Avräkningar från biståndet

Interpellation 2012/13:396 av Ceballos, Bodil (MP)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2013-04-25
Anmäld
2013-04-25
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2013-05-14
Sista svarsdatum
2013-05-16
Besvarad
2013-06-07

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 25 april

Interpellation

2012/13:396 Avräkningar från biståndet

av Bodil Ceballos (MP)

till statsrådet Gunilla Carlsson (M)

I regeringens proposition 2012/13:99 Vårändringsbudget för 2013 aviserar regeringen att den minskar anslaget för biståndsverksamhet med 709 000 000 kronor. Förslaget läggs ”för att delvis finansiera ökningen av anslagen 1:1 Migrationsverket och 1:2 Ersättningar och bostadskostnader under utgiftsområde 8 Migration”. Förslaget innebär att drygt 5 miljarder, 13,5 procent av biståndsbudgeten eller var sjunde biståndskrona, nu går till Migrationsverkets kostnader i Sverige. Det innebär att Migrationsverket är i särklass Sveriges största mottagare av bistånd. Inget annat land tar så stor andel av biståndet för att täcka kostnader för flyktingmottagande i hemlandet. Sverige ska självklart ha en generös flyktingpolitik, men det är inte rimligt att den absoluta merparten av kostnaderna ska tas från andra utsatta grupper, i världens fattigaste länder.

Regeringen hänvisar till att avräkningarna ”klassificeras som bistånd i enlighet med den definition som används av OECD:s biståndskommitté DAC”. Miljöpartiet ifrågasätter avräkningarna med hänvisning till att OECD-länderna tolkat regelverket olika, och det finns inget i OECD-reglerna som säger vad som är rätt.

Summan som tas från biståndet räknas ut genom att man tar antalet asylsökande och multiplicerar det med antalet dagar de befinner sig i Migrationsverkets hantering, samt en schablonsumma för kostnaden per dag. Vissa länder, så som Storbritannien, Belgien, Frankrike och Portugal, räknar bara in tiden fram till beslut om eventuell asyl, medan andra, så som Kanada, USA och Tyskland, bara räknar in tiden efter beslut som bistånd.

Sverige och sju andra länder räknar både tiden före och efter ett beslut om asyl, vilket ökar antal dagar i uträkningen ovan. Den genomsnittliga handläggningstiden i Sverige var i fjol 110 dagar, medan ett genomsnitt på 280 användes i uträkningen.

Om Sverige hade följt Storbritanniens och Tysklands linje att bara räkna tiden fram till beslut hade kostnaden således blivit 2 miljarder eller 5,2 procent av biståndsbudgeten. Och om Sverige valt att använda sig av tiden efter beslut, som mer stämmer överens med ordalydelsen i Dacreglerna som talar om att kostnader för flyktingar (enligt UNHCR:s terminologi de som erkänts som flyktingar, det vill säga inte asylsökande) ingår skulle summan också bli en helt annan.

Miljöpartiet menar att det är förkastligt att ställa några av världens mest utsatta grupper mot varandra. I Vårändringsbudgeten redogör inte regeringen för de konsekvenser den föreslagna justeringen får för biståndet.

Jag vill därför fråga ministern:

Vilka planerade insatser inom biståndet kommer, som en konsekvens av avräkningarna, inte att kunna genomföras om förslaget blir verklighet? Kommer avtal att brytas? I så fall vilka och vilka konsekvenser får det?

Hur har avräkningarna bedömts i förhållande till de centrala perspektiven i svensk politik för global utveckling (PGU)? Har fattiga människors rättigheter och perspektiv beaktats?

Jag vill också fråga statsrådet om hon avser att återkomma till riksdagen med en utförlig förklaring avseende på vilket sätt hon säkerställer att den schablonmässiga avräkningen för flyktingmottagande överensstämmer med faktisk kostnad.

Slutligen vill jag fråga statsrådet om hon avser att återkomma till riksdagen med en redogörelse för hur avräkningarna överensstämmer med PGU.

