Anf. 43 Nina Lundström (FP)
Herr talman! Ja, bostadsmarknaden behöver ytterligare reformer. Det är många, både unga och äldre, som vill byta boende och som efterlyser åtgärder. Jag noterar att förslagen från regeringen lyser med sin frånvaro. Jag har lyssnat på statsrådet, på Lars Eriksson och på Hillevi Larsson, och den diskussion de för handlar mest om vad som har gjorts och inte. Egentligen borde ju debatten handla om vad vi ska göra framöver för att se till att marknaden börjar fungera bättre.
Jag vill räkna upp några åtgärder som jag tycker är viktiga att lyfta fram. Reformerad hyressättning kom 2011. Det var en enig kammare som fattade beslut om det. Regeringen föreslog ägarlägenheter i nyproduktion, vilket det i dag finns möjlighet att inrätta. Det har kommit en ny PBL. Vidare handlar det om åtgärder för mindre studentbostäder liksom regelförenklingsåtgärder, förändrade strandskyddsregler, regler för att styra upp markanvisningar och exploateringsavtal, regelverket för schablonavdrag för uthyrning av del av bostad. Man har avskaffat fastighetsskatten på hyresrätter och gjort en förändring när det gäller villor, vilket var en viktig åtgärd.
Det är mängder av åtgärder, men alla av dem har inte vunnit riksdagens gillande. Därför skulle jag vilja övergå till att ställa frågor om de hinder som statsrådet nämner i sitt svar. Vi verkar vara överens om att det finns hinder för att bygga nya bostäder.
Förra året, i juni, sade riksdagen nej till att göra vissa förändringar i exempelvis detaljplaneprocessen. Vi i Alliansen ville ge kommunerna makt att korta ned processen om de så ville. Man skulle kunna flytta beslut från fullmäktige till facknämnd. Avser statsrådet att återkomma med ett sådant förslag? Det vore intressant att höra.
Det finns också regelverk om markanvisning som riksdagen har fattat beslut om. Avser statsrådet att följa upp hur dessa nya riktlinjer används av kommunerna, så att det blir transparens och tydlighet när det gäller hur man får tag i mark att bebygga?
Den långa processen att bygga bostäder kostar pengar. Det innebär också att vissa projekt inte kan genomföras. Avser statsrådet att följa upp regelverket om exploateringsavtalen? Vi vet i dag att det kostar ganska mycket för dem som ska bygga att vidta olika åtgärder. Det kan handla om bussgator, rondeller, lekplatser, offentliga inrättningar etcetera. Det kan vara uppemot 50 kronor per kvadratmeter i en hyresrätt som detta kostar. Avser statsrådet att återkomma med förslag om detta?
Vad innebär det att statsrådet i sitt svar säger: "Därutöver behöver planprocessen kortas ytterligare genom tydligare förutsättningar och färre hinder." Vad betyder det? Riksdagen har i juni 2014 sagt nej. Vi välkomnar om regeringen återkommer igen med de förslag som då inte vann riksdagens gillande. Det handlade om att korta ned processen från ax till limpa - en kortare process så att det inte kostar så mycket att bara planera byggandet.
Detta är viktiga åtgärder. Det är många ungdomar som söker bostad. Vi måste göra mer. Vi måste vända på varje sten. Det viktiga arbetet, som påbörjades av alliansregeringen, borde få fortsätta.
Om vi kommer åt regelverken kan vi pressa kostnaderna för att bygga och i slutändan kostnaden för att bo. Krångliga regler påverkar boendekostnaden. Det är alltid den som ska bo som får betala.
Därför måste vi göra det enklare, smidigare och snabbare att bygga bostäder. Blicka in i framtiden med nya förslag i stället för att diskutera vad vi borde ha gjort tidigare.