Bättre möjligheter för reservofficerare att tjänstgöra

Anf. 40 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Fru talman! Jörgen Berglund har frågat mig vad jag avser att göra för att förbättra möjligheterna för Sveriges reservofficerare i stort. Han har vidare frågat mig om jag tänker ta initiativ till att förändra lagen (2012:332) om vissa försvarsmaktsanställningar och förordningen (1994:522) om förmåner till instruktörer inom frivillig försvarsutbildning. Slutligen har han frågat mig om vilka medel och verktyg jag använder som minister för att förbättra för Sveriges alla reservofficerare och om jag kan ge något konkret exempel på hur detta har förbättrat situationen för landets reservofficerare.

Först och främst vill jag säga att regeringen delar frågeställarens syn på att reservofficerarna utgör en viktig del i vårt lands försvar.

Riksdagen har ställt sig bakom regeringens proposition Totalförsvaret 2021-2025. Av propositionen framgår bland annat att Försvarsmaktens krigsorganisation ska växa från cirka 60 000 personer i dag till cirka 90 000 plus reserver år 2030.

I den utveckling av Försvarsmaktens operativa förmåga och tillväxt som myndigheten står inför är dess personal den viktigaste komponenten. Personalen utgörs av reservofficerare, officerare, specialistofficerare, officerare under utbildning, kontinuerligt och tidvis tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän, hemvärnssoldater, frivilliga och totalförsvarspliktiga. Alla kategorier av personal är viktiga för försvarets förmåga och utveckling. Som ett led i arbetet att stärka landets försvar gör nu Försvarsmakten en analys av den personella sammansättningen i krigsorganisationen och i grundorganisationen samt behov av olika personalkategorier i nämnda tioårsperspektiv.

Försvarsmakten ser över tillgängligheten på personal i olika beredskapsgrader inom samtliga personalkategorier. Myndigheten har för avsikt att återkomma till Försvarsdepartementet med ett samlat behov av eventuella åtgärder som myndigheten identifierat. Reservofficerares rätt till tjänstledighet från ordinarie arbetsplats för tjänstgöring i Försvarsmakten är enligt de uppgifter jag har ett av de områden som övervägs av myndigheten.

Det är viktigt att identifiera eventuella hinder för att säkerställa tillgängligheten på personal oavsett kategori, vilka åtgärder som ligger inom Försvarsmaktens mandat att vidta och vad myndigheten kan behöva stöd med. Detta bör göras sammanhållet och systematiskt.

I arbetet med personalfrågor förs en dialog mellan Försvarsdepartementet, Försvarsmakten och arbetstagarorganisationerna, men jag vill vara noggrann med att poängtera att det är Försvarsmakten som arbetsgivare, inte regeringen, som har ansvaret för myndighetens personalfrågor. Detta är i linje med den arbetsgivarpolitiska delegeringen i staten som riksdagen fattade beslut om 1994.

Försvarsdepartementet avser att följa utvecklingen, och regeringen återkommer till riksdagen i det fall vi bedömer att det krävs lagändringar.

Anf. 41 Jörgen Berglund (M)

Fru talman! Omvärldsläget fortsätter att försämras, och i vårt närområde ökar spänningarna i bland annat Arktis och Östersjön. Vart de just nu fredliga demonstrationerna i Ryssland tar vägen vet vi inte. Förhoppningsvis leder de till en mer demokratisk utveckling av Ryssland - ett Ryssland som militärt blir allt starkare och som beter sig mer aggressivt.

I ljuset av detta har riksdagen nyligen fattat beslut med anledning av en totalförsvarsproposition där vi ökar de militära utgifterna och stärker den militära förmågan. Det är ett nödvändigt och viktigt beslut även om de långsiktiga ekonomiska ramarna saknas. Men nu är det inte försvarsekonomi vi ska prata om i dag, utan det får vi göra vid ett annat tillfälle.

Fru talman! Mer pengar till Försvarsmakten är naturligtvis viktigt, men de är inte på något sätt ensamt avgörande för att nå ökad militär förmåga. Vi pratar om tillgänglig och ändamålsenlig materiel. Utbildade officerare, soldater och sjömän kommer att avgöra om vi kan lösa de svåraste av uppgifter, nämligen att försvara vårt land om det värsta skulle hända - krig.

Fru talman! Försvarsmakten har vid ett flertal tillfällen beskrivit att den stora flaskhalsen att lösa när Sveriges försvarsförmåga ska ökas är just personalförsörjningen. Det finns helt enkelt för få officerare i aktiv tjänst. Att utbilda och träna en kapten tar lika lång tid som att utbilda en läkare. Och det vet alla att det tar tid - lång tid. Det är tid som vi egentligen inte har. Vår förmåga måste höjas nu, inte om fem till tio år. Omvärldsläget försämras dagligen. Oavsett vad vi tycker om det är det ett faktum.