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2012/13:396, Avräkningar från biståndet

Interpellationsdebatt 2012/13:396

Webb-tv: Avräkningar från biståndet

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 14 Statsrådet Gunilla Carlsson (M)
Fru talman! Bodil Ceballos har frågat mig om avräkningar från biståndet till följd av den ökade flyktingströmmen till Sverige. Bodil Ceballos har frågat vilka planerade insatser inom biståndet som, som en konsekvens av avräkningarna, inte kommer att kunna genomföras om förslaget blir verklighet samt om avtal kommer att brytas och i sådana fall vilka avtal som kommer att brytas samt vilka konsekvenser det kommer att få. Bodil Ceballos har även frågat hur avräkningarna har bedömts i förhållande till de centrala perspektiven i svensk politik för global utveckling, PGU, det vill säga om fattiga människors rättigheter och perspektiv har beaktats. Vidare frågar Bodil Ceballos mig om jag avser att återkomma till riksdagen med en utförlig förklaring avseende på vilket sätt jag säkerställer att den schablonmässiga avräkningen för flyktingmottagande överensstämmer med faktisk kostnad samt, slutligen, om jag avser att återkomma till riksdagen med en redogörelse för hur avräkningarna överensstämmer med PGU. Sverige har av tradition varit en stor humanitär aktör och avsatt resurser för att möta humanitära behov och bistå människor som utsätts för förföljelse och förtryck. Regeringen anser att det är vår moraliska skyldighet att hjälpa flyktingar oavsett var i världen de befinner sig. Att kostnaderna för flyktingmottagandet i Sverige avräknas från biståndsramen är ingenting nytt, och det ligger helt i linje med OECD/Dacs riktlinjer. En grundläggande del i den svenska flyktingpolitiken är en rättssäker ordning, bland annat i enlighet med FN:s flyktingkonvention, för att pröva asylansökningar och ge skydd åt dem som behöver det. Bakgrunden till ökade flyktingkostnader är bland annat den fruktansvärda situationen i Syrien, men även läget i Afghanistan och Somalia. De ökade kostnaderna måste finansieras på ett ansvarsfullt sätt. Regeringen sänker därför nivåerna för kärnstöd till multilaterala organisationer. På detta vis bryts inga ingångna avtal och Sidas planeringsförutsättningar fredas under det pågående budgetåret. Detta har också kommunicerats till de berörda organisationerna. Om Sverige sänker ett kärnbidrag kan detta påverka organisationernas verksamhet, men det är svårt att säga precis på vilket sätt eftersom det är just kärnstöd och inte öronmärkt stöd som minskar. Exakt hur svenska medel används förhandlas i organens styrelser, där Sverige eftersträvar effektivitet, transparens och tydligare fokus på konkreta resultat. Det kan emellertid nämnas att Sverige tillhör en av de största givarna av kärnstöd till de aktuella multilaterala organisationerna trots denna nedskärning. Regeringen har valt att i detta fall behandla alla organisationer lika, det vill säga inga undantag och ingen särbehandling. Antalet asylsökande varierar i hög grad från ett år till nästa och påverkas i hög utsträckning av faktorer som är mycket svåra att förutse. Migrationsverkets senaste prognos visade att ca 54 000 personer kommer att söka asyl i Sverige under 2013. Det är en ökning med 13 000 asylsökanden, drygt 30 procent, om man jämför med prognosen under sommaren 2012, när statsbudgeten för 2013 lades fram. Eftersom det är en prognos kan de exakta kostnaderna för den ökade flyktingströmmen under 2013 fastställas först efter budgetårets slut. Att regeringen använder schablonbelopp vid beräkning av kostnaderna för flyktingar beror på att vi inte i förväg exakt kan fastställa kostnaderna för varje flykting som kommer hit. Regeringen redogör årligen i budgetpropositionen för hur de så kallade avräkningarna inom migrationsområdet beräknas. Sveriges politik för global utveckling, PGU, handlar om en samstämmig syn på utveckling där regeringens alla politikområden ska bidra och där biståndet utgör en komponent. Biståndet ska utgå ifrån och komma den fattiga människan till del. Det är också det centrala perspektivet inom PGU. Avräkningarna från biståndet, med anledning av den ökade flyktingströmmen, är en del av den svenska politiken och ligger helt i linje med OECD/Dacs riktlinjer. Sverige för en human och solidarisk flyktingpolitik, och de människor som flyr till Sverige och söker asyl på grund av krig eller krigsliknande situationer, förföljelse eller förtryck ska få en rättssäker prövning enligt gällande regelverk. Det är på basis av detta berättigat att biståndet täcker upp de kostnader det medför. Regeringen återkommer till riksdagen i kommande PGU-skrivelse och debatt. Därtill vill jag nämna, vilket också riksdagen tidigare har fått information om, att en extern utvärdering kommer att göras där vi ser över Regeringskansliets arbetsformer och styrningen av politiken för global utveckling.

