Stärkt miljöhänsyn i skogsbruket
Interpellation 2020/21:441 av Elin Segerlind (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2021-02-10
- Överlämnad
- 2021-02-10
- Anmäld
- 2021-02-11
- Svarsdatum
- 2021-03-02
- Besvarad
- 2021-03-02
- Sista svarsdatum
- 2021-03-03
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Över 2 000 skogslevande arter befinner sig i Sverige på rödlistan, det vill säga att de är hotade eller har minskat kraftigt. Deras framtid är osäker, och den enskilt största orsaken till detta är det intensiva och ohållbara skogsbruket. Trots att många hotade arter saknar livsmiljöer fortsätter skogar med höga naturvärden att avverkas. Inte ens vårt statliga ägande av skog förmår vara lyhört för att värna social hänsyn, biologisk mångfald eller renbetesmarker i nödvändig utsträckning. Sedan flera decennier tillbaka bygger den svenska skogspolitiken på frihet under ansvar, och skogsvårdslagen säger att hänsynen till miljö ska väga lika tungt som produktionsintressen. Sverige når dock varken miljömålet Levande skogar eller internationella åtaganden om att bevara biologisk mångfald.
För Vänsterpartiet är det uppenbart att i stora delar av dagens skogsbruk går vinstintresset före miljöhänsynen i skogsbruket. För att Sverige ska uppnå ett hållbart skogsbruk krävs, precis som för andra verksamheter, regleringar och styrmedel för att stärka den miljömässiga och sociala hållbarheten i skogsbruket.
Regeringen har i stället ökat tempot för att fortsätta in på den väg som leder oss längre från miljömål och internationella åtaganden. Det är positivt att regeringen ökat anslag för att skydda mer skog, men det behövs ytterligare ekonomiska medel för detta ändamål. Dessutom behövs det åtgärder för att stärka miljöhänsynen på de stora arealer där det bedrivs skogsbruk. Regeringen har inte föreslagit några åtgärder för att stärka miljöhänsynen i skogsbruket utan väljer i stället att ta fram en utredning för att bland annat stärka frivillighet och äganderätt. Skogsutredningen föreslår bland annat att skydd av skog huvudsakligen ska ske genom frivilliga initiativ och att inventering för att finna och registrera skogar med höga naturvärden, den så kallade nyckelbiotopsinventeringen, ska upphöra.
I Naturvårdsverkets fördjupade utvärdering av miljömålen 2019 konstateras att på viktiga områden, bland annat ekosystemens återhämtning och bevarandet av biologisk mångfald, går utvecklingen åt fel håll. Klimatförändringarna och utarmningen av den biologiska mångfalden är två områden där det behövs snabba och kraftfulla insatser för att vända den negativa utvecklingen i miljön.
För miljömålet Levande skogar är minskande och fragmenterade livsmiljöer samt minskande och/eller små populationer hos ett antal hotade arter ett stort problem för att nå målet om att bevara biologisk mångfald. Till följd av trakthyggesbruket har svårspridda arter som är beroende av lång skoglig kontinuitet eller en komplex vegetationsstruktur missgynnats, och flera av dem är därför hotade i dagens skogslandskap. Allteftersom sådana områden slutavverkas minskar arealen tillgänglig livsmiljö. Riktigt gamla skogar med en beståndsålder över 160 år finns i låg omfattning. Många naturvärden kan inte återskapas under överskådlig tid, och avverkas dessa skogar är värdena spolierade, konstaterar myndigheten. Stora ansträngningar bör göras av såväl staten som skogsbruket för att skyddsvärda skogar inte ska avverkas. Skogarna i nordvästra Sverige har en stor allmän naturvårdsbetydelse, och hur de fortsatt förvaltas har en betydande inverkan på bevarandet av biologisk mångfald i Sverige. Naturvårdsverket konstaterar vidare att målet för friluftsliv samt sociala och kulturella värden behöver tydliggöras för skogsägare. För att få ut det positiva bidrag till folkhälsan som vistelse i skog och natur kan skänka är det viktigt att verka för bibehållen eller ökad användning av skogen för friluftsliv och rekreation.
Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga statsrådet Jennie Nilsson:
- Avser statsrådet att verka för att förslag på lagstiftning tas fram så att avverkning av skogar med höga naturvärden stoppas?