Fru talman! I denna interpellation har jag tagit upp vad vi, eller rättare sagt vad regeringen och försvarsministern, kan göra för att förbättra personalläget. Sverige har i likhet med många andra länder ett system med reservofficerare. Det är militär personal som till vardags har en annan sysselsättning men i grund och botten är utbildade till officerare. Det är en styrka och en tillgång i den situation vi nu befinner oss i med tillväxt. Sveriges reservofficerare skulle kunna få en mer framträdande roll i tillväxten, men då behöver vi öka incitamenten, underlätta och göra det möjligt för fler att bidra.

Jag har i denna interpellation ställt tre frågor till försvarsministern som i korthet handlar om att möjliggöra och underlätta för reservofficerare att tjänstgöra, bland annat genom att ge dem rätt att vara tjänstlediga från sina ordinarie jobb om de tjänstgör i Försvarsmakten. Den rätten har i dag tidvis tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän men inte reservofficerare.

Jag har läst det skriftliga svaret och lyssnade på vad försvarsministern sa alldeles nyss, och jag konstaterar att försvarsministerns slutsats är att vänta och se vad Försvarsmakten tycker. Det finns inga idéer, inga förslag, inget konkret, utan det är väntan som är svaret. Var, Peter Hultqvist, är det politiska ledarskapet? Varför lyssnar inte försvarsministern på Förbundet Reservofficerarna - den fackliga parten? De har drivit frågan länge. Är det så att socialdemokratiska statsråd bara lyssnar när LO-facken vill något, de som också stöder det socialdemokratiska partiet med pengar? Var är handlingskraften, Peter Hultqvist?

Anf. 42 Alexandra Anstrell (M)

Fru talman! Jag tackar Jörgen Berglund för en mycket viktig interpellation om våra reservofficerare.

Reservofficerare är en officer eller en specialistofficer som har sin huvudsakliga sysselsättning någon annanstans samtidigt som man är anställd inom Försvarsmakten. Jag tittade precis i dag på Sverofs hemsida, där de publicerar en del intressanta tjänster för reservofficerare. Där fanns bland annat en position inom säkerhets- och underrättelsetjänst. Det känns som en viktig position, en viktig tjänst, för Sveriges, rikets, säkerhet.

På senaste mötet med försvarsutskottet fick vi ta del av en föredragning av Försvarsmakten med anledning av händelserna på K 3. Det berättades en hel del om hur Försvarsmakten arbetar med värdegrunden.

Våra reservofficerare är viktiga i vår militära förmåga, som nu ska ökas. Jörgen Berglund frågade ministern om vilka medel och verktyg ministern använder för att förbättra för Sveriges reservofficerare. Jag uppfattar dessvärre inte att Jörgen Berglund får några svar. Jag är därför intresserad av att göra ett tillägg till debatten med anledning av tidigare felaktiga uppgifter om anställda inom Försvarsmakten. Jag tänker närmast på den falska officeraren, och jag tänker också på händelserna på K 3 och frågan om värdegrund.

Hur säkerställer ministern att även reservofficerare som har sin huvudsakliga sysselsättning någon annanstans också får vara med i arbetet med frågan om värdegrund som Försvarsmakten arbetar med nu, inte som förut?

Hur säkerställer man att informationen om alla dessa reservofficerare som finns i registren är korrekt?

Anf. 43 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Fru talman! Det finns en fråga som interpellanten rejält borde fundera över. När jag kom i den här positionen för sex år sedan träffade jag en stor andel reservofficerare som efterfrågade en uppgift i Försvarsmakten. Med den insatsorganisation och den värnplikt som ni avskaffade försvann också mycket av reservofficerarnas uppgifter. De befann sig i stor utsträckning i ett vakuum där de saknade uppgift i Försvarsmakten.

Den viktigaste åtgärd vi har vidtagit för att kunna använda oss av reservofficerare igen är att vi har gått från insatsförsvar till nationellt försvar. Värnplikten och den ökade övningsverksamheten är nyckeln till att ge reservofficerarna en uppgift igen. Den uppgiften ökar stegvis i anslutning till att vi ökar antalet värnpliktiga.

Vi har alltså vänt den utveckling som ni försatte oss i under den tid ni hade ansvaret och genomförde er orealistiska organisation av försvaret, Jörgen Berglund. Vi bytte trend 2015.

