bevarande av naturskog

Interpellation 2002/03:305 av Saarinen, Ingegerd (mp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2003-04-24
Anmäld: 2003-04-24
Fördröjd: Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält: 2003-05-05
Sista svarsdatum: 2003-05-12
Besvarad: 2003-05-13

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 24 april
Interpellation 2002/03:305
av Ingegerd Saarinen (mp) till miljöminister Lena Sommestad om bevarande av naturskog

Under det senaste seklet har stora arealer skog i olika delar av världen gått förlorade genom skövling och olämpliga skogsbruksmetoder. En yta av regnskogar motsvarande Danmark försvinner årligen. Men även på norra halvklotet huggs ur naturvärdessynpunkt värdefulla skogar ned, även i Sverige, trots att vi är ett land som borde ha råd att ta naturhänsyn och trots att vi bara har små spillror av naturskog kvar i landet.

Problemet med biologisk mångfald i skogen är tudelat. Dels blir de värdefulla artrika områdena färre och färre, vilket innebär mindre lämplig yta för många arter. Många arter har behov av större ytor för att kunna bestå i livskraftiga populationer. Dels blir de värdefulla markerna mer och mer splittrade, vilket kan innebära spridningssvårigheter och därmed utarmning av områdena. För ett effektivt naturskydd behövs skydd av både stora och små områden, beroende på vad man framför allt vill skydda. Det kan också behövas korridorer emellan områdena för att upprätthålla mångfalden. En korridor kan i vissa fall utgöras av ett område med extra hänsynsfullt skogsbruk, eller av restaurerad mark.

Miljöpartiet har i regeringsöverenskommelser lyckats höja Naturvårdsverkets anslag för markinköp. Detta anslag fördelas sedan över landet för lokala beslut och prioriteringar. Tyvärr är det svårt att avsätta stora områden eftersom det i många fall skulle ta flera års länsanslag i anspråk, och då omöjliggöra skydd av andra mindre objekt. Man kan tänka sig att länsstyrelser mer arbetar med inlösen som löper över flera år för att också kunna förvärva dyra objekt. Detta är endast möjligt med en långsiktig politik där man vet att man kommer att ha tillräckligt med pengar för markinköp de närmaste fem eller tio åren.

För riktigt stora områden av riksintresse kan Naturvårdsverket gå in och föreslå bildande av nationalpark. Detta är ett bra sätt att kunna köpa in dyra objekt utan att för den skull prioritera bort allt annat på lokal nivå för flera år framåt. Det är nu väldigt få större sammanhängande områden med naturskog kvar i Sverige, och ännu färre är de som har skydd och därmed kommer att bevaras till kommande generationer.

Frågor till miljöminister Lena Sommestad:

1.Avser ministern att verka för en långsiktig naturvårdspolitik som ger länsstyrelserna större möjlighet att också avsätta större och värdefullare objekt än vad ettårsanslagen i dag räcker till?

2.Avser ministern att föreslå ytterligare medel eller åtgärder för att förbättra möjligheterna för inköp av dyra objekt?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2002/03:305

Webb-tv: bevarande av naturskog

Protokoll från debatten

Lena Sommestad (S)

Anf. 63 Lena Sommestad (S)