Anf. 15 Bodil Ceballos (MP)
Fru talman! Enligt OECD/Dacs praxis är det accepterat att räkna en viss del av flyktingmottagandet som bistånd, men att avräkna så mycket som Sverige gör innebär att Migrationsverket är Sveriges i särklass största mottagare av svenskt bistånd. Det innebär också att Migrationsverket får mer än våra tio största biståndsländer tillsammans. Sverige tillhör de länder som gör störst avdrag enligt OECD. Sveriges avdrag från biståndet var högre än något land 2011 och större än 16 länder tillsammans. Med 2013 års tilläggsbudget där ytterligare avräkningar om 709 miljoner kronor görs når kostnaderna för asylmottagandet i Sverige dryga 5 miljarder 2013. Det är 13,5 procent av biståndsbudgeten. Snittet bland de övriga givarländerna ligger på 2,5 procent. Det är inte rimligt att Sverige avviker så från övriga länder. Miljöpartiet kan inte acceptera att regeringen ställer två eftersatta områden mot varandra. Vi har råd med både en human migrationspolitik och en stark bistånds- och utvecklingspolitik. Fru talman! När man läser UNHCR:s definition av vem som är flykting ser vi att det är den person som har fått flyktingstatus. Innan dess är man asylsökande. Dacregelverket talar om flyktingar, men Sverige räknar en schablon för alla asylsökande och gör avräkningar för både asylsökande och flyktingar. Att alla OECD-länder gör olika uttolkningar av regelverket är förstås ett problem, men några räknar bara de som har fått flyktingstatus, andra räknar de som söker asyl, och vissa, bland annat Sverige, räknar alla. Om vi bara skulle räkna de asylsökande som slutligen beviljas skydd i Sverige skulle summan minska betydligt, ännu mer om vi bara räknar tiden efter det att asylansökan beviljats, vilket enligt mitt sätt att tolka Dacreglerna torde vara det korrekta eftersom det talar om flyktingar, inget annat. Om vi ändå räknar in alla i asylsystemet som i slutändan får asyl i biståndet betyder det en minskning med 66 procent. Då skulle alltså avräkningen hamna på 1,8 miljarder, eller 4,7 procent, i stället för dagens 5,2 miljarder, som är 13,5 procent. Dessutom skulle ett sådant beslut påverka handläggningstiderna i uträkningen. En bifallen asylansökan tar kortare tid att handlägga än en avslagen eftersom de flesta överklagar sina beslut. Summan skulle alltså bli ännu lägre än så, och då skulle vi närma oss de övriga OECD-länderna. Om Sverige hade följt Storbritanniens och Tysklands linje att bara räkna tiden fram till beslut hade kostnaden blivit 2 miljarder, eller 5,2 procent. En tredje parameter är schablonkostnaden per dygn som multipliceras med antal flyktingar och dagar i processen. Därför vill jag också veta på vilket sätt eventuellt överskott inom budgetområdet återförs till biståndet eller vart det tar vägen. Jag fick inget riktigt svar på frågan. Ministern kanske kan utveckla det i sitt nästa inlägg. Jag har tidigare jämfört siffror för kostnader för mat och logi i migrationsbudgeten med avräkningarna. Det visade sig då att vi betalade 90 procent av flyktingmottagandet i Sverige med biståndsmedel, men för årets budget ser det snarare ut som om vi betalar 100 procent av flyktingmottagandet i Sverige med biståndsmedel. Annat än kost och logi är inte i enlighet med Dacregelverket. Integrationskostnader, påtvingat återvändande etcetera kan inte räknas som bistånd. Nu är OECD på väg att precisera sina regler. Det är bra. Men som det ser ut i dag tillhör Sverige de länder som räknar av mest proportionerligt sett. Sveriges avdrag i dag är 13,5 procent. Om vi bara skulle räkna flyktingar som får stanna blir det 4,7 procent, om vi bara skulle räkna tiden fram till asylbeslut blir det 5,2 procent och om vi bara skulle räkna flyktingar som får stanna och tiden fram till asylbeslutet blir det 2,4 procent. Snittet i OECD är alltså 2,5 procent.

