anfallet på Falluja
Interpellation 2004/05:129 av Ohly, Lars (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2004-11-08
- Anmäld
- 2004-11-09
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2004-11-15
- Sista svarsdatum
- 2004-11-22
- Besvarad
- 2004-11-23
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation 2004/05:129
av Lars Ohly (v) till statsminister Göran Persson om anfallet på FallujaEnligt en vetenskaplig studie publicerad i oktober 2004 i den ansedda brittiska medicintidskriften Lancet har omkring 100 000 civila irakier dödats av USA:s och Storbritanniens militär sedan kriget mot Irak inleddes. De flesta offren är kvinnor och barn. Just nu bombas Fallujas bostadskvarter, moskéer och sjukhus dagligen. En militär järnring har slagits runt staden och ännu mer omfattande angrepp har förberetts. Ockupationsmaktens förevändning för detta är "terroristen Al Zarkawis" påstådda närvaro i Falluja.
Ockupationsmakten har i stället för att sända in trupp i staden för att leta upp Al Zarkawi, vilket skulle förorsaka amerikanska förluster, genomfört massiva flygbombningar, där många oskyldiga människors liv gått till spillo. Många irakiska civila har i stället fått sätta livet till. Fallujas invånare känner inte till Al Zarkawi och kan därför inte uppfylla kravet på att lämna ut honom. Deras enda brott är att de, liksom större delen av Iraks befolkning och i likhet med alla ockuperade folk, motsätter sig ockupationen av deras land. I detta läge gör vår tystnad oss till medskyldiga i den massaker som förbereds på Fallujas befolkning och till bombningar som redan sker.
Än värre är att den svenska krigsmaterielindustrin fortsätter sin krigsmaterielexport till de krigförande länderna såsom USA och Storbritannien.
Jag vill fråga statsministern:
1.Avser statsministern att verka för ett bombstopp när det gäller Falluja?
2.Avser statsministern att protestera hos USA:s regering när det gäller angreppet på Falluja, där så många civila offer utkrävs?
3.Avser statsministern att sätta stopp för den svenska krigsmaterielexporten till de krigförande länder som ockuperat Irak?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2004/05:129
Webb-tv: anfallet på Falluja
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2004/05:35 Tisdagen den 23 novemberProtokoll 2004/05:35 3 § Svar på interpellation 2004/05:129 om anfallet på Falluja
Protokoll från debatten
Anf. 1 Laila Freivalds (S)
Fru talman! Lars Ohly har frågat statsministern om han kommer att verka för ett bombstopp i Falluja och om han kommer att protestera hos USA:s regering för de många civila offer som utkrävs där. Vidare har Lars Ohly frågat om statsministern avser att sätta stopp för den svenska krigsmaterielexporten till de länder som bidrar med styrkor till den USA-ledda koalitionen i Irak. Interpellationen har överlämnats till mig för besvarande.
Det är redan väl känt att regeringen ansåg att den USA-ledda koalitionens militära invasion i Irak saknade stöd i säkerhetsrådet och stred mot folkrättens våldsförbud.
Nu befinner vi oss emellertid i en ny situation. Genom antagandet av resolution 1546 bekräftade FN:s säkerhetsråd återupprättandet av den irakiska suveräniteten. Detta återställde den internationella samsynen och gav möjlighet att blicka framåt. En suverän irakisk interimsregering under Allawi tog över makten och ockupationsstyret upphörde formellt. Val planeras till januari och slutet av 2005.
Interimsregeringen har även bjudit in den USA-ledda koalitionen till en fortsatt truppnärvaro i Irak alltmedan inhemska säkerhetsstyrkor byggs upp. Förhoppningen är att detta ska bidra till att skapa ett förbättrat säkerhetsläge och därmed underlätta överförandet fullt ut av den politiska makten till irakierna och ge plats för FN att spela den tänkta centrala rollen.
Säkerhetssituationen är fortsatt mycket allvarlig. Interimsregeringen har tvingats förlita sig på koalitionsstyrkorna för att säkerställa tidtabellen för valen, bland annat genom att bekämpa de militanta sabotörer som ligger bakom det väpnade motståndet i Falluja. Det är dessa grupper som anses utgöra det främsta hotet mot den irakiska civilbefolkningens säkerhet och välstånd.