- Avser statsrådet att verka för stärkt reglering för att stärka miljöhänsynen i skogsbruket?
- Avser statsrådet att verka för att staten, i enlighet med vad Naturvårdsverket rekommenderar, ska göra stora ansträngningar för att skyddsvärda skogar inte ska avverkas?
- Avser statsrådet att verka för en nationell målsättning för skydd av tätortsnära skogar samt stärka lagstiftningen för att värna skog med särskilt höga värden för rekreation och friluftsliv?
- Avser statsrådet att verka för att öka kunskapen om var våra kvarvarande skogar med höga naturvärden finns samt att denna kunskap görs tillgänglig för svenska folket?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2020/21:441
Webb-tv: Stärkt miljöhänsyn i skogsbruket
Dokument från debatten
- Tisdag den 2 mars 2021Kammarens föredragningslistor 2020/21:86
- Protokoll 2020/21:86 Tisdagen den 2 marsProtokoll 2020/21:86 Svar på interpellation 2020/21:441 om stärkt miljöhänsyn i skogsbruket
Protokoll från debatten
Anf. 134 Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Fru talman! Elin Segerlind har frågat mig om jag avser att verka för att förslag på lagstiftning tas fram så att avverkning av skogar med höga naturvärden stoppas, om jag avser att verka för stärkt reglering för att stärka miljöhänsynen i skogsbruket, om jag avser att verka för att staten, i enlighet med vad Naturvårdsverket rekommenderar, ska göra stora ansträngningar för att skyddsvärda skogar inte ska avverkas, om jag avser att verka för en nationell målsättning för skydd av tätortsnära skog samt stärka lagstiftningen för att värna skog med särskilt höga värden för rekreation och friluftsliv och avslutningsvis om jag avser att verka för att öka kunskapen om var våra kvarvarande skogar med höga naturvärden finns samt att denna kunskap görs tillgänglig för svenska folket.
Jag vill inleda med att säga att det är min och regeringens tydliga ambition att skyddsvärda skogar inte ska avverkas utan bevaras, antingen genom formellt skydd eller frivilliga avsättningar, samt att miljöhänsynen i skogsbruket ska öka. Skogspolitiken bygger på två jämställda mål: miljömålet och produktionsmålet. Det är möjligt och önskvärt att utveckla bägge dessa delar.
Regeringen arbetar med att genomföra den sakpolitiska överenskommelse som träffades i januari 2019 mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna, det så kallade januariavtalet. Som en del i arbetet beslutade regeringen att tillsätta en utredning som fick uppdraget att undersöka möjligheterna och lämna förslag på åtgärder för stärkt äganderätt till skog, nya flexibla skydds- och ersättningsformer vid skydd av skogsmark samt hur internationella åtaganden om biologisk mångfald ska kunna förenas med en växande cirkulär bioekonomi
Utredningens betänkande Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och naturvård i skogen (SOU 2020:73) lämnades till miljö- och klimatministern den 30 november 2020 och har nyligen skickats ut på remiss. Då detta förslag bereds av Regeringskansliet kan jag inte föregå denna process.
Jag vill slutligen hålla med Elin Segerlind om betydelsen av att vi nu arbetar för ett långsiktigt hållbart skogsbruk.
Anf. 135 Elin Segerlind (V)
Fru talman! Tack, ministern, för svaret!
Utgångspunkten i allt vi gör behöver vara att det ska ske inom naturens och planetens gränser. Det gäller även skogsbruket och då inte bara i Amazonas utan även här i Sverige.
I dag är den absoluta merparten av svenska skogar på olika sätt påverkad av skogsbruk. Många skogar har också ersatts av produktionsskogar, en gång kalavverkade och nu mer plantager än levande skogar.
Bilden är ofta att Sverige har världens främsta skogsbruk. Ett föredöme - visst är det så vi ser på oss själva? Men är det verkligen en rimlig självbild?
I Sverige har vi inte ens en definition av vad hållbart skogsbruk är, och vi fortsätter bruka våra naturskogar. Sverige har så stora arealer skog att vi borde kunna avsätta dessa 20 procent av våra skogar för skydd och bedriva hållbart skogsbruk på övriga arealer. Det finns ingen anledning annat än ekonomiska att fortsätta ta ned våra kvarvarande naturskogar.