Anf. 16 Statsrådet Gunilla Carlsson (M)
Fru talman! Tack för interpellationen! Det kommer tyvärr att bli mycket siffror, är jag rädd för, och det beror på hur man räknar. Det jag vill berätta för Bodil Ceballos och riksdagen är att förra året, 2012, avräknade vi ett belopp från biståndsramen om 10,8 procent. Det som är inrapporterat som ODA till OECD/Dac är 10,9 procent. Vi är alltså inte uppe i de 13 procenten. Sverige har varit oerhört mån om att följa OECD/Dacs regelverk till punkt och pricka - just för att vi vill upprätthålla legitimiteten för enprocentsnivån. Vi vill också fortsätta att ha möjligheten att ha ett generöst flykting- och asylmottagande av hög kvalitet på ett rättssäkert sätt där även Miljöpartiet bidrar till att så är fallet. Det innebär att de ungefär 400 miljoner kronorna som avräknas för Migrationsverket innefattar kostnader för bland annat lokaler, dagersättningar, hälso- och sjukvård samt utbildning. Vi har en hög ambition. Men i jämförelse med de länder som Bodil Ceballos nu väljer att ta upp tar vi per capita emot många flyktingar. Vi ser nu också en dramatisk ökning, inte minst från Syrien. Siffrorna talar tyvärr sitt tydliga språk och säger mycket om hur det ser ut i landet i dag. Förra året var det totalt sett ungefär 7 700 personer. Bara hitintills i år räknar vi med drygt 11 800. Det är en dramatisk ökning som gör att riksdagen nu har fått behandla en vårändringsbudget där prognosen för flyktingmottagandet har skrivits upp eftersom vi är uppe på siffror som vi inte har haft på många år. Om man ser över tiden gör den schablonmässiga avräkningen från biståndet att biståndet ungefärligt täcker sju tiondelar av de beräknade kostnader Migrationsverket har. Med detta sätt att räkna betalar biståndet alltså inte hela Migrationsverkets mottagande. För att täcka de övriga kostnaderna sker en schablonmässig avräkning från biståndet. Detta gör vi mycket för att för att för det första upprätthålla respekten för enprocentsnivån och för det andra för att kunna se till att vi inte hittar ekonomiska skäl för att inte fullfölja vårt solidariska ansvar när människor söker sig till Sverige för att få skydd undan krig, konflikter och förtryck. När andra länder nu nämns, till exempel Frankrike, är det viktigt att diskutera dessa frågor. Hur hög andel av deras bni är bistånd? The United Kingdom, Storbritannien, strävar under premiärminister David Camerons ledning efter att komma upp till 0,7 procent av bni. Det tycker jag är hedervärt. Sverige ligger uppe på 1,0 procent. Vi använder OECD/Dac-regelverket fullt ut just för att kunna behålla respekten och legitimiteten för biståndet. Då får vi också - det medger jag - ta denna så kallade urholkningsdebatt eftersom ungefär 10 procent av biståndsbudgeten, i detta fall, avräknas för just ett generöst och rättssäkert flyktingmottagande. Jag tycker att det är rätt och rimligt utifrån de regler som OECD/Dac har lagt upp och som vi i så fall kan gå in och börja ändra på. Jag trodde också att vi i den här kammaren var helt överens om att det är rimligt att Sverige ska upprätthålla enprocentsnivån som gör att vi kan ha en långsiktig trovärdighet. Men då måste vi också vara överens om spelreglerna.

