Åtgärder för ökat bostadsbyggande

Interpellation 2012/13:360 av Ekström, Hans (S)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2013-03-27
Anmäld
2013-03-27
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2013-04-16
Sista svarsdatum
2013-04-22
Besvarad
2013-04-23

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 27 mars

Interpellation

2012/13:360 Åtgärder för ökat bostadsbyggande

av Hans Ekström (S)

till statsrådet Stefan Attefall (KD)

För ett år sedan ställde jag en interpellation till statsrådet Stefan Attefall om bostadsbristen och dess konsekvenser för tillväxten.

Bostadsbyggandet har tyvärr inte utvecklats åt rätt håll. Konsekvenserna av detta är naturligtvis särskilt stora i de delar av landet som har hög befolkningstillväxt. Det enda konkreta resultatet av regeringens politik som jag har kunnat se är de nya reglerna för andrahandsuthyrning. Detta kan ge ett momentant tillskott, men det löser inte bekymret med ett för lågt byggande.

Min fråga till statsrådet Stefan Attefall är:

Vilka ytterligare åtgärder avser statsrådet och regeringen att vidta för att öka byggandet?

Debatt

(13 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2012/13:360, Åtgärder för ökat bostadsbyggande

Interpellationsdebatt 2012/13:360

Webb-tv: Åtgärder för ökat bostadsbyggande

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 44 Statsrådet Stefan Attefall (KD)
Fru talman! Hans Ekström har frågat mig vilka ytterligare åtgärder jag avser att vidta för att öka byggandet. Jag är i likhet med Hans Ekström bekymrad över att bostadsbyggandet inte har utvecklats i den takt som vore önskvärt. Att så inte har skett beror bland annat på oron i världsekonomin, inte minst inom eurozonen, som har präglat de senaste åren. Allt detta påverkar hushållens intresse att köpa nya bostäder, byggherrarnas vilja att investera och bankernas utlåning. Som jag sade vid vår debatt för ett år sedan finns det ingen enkel quick fix som kan råda bot på bostadsmarknadens problem, utan det som behövs är ett kontinuerligt och tålmodigt arbete där en rad olika samverkande åtgärder behövs för att åstadkomma ett bostadsbyggande på en hög och långsiktigt hållbar nivå. Hans Ekström uppger att det enda konkreta resultat av regeringens politik som han har kunnat se är de nya reglerna för andrahandsuthyrning. Det är märkligt att interpellanten inte har uppmärksammat något av det arbete som pågår för att förändra förutsättningarna för planering och byggande av bostäder. Bland det som är under luppen är frågan om hur modernare och tydligare regler kan korta tiden från beslutad detaljplan till att bygget färdigställts, hur de tekniska särkrav som kommuner ställer påverkar bostadsbyggandet, villkoren för hyresrätten, strandskyddet och bullerfrågan. Därtill har förutsättningarna för bostadsförsörjningen i Stockholm setts över, liksom behovet av en reformerad bostadsförsörjningslag. Sedan 2011 har vi också nya regler för hyressättningen och en ny lag om kommunala bostadsaktiebolag. Från årsskiftet sänktes fastighetsavgiften för hyreshus från 0,4 procent till 0,3 procent, samtidigt som takbeloppet per lägenhet sänktes. Därutöver gjordes nedsättningen av fastighetsavgiften för nyproducerade bostäder om, så att fastighetsavgiften är helt nedsatt de första 15 åren. Allt detta kommer att ge effekt på sikt. Men varje liten del tar tid att utreda, analysera och lagstifta om - sådan är innebörden av de beredningsvillkor som ställs på lagstiftningsarbetet. Därefter tar det tid innan det blir direkta effekter på utbudet av bostäder. Regeringen arbetar målmedvetet med att vända varje liten sten för att skapa bättre förutsättningar för byggande av bostäder och ta itu med de strukturella problem som svensk bostadsmarknad har lidit av i decennier. Sverige har under 20 års tid byggt mindre än hälften så många bostäder som våra nordiska grannländer per capita. Det är ett förhållande som regeringen vill ändra på.