Omkring 2 000 skogslevande arter i Sverige befinner sig på rödlistan. Det vill säga att de är hotade eller har kraftigt minskat. Deras framtid är osäker, och den enskilt största orsaken till det är det intensiva och ohållbara skogsbruket.
Trots att många hotade arter saknar livsmiljöer fortsätter skogar med höga naturvärden att avverkas - även av Sveaskog, vårt statliga skogsbolag, som genom tydliga ägardirektiv skulle kunna få en annan inriktning. Nu klarar inte heller de att ta hänsyn till den biologiska mångfalden, social hänsyn eller hänsyn till renbetesmarker, för att nämna bara några saker.
Trots att vi precis som ministern säger har en skogsvårdslag som säger att det ska vara likvärdighet och balans mellan miljö- och produktionsintressen är det uppenbart att det just nu är de ekonomiska intressena i skogen som får högre prioritet. Det tas inte tillräcklig miljöhänsyn, och regeringen har inte vidtagit några åtgärder för att stärka miljöhänsynen i skogsbruket utan väljer i stället att ta fram en utredning för att stärka frivilligheten och äganderätten.
Vänsterpartiet har länge velat se att Sverige sätter stopp för avverkning av skogar med höga naturvärden. I dag sker avverkningar trots att det är stor brist på den här typen av naturmiljöer och trots att utarmningen av den biologiska mångfalden inte har bromsats.
Statliga Sveaskog är inte utan del i detta. Som den största ägaren av skog, tillika ett statligt bolag, har Sveaskog ett ansvar att gå före och vara förebild.
I förra veckan kom nya uppgifter som visar att Sveaskog säljer mark som är viktig renbetesmark för att på så vis undvika konflikter med samebyarna. Eftersom Sveaskog har ett krav på sig att samråda vid avverkning kan det göra att man nekas att avverka, men kravet på samråd gäller inte vid försäljning. Detta skedde på samebyn Loukta-Mávas mark, där Sveaskog ville avverka 700 hektar i ett redan hårt avverkat område. Det mötte motstånd, och man backade. Men nu avverkar alltså någon annan på de markerna.
Vi behöver öka andelen skyddad skog men också miljöhänsynen i skogsbruket. Statsrådet får gärna svara på frågan igen. Kommer regeringen att verka för stärkt reglering för att förbättra miljöhänsynen i det pågående skogsbruket?
Anf. 136 Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Fru talman! Tack så mycket, Elin Segerlind, för en högintressant och viktig fråga!
Skogen är jätteviktig för Sverige. Den står för jobb och tillväxt och för möjligheter till rekreation. Den både påverkas och är en del av utmaningarna med klimatomställning, och den är en viktig del när det handlar om att vi behöver ekosystem som mår väl.
Man kan lätt konstatera att betinget som skogen ska nå upp till inte är litet. Jag kan också konstatera att det är politikens uppgift och ansvar att säkerställa att vi skapar långsiktiga spelregler för skogen och för skogens framtida villkor. Det är politiken som någonstans måste göra prioriteringar och hitta rätt balans mellan alla dessa stora intressen, för jag ser inte hur något av dessa intressen kan vara "oomhändertaget" när vi väl ska fatta beslut om riktningen framåt.
Som en del i att hantera dessa utmaningar och säkerställa att vi fortsätter ha ett högt förädlingsvärde i vår skog och vårt skogsbruk, som är det vi bygger mycket av vår bnp och vårt välstånd på i Sverige, har regeringen tillsatt Skogsutredningen. Den kom med sitt betänkande eller förslag den 30 november, och det har nu skickats ut på remiss i sin helhet.
Skogsutredningen har en ganska ambitiös ansats när det gäller att ta ett helhetsgrepp om skogen. Man talar om vad man ser krävs för att stärka ägandet, hur kompensation ska ges vid avsättning, på vilken nivå det ska vara frivilligt eller tvingande och hur man ska jobba med att se till att vi har tillräckliga kunskaper om våra skogar. Det är den ena delen.