När vi nu ska börja göra Försvarsmakten än mer attraktiv för både yrkesofficerare och reservofficerare krävs ett systematiskt arbete över hela bredden. Nyckeln till det är tioårsplaneringen för 2021-2030. I och med det beslut vi tog innan jul har Försvarsmakten mandat att utforma personalförsörjningen på yrkes- och reservofficerssidan. Då handlar det om attraktion, och det handlar om rekrytering. Det handlar om utbildning, tjänstgöring, kompetensutveckling, karriärval och när deras mandat avslutas. Man har mandat att se över allt detta, inklusive reservofficersförsörjningen på det här området.

Jag tycker att det är klokare att göra ett genomarbetat arbete över hela bredden än att jag sätter mig ned nu och vidtar slumpvisa åtgärder utifrån hur den politiska debatten förs. Jag vill se en helhet innan vi vidtar åtgärder, och jag respekterar dessutom Försvarsmaktens arbetsgivarroll. Jag tar inte över den rollen.

Det pågår alltså ett arbete gällande hur vi ska omhänderta reservofficersrekryteringen och hur vi ska ge dem stegvis ökade uppgifter i Försvarsmakten. Jag tycker att det är viktigt att understryka att man här tar ansvar på ett seriöst sätt, och jag återkommer till följande: I samma takt som övningsverksamheten ökar i omfattning ökar också behovet av reservofficerare. Det är det som är själva nyckeln.

Detta är egentligen det grundläggande svaret på din fråga, Jörgen Berglund, men du tycks inte ha funderat på de här två sakerna - nationellt försvar kopplat till värnplikt, kopplat till övningsverksamhet. Det är hela nyckeln för att aktivera det här systemet, och då har vi en plattform att stå på. Sedan har vi alltså det systematiska jobb som Försvarsmakten ska genomföra över hela rekryteringsbredden, med alla de här åtgärderna.

Är det så att det krävs lagstiftningsförändringar när vi ser alla polletterna är det klart att vi ska vara beredda att göra sådana, men jag föredrar faktiskt att det görs ett grundligt förarbete innan man slutligen sätter ned foten.

Anf. 44 Jörgen Berglund (M)

Fru talman! Det verkar finnas två uppenbara kriterier för att bli statsråd i Stefan Löfvens regering. Det första är förmågan att skjuta ifrån sig ansvar, och det andra är att undvika att agera. Det är ständigt någon annan som ska göra någonting, och det är alltid någon annans fel. Oftast är det alliansregeringens fel - det hörde vi precis - men just nu i pandemin är det populärt att säga att det är borgerligt ledda regioners fel. Men det är aldrig en socialdemokratisk ministers fel, fru talman.

I försvarsministerns fall är det nästan alltid Försvarsmakten som ska lösa allt. Jag får påminna statsrådet om att han är försvarsminister, inte självförsvarsminister. Försvaret står inför en tillväxt, fru talman, och Försvarsmakten är som jag sa tydlig med att personalförsörjningen är den stora flaskhalsen. Har man då inte som statsråd skyldighet att bidra och hjälpa till? Jag tycker det. Jag tycker att det ligger i försvarsministerns ansvar, men vi ser uppenbarligen olika på saken.

En tidvis anställd gruppbefäl, soldat eller sjöman har precis som en reservofficer en annan huvudsaklig sysselsättning. De jobbar med någonting annat. Ibland behöver de tjänstgöra i Försvarsmakten, och då får de vara tjänstlediga. De har rätt till tjänstledighet. Det är detta det har handlat om: Varför har inte reservofficeren det? Vad är logiken?

Som jag tog upp i min interpellation finns det fler frågor. Till exempel skulle reservofficerarna kunna tjänstgöra och hjälpa till att utbilda de nya värnpliktskullarna på de nya regementena - de regementen som försvarsministern är pigg på att lyfta fram för att visa vad han har gjort. Det är bara synd att försvarsministern verkar glömma att det måste fyllas med ett innehåll.

Fru talman! Nu har vi pratat mycket om tjänstledighet, men det är också viktigt att det är sjysta villkor för reservofficerarna när de arbetar till exempel som instruktörer i våra frivilliga försvarsorganisationer, det vill säga att de har samma ekonomiska villkor som en yrkesofficer har. De utför trots allt samma arbetsuppgifter. De frivilliga försvarsorganisationerna är otroligt viktiga, och det finns för få instruktörer i dag. Just sjysta villkor, fru talman, brukar ju socialdemokrater gärna lyfta fram som viktigt. Men även här verkar det bara gälla i LO-yrken, inte reservofficerare.