Anf. 45 Hans Ekström (S)
Fru talman! Tack så mycket för svaret! Precis som statsrådet sade hade vi en lika angenäm diskussion för något år sedan. Anledningen till att jag ställer den här interpellationen igen är att situationen inte är bättre och att regeringen snart har styrt i sju år. Senast kom EU med en rapport där man också tittar på den svenska bostadsmarknaden. Där konstaterar man att det är ett allvarligt tillväxthinder för Sverige. Då kan man naturligtvis lägga den nationalekonomiska statsfinansiella aspekten på bostadsbyggandet och säga att det är bekymmersamt för landet, bekymmersamt för ekonomin. Men det är i högsta grad bekymmersamt för människor. Här i Stockholmsregionen, landets främsta tillväxtregion, är det i princip omöjligt för en yngre person att få tag på en bostad om man inte har rika föräldrar. Tillväxt bygger inte bara på att det är människor med rika föräldrar som kan komma in på arbetsmarknaden och kan flytta för att ta ett jobb i en annan del av landet. Detta kombineras med att banker har högre krav på egen finansiering. Om man ska köpa en etta i Stockholmsregionen - vi tar inte innerstaden utan går utanför, där det handlar om uppåt 1 miljon - ska man ha 150 000 kronor med sig för att komma in på bostadsmarknaden, även om man sedan har ett jobb så att man kan finansiera räntor och amorteringar. Det är bekymmersamt för landet att människor i arbetslinjens Sverige inte kan ta jobb, men det är bekymmersamt också för individen. Som statsrådet säger tycker jag att det är bra att man tittar på plan- och bygglagen och vilka förändringar man kan göra. Jag satt själv i PBL-utredningen för rätt många år sedan, och vi tittade då på vilka åtgärder som går att göra. Jag tror att det finns mycket mer att göra. Jag tror också att det krävs mer av regionalt samarbete för att åstadkomma erforderlig bostadsproduktion och att det krävs en dialog vad gäller utbyggnad av infrastruktur och byggande i kombination med det. Regeringen har snart styrt i sju år och har inte fått upp nivån på byggandet. Då måste man väl ändå efterfråga ytterligare initiativ. Därför är min fråga till statsrådet: Vad vill regeringen göra mer? Den inslagna vägen räcker ju inte. Det måste till ytterligare åtgärder för att få bostadsbyggandet att öka. Det finns också en annan dimension av bostadsmarknaden som är problematisk. Det är för de människor som måste lämna ett förlorat jobb i en bruksort till exempel där man lägger ned fabriken. Då ska man sälja sitt hus med stor reaförlust för att kunna ta sitt nya jobb. Det är också en dimension av bostadspolitiken som jag är nyfiken på att höra mer om, för jag har inte hört om något bekymmer från regeringens sida om den dimensionen av bostadsmarknaden. Hur får vi i gång rörligheten för att stimulera människor för att flytta till möjliga, nya arbetstillfällen?