I den andra delen slår man fast att Sverige har goda skäl att säkerställa att vi jobbar med hållbarhet i brukandet, att vi lever upp till internationella åtaganden och att vi jobbar aktivt med att skydda skyddsvärd skog. Det råder ingen tvekan om att vi ska göra detta. Däremot kan man ha en stor diskussion om hur mycket skog och vilken skog det gäller, vad det får kosta och på bekostnad av vad. Och, som sagt var, vår roll kommer att bli att balansera i detta.
Jag tycker att en viktig sak med Skogsutredningen är att den ändå försöker ta ett helhetsgrepp om frågan. Jag saknar så här långt politiker som är beredda att göra detsamma. Så här långt mutar alla in sin grundinställning och sin grundposition i frågan. Det kan vara fullt naturligt i ett läge där vi så småningom behöver förhandla om detta, för vi kommer från olika perspektiv.
Men skogsfrågorna - oavsett om det handlar om att kunna värna och skydda mer skog, utveckla ekosystemtjänster, skapa fler jobb, förädlad produktion och förädlade värdekedjor eller åstadkomma klimatomställning eller om det är för ägarna - kräver att vi har långsiktighet i botten, vilket skapar långsiktiga förutsättningar.
Politiken klarar inte av att ge mer långsiktighet till någon näring om man inte söker den största och den minsta gemensamma nämnaren. Allt annat blir kortsiktigt och kan slängas om vart fjärde år på grund av att majoriteten i den här kammaren förändras. Det tror jag skulle vara olyckligt i en bransch där alla dessa olika områden kräver jättestora investeringar, som inte betalar sig förrän om kanske 10, 70 eller 100 år.
Anf. 137 Elin Segerlind (V)
Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Vår roll är att hålla balansen, säger ministern. Hade det varit så att vi till dags dato hade skyddat 30 eller 40 procent av de svenska skogarna hade jag kanske kunnat hålla med om att det vore dags att tala om någon form av balans åt andra hållet. Men anledningen till att vi så tydligt håller fast vid vår utgångspunkt är att vi inte ens har nått upp i 10 procent. Det är långt ifrån balans i den svenska skogen i dag.
Häromdagen sa Frans Timmermans, tror jag att det var, i SVT:s Rapport att skogen är ett område där Sverige kommer att behöva göra många anpassningar för att Sverige och EU i sin tur ska kunna nå utsläpps- och klimatmålen till 2050, vilket är EU:s mål. Det kom en del reaktioner på detta i Sverige, framför allt från aktiva skogsbrukare.
Låt oss vara ärliga - vi har varit på samma möten och flera gånger lyssnat på samma diskussioner här i riksdagen och på andra ställen. Jag vet inte hur du har uppfattat det, men för mig är det ganska tydligt att Sverige när det kommer till skogsfrågor ibland är ett ganska motsträvigt land. Vi vill helst anpassa regelverket om klimat som är kopplat till vår skogspolitik på ett sådant sätt att det passar den verksamhet vi redan har. Sällan drar vi åt ett mer progressivt håll, för mer skyddad skog.
Se bara på diskussionen nu om taxonomin, till exempel, eller den evighetslånga diskussion vi hade om LULUCF - i slutänden kokar diskussionen ned till en sak, nämligen att vi i Sverige vill kunna fortsätta, helst helt ostört, med vårt skogsbruk så som det ser ut i dag. Vi sätter produktion framför miljö gång på gång.
Jag tycker inte riktigt att statsrådet ger svar på min fråga. Hänvisningen till Skogsutredningen och dess remiss faller ganska platt eftersom utredningen egentligen inte har några konkreta förslag som handlar om stärkt miljöhänsyn i skogsbruket. I stället går regeringen och statsrådet på den centerpartistiska linjen om äganderätten framför allt. Detta syns också i Skogsutredningens uppdrag och resultat. Det är ju lite så att som man frågar får man svar.
Därför finns det inte heller med några förslag om stärkt reglering av skogsbruket för att naturvårdshänsynen ska kunna bli bättre och den biologiska mångfalden värnas. Detta är frågor som är akuta. Det går inte att vänta med åtgärder för ett mer hållbart skogsbruk, utan detta behöver ske nu.