Regeringen förutsätter att den väpnade aktionen i Falluja och på andra ställen genomförs så att civila liv sparas med iakttagande av den humanitära rätten och respekt för de mänskliga rättigheterna. Oproportionerlig våldsanvändning är inte bara förbjuden enligt folkrätten - det riskerar dessutom att öka motsättningarna i Irak.
Sverige kommer även i fortsättningen att i samtal med företrädare från de länder som bidrar med styrkor i koalitionen framhålla nödvändigheten av att respektera folkrätten inklusive den humanitära rätten.
Som svar på Lars Ohlys fråga om fortsatt krigsmaterielexport till de länder som bidrar med styrkor till den USA-ledda koalitionen i Irak kan följande sägas:
Exporten av krigsmateriel regleras av lagstiftning, praxis och de riktlinjer som regeringen lagt fast. Det innebär att varje exportaffär ska prövas innan ett utförseltillstånd utfärdas. Vad det handlar om är en helhetsbedömning där samtliga relevanta omständigheter måste beaktas.
Riktlinjerna anger att en balans måste finnas vid varje exporttillfälle mellan våra säkerhets-, försvars- och utrikespolitiska intressen. I en och samma situation kan vissa riktlinjer tala för fortsatt export, medan andra talar emot.
I balansen mellan olika riktlinjer för krigsmaterielexporten har nationens eget intresse förtur. Ytterst måste det handla om att slå vakt om Sveriges långsiktiga säkerhet. En leveranssäkerhet byggd på långsiktighet är av vitalt säkerhetspolitiskt intresse för Sverige.
Vårt internationella samarbete bygger på ömsesidighet och Sveriges trovärdighet som samarbetspartner. Detta gäller inte enbart på exportsidan utan Sverige är också beroende av import för att säkra våra försvarsbehov. Därför har vi byggt upp en långsiktig samverkan på det försvarsindustriella området med en rad länder, inte minst med USA och Storbritannien.
Anf. 2 Lars Ohly (V)
Fru talman! Jag vill tacka utrikesministern för svaret. Inför Irakkriget hade vi många debatter här i kammaren. Frågan var: Var det legitimt av USA att hota med krig? Var det legitimt att utlösa kriget? Regeringen hamnade så småningom, efter en stark press från folkopinionen, på samma sida som jag. Det var inte legitimt. Det var folkrättsligt illegalt. Det var i strid med internationell rätt.
Under den debatten inför kriget krävde jag också svar på en annan fråga, nämligen hur Sverige skulle ha röstat i säkerhetsrådet om ett resolutionsförslag hade kommit fram där som pekade på att man militärt, med FN:s stöd, skulle anfalla Irak. Jag fick aldrig något svar på den frågan. Men det får jag nu.
Nu anser tydligen regeringen och utrikesministern att det är rimligt att ockupationen i efterhand legitimeras genom en resolution i FN:s säkerhetsråd. Det var alltså rätt med krig, men felet var att FN:s säkerhetsråd inte stod bakom det. Det är den enda rimliga tolkningen av utrikesministerns svar här i dag.
Vad som pågår nu är en ockupation. Det är samma ockupation som Laila Freivalds för ett år sedan fördömde i Ekots lördagsintervju, då utrikesministern kallade dem som stod för det väpnade motståndet mot ockupationen för "frihetskämpar". Det är samma situation nu. Då sade utrikesministern att motståndet var legitimt, folkrättsligt grundat. Nu är det enligt utrikesministern ockupationsmakten som har folkrätten på sin sida.
Vilka är det som drabbats av angreppet på Falluja? Det är självklart i första hand civilbefolkningen. Det som pågår är ett fortsättningskrig. Det som pågår är ockupation.
När Saddam Hussein störtades föll en tung sten från det irakiska folkets axlar, men samtidigt har förhållandena för civilbefolkningen på många sätt blivit värre. Ett tecken på det är barnens situation. Under blockaden och Saddams förtryck var 4 % av barnen i Irak undernärda. Enligt FN är den siffran i dag 7,9 %.
När det gäller krigsmaterielexporten rör sig utrikesministern i en formalistisk skuggvärld. De många undantagen från de regler som riksdagen satt upp har nu blivit regel. Vi ska tydligen vid varje enskilt tillfälle se till att leveranssäkerheten kommer först, även om fortsatt krigsmaterielexport strider mot de riktlinjer som riksdagen ställt sig bakom. Försvaret hyr ut krigsmateriel till länder som är på tröskeln till krig och säger att det inte är fråga om export utan bara utlåning, och på så sätt har ännu en smitväg öppnat sig.