Herr talman! Ingegerd Saarinen har ställt två frå- gor till mig. Den första frågan är om jag avser att verka för en långsiktig naturvårdspolitik som ger länsstyrelserna större möjlighet att också avsätta större och värdefullare objekt än vad ettårsanslagen i dag räcker till. Den andra frågan är om jag kommer att föreslå ytterligare medel eller åtgärder för att för- bättra möjligheterna för inköp av dyra objekt. Låt mig inledningsvis poängtera att regeringen under de senaste åren systematiskt har arbetat för att lägga fast en långsiktig och slagkraftig samlad natur- vårdspolitik. I mars 2002 lämnade regeringen en skrivelse till riksdagen där regeringen förklarade sin grundsyn på naturvårdspolitiken. I skrivelsen betonas att områdesskyddet är en högt prioriterad del av det samlade naturvårdsarbetet. I miljömålspropositionen Svenska miljömål - delmål och åtgärdsstrategier, som utgör själva stommen i Sveriges långsiktiga miljöpolitik, föreslog regeringen ett delmål om att ytterligare 900 000 hek- tar skogsmark bör undantas från skogsproduktion. Av denna areal ska 320 000 hektar skyddas som naturre- servat till år 2010 i syfte att stärka bevarandet av biologisk mångfald i skogslandskapet. Därutöver skall 30 000 hektar skyddas genom biotopskydd och 50 000 hektar bevaras genom att naturvårdsavtal tecknas med markägarna. Att undanta större områden helt från skogsbruk är ett viktigt komplement till ett uthålligt och hänsynsfullt brukande av skogen för att nå de mål som Sverige åtagit sig internationellt, det vill säga att förlusten av biologisk mångfald ska stop- pas till år 2010. I syfte att nå de högt ställda målen för naturvårds- arbetet har anslagna medel för markinköp ökat konti- nuerligt under de senaste åren. Enligt budgetproposi- tionen för 2003 beräknas en höjning av anslaget för biologisk mångfald med närmare en halv miljard kronor för år 2004. Jag vill därför påstå att mycket goda budgetmäs- siga förutsättningar för att bedriva ett framgångsrikt skogsreservatsarbete föreligger för de ansvariga myndigheterna, det vill säga Naturvårdsverket och länsstyrelserna. Detta återspeglas bland annat i att antalet årsarbetskrafter som avsatts på länsstyrelserna för säkerställandearbetet ökat från 25 år 1999 till 75 årsarbetskrafter år 2002. Under denna period har 245 naturreservat bildats på skogsmark. I 16 fall har re- servat bildats som är över 5 000 hektar, vilket får betraktas som stora reservatsområden. Myndigheterna prioriterar i dag arbetet med att säkerställa just stora obrutna skogsområden. Priorite- ringen av vilka objekt som ska finansieras under ett visst år görs centralt av Naturvårdsverket, efter för- slag från länsstyrelserna. Detta innebär att stora ob- jekt redan i dag kan skyddas med nuvarande arbets- sätt eftersom en länsstyrelse får mer medel om de fått godkänt för skydd av ett större skogsområde ett visst år. Naturvårdsverket har också ett bemyndigande att kunna göra överenskommelser om 120 miljoner kro- nor som tar nästa års anslag i anspråk om till exempel ett större område behöver skyddas. Vad jag har erfarit upplever inte myndigheterna i dag att vare sig den nuvarande budgetnivån eller periodiseringen av budgeten är ett problem för det praktiska säkerställandearbetet av stora områden. För att ytterligare förbättra möjligheterna att nå det ambitiösa delmålet för skogsskyddet har jag gett Naturvårdsverket i uppdrag att i samverkan med Skogsstyrelsen analysera och redovisa i vad mån regelverket eller den praxis som har utvecklats vid tillämpningen av de olika skyddsinstrumenten natur- reservat, biotopskydd och naturvårdsavtal behöver förändras för att åstadkomma ett ännu effektivare långsiktigt skydd av skogsmark. Jag har också gett Naturvårdsverket i uppdrag att i samverkan med länsstyrelserna naturvärdesbedöma den statligt ägda skogsmarken och identifiera vilka områden som har sådana kvaliteter att de långsiktig bör skyddas. Dessa uppdrag kommer att redovisas i slutet på året. Med den kraftsamling som nu görs för att stärka skyddet av värdefulla skogsområden och vidareut- veckla ett hållbart skogsbruk är det min förhoppning att vi till år 2010 ska lyckas stoppa minskningen av biologisk mångfald i våra skogar.

Ingegerd Saarinen (Mp)

Anf. 64 Ingegerd Saarinen (Mp)

Herr talman! Jag vill tacka Lena Sommestad för hennes svar på min interpellation om bevarandet av våra sista urskogar. Det gläder mig att miljöministern liksom jag anser att det är nödvändigt att skydda även stora sammanhängande skogsområden för bevarandet av den biologiska mångfalden. Det är också skönt att höra att Sommestad stöder de budgetsatsningar som Miljöpartiet har varit med om att driva igenom under senare år, satsningar som har gett en rejäl ambitions- höjning när det gäller skogsskydd. Jag kan däremot inte helt instämma i Sommestads optimism om att hittills beslutade satsningar är till- räckliga. I dag finns stora skogsreservat nästan enbart i fjällnära områden. I övriga landet är reservaten små till ytan. De är mestadels under 100 hektar, ofta bara 20-30 hektar. Det finns många motiv för att bilda ett nätverk av stora reservat som är 10 000 hektar och större över hela landet. Naturvårdsforskare börjar mer och mer inse att små sparade skogssnuttar inte alltid förmår hålla livskraftiga populationer av hotade arter på grund av isolation och kanteffekter. Miljöministern säger att Naturvårdsverket kan ta även nästa års anslag i anspråk om ett dyrare projekt behöver skydd. Det är bra. Men borde inte detta gälla även länsstyrelser? Min första fråga kvarstår: Avser miljöministern att verka för att även länsstyrelserna får denna möjlighet? Jag kan nämna ett konkret exempel från Väs- ternorrland där bara 0,7 % av skogen är skyddad i reservat. Med hjälp av satellitbilder har länsstyrelsen nu funnit att det sista stora sammanhängande området i länet finns i landskapet Ångermanland och är på 2 000 hektar. Det är en väldigt fin vildmarksartad dalgång som heter Kunnådalen. Området ägs till största delen av skogsbolaget Holmen och till en mindre del av skogsbolaget SCA. Men området kos- tar tre årsanslag för länsstyrelsen i Västernorrland att köpa in. Naturvårdsverket har besökt området och säger i dag nej till reservatsbildning. Man vill priori- tera andra norrländska områden. Därför finns det risk för att delar av området nu avverkas. Kunnådalen är ett av många stora skogsobjekt i landet som i dag hotas. Här tycker vi inom Miljöpar- tiet att ministern borde kunna vara lite mer kreativ och ge uppdrag till exempel till generaldirektören på Naturvårdsverket att förhandla med cheferna för de stora skogsbolagen om överhållande under 10-20 år av de sista kvarvarande stora skogsobjekten inför eventuell senare reservatsbildning.