Anf. 46 Statsrådet Stefan Attefall (KD)
Fru talman! Jag vill bara säga att jag delar Hans Ekströms problembeskrivning. Bostadsbristen är ett växande problem för enskilda människor, för tillväxten och för ekonomin i stort. Samtidigt måste vi konstatera att vi har haft det här problemet i 20 års tid. Vi har alltså byggt hälften av vad norrmän, finnar och danskar har gjort under 20 års tid. Vi har byggt hälften av OECD-genomsnittet under samma tid. Hur man än jämför har vi byggt mindre än genomsnittet i andra länder. Det är ett långsiktigt problem som har byggts upp med tiden och som accentueras av att vi just nu har stora ungdomskullar, ökad inflyttning till många av våra storstäder och ökad aktivitet för att söka sig till de större tätorterna. Det gör att krisen liksom blir mer akut. Vi jobbar på tre nivåer samtidigt. Vi vänder som sagt på alla stenar. Vi försöker hitta sätt att nyttja befintliga bostäder på ett effektivare sätt och få en bättre fungerande andrahandsmarknad. Vi försöker få en bättre fungerande bostadsmarknad. Vi gjorde bland annat en del skattesänkningar som ett led i detta. Vi har en ny hyressättningsmodell, och vi har också ny, tydligare och bättre lagstiftning för de kommunala bostadsbolagen. Vi försöker också ge oss på - vilket jag personligen tycker har varit ett försummat område - tiden mellan idé och spaden i backen, det vill säga byggstart. Den har blivit längre och längre i Sverige, mer och mer belastad med olika typer av goda föresatser och välvilliga initiativ på olika områden, men de har sammantaget lett till längre och längre processer. Det får två konsekvenser. Den ena är att det i sig fördyrar byggena, eftersom tid är pengar. Ligger man ute med stora investeringar i projektkostnader och markkostnader och inte får in intäkter är det klart att det fördyrar kalkylerna och fördyrar själva bygget. Den andra är att det också försämrar konkurrensen. Det är svårare för mindre aktörer att ge sig in och bygga hus. De har svårare att klara av de långa ledtiderna och veta hur det fungerar i olika kommuner. Här har vi ett mycket omfattande arbete på gång. Jag var bland annat nyligen på ett besök i Tyskland och träffade min kollega den tyska bostadsministern. Jag berättade att vi var där i Tyskland för att lära oss mer om de snabba processer som finns i Tyskland. Då skrattade man öppenhjärtigt och sade: - Snabba processer? Vi håller på alldeles för länge. Vi håller på i två till två och ett halvt år i Tyskland. - I Stockholm kan det ta åtta eller tio år, sade jag. Då tittade man på varandra och undrade om vi kommer från planeten Mars eller varifrån vi kommer. Men detta är verkligheten. Man kan jämföra med Helsingfors. Här har vi ett delat ansvar mellan kommunerna och staten. Vi har ett omfattande arbete på gång. När jag är ute på olika debatter häcklas jag snarare av socialdemokrater och andra för att jag utreder för mycket, har för många processer på gång. Vi har en rad olika uppdrag och en rad olika utredningar som har börjat ramla in och håller på att ramla in under året, för att vi sedan ska kunna komma till riksdagen och till regeringsbeslut för att just få en effektivare byggprocess. Jag tror att det är oerhört nödvändigt. Att kunna korta våra långa ledtider kommer att förbilliga byggandet och framför allt att snabba på byggandet. Vi tittar också på hyresrättens ställning skattemässigt. Där har vi en utredning på gång. Vi fick också en del förslag från en annan utredning som tittade på hur man kan utveckla hyresrätten. Det är förslag som vi just nu bereder i Regeringskansliet. Vi jobbar på bred front. Förslaget och besluten om att få en bättre fungerande andrahandsmarknad är alltså en del i en bred strategi för att vända på alla stenar för att se till att vi kan få fram fler bostäder snabbare men göra det på ett långsiktigt, klokt sätt, så att vi inte återigen skapar ryckighet i bostadspolitiken, vilket tyvärr är en del av förklaringen till de problem som vi har i dag.

Anf. 47 Hans Ekström (S)
Fru talman! Jag delar statsrådets verklighetsbeskrivning. Att vi har hamnat i den här situationen vet alla farbröder i vår ålder beror på att man gjorde en omreglering av bostadsmarknaden samtidigt som Sverige var i en akut ekonomisk kris. Då revs många av de gamla systemen ned och något nytt skulle födas, men då fanns inte direkt någon grogrund för någonting nytt. Den verkligheten tror jag att vi båda har med oss bakifrån. Som en del av förklaringen kan man också se att många kommuner av ideologiska skäl gjorde sig av med sin markberedskap. Det var ju lite fult under en period. Saker och ting skulle liksom ske av sig självt på marknaden. Kommuner skulle inte äga mark och sådana saker. Men det visar sig när man tittar runt om i landet att de kommuner som lyckas klara det här är kommuner som kan kombinera en god markberedskap med bra planeringsbeslut, ligga framåt på den sidan och ha en aktiv allmännytta för att få loss hyresrätter. När man ser på de här delarna kan man också notera att regeringen inte har gjort mycket för att hyresrätten ska få samma gynnade situation som jag har. Jag som har förmånen att äga både hus och bostadsrätt får ROT-avdrag för både det ena och det andra och har kunnat bygga om allt möjligt med statsfinansiellt stöd. Det är jag väldigt tacksam för, men jag tycker kanske att människor som bor i miljonprogramsområden skulle kunna ha samma stöd. Jag tycker att det vore intressant att höra om regeringen kommer att göra något för att åstadkomma mer av neutralitet mellan upplåtelseformerna. Det är ju en ganska stor och viktig fråga om man ska komma vidare. När det gäller hyresrätten tycker jag inte, som en del pratar om, att alla ska bo i hyresrätt därför att det är jättebra och så vidare. Däremot är det så att hyresrätten är väldigt viktig på bostadsmarknaden, som introduktionsboende för dem som är nya på bostadsmarknaden. Den är viktig för dem som i omställningssituationer i livet behöver ha en sådan. Man kanske skiljer sig, man flyttar till en ny plats, man säljer huset och innan man landar på ett nytt ställe behöver man en hyresrätt. Det som nu har skett är att hyresrätten har kommit i en väldigt klämd situation. Det är väldigt lite nyproduktion av hyresrätt. Dessutom har man av ideologiska skäl på sina håll sålt av ganska betydande delar av hyresrättsbeståndet. Man kan fundera på om vi inte nu börjar närma oss en situation där vi måste vidta mer aktiva åtgärder för att få i gång byggandet av hyresrätter.