Utrikesministern hänvisar till nationens intresse, som ska ha förtur. Det är en kuslig cynism. Vad är Sveriges nationella intresse, utrikesministern? Är det de krigsmaterielproducerande företagens vinster? Är det fortsatt ockupation? Är det krigföring mot civila? Vad är den svenska nationens intresse i kriget i Irak?
Samma dag som statsministern genom sin artikel i Aftonbladet tar avstånd - hälsosamt nog - från de värsta ockupationsvännerna inom högern och Folkpartiet när det gäller Palestina och Israel står utrikesministern och försvarar den andra ockupationen i Mellanöstern, som är minst lika illegitim och dessutom i grunden politiskt felaktig.
Anf. 3 Mariam Osman Sherifay (S)
Fru talman! Jag vill ställa mig bakom interpellationen om Falluja. Det är ett faktum att det av USA initierade och ledda kriget mot Irak är ett olagligt angreppskrig. Det går helt emot FN-stadgan och gällande folkrätt. Detta har såväl FN:s generalsekreterare som bland annat den svenska regeringen klargjort. Kriget måste karakteriseras som ett brott mot freden, vilket utgör det svåraste av alla internationella brott.
Kriget mot Irak har kommit att bli en intern angelägenhet för USA. Vi i den övriga världen är alltjämt ganska tysta, och tystnaden är farlig. Ett konkret exempel på detta är händelserna i Falluja. Jag ställer mig därför frågande till den tystnad som råder från en rad regeringar världen över. Det gäller även vår egen regering. I jakten på al-Sarkawi har ockupationsmakten dödat och lemlästat hundratusentals barn, kvinnor och män samt jämnat en hel stad med marken.
Fru talman! Det militära angreppet mot Irak genomfördes med stor hänsynslöshet och resulterade i omfattande förstörelse av liv och egendom. Den av USA ledda ockupationsmakten, med dess fulla ansvar för bland annat ordning och säkerhet, får helt enkelt ta på sig konsekvenserna av den omfattande förstörelsen och plundringen av irakiska byggnader och egendom.
Från kriget i Irak har vi återigen fått se hemska bilder. Det är bilder som vittnar om den amerikanska arméns krigsförbrytelser i den irakiska staden Falluja. Medan den muslimska världen firade avslutningen på ramadan fick al-Jazira varje halvtimme under ett helt dygn sända en bild av en sårad man som ligger på rygg och blir skjuten av en amerikansk soldat inne i en moské. Vittnen har fått berätta om liknande händelser i området, som TV inte visade.
al-Jazira har ju inte fått sända på flera månader, vilket vi kan tycka är absurt med tanke på att det var demokrati man ville ha i Irak. De får alltså inte ens yttra sig.
Avslutningsvis vill jag säga att USA har utnyttjat sin position som ockupant för att i strid med Haagkonventionerna fragmentera, privatisera, omstöpa och sätta i beroendeställning den irakiska ekonomin. USA har berövat det irakiska folket dess långsiktiga möjligheter till att fatta suveräna ekonomiska och politiska beslut i folkets intresse.
Jag har två frågor som jag verkligen vill ställa till utrikesministern här och nu. Tror du som utrikesminister att vi någonsin kommer att få se en fredlig lösning i Irak? Vilken roll kommer den svenska regeringen att spela i den här konflikten?
Anf. 4 Anita Brodén (Fp)
Fru talman! Det man kan konstatera både i detta ärende och också i den följande interpellationsdebatten är vilken svårighet det innebär att bygga fred och återskapa förtroendet mellan folk och länder där förtroendet brustit så svårt.
Våld föder alltid våld. Ockupation skapar frustration och förnedring, och terrorhandlingar inger skräck och krav på vedergällning. Omvärlden - EU, FN och vårt eget land - har ett ansvar att reagera när oförrätter sker. Av Falluja återstår enbart ruiner.
Utrikesrådet Olof Skoog sade i samband med en Irakhearing förra helgen att det som nu sker i Falluja bör betraktas som oproportionerligt våld och står därmed i strid med gällande rätt. Jag anser att mänskliga rättigheter kränkts, och vi måste våga vara tydliga och säga det.
Egentligen är det bara ett kraftfullare FN i samverkan med EU som har legitimitet och förmåga att stödja Irak både för att de planerade valen ska kunna genomföras och för att de ska kunna bygga upp sin demokrati - och kunna bygga den på sitt sätt.