Skulle vi avsätta alla våra naturskogar i dag skulle vi inte ens nå upp till den lägsta nivå för andel skyddad skog som vi i Sverige har åtagit oss att ha. Men det är inte bara det, tänker jag, för våra naturskogar fortsätter att avverkas, trots regeringens ambition att skyddsvärda skogar inte ska avverkas. Det pågår ju, så var ser vi den ambition som ni säger er ha? Och om det är en tydlig ambition, varför såg vi inget spår av detta i Skogsutredningen? Återigen sätter man de borgerliga särintressena framför våra gemensamma intressen av ett hållbart skogsbruk och en natur med stark biologisk mångfald.
Några av Europas sista gammelskogar står inför hot om avverkning här i Sverige. Gör vi inget nu riskerar unika livsmiljöer för många arter att gå förlorade. Jag vill därför fråga statsrådet: Är det din seriösa bedömning att produktionsmål och miljömål i praktiken är jämställda i skogspolitiken?
Anf. 138 Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Fru talman! Tack igen, Elin Segerlind, för att du utvecklar dina frågeställningar! Jag kan när Elin Segerlind gör det konstatera att vi dock har olika bilder av hur saker och ting står till, alltså hur nuläget är. När Elin Segerlind beskyller mig för att gå i borgerlighetens tecken när det gäller äganderätt, vilket jag starkt motsätter mig som en sann bild, väljer hon att med det konstaterandet bara se halva Skogsutredningen, för att ta detta som exempel från den.
Jag konstaterar också att Elin Segerlind, när man börjar prata om hur mycket skog vi har skyddat, väljer att gå på den ena ytterligheten. Här har vi olika perspektiv, särskilt när vi pratar om hur mycket skog som är skyddad. Näringen, det vill säga branschen och skogsägarna, vill räkna in väldigt mycket, och naturintressena, eller delar av dem, vill räkna in jättelite. Elin Segerlind försöker inte landa i mitten, utan hon är i ena änden.
Jag tycker att det är synd. Om vi ska kunna driva en seriös politik som för alla dessa frågor framåt behöver vi göra det utifrån att vi kommer överens om vissa fakta. När det gäller hur stor procentandel av skogen som är skyddad, exempelvis, lät vi SCB göra en sammanvägning av tutti, och de landade på strax över 20 eller 25 procent. Jag kommer inte ihåg siffran just nu, men den var betydligt högre än den som naturvårdsintressenterna tycker är riktig och lägre än vad näringen tycker är riktigt i detta sammanhang.
Den siffran har aldrig accepterats, för folk fortsätter att använda sin egen definition. Det är djupt problematiskt, tycker jag. Poängen kan inte vara att vi ska kiva om detta utan måste vara att titta på hur duktiga vi är, vad vi gör, vad som bör skyddas och om vi skyddar rätt saker. Hur ser vi till att vi har hållbart brukande i våra produktionsskogar? Det är en debatt som inte över huvud taget finns i skogspolitiken i dag, vilket jag tycker är djupt problematiskt.
Jag som socialdemokrat anser att vi ska bruka skog i Sverige. Det är en viktig råvara som bygger jobb och tillväxt i hela landet, står för mer än 3 procent av vår bnp och dessutom är helt nödvändig för att exempelvis växla över till ett fossilfritt samhälle och för klimatomställning. För mig är det alltså en självklarhet att vi ska bruka skog. Vi ska dock göra det så klokt som möjligt och med så mycket omsorg som möjligt om naturvärden och annat.
Det är också självklart att vi ska avsätta skyddsvärd skog. Men det ska göras utifrån god kunskap och fakta om vad man ska avsätta, utifrån rimliga ersättningsnivåer och en massa annat. Men här finns återigen en bild av att vi i Sverige skulle vara dåliga, som jag inte köper. Jag tycker på riktigt att alla vi som sitter i Sveriges riksdag borde vara stolta över det skogsbruk vi har i Sverige. Detta betyder inte att vi ska vara okritiskt inställda till det och att det inte kan bli bättre och utvecklas. Men jämfört med andra länder är vi duktiga i Sverige.
Jag kan också konstatera att när vi i Sverige rapporterar in för att leva upp till de internationella åtagandena gör vi det på ett annat sätt än alla andra länder. Det betyder att vi inte rapporterar in allt som är undantaget produktion, vilket nästan alla andra gör. Om man går på sådana siffror slår det alltså jättemycket.