Anf. 48 Peter Persson (S)
Fru talman! Snart är det valborg. Ungdomen sjunger och jublar om framtiden. Jag tycker att den moderatledda regeringen sviker Sveriges ungdom och Sveriges framtid, i kombination med en ungdomsarbetslöshet som är runt 20 procent och en brist på bostäder som gör att en tredjedel av alla ungdomar i åldern 20-25 år tvingas bo hemma. Jag vet själv vilken jublande frihetskänsla jag kände när jag var 19 år gammal och fick ett första jobb, ett fast jobb med en ersättning jag kunde leva på och en egen lägenhet. Vilken frigörelse det är i en ung människas liv, jobb och bostad. Ni sviker båda. Det andra är ju att regeringen i brist på handlingskraft också sviker möjligheten att bygga Sverige starkare och ha resurser på välfärdspolitikens område, ty ni har skapat tillväxtens flaskhalsar. Bristerna i infrastrukturen, brister i utbildning och brister i bostadsproduktion i förening har lett till att kommuner i vårt land som kan utvecklas och som har en tillväxtpotential sviks. Som exempel kan jag ta det län, Stefan Attefall, som du och jag lever i. I 13 kommuner är det i centralorten brist på bostäder, i två är det balans. Endast i en kommun är det överskott. Så ser det ut i hela landet. Attefall upprepar som ett mantra, inga samhällsåtgärder i ekonomisk mening för att stimulera bostadsproduktionen, så som vi socialdemokrater säger. Men han har lite dålig kontroll på sitt departement. Ty när Maria Larsson får frågor om bostäder till äldre, särskilda boendeformer, säger hon att si och så många har jag burit fram tack vare den miljard i stimulans som jag förfogar över. När Michael Anefur, som särskild utredare för bostäder till människor med en för stunden varande social problematik, får frågan vad som krävs svarar han: Samhället måste gå in med resurser. Fungerar samordningen så illa på ditt departement? Varför är det bra med resurser till äldre? Varför är det bra med resurser till människor med social problematik? Varför är det fel att ge ungdomar bostäder men rätt att subventionera grillfester på spanska solkusten? Du är svaret skyldig.

Anf. 49 Lena Olsson (V)
Fru talman! Frågan från interpellanten var vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att öka bostadsbyggandet. Det är ju så att vi har bostadsbrist i stort sett över hela landet. Döm om min förvåning när Stefan Attefall säger att så har det sett ut de senaste 20 åren. Återigen är det Socialdemokraternas och den gamla regeringens fel att man inte lyckas åstadkomma någonting. Det borde man väl ändå ha gjort på sju år. Jag tycker att det är att skylla ifrån sig. Jag håller också med föregående talare. Många av ungdomarna som är vår framtid sitter på vår läktare. Vad har de att se fram emot om de måste bo hos mamma eller pappa tills de är 30 år? Ingen höjdarsituation, vill jag säga. Jag har råddat lite i problematiken när det gäller vår landsbygd. Boverket har alltså en kreditstock som får utnyttjas som lån till bostäder generellt. Problemet med det är ju att om man använder den här krediten får man också betala för den. Jag vet att dåvarande bostadskreditnämnden, innan man ingick i Boverket, själv hade förslag om att ta bort den här kostnaden. Jag skulle vilja ha svar från ministern om det är någonting man funderar på för att underlätta byggandet över hela landet. Det var också svaret jag fick när jag pratade med dem. Man har den här kreditstocken. Den ligger alltså på 10 miljarder. År 2011 använde man 1,7 miljarder. Då tänker jag att det måste vara något fel när man inte kan använda mer av den. Vad avser ministern att göra när det gäller det här? Vi i Vänsterpartiet har sagt att vi vill ha ett investeringsstöd för bostadsbyggande. Regeringen har sagt att man absolut inte vill inrätta något sådant. Vi har sagt att en del av detta ska gå till träkonstruktioner, att vi ska börja bygga mer i trä eftersom Sverige besitter råvaran. Utvecklingen av träkonstruktioner har gått framåt mycket. Det finns många hus med träkonstruktioner i Stockholm, Växjö och Skövde. Poängen är att skapa arbetstillfällen i Sverige. Säkerheten är bättre, och det är mer miljövänligt. Det går snabbare att bygga, och det har också visat sig vara billigare. Jag har en fråga om att satsa på trähuskonstruktioner i fråga om flerfamiljshus. Har ministern några förslag som kan gynna ett mer miljövänligt, snabbare och billigare byggande?