Är Laila Freivalds beredd att på ett tydligt sätt ta avstånd från den typ av oproportionerligt våld som vi nu sett i Falluja? Är utrikesministern även beredd att ta initiativ till att ytterligare gemensamma kraftåtgärder sätts in så att FN och EU kan stödja Irak i dess demokratiserings- och återuppbyggnadsarbete?
Anf. 5 Laila Freivalds (S)
Fru talman! Först vill jag säga till Lars Ohly att jag inte i något sammanhang kallat någon i Irak för frihetskämpe.
För att ett territorium ska anses vara ockuperat krävs att det kontrolleras av en fientlig styrka - något som i detta fall motsägs av inbjudan från Iraks interimsregering. Ockupationen kan med andra ord i rättslig mening sägas ha upphört, trots att de utländska styrkorna är kvar i landet, eftersom de nu agerar efter inbjudan av en FN-sanktionerad regim.
Till Mariam Osman Sherifay och Anita Brodén vill jag säga att uppgifterna om de övergrepp och den våldsanvändning som förekommit är mycket oroväckande. Det är ingen tvekan om att våldsanvändning måste ske med strikt iakttagande av grundläggande humanitära principer som de om proportionalitet mellan vad man kan uppnå med våldet, och den styrka i våldet som man använder, och det som också kallas distinktionsprincipen, nämligen att man måste göra skillnad på militära mål och civila mål.
Ockupationsstyrkan har en skyldighet att iaktta det humanitära rättsliga regelverket. Det syftar ju till att skydda alla de personer som inte aktivt deltar i striden. Vi tycker att det är oerhört viktigt att misstankar om brott utreds så att de som eventuellt begått brott mot den humanitära rätten också ställs inför rätta.
Lars Ohly tog upp vapenexporten. Ja, det är en avvägningsfråga mellan olika intressen. Sveriges intresse i Irak är naturligtvis att det irakiska folket ska ha möjligheter att återuppbygga sitt land till ett demokratiskt och fritt land. Vi stöder allt det arbete som läggs ned i den riktningen. Det är en skyldighet som vi har såsom ett bland de länder som inte accepterar vare sig ockupation eller krig utan som vill arbeta för demokrati. Det är det vi stöder i Irak nu.
Anf. 6 Lars Ohly (V)
Fru talman! Jag får en misstanke om att vi inte ens är överens om vad som har hänt i Falluja. Vad som hände var att USA först sparkade ut alla journalister från staden. Därefter förbjöd man män under 45 år att lämna staden.
Det första bombmålet var det största sjukhuset i staden. Utan läkare som kunde räkna antalet döda behövde omvärlden inte bli så upprörd. Mediciner fick inte tas in i staden och inte heller andra förnödenheter. Tvärtom blockerades hjälpsändningar.
Människor som ändå undkommit och flytt vittnade om ohyggligheter, om förbjudna bomber, om lik på gatorna som tanks drog i väg med till fotbollsstadion eller dumpade i floden Eufrat.
Röda Korset talar om tusentals döda, och till detta ska läggas de övriga minst 100 000 som redan dödats under kriget.
Då säger regeringen och utrikesministern så här: Regeringen förutsätter att den väpnade aktionen i Falluja och på andra ställen genomförs så att civila liv sparas med iakttagande av den humanitära rätten och respekt för de mänskliga rättigheterna.
Men dessa mänskliga rättigheter har inte respekterats i Falluja, utrikesministern. Tänker Sverige protestera på något sätt? Tänker Sverige höja rösten, eller är det svårt att ta avstånd från den amerikanska krigspolitiken? Vad är det som gör att den svenska regeringen inte vågar tala klarspråk?
Svaret på min fråga om regeringen tänker protestera mot USA:s angrepp på Falluja och de övergrepp som har skett mot civila är tydligen nej. Tydligen är svaret på frågan om regeringen avser att sätta stopp för svensk export till ockupationsländerna också nej, eftersom svenska nationella intressen är i enlighet med ockupationen och i enlighet med den krigföring som sker mot det irakiska folket.
Sällan har väl behovet av en internationell brottmålsdomstol varit större än just nu. Tydligare än nu har det väl sällan framgått vilka länder som har ett intresse av att ställa sig utanför den internationella brottmålsdomstolen.