Anf. 17 Bodil Ceballos (MP)
Fru talman! Det kommer naturligtvis en följdfråga på det här. Vart tar mellanskillnaden vägen, om vi trodde att vi skulle ha 10,8 procent men rapporterade 10,9 till OECD/Dac, och det som var avsatt i biståndsbudgeten egentligen var mer än det? Går den tillbaka till biståndet, eller går den bara tillbaka till statsbudgeten som sådan? En stor grupp som kom hit för ett antal år sedan var romer från Serbien. Jag vet inte exakt hur det ser ut i dag. Romer från Serbien var då den näst största asylgruppen. De stannade i genomsnitt 55 dagar i asylsystemet. Men schablonen är på många fler dagar, vilket innebär att det måste bli ett glapp någonstans i beräkningen - och alla pengar har naturligtvis inte gått åt. Man kan använda biståndsmedel för dem som kommer från länder som är klassade som biståndsländer enligt Dacregelverket. Då gäller det att ha koll på det för att inte räkna andra som inte kommer från de länderna. När jag tittar på Migrationsverkets budget för kostnader för boende, mat och sådana saker är summan i princip densamma som den vi tar från biståndet. Jag tittade alldeles nyss i årets budget, innan jag kom hit. Med tilläggsbudgeten är vi uppe i ca 100 procent eller kanske till och med mer som vi avsätter för flyktingmottagande i Sverige. Då kommer alltihop, 100 procent, från biståndet i så fall. Migrationsverket får ju inte använda sig av andra kostnader. Det som är Migrationsverkets hantering av medborgarskapsärenden och sådana saker går förstås inte från biståndet. Men det som är flyktingmottagning verkar i huvudsak komma från biståndet. Låt oss se på det här historiskt. Staffan Landin skriver så här på sin blogg: Den stora ökningen av kostnader brukar tillskrivas det ökade antalet flyktingar. Det stämmer förvisso att fler människor söker asyl i dag än år 2000. Men summan som regeringen tar från biståndet har ökat dubbelt så mycket som antalet flyktingar. Kurvorna följdes åt fram till 2006. Sedan har kopplingen mellan antalet flyktingar och summan som tas ifrån biståndet försvunnit. Det var tre gånger fler asylsökningar 2013 än 2000, medan summan som tas från biståndet är sex gånger högre. Någonting har alltså hänt. Under den tid som vi i Miljöpartiet var stödparti till Socialdemokraterna gick vi med på att en viss del av biståndet fick gå till asylmottagande i Sverige. Men sedan har det eskalerat så till den milda grad att det inte längre är rimligt. Det är inte rimligt att vi avviker så mycket från övriga länder. Att Frankrike och andra länder inte kommer upp i 0,7 procent är beklagligt, men det är ingenting som påverkar våra beslut i Sveriges riksdag. Vi har sagt att vi ska ha 1 procent av bni till bistånd, och vi har sagt att vi ska ha en generös flyktingpolitik. Vi har råd med båda delarna. Jag skulle vilja att ministern utvecklade lite anledningen till den här stora skillnaden. Det gäller inte bara avräkningar för flyktingmottagning. Vi räknar också in klimatsatsningar, och det inom biståndsbudgeten. Det lägger vi inte i avräkningen, utan det är innanför.

Anf. 18 Statsrådet Gunilla Carlsson (M)
Fru talman! Det är många frågor, men jag tycker att vi ska uppehålla oss vid avräkningarna från biståndet vad gäller flyktingmottagandet och den dramatiska ökning av flyktingar som Sverige och regeringen har att hantera under det här året. Vi har i vårbudgeten, som nu hanteras i finansutskottet, gjort en prognosjustering med ytterligare 709 miljoner kronor. Det är mycket pengar, det dras av biståndsbudgeten och det är bra att vi debatterar och granskar det. Jag kan bara upprepa att vi rapporterar till Dac det faktiska utfallet av hur många flyktingar vi har tagit emot, och vi rapporterar helt i enlighet med reglerna. Därför avviker det vi lämnar in till Dac en aning ibland från vad som är prognostiserat att avräknas. Hur utfallet av Sveriges bistånd har varit under åren varit beror på många olika faktorer - hur bni har förändrats, hur vi har rapporterat in och så vidare. Här sker inte en exakt justering eftersom vi i Sverige är måna om att upprätthålla nivån och rapportera enligt Dac-regelverket. Sedan jämför man det uppnådda med det som fastställs i budgeten, 1,0 procent. Men i och med att vi vill rapportera det exakta utfallet och de faktiska kostnaderna, såsom Dac vill ha det beräknat, får vi avvikelser, givet att vi använder oss av en prognos. Det viktiga för mig att säkerställa över tid är att vi inte överbetalar till Migrationsverket. Från 2006 till 2012 var den faktiska kostnaden för flyktingmottagandet i Sverige 2,2 miljarder kronor högre än vad som är avräknats från biståndet. Det är därför jag säger att biståndet schablonmässigt kanske upptar sju åtta tiondelar av den totala kostnaden för det första året flyktingen befinner sig i Sverige. Vi vill ha en modell där man upprätthåller gemensamma principer som syftar till att den fattige förtryckte flyktingen ska ha möjligheter att söka skydd och få ett värdigt mottagande i Sverige. Det kan hända att kostnaderna, enligt den Landinska beräkningen, per dygn har ökat, men det kanske beror på att vi verkligen vill säkerställa att kvaliteten på lokalerna ökar, liksom på hälso- och sjukvården och kommunernas mottagande. Dagersättningen kan man ha många synpunkter på, men jag ska inte säga mer om det. Det är mycket kostnader. Varje flykting kostar pengar varje dag. Jag är stolt över att vi har ett starkt humanitärt engagemang och att jag har ansvar för att fördela pengar för att hjälpa länder i närområdet till krisregionen. Vi pratar här i Sverige om kanske 15 000-20 000 flyktingar från Syrien. Det är ingenting mot vad man har i Libanon och Jordanien. Jag har ansvaret att se till att vi följer flyktingstragedierna över hela världen. De som kommer hit ska tas emot på ett bra sätt, och det kostar pengar. Det är rimligt att det ingår, tycker jag, i biståndsbudgeten. Var skulle det annars vara, och vilka skulle annars behöva ta hand om det här?