Anf. 50 Oskar Öholm (M)
Fru talman! Jag hade egentligen tänkt delta i debatten som kommer efter denna interpellation. Samtidigt har jag lyssnat på denna långa rad indignerade oppositionsföreträdare som beklagar sig över hur illa allt är ställt, och då är det omöjligt att inte begära ordet och ge sig in i debatten. På ett sätt är den här debatten fantastisk i fråga om politiska debatter. Snacka om att vi här är överens om problembilden och utgångspunkten! Alla håller med. Inte minst en dag som denna när vi i tidningen kan läsa att den stad vi befinner oss i just nu är den snabbast växande av storstäder i hela Västeuropa inser vi att utmaningarna är många och viktiga. Alla är överens om att vi måste bygga mer, snabbare och enklare. Så har vi då debatten och lyssnar på statsrådet. Han går pedagogiskt igenom vad som sker, hur man går igenom utredningar, kortar processer, gör tydligare och enklare, tittar på sakfrågor, särkrav, bullerregler, strandskydd, alla de saker vi hela tiden diskuterar och som anses vara hindrande. Inte nog med dessa saker finns konkret politik i fråga om budget, att förenkla, ge pengar till länsstyrelser för att korta handläggningstider, satsningar på nedsättningar av fastighetsavgift, presumtionshyror för att göra det mer lönsamt att bygga hyresrätter och så vidare. Sedan lyssnar man på oppositionsföreträdarna och läser interpellationen. Hans Ekström låtsas som att han inte har sett något annat än reformen av andrahandsuthyrning. Det är konstigt eftersom han och alla andra oppositionsföreträdare röstar om förslagen varenda dag, som statsrådet talade om. Han röstar också nej till en del av dem. Det blir lite märkligt. Men låt oss då vara ärliga. Hans Ekström känner såklart mycket väl till alla de saker som sker och allt det arbete som görs. Men han tror inte på dem. Han tror på något annat. Då är det bättre att vara ärlig och säga vad det är. Mycket av den diskussion vi brukar ha i kammaren i dessa frågor gäller att man är emot alla utredningar, man tycker att det ska sluta utredas och börja byggas i stället: Sätt en spade i backen i stället för att utreda. Sedan kommer förslaget. Då kommer ett nytt förslag om att hela PBL ska utredas en gång till. Det är vad Socialdemokraterna ville häromveckan. Det är för många utredningar. I stället säger oppositionen att nu ska utredningarna utredas. Det är det konkreta. Sedan heter det att det ska bedrivas en aktiv politik. Vad menar man med det? Det är samma gamla subventionspolitik som inte har fungerat förut. Vi har haft fullskaleexperiment under åratal av S-ledda regeringar och har skapat precis den situationen med bostadsbrist och mindre byggande än nästan alla våra grannländer. Det är fascinerande att när man är så upprörd att det ändå kokar ned i precis samma politik. Slutsatsen är uppenbarligen att utreda utredningarna och ge subventioner till byggherrar som inte ens själva efterfrågar dem. Det är alltså svaret. Sedan finns den andra delen, nämligen vad man har gjort. Man erkänner att det skedde en reform på andrahandsmarknaden. Den har man inte pratat om så mycket nu. Här i veckan kunde vi se att på bara några månader har utbudet ökat, framför allt för många av de unga som Peter Persson pratade om förut. De får en möjlighet att få tag på en lägenhet. Skrämselpropagandan om fördubblade hyror över hela Sverige har inte heller blivit sann. Kom tillbaka och beskriv vad den aktiva politiken är - förutom gammal skåpmat.