Det här skulle vi kunna hålla på och bråka om till döddagar utan att bli överens. Jag tycker att vi måste höja blicken och konstatera för det första att vi i Sverige är duktiga, för det andra att vi behöver utveckla en massa saker, för det tredje att vi behöver hantera alla de olika storheter för utveckling som finns i detta och för det fjärde att det är vår förbannade skyldighet att hitta vägar framåt.
Anf. 139 Elin Segerlind (V)
Fru talman! Tack för svaret, ministern!
Ministern svarade inte på min fråga om produktionsmålen och miljömålen i praktiken är jämställda skogspolitiken. Ministern får jättegärna återkomma till det i sitt slutanförande.
När ministern säger att hon saknar debatten om vad ett hållbart skogsbruk kan vara tänker jag att det väl ändå är det ministern och jag håller på med här och nu.
Vänsterpartiet anser att vi behöver en ny skogspolitik med en kraftigt ökad ambition för miljön och klimatet, en skogspolitik som sätter den biologiska mångfalden högst upp och som ser värdet i ett skogsbruk som vilar på hållbara grunder. Dagens skogsprogram antogs långt innan klimatförändringarna var en faktor som spelade in i våra politiska beslut. Situationen har ändrats drastiskt de senaste 30 åren.
Vi behöver en stärkt miljöhänsyn, och för att skogen ska kunna brukas och skyddas på ett sätt så att resurserna nyttjas hållbart krävs en skogsvårdslagstiftning som är uppdaterad.
Pandemin har gett oss en ny form av grön våg. Fler hittar ut i våra skogar, många har börjat reflektera över vad det är de ser och allt fler höjer sin röst mot ett ohållbart skogsbruk i allmänhet och de enorma kalavverkningarna i synnerhet. Också saknaden efter den gamla naturskogen uppmärksammas.
Skogen har många värden - för klimatet, för den biologiska mångfalden, för rennäringen och för naturturismen likaväl som för sociala värden i vår vardag. När vi pratar om svenskt skogsbruk framöver behöver vi också ta hänsyn till den helheten. Men oavsett vad vi gör behöver vi agera inom naturens ramar. Om klimatkrisen hittills har lärt oss något är det vad som händer när vi inte gör det.
Min avslutande fråga till ministern blir därför om regeringen är beredd att göra en verklig översyn av skogspolitiken och föra in den i 20-talet.
Anf. 140 Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Fru talman! Tiden går fort när man har roligt, höll jag på att säga. Det här skulle vi på riktigt kunna stå och prata väldigt mycket längre om. Men eftersom tiden nu är väldigt kort ska jag försöka nöja mig med att säga några saker.
Först och främst vill jag säga att Sverige och jag anser att skogen är en nationell kompetens, detta som en kommentar till en tidigare kommentar om hur vi agerar mot EU. Det är en viktig svensk grundprincip.
Sedan jobbar vi aktivt med att utveckla alla olika områden. Mellan 2012 och 2019 har vi exempelvis skyddat ytterligare 140 000 hektar skog med höga naturvärden nedanför gränsen för fjällnära skog. Det är ett ganska stort åtagande, och jag kan konstatera att det i Skogsutredningen finns förslag om ytterligare åtaganden. Vi kommer att titta på alla förslag. Vi kommer att väga dem, och vi ska göra kloka, balanserade val framåt.
När det gäller biologisk mångfald och hur den utvecklingen ser ut är det Artdatabanken som håller i rödlistan i Sverige. Tittar man på den ser man att vi har ett ganska stabilt läge i Sverige. Med det sagt tycker jag inte att det är gott nog. Det är klart att vi ska förbättra oss på alla områden där vi är dåliga. Jag tycker dock att det är felaktigt att tala som om utvecklingen hela tiden går åt det sämre. Data stöder inte det.
Det skiftar lite mellan olika arter. Vi har både arter som förbättrar sig och arter som försämrar sig. På totalen kan man konstatera att vi har 62 000 arter och att det är 2 449 som ligger och åker in och ut på listan. Det betyder ändå att vi på riktigt är ganska bra på detta. Framför allt har utvecklingen de senaste 10-20 åren legat still.
Det vi ska göra nu är givetvis att när vi utvecklar skogspolitiken försöka jobba med just det hållbara brukandet. Jag tror att mycket av nyckeln ligger där: i att se till att vi blir ännu bättre också på den biologiska mångfalden, för det behöver vi bli.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.