Anf. 19 Bodil Ceballos (MP)
Fru talman! Vi är helt överens om att vi ska ta emot den stora mängd flyktingar som kommer, självklart. Sedan har vi en annan bild av var pengarna ska tas. Vi menar att de inte ska tas från biståndsbudgeten. Det finns andra delar i statsbudgeten där vi kan hämta de medel som behövs för att ha det goda mottagande av flyktingar som vi ändå har i Sverige. Ett annat sätt är att inte vara så strikt i bedömningen utan låta fler få stanna. Det innebär att handläggningstiden för flyktingärendena kommer att kortas och människor kan komma in i samhället snabbare. Det finns många sätt att minska kostnaderna. Statsbudgeten är en sak som regeringen sköter. Vi har en annan budget som vi lägger fram varje år och där vi tar tillbaka en del av de pengar som regeringen lägger på flyktingmottagningen. Vi menar att det inte är rimligt med så stora skillnader i förhållande till andra länder. Vi får skämmas att vi tar så mycket som 13,5 procent av vårt bistånd för att betala flyktingmottagningen i Sverige. Vi är ett av världens rikaste länder, och självklart har vi råd att betala för flyktingmottagandet här hemma utan att det ska drabba de allra fattigaste i världen. Om vi lägger pengar på att försöka förebygga konflikter och om vi lägger pengar för att motarbeta krig långt i förväg skulle pengarna kunna ge så himla mycket mer. Det handlar om miljarder kronor, inte miljoner, som vi brukar skicka till olika krigshärdar. Jag tror att det är 250 miljoner plus 75 miljoner i humanitärt bistånd till Syrien. Det är en bagatell i sammanhanget med tanke på vad det kostar när flyktingar kommer hit. Vi kanske ska lägga ned mycket mer pengar på att förebygga konflikter så att människor slipper lämna sina länder på grund av krig och konflikter.

Anf. 20 Statsrådet Gunilla Carlsson (M)
Fru talman! Tack för interpellationen! Vi är ett av världens rikaste länder. Ja, vi är ett av de länder i världen som ger mest i bistånd både per capita och i procent av vår bruttonationalinkomst. Ja, vi är ett av de länder i världen som tar emot flest flyktingar. Just vad gäller Syrien är vi, förutom grannländerna, ett av de mest generösa. Detta får konsekvenser i biståndsbudgeten. Förra årets utfall av flyktingkostnader utöver biståndsramen var nästan 360 miljoner kronor. I år tror jag att det kommer att bli ännu mer. De pengar som Miljöpartiet påstår sig avsätta i sin egen budget för att täcka kostnaderna är inte i närheten av detta, om jag räknar rätt. Det är oerhört svårt att se att ni i er budget har pengar för det ni anklagar mig för att inte ha. 360 miljoner kronor förra året är utfallet för det som togs någon annanstans ifrån. I år kommer det antagligen att bli mer. Jag hoppas att vi kan upprätthålla respekten för enprocentsnivån, att vi fullföljer OECD:s sätt att räkna och att vi har ordning och reda i biståndet och gemensamt ser till att vi finansierar ett värdigt mottagande för flyktingar varhelst i världen de befinner sig. Det är en enastående utmaning, och jag är glad om vi fortsatt kan ha stöd för det här i kammaren.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.