Anf. 51 Statsrådet Stefan Attefall (KD)
Fru talman! Vi har i Sverige byggt ungefär hälften så många lägenheter som alla jämförbara länder har gjort sedan 90-talets början och fram till i dag. Vi hade en socialdemokratiskt ledd regering 1994-2006. Jag har roat mig med att titta närmare på vad den socialdemokratiskt ledda regeringen, understödd av Miljöpartiet och Vänsterpartiet, åstadkom mellan 2002 och 2006 när det gäller bostadspolitiken. Ingenting. Det lades inte fram några skarpa förslag om förändringar. Tvärtom grundlades många av de problem som det talas om i dag under 90-talet och 00-talet. Lite ödmjukhet kan efterlysas också från det hållet. Dessutom vet vi att det är fråga om ett delat ansvar. När jag reser runt i landet ser jag också att det finns inga tydliga skiljelinjer mellan olika kommuner när det gäller politisk färg. Det finns kommuner som bygger bättre av olika färg, och det finns kommuner som bygger sämre. Vi har nog alla en hemläxa att ge till våra egna kommunpolitiker. Peter Persson är helt förundrad över att vi stöder äldreboenden och hemlösa med hjälp av samhälleliga insatser. Det är väl självklart. Det är de som i första hand ska ha vårt stöd, inte friska människor som kan ta hand om sig själva. Det är själva idén med socialt ansvarsfull politik. Maria Larsson säger att det finns extrakostnader med att bygga äldrebostäder. Därför ger vi ett extra stöd. När det gäller ungdomsbostäder har vi gett ett uppdrag till Boverket att se över hur det går att ta bort eller förenkla regelverk som gör att det går att bygga billigare och fler studentbostäder som studenter har råd att bo i. Men i stället för att förenkla regelverk ska ösa på skattebetalarnas pengar. Så kan man göra, det vill säga krångla till regelverken, ösa på med skattepengar, krångla till regelverken, ösa på med skattepengar. Den taktiken har vi prövat. Så har socialdemokratins politik varit. Sedan 90-talets början har det funnits tre olika subventionssystem för att bygga bostäder. Ändå har vi byggt hälften av vad norrmän, finnar, danskar och tyskar har gjort. Hur kommer det sig att de olika subventionssystemen inte har fungerat i praktiken, och, precis som Oskar Öholm säger, ingen efterfrågar dem längre? Det är för att de inte fungerar. Det är för att byggföretagen jagar subventioner i stället för att utveckla sina produkter. Ett företag i Sverige har utvecklat ett konceptboende med bra och billiga bostäder till fasta priser, där ett hus med hjälp av små förändringar kan byggas eller byggas om billigt. Företaget sade att de utvecklade detta hus när de insåg att subventionernas tid var förbi. Då jobbade de på hur de kunde skapa ett billigt byggande. Det huset byggs nu. Det första byggdes i Lycksele, min gamla hemkommun där jag är född och uppvuxen. Där har det inte byggts nya bostäder på 20 år, och nu har ett flerfamiljshus byggts med det konceptet. Det byggs liknande koncepthus på flera ställen, i stora metropoler som Iggesund, Mullsjö och andra orter. Varför byggs inte dessa hus på fler ställen? Ja, det är kommunerna som tar ansvar för dessa frågor, som har planmonopolet, som har ansvaret. Här måste vi rikta en del av strålkastarljuset. Det ska vara enkla regler på kommunal nivå med hög planberedskap. Det är ett recept. Bostadskreditnämnden - numera Boverket - kan ge bostadskrediter för att bygga på orter där bankerna inte vill låna ut. Upp till 16 000 kronor är kreditgarantin. Den har vi nyss höjt. Men självklart tas en avgift för detta. Det är normal avgift för att få en garanti från statens sida. Den sätts utifrån riskkalkyler. Det är en rimlig ordning. Om Vänstern vill ha en annan ordning får ni föreslå det i riksdagen. Vad är alternativet till regeringens politik? Presentera gärna den, så har vi något konkret att diskutera. Gnäll inte bara. Upp till bevis.

