt viktigt, men arbetsgivarens perspektiv är helt avgörande i en tjänsteekonomi, inte minst då den moderna arbetsmarknaden inte ser ut som under 70-talets Sverige.
I grunden väljer regeringen att se förövare som offer, vilket är ett stort problem som går som en röd linje genom all politik. Det ger ett eko in i alla de framlagda åtgärder som ska ta itu med problem som kräver tuffa åtgärder. I slutändan får hårt arbetande småföretagare betala priset, vilket jag beklagar. Detta är och förblir min slutsats i frågan.
Jag tackar för debatten och passar på att önska alla i kammaren en trevlig arbetsvecka.
Anf. 27 Tobias Andersson (SD)
Fru talman! Jag tackar för de svar som hittills har kommit från Mikael Damberg.
Det råder inga tvivel om att det finns frågor där vi delar syn på det hela. Jag är glad och stolt över att Sverigedemokraterna under en lång tidsperiod har legat på regeringen så att den vidtar straffskärpningar och riktade åtgärder för att få bukt med den problematik som vi i dag diskuterar. Tillträdesförbudet är ett exempel på det, men det finns även annat.
Det är anmärkningsvärt att det har dröjt så länge för regeringen. Den har ändå i två olika konstellationer och under lång tid suttit vid makten. Det är dock glädjande att vi nu, något år före valet och den initiala valrörelsen, kan få åtgärder på plats.
Flera av de åtgärder som har kommit igång kommer att göra märkbar skillnad. Jag hoppas att vi kan se det i framtida rapporter. Men flera av de åtgärder som Mikael Damberg uppger att regeringen avser att vidta utöver de som redan har trätt i kraft hade vi kunnat initiera långt tidigare. Då hade vi inte sett den ökning av brottslighet mot företag som har ägt rum under regeringens tid vid makten. Detta finner jag anmärkningsvärt.
I sitt senaste inlägg tar Mikael Damberg upp hur man inom civilsamhället, näringslivet etcetera agerar brottsförebyggande. Det tycker vi naturligtvis är positivt. Det finns uppenbarligen starka incitament för näringsidkarna att agera på ett sådant sätt givet regeringens tillkortakommanden. I den bästa av världar hade vi begränsat möjligheten för till exempel utförsel av stöldgods, vilket Thomas Morell var inne på. Då hade den enskilda Icahandlaren behövt anställa vakter eller samverka med det lokala näringslivet för att vidta åtgärder, vilket man har gjort som en konsekvens av att regeringen har brustit.
Jag vill återigen fråga Mikael Damberg om han anser att regeringen har ett ansvar för den problematik som vi har diskuterat här i dag och för att den har kunnat uppstå.
Anf. 28 Statsrådet Mikael Damberg (S)
Fru talman! Det är många partier som bär ett ansvar för att vi har hamnat i den här situationen med brottsligheten vi har i Sverige men även med Sveriges brist på poliser. Det har under en lång rad år utbildats alldeles för få poliser. Vi har heller inte tagit segregationsfrågorna på allvar utan har låtit vissa bostadsområden i alldeles för hög grad få leva ett eget liv. Det hade behövts tydlig statlig närvaro och ett bättre förebyggande arbete i både skola och socialtjänst för att segregationen inte skulle ha vuxit och brett ut sig över Sverige. Jag tror att många partier har ett ansvar för detta.
Jag tar ett stort ansvar för det vi gör här och nu. Vi utökar polisen på ett sätt som vi aldrig tidigare har gjort i historien. På områdena handel och internationella stöldligor har vi genomfört en lång rad åtgärder för att komma till rätta med problemen. Jag delar Sverigedemokraternas analys av att dessa åtgärder kommer att få effekt. Det är kul att man ändå kan få höra av Sverigedemokraterna att de tror på att den politik som regeringen bedriver kommer att få effekt.
Vad gäller svartmålningen av Sverige rent generellt får man vara lite försiktig. Sverige är ett av världens mest konkurrenskraftiga länder. Vi har ett av världens bästa näringslivsklimat, vilket syns när en internationell rankning görs. Vi är ett av de mest innovativa länderna i världen. Vi har vår beskärda del av problem, och brottslighet är ett av de problem som vi nu hanterar väldigt resolut. Men det finns inget ifrågasättande av privat äganderätt hos Socialdemokraterna. Då hade vi inte under vår regeringstid och före pandemin kunnat skapa 350 000 nya jobb. 250 000 av dem fanns framför allt i privat sektor. Detta är alltså viktiga frågor för oss.
Det är feltänkt av Sverigedemokraterna om de tror att man ska sätta arbetsgivarnas perspektiv mot de anställdas perspektiv här. Jag har träffat fackförbundet Handels. Där är man lika glad över tillträdesförbudet som Svensk Handel är.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.