Vi har ju sett hur brutalt och förnedrande USA och amerikanska soldater har behandlat människor i upprättade fängelser i Irak, men också i direkt krigföring.
Vi har sett hur amerikanska soldater skjutit ihjäl sårade och obeväpnade personer som man utan någon som helst undersökning och på stående fot har stämplat som terrorister - utomrättsliga avrättningar brukar vi kalla det för.
USA har också varit den stat som har utmärkt sig som den hårdaste motståndaren till en internationell brottmålsdomstol. Man har aktivt och öppet motarbetat den, och nu faller pusselbitarna på plats.
Detta har skett för att amerikanska soldater inte ska kunna lagföras internationellt. Runtom i världen har Bushadministrationen utövat ekonomisk påtryckning på olika stater för att de ska ingå bilaterala avtal med USA i vilka de försäkrar att amerikanska soldater aldrig ska utlämnas till den internationella brottmålsdomstolen. Dessa avtal innebär att mängder av individer utesluts från den jurisdiktion som är den internationella brottmålsdomstolens.
Framtida folkrättsförbrytare kan alltså åtnjuta straffrihet när den yttersta rättskipande garanten utestängs. Det är inte bara anmärkningsvärt, det är skandalöst att den svenska regeringen inte reagerar starkare på de uppenbara förbrytelser som USA begår i Irak.
Att man i det här sammanhanget inte tar tillfället i akt att rikta en mycket hård kritik mot USA:s politik som medvetet saboterar den internationella brottmålsdomstolens auktoritet och verksamhet är lika skandalöst.
Anf. 7 Mariam Osman Sherifay (S)
Fru talman! Det råder stor misstänksamhet mot USA och dess allierade på gatorna i den arabiska världen. Folk undrar vilket land som står näst på tur för att bli angripet.
Är det inte dags för oss i väst att reagera mot det som händer, när det som har hänt i Falluja händer, att höja rösten? Jag tycker att det är dags, Laila Freivalds, att du protesterar mot det som sker i Falluja.
Anf. 8 Anita Brodén (Fp)
Fru talman! Tack utrikesministern för svaret. Jag uppfattade Laila Freivalds så att hon ser mycket allvarligt på det som har skett i Falluja och att hon tar avstånd från det oproportionerliga våldet. Då är det värdefullt att detta kommer ut på ett tydligt sätt.
Makten har ju formellt överlämnats till en provisorisk regering. Problemet kvarstår eftersom Irak behöver fortsatt stöd i sitt demokratiseringsarbete. Men även om makten formellt har överlämnats och ockupationen är avslutad upplever väldigt många i Irak det som att de ännu är ockuperade.
Vad är Laila Freivalds syn? Anser utrikesministern att EU och FN bör ta över rollen och vara det demokratiska stöd som nu krävs? Eller anser Laila Freivalds att det är en framkomlig väg som nu är utstakad för att få ett fredligt och demokratiskt Irak?
Anf. 9 Laila Freivalds (S)
Fru talman! Ja, vi tar uppenbarligen del av olika information, Lars Ohly och jag.
När det gäller Falluja försökte man att tömma staden innan man inledde ett anfall för att komma åt de grupper som utgör det främsta hotet mot fredsprocessen i Irak. Man lyckades inte att tömma staden helt, utan det fanns människor kvar. De drabbades av ett övervåld som vi måste protestera emot.
Men man försökte ändå att vidta de åtgärder som man bedömde var nödvändiga för att kunna leva upp till de krav som finns på hur krig av det här slaget genomförs. Krig är alltid grymt och förfärligt, men det krävs av dem som utövar det att de försöker att skydda civilbefolkningen. Om man inte lyckas med det får man stå till ansvar för konsekvenserna av det.
Det är uppenbart att Lars Ohly inte tillmäter irakierna själva någon som helst betydelse i det här sammanhanget. Det är bara hatet mot USA och ockupationsmakten som Lars Ohly ser. Men att irakierna har en provisorisk regering som ändå har ansvaret för att försöka att få processen att gå vidare så att man kan bilda en demokratisk och en vald regim i lugna former tillmäter Lars Ohly ingen betydelse alls.
Det är inte sant att vi inte har protesterat mot de övergrepp som har skett i Irak från koalitionsstyrkornas sida. Vi har krävt att de ska ställas till ansvar, och utredningar pågår.