Regeringen kan med en enkel förordningsförändring se till att de får lika villkor - sjysta villkor. Försvarsministern behöver inte ens komma tillbaka till Sveriges riksdag, för regeringen har själv hela mandatet - och ansvaret.

Till sist, fru talman: Försvarsministern skriver i sitt skriftliga svar på interpellationen: "Försvarsdepartementet avser att följa utvecklingen och regeringen återkommer till riksdagen i det fall vi bedömer att det krävs lagändringar." Jag blir lite förvånad över att försvarsministern inte nämnder det faktum att ett enigt försvarsutskott i torsdags i förra veckan justerade ett betänkande med ett tillkännagivande till regeringen att säkerställa att reservofficerarna får rätt till tjänstledighet.

Riksdagen väntar inte och ser. Vi tänker inte efter och utreder. Vi behöver inte fundera längre, utan vi har bestämt oss. Det är bara att återkomma med lagförslaget till riksdagen. Därför blir min fråga: När tänker försvarsminister Peter Hultqvist återkomma med denna enkla lagförändring som riksdagen kommer att besluta om nästa vecka?

Anf. 45 Alexandra Anstrell (M)

Fru talman! Jag tycker att Jörgen Berglund förtjänstfullt redogjorde för hur försvarsministern faktiskt inte svarar på frågor och inte heller tar det ansvar han som minister har. I stället skyller han ifrån sig på gamla alliansregeringar. Nu är ju nu, tänker jag, och det är nu försvarsministern är just försvarsminister.

Jörgen Berglund får inte svar på sina frågor, och jag fick inte heller något svar på frågan hur ministern säkerställer att de reservofficerare vi har i våra rullor har korrekta cv:n. Tar ministern något ansvar för att säkerställa det? Och hur säkerställer försvarsministern att våra viktiga reservofficerare får ta del av den värdegrund och den organisationskultur som Försvarsmakten arbetar med i dag?

Anf. 46 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Fru talman! Det grundläggande sättet att ta ansvar utifrån totalförsvarspropositionen är att skriva ett regleringsbrev, vilket vi har gjort.

Vi menar att Försvarsmakten ska redovisa en planering för hur myndigheten ska se över personalsammansättningen i krigsorganisationen i tioårsperspektivet. Där ingår alla de bitar som jag har räknat upp - attraktion, rekrytering, utbildning, tjänstgöring, kompetensutveckling, karriärväxling och så vidare - för att man ska få en helhetsbild av vad som krävs i tjänstgöring. Det är ett brett och ordentligt arbete som ska genomföras på ett grundligt sätt.

Sedan påstår debattörerna att man skyller ifrån sig. Men det var faktiskt en realitet; man måste ju veta vad man kommer ur, nämligen en insatsorganisation som inte behövde reservofficerare. Så var det ju. Det är därifrån vi har startat. Att jag säger det kan debattörerna möjligen tycka känns lite otrevligt, men det är faktiskt en realitet. Det är när vi har fått igång den nationella försvarssatsningen, i kombination med värnplikt och en ökad övningsverksamhet, som uppgifterna kommer tillbaka för reservofficerare. Det är alltså ingen trollformel jag redovisar här, utan det är reella och tydliga fakta.

När det gäller värdegrunderna i Försvarsmakten är det någonting man jobbar med generellt i hela Försvarsmakten, med hela personalstaben. Alla delar av Försvarsmakten ska omfattas av den värdegrund vi har. Det är också Försvarsmaktens uppgift att kontrollera att cv:n och annat är korrekta när det gäller den personal man har.

Delar debattörerna inte uppfattningen att vi ska ha arbetsgivardelegeringen från 1994? Om ni vill att vi ska riva upp arbetsgivardelegeringen, säg det då! Men då har vi liksom ett helt nytt förhållande. Problemet är bara att jag väl skulle bli KU-anmäld och utsatt för den typen av analyser om jag började gå vid sidan av detta. Då skulle ni väl vända på steken och hitta något annat sätt att kritisera.

Tillkännagivanden hanterar vi alltid i den ordning som regelverket föreskriver, så vi kommer naturligtvis att återkomma till riksdagen med ett yttrande om hur vi ska hantera ett sådant. Den ordningen ligger helt fast och är enligt rutin. Men detta skulle, som jag förstod det, hanteras i riksdagen under nästkommande vecka. Jag är väl medveten om det som har varit i utskottet.

Jag säger dock också i mitt inledande anförande att reservofficerares rätt till tjänstledighet från ordinarie arbetsplats för tjänstgöring i Försvarsmakten är, enligt de uppgifter jag har, ett av de områden som övervägs nu när man tittar på helheten inom ramen för myndigheten. Vi jobbar alltså över hela detta breda fält just nu. När vi har alla fakta på bordet kan vi på ett effektivt sätt titta på hur vi går vidare.