Anf. 52 Hans Ekström (S)
Fru talman! Det här är fascinerande. Efter sju års regeringsinnehav kan man kanske vara lite nöjd med att konstatera att det fanns ett stort samhällsproblem och byggandet var lite lågt. Något måste göras åt det, och vi har inte nått ända fram. Det är svårt med samhällsförbättringar och att göra allt på en gång. Det inser jag som är reformist. Man får ta små steg. Men efter sju års regeringsinnehav har byggandet inte ökat ett dugg. Ändå säger ministern att det är bra. Det är rätt medicin. Det funkar alldeles utmärkt. Finns det inte anledning att vara lite bekymrad när man i internationella rapporter påpekar att det här är ett allvarligt utvecklingshinder för Sverige? Är det inte klädsamt med lite ödmjukhet och funderingar när en hel generation ungdomar har svårt att komma in på bostadsmarknaden? Jag tycker att det är lite konstigt att säga: Vad gör ni i oppositionen? Man kanske ska fundera på: Vad kunde vi göra mer? Jag efterfrågar besked av ministern om vad man vill göra mer. Man ska inte ösa på med skattepengar, säger Attefall. Nej, jag tillhör dem som tror att det var välgörande för svensk bostadsmarknad med den omreglering som skedde. Jag känner inte igen mig i att jag skulle tillhöra de där stora subventionsivrarna. Men jag kan inte riktigt förstå moralen. Jag bytte till sekelskiftesdörrar i lägenheten i Stockholm därför att jag tyckte att det var snyggare, och då öser ni på med skattepengar till mig för att finansiera mina sekelskiftesdörrar. Däremot kan man inte ösa på med skattepengar för att ungdomar ska få sin första lägenhet. Jag tycker att det är dubbelmoral.

Anf. 53 Peter Persson (S)
Fru talman! Låt mig inledningsvis få kommentera Oskar Öholms tal om samma gamla subventioner. Denne moderat tycker alltså att det är fel att vi gemensamt med samhälleliga resurser ska få ned kostnaderna så att ungdomar faktiskt kan hyra en lägenhet och inte bo kvar hemma, som en tredjedel nu gör. Det är fel. Men det är rätt att vi med skattemedel ska se till att grillpartyt på spanska solkusten blir billigare. Det är rätt att vi ska se till att poolrensningen blir billigare. Det är rätt att vi ska betala hälften av läxhjälpen hemma i de välbärgade hushållen. Det är rätt. Det beskriver väl om någonting Öholms och Moderaternas syn på fördelning i samhället. Låt mig sedan säga till Stefan Attefall: Du har i sak fel när du skyller på historien. Låt mig ta vårt län. År 2006 var det 1 193 färdigställda lägenheter. År 2007 dök det till 634. År 2008 var det 591. År 2009 var det 553. År 2010, när du knackade på porten för att bli minister, var det 350. Rätt ned har det gått. Du tillhör en regering som alltid säger att det är någon annans fel. Någon beskrev det så här: Attefall kommer till jobbet klockan nio, fikar och läser tidningarna, och sedan går han hem klockan fem. Men den stora frågan är: Vad gör han däremellan?

Anf. 54 Lena Olsson (V)
Fru talman! Stefan Attefall efterlyser att vi inte ska stå här och gnälla utan ska komma med något konstruktivt. Det var precis det jag gjorde. Jag tog upp detta med kreditstocken. Jag tog upp detta med trähus, som jag tycker att man på många sätt och vis kan lyfta upp, eftersom vi har råvaran och kan förädla den för att därmed bibringa jobbmöjligheter. Trähuskonstruktioner är mer miljövänliga, går snabbare att bygga och är billigare. Eftersom vi nu föreslår ett investeringsstöd flaggar Attefall för att de statliga subventionerna har varit totalt värdelösa. Det går att reglera subventioner så att man inte får ut dem hur som helst. Men Attefall tycker att det är slarv med skattemedel. Däremot tycker regeringen att det är helt okej att riskkapitalbolag får göra stora vinster på vård, skola och omsorg. Det bedrivs också med skattemedel. Jag tycker att man ska vara lite försiktig med hur man yttrar sig. Jag kan ställa en fråga till, och det gäller Statens Bostadsomvandling, som köper upp fastigheter och rustar upp. Man rustar upp dem för kanske 10-20 miljoner, men gör man det på ett ställe där marknadsvärdet är lågt och det sedan sjunker har man inte möjlighet att skriva av de investeringar man har gjort upp till det beloppet. Jag undrar också i det fallet om ministern är beredd att göra någonting.

