EU-direktiv om minimilöner

Interpellation 2020/21:95 av Ludvig Aspling (SD)

till Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S)

EU-kommissionen föreslår ett bindande direktiv om minimilöner. Den svenska modellen för lönesättning står därmed inför ett allvarligt hot. De länder som sätter löner genom partsförhandlingar föreslås få ett slags mjukt undantag, och lönerna ska bara regleras av EU i de länder som redan har lagstadgad minimilön. Detta är dock långt ifrån en vattentät garanti. EU-rättsakter får sin verkliga utformning då de tolkas av EU-domstolen, och förvånande utfall på detta område har förekommit förr.

För att stoppa direktivet i rådet behöver ungefär en tredjedel av medlemsländerna rösta emot. I Europaparlamentet finns inte heller någon förståelse för den svenska modellen, och ändringsförslag från Sverigedemokraterna om att undanta Sverige från arbetsrättslig lagstiftning har fått mycket lite gehör.

Majoriteten i Europaparlamentet tenderar att fokusera på resultat med lite tanke på negativa konsekvenser för enskilda stater. Majoritetens missriktade välvilja riskerar att leda till ändringsförslag om att direktivet ska omfatta fler och att det redan mjuka undantaget vattnas ur ytterligare. Situationen för Sverige är prekär.

Jag vill därför fråga arbetsmarknadsminister Eva Nordmark:

1. Är ministern beredd att acceptera undantaget så som det är formulerat i kommissionens förslag?
2. Ser ministern en risk för att direktivet kommer att tolkas av EU-domstolen på ett för Sverige negativt sätt, och vad kommer ministern i så fall att göra för att minska den risken?
3. Ser ministern en koppling mellan den sociala pelaren och kommissionens förslag, och hur kommer ministern i så fall att agera för att förhindra framtida negativa konsekvenser av den sociala pelaren?