Det är inte sant att vi inte försöker påverka USA att acceptera den internationella brottmålsdomstolen. Vi beklagar det mycket. Sverige har varit oerhört aktivt för att få den domstolen till stånd. Vi påverkar USA att ändra sin uppfattning en gång till. Från början var de med i arbetet. Sedan avstod man från det. Nu måste vi få med dem igen.
Anita Brodén frågade vad vi anser om FN:s och EU:s roller i den fortsatta processen. Det är vår uppfattning att FN måste ha ett avgörande inflytande i återuppbyggnaden av Irak och i den demokratiseringsprocess som pågår nu. Problemet är att säkerheten i Irak fortfarande är sådan att det är svårt att skicka personal till FN för att kunna fullgöra den här funktionen. Fortfarande finns det ett utbrett hot och våld mot människor som kommer från andra länder och också mot irakier som agerar för att återuppbygga landet.
När Falluja tömdes på människor och när våldet upphörde där avslöjades ohyggliga bilder av tortyrkammare - utrymmen som användes för dem som hade blivit kidnappade, torterade och dödade. Det är det våldet som fortfarande har ett starkt inflytande i Irak. Så länge det fortsätter är det omöjligt för oss som vill stödja demokratiutvecklingen och återuppbyggnaden av Irak.
Anf. 10 Lars Ohly (V)
Fru talman! Utrikesministern säger att det inte är sant att Sverige inte har protesterat. Men nu gav jag ju utrikesministern chansen. Anledningen till att jag ställde interpellationen var att regeringen skulle ha möjlighet att tydligt och högt protestera. Och vad svarar då utrikesministern i sitt svar på min interpellation? Jo, att regeringen förutsätter att den väpnade aktionen i Falluja och på andra ställen genomförs så att civila liv sparas med iakttagande av den humanitära rätten och respekt för de mänskliga rättigheterna.
Det är välvilligt, utrikesministern, men vi vet vad som har skett. Vi har sett bilderna på TV, vi har hört Röda Korsets tjänstemän och vi har hört FN-rapporterna. Vi vet att det har begåtts övergrepp. Vi vet att tusentals civila har dött. Vi vet att ockupationen och fortsättningskriget ännu pågår.
Därför blir jag så upprörd över att Sveriges politik i dagsläget tycks vara att en supermakt kan ställa världssamfundet åt sidan och starta ett angreppskrig i strid med internationell lag och bryta mot folkrätten om kriget och den påföljande ockupationen kan legitimeras i efterhand. Genom en resolution i FN:s säkerhetsråd är det plötsligt inte något olagligt som pågår i Irak. Genom att man tillsätter en regering som får i uppdrag att begära närvaro av amerikansk militär är det inte längre en folkrättslig ockupation.
Men vad tycker Sverige? Är det rätt eller är det fel att USA startade krig? Är det rätt eller fel att USA fortsätter kriget? Är det rätt eller fel att USA ockuperar Irak?
Utrikesministern tar USA:s ord om situationen i Falluja på allvar. Det vore som att lita på den kubanska regeringens försäkringar om att det är demokrati på Kuba. Man måste våga ifrågasätta framför allt en supermakt som har egna ekonomiska och maktpolitiska intressen av sin närvaro i Mellanöstern, och man måste våga protestera. Det är därför vi har ett utrikesministerium och det är därför vi har en regering.
Anf. 11 Laila Freivalds (S)
Fru talman! Jag beklagar att Lars Ohly har dålig hörsel. Han hör inte ens vad man säger även om man försöker uttrycka sig klart.
Ja, det har begåtts övergrepp. Vi vet det. Det är därför vi kräver att de utreds och att de ansvariga ställs till ansvar. Den processen pågår. Men det duger inte åt Lars Ohly, eller också hör han inte vad man säger. Lars Ohly upprepar och höjer rösten som man gör när argumenten tryter och man egentligen vet att man har halkat in på fel spår. Han upprepar frågan: Var det rätt av USA att ockupera Irak? Jag har svarat, och vi har svarat i många sammanhang: Nej, det var fel.
När jag säger att det inte finns någon ockupation längre, för det är möjligt att be ett annat land om hjälp om man har säkerhetsproblem i sitt land, så lyssnar inte Lars Ohly till det. Han är inte intresserad av den bilden. Ibland undrar jag vad Lars Ohly egentligen är intresserad av. Men vi är intresserade av att stödja det irakiska folkets väg mot demokrati och en återuppbyggnad av sitt land.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.