arbetskraftsinvandring

Interpellation 2002/03:353 av N Hedström, Lotta (mp)

av N Hedström, Lotta (mp)

den 9 maj

Interpellation 2002/03:353

av Lotta N Hedström (mp) till statsrådet Hans Karlsson om arbetskraftsinvandring

I både den svenska och internationella debatten om global utveckling och fattigdomsbekämpning ställs det krav om samstämd politik (koherens), så att alla viktiga beslut inom olika politiska områden ska värderas utifrån vilken betydelse de får för global utveckling. I grunden ligger hur Sverige på olika sätt ska bidra till att förverkliga FN:s åtta olika så kallade millennieutvecklingsmål, där det första är att fram till 2015 halvera antalet personer som lever i absolut fattigdom och hunger.

Nyligen presenterade tankesmedjan The Center for Global Development den första utgåvan av det årliga indexet Ranking the rich. Presentationen ägde rum på en presskonferens där också FN:s kampanjgeneral för millennieutvecklingsmålen deltog. Indexet visar att frågan om en samstämd politik får allt större betydelse i utvecklingsdebatten. Bland 21 jämförda stater kommer Sveriges totala politik för global utveckling på 8:e plats. Ett av de sex undersökta delområdena avser migration, att personer flyttar. På detta delområde kommer Sverige på 11:e plats.

Den 2 april 2003 presenterade Världsbanken sin rapport Global Development Finance 2003, som visar att arbetskraftsinvandringens betydelse för utvecklingsländer inte bara är stor utan också växande. De summor som arbetande personer från utvecklingsländer sänder hem till sina familjer är väsentligt högre än det samlade internationella biståndet, konstaterar rapporten. Under år 2001 uppgick summan till 72,3 miljarder US-dollar. En stor andel av pengarna leder till investeringar i utvecklingslandet. Dessutom är denna resursöverföring en stabil inkomstkälla som inte svänger i takt med konjunkturerna. Denna inkomstkälla förväntas öka kraftigt i takt med att västvärlden, med sin åldrande befolkning, tvingas öppna sina arbetsmarknader.

I den rika världen, däribland Sverige, uppmuntras en öppning av fattiga länders marknader för varor och tjänster, men samtidigt har man själv behållit en restriktiv invandringspolitik som stänger gränserna för praktiskt taget alla arbetssökande.

Frågan om arbetskraftsinvandring behandlades av riksdagens socialförsäkringsutskott i mars och april. I socialförsäkringsutskottets betänkande (2002/03:SfU8) återfinns en utförlig skrivning om arbetskraftsinvandring. I utskottets ställningstagande behandlas arbetskraftsinvandringen dock nästan uteslutande som en nationell svensk fråga. Undantaget är följande, tämligen intetsägande stycke: "Enligt utskottets mening måste hänsyn även tas till emigrationens ekonomiska, demografiska, sociala och politiska effekter på ursprungsländerna."

Riksdagen beställde i april en parlamentarisk utredning som ska "utreda konsekvenserna av och ta fram ett regelverk som medger vidgad arbetskraftsinvandring från länder utanför EU".

Den 30 april svarade statsrådet på en skriftlig fråga från min kollega Lars Ångström om denna utredning. Statsrådet skrev att det "ansluter till ett arbete som sedan en tid pågått inom Regeringskansliet för att möta framtida brist på arbetskraft i Sverige". Men i likhet med socialförsäkringsutskottet nämnde han ingenting om utvecklingsländernas behov av en sådan politik.

Statsrådet konstaterade också att "arbetet med att ta fram direktiv till en utredning om det regelverk som styr möjligheterna till arbetskraftsinvandring har således påbörjats och bedrivs nu intensivt inom Regeringskansliet".

Jag vill fråga statsrådet:

Avser statsrådet att se till att direktiven till den kommande utredningen om arbetskraftsinvandringen betonar att regelverket för arbetskraftsinvandring inte bara ska tillfredsställa svenska utan också utvecklingsländernas intressen?

Interpellationen är besvarad

Händelser

Fördröjd Inlämnad: 2003-05-09 Anmäld: 2003-05-09 Svar fördröjt anmält: 2003-05-22 Besvarad: 2003-05-27

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Debatt (9 anföranden)