Jag säger inte att det är fel att göra denna typ av förändring när det gäller tjänstledighetsmöjligheter. Men jag säger att jag vill ha alla fakta på bordet och ha hela utredningsarbetet.

Sättet att leda och styra en myndighet i detta läge är att ta upp detta i regleringsbrevet, vilket vi har gjort, utifrån det beslut som fattades i propositionen före jul. Frågan är då: Ska vi frångå de gängse formerna för att styra en myndighet? Är det inte regleringsbrevsinstitutet man ska använda när man som regering agerar utifrån en proposition?

Jag tycker att det är viktigt att man upprätthåller en viss ordning - vem som gör vad vid vilket tillfälle - för att inte få en sammanblandning av ansvarsförhållanden.

Anf. 47 Jörgen Berglund (M)

Fru talman! Jag kan egentligen inte bli ledsen när försvarsministern känner sig påhoppad av oppositionen. Jag vill beskriva det som en oppositions uppgift att granska, driva på och ifrågasätta regeringsmakten. Detta ingår så att säga i det demokratiska spelet.

Men det är några saker som jag inte riktigt förstod och som jag tycker blir väldigt ologiska. Om vi nu får fler värnpliktiga, vilket vi får och som försvarsministern tog upp, finns det ju ännu större anledning att se till att till exempel en reservofficer kan tjänstgöra utan att få nej från sin arbetsgivare om man behöver vara tjänstledig.

Det andra är det som försvarsministern återigen tog upp: den gamla alliansregeringen. Då måste frågan bli: Det var väl inte så att Socialdemokraterna var emot insatsförsvaret? Det var ju en realitet som hade med omvärldsläget att göra. Där var man tämligen överens inom politiken. Sedan förändrades omvärldsläget, och samtidigt gick vi från insatsförsvaret mot ett mer traditionellt försvar av nationellt territorium. Detta är ju inget politiskt, utan det är en yttre omständighet som har påverkat detta.

Sedan förstår jag inte, fru talman - arbetsgivardelegationen kommer upp gång på gång. Det är faktiskt en förordning vi diskuterar, och mig veterligen är det regeringen som utfärdar förordningar. Det kan inte Försvarsmakten göra. Alltså är det regeringens ansvar och mandat att göra detta.

Fru talman! Tyvärr känner jag inte att jag har fått svar på några av mina frågor. Jag kan dock konstatera att kammaren nästa vecka kommer att besluta om rätt till tjänstledighet; jag ser fram emot den förordningsförändringen från regeringens sida.

Jag har inte fått svar på vilka övriga konkreta åtgärder man som minister kan vidta. Det är lite detta jag efterlyser: det engagemang och den viljeinriktning som jag anser att en regering måste ha.

Anf. 48 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Fru talman! Jag satt här i kammaren när dåvarande högeralliansregeringen drev igenom avskaffandet av värnplikten med tre rösters övervikt - ett oerhört oklokt beslut som jag anser dessutom var skadligt för svensk försvarsmakt. Detta var nyckeln till att reservofficerarna slutligen också blev utan uppgift. Vi har alltså olika uppfattningar om historieskrivningen.

Ett av de mest väsentliga beslut vi har fattat för att kunna återuppta efterfrågan på reservofficerarnas tjänster rör återaktiverandet av värnplikten, som hänger ihop med bygget av det nationella försvaret och den ökade övningsverksamhet detta har fört med sig. Det är den grundläggande biten.

Du efterfrågar, Jörgen Berglund, konkreta exempel, och sådana har jag nu gett ett antal gånger. Detta är de viktigaste konkreta exempel man kan ge för att bana väg för att reservofficerarna ska ha en plats och en roll i organisationen igen.

När det sedan gäller villkoren har riksdagen delegerat rätten att sluta lokala löne- och villkorsavtal till de enskilda myndigheterna. Vi har också överlämnat befogenheter när det gäller kompetensförsörjning, kompetensutveckling, anställningsvillkor, arbetsmiljö och arbetet med den statliga värdegrunden. Detta ingår alltså i uppgiften.

Ska man sedan göra förordningsförändringar som kopplas till denna helhet tycker jag att det är rimligt att det är med i det samlade arbete som Försvarsmakten nu genomför när det gäller personalfrågorna, som jag har redogjort för här, och att detta också sätts in i detta tioårsperspektiv. Styckevis och delt är kanske inte alltid den bästa metoden, utan det är helheten som är det viktiga. Det är detta vi försöker åstadkomma med det som vi arbetar med.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.