Anf. 55 Oskar Öholm (M)
Fru talman! Jag konstaterar i den här diskussionen att Peter Persson frågar, om jag minns formuleringen rätt: Varför kan vi inte plöja ned pengarna i bostäder för våra ungdomar? Det jag då inte kan låta bli att fundera på är: Tänk om det fanns något sätt att veta om den politik som man föreslår fungerade och skulle leda till alla dessa tusentals nya bostäder! Och då kommer man på: Det vet vi ju! Vi har ju försökt med precis den modell som Peter Persson förespråkar. Det är det man har testat med ersättningar, och det har lett fram till en situation där alldeles för lite har byggts under alldeles för lång tid och där människor står och köar och inte får någonstans att bo. Det hjälpte alltså inte. Sedan hör man Hans Ekström börja antyda lite grann att han inte tror på subventionerna. Men då är det väl dags att ta en diskussion och sluta föreslå dem i den konkreta politiken. Det är ju det som blir så märkligt. Nu diskuterar vi två saker i den här debattrundan. Det är å ena sidan subventionspolitiken, där jag säger: Den fungerar inte. Då säger Ekström: Nej, det tycker inte jag heller. Då är det dags att ta den diskussionen med partiet. Sedan går Peter Persson upp och ondgör sig fullständigt över de mest fantasifulla exempel han kan komma på över huvud taget på hur fruktansvärt ROT-avdraget är. Då tänker man att det ju måste koka ned till att de vill lägga ned ROT-avdraget. Men det vill de inte, utan tvärtom vill Socialdemokraterna numera behålla det. Det blir lite svårt att hålla ihop vad som fungerar. Det man över huvud taget inte diskuterar är det konkreta som nyligen är gjort. Det är klart att vi ska bygga nytt och se till att fler unga kan få sin första bostad och flytta in. Vad kan vi göra här och nu om vi vill vara konkreta, som vi har pratat om under hela denna debatt? Ja, återigen är det diskussionen: Låt oss ha en smidig andrahandsmarknad! Nu har utbudet ökat. Skrämselpropagandan var inte sanning. Är det inte dags att inse att det var en ganska bra reform och också erkänna det i debatten?

Anf. 56 Statsrådet Stefan Attefall (KD)
Fru talman! Vad har hänt under de sju år som Alliansen har styrt? Ja, jag kom till den här posten 2010, men vi hade också fyra år alliansstyre före det. Tittar man på bostadsbyggandet under den här tiden ser man att vi har följt våra nordiska grannländer fast på häften så hög nivå. När det har gått uppåt i Sverige har det även gått uppåt i Danmark, Finland och Norge. Och när det har gått nedåt i Sverige har det gått nedåt i Danmark, Finland och Norge. Det är möjligt att alliansregeringen har ett jättestort genomslag i Sverige - och även ut över hela Europa, för det är samma trend vi ser på flera andra ställen. Det har också pågått ett ganska kraftigt reformarbete under denna tid. Först och främst ska vi komma ihåg att låga räntor och ordning och reda i offentliga finanser är en grundläggande förutsättning för att vi ska kunna skapa goda förutsättningar för byggande. Vi har reformerat hyressättningssystemet. Vi har en ny lagstiftning kring kommunala bostadsbolag. Vi har en ny lagstiftning kring ägarlägenheter. Vi har tagit fram en ny plan- och bygglag. Vi har tagit fram en hel del instrument för att hantera den finanskris som rådde under ett par olika omgångar och som har bidragit mycket till det låga byggandet. Då säger någon: Men hyresrätten är så missgynnad. Ja, vi delar analysen att vi behöver titta över hyresrättens ställning skattemässigt men också på andra sätt. Det har vi utredningsarbete kring. Men man kan inte göra det så enkelt och säga att det är enbart det som är problemet. Om det skulle vara så att det är bara hyresrätten som är problemet skulle ju de andra boendeformerna sticka i väg byggnadsmässigt. Antalet bostadsrätter och småhus skulle öka explosionsartat om det bara var hyresrätten som var huvudproblemet. Det finns ett problem i tillgången till byggbar mark, som beror på kommunernas insatser och på de långa handläggningstiderna och planprocesstiderna. Det är ett komplext problem med utbudet av byggbar mark. Jag vill bara säga en sak till Peter Persson. Vi kommer från Jönköping, och där byggs det enormt mycket student- och ungdomsbostäder av privata byggare, och där har vi fått fler människor som hyr ut sin privatbostad tack vare de nya, bättre skattevillkoren. Där har vi en bättre situation i dag när det gäller exempelvis studentbostäder än vad vi hade tidigare. Det finns positiva exempel. Jönköping är ett sådant på detta område i alla fall.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.