Lena Sommestad (S)

Anf. 65 Lena Sommestad (S)

Herr talman! Låt mig säga att det också gläder mig att vi har ett gott samarbete med Miljöpartiet när det gäller avsättningar av skog och skogspolitiken. Visst finns det skillnader mellan olika delar av landet och det är betydligt dyrare att inköpa skogsmark i södra Sverige. Det är också ofta svårare att få ersätt- ningsmark där. Jag vill dock säga att vi har gjort rekognosceringar om hur arbetet går till. Det är läns- styrelserna som inventerar, tar reda på vad som behö- ver göras och rapporterar till Naturvårdsverket. Här finns ett samspel mellan regional och nationell nivå. Jag har inte uppfattat att länsstyrelserna skulle behöva möjligheten att göra det på egen hand. Här sker ett samspel mellan regional och nationell nivå. Ingegerd Saarinen efterfrågar lite mer kreativitet när det gäller att få till stånd större reservatsbildning- ar. Jag vill vidhålla vår uppfattning att det inte är ekonomiska problem som står i vägen. När det gäller till exempel södra Sverige tror jag att det är andra hinder som kan vara för handen när det gäller att hitta bra, sammanhängande områden och kunna genomföra det. Naturvårdsverket skulle kunna förhandla direkt med stora skogsbolag, menar Ingegerd Saarinen. I den mån vi vill avsätta riktigt stora områden på natio- nell nivå är det nationalparksinstrumentet som är aktuellt. Jag tror inte att detta är rätta vägen att gå. Vi har en fungerande form där den regionala nivån ändå spelar huvudrollen. Det är där man har god kunskap om de skogar som finns i det egna området. Jag är öppen för att vi fortsätter att diskutera kre- ativa lösningar. Visst behöver vi idéer och förslag om hur vi ska kunna förverkliga politiken. Min uppfatt- ning är dock att vi har ett fungerande system i dag, ett system där den regionala nivån spelar en viktig roll och den nationella nivån har goda resurser. Jag har för tillfället inte för avsikt att styra tydli- gare från nationell nivå i de enskilda ärendena. Jag vill se det som ett långsiktigt arbete som länsstyrelse och naturvårdsverk sköter, i huvudsak på ett bra sätt. Men som jag sade i mitt inledande anförande har vi också sett problem till exempel när det gäller den statliga skogsmarken. Därför har jag gett ett uppdrag, för att vi ska få in ett gott kunskapsunderlag och se om åtgärder behövs.

Ingegerd Saarinen (Mp)

Anf. 66 Ingegerd Saarinen (Mp)

Herr talman! Ministern nämner att Naturvårdsver- ket har fått i uppdrag att i samverkan med länsstyrel- serna naturvärdesbedöma den statligt ägda skogsmar- ken och identifiera vilka områden som har sådana kvaliteter att de bör skyddas långsiktigt. Det är natur- ligtvis mycket bra. Men jag anser också att skogs- mark bör bedömas efter en någorlunda gemensam mall oavsett ägare. Det är de värdefullaste områdena som måste skyddas. Det gamla sättet att sköta naturvården, att sätta av statsägd skog, är en av anledningarna till att vi i dag har väldigt lite mark avsatt nedanför fjällkedjan och i södra Sverige. Att sätta av statligt ägd skog har många gånger varit det enklaste och billigaste sättet, som miljömi- nistern säger, för staten att höja den nationella ande- len skyddad skog. Staten har ägt mycket billig impro- duktiv fjällnära skog. Det är där vi i dag har våra stora reservat. Där skogen har varit privatägd och dyr, det vill säga produktiv, har vi minst avsatt areal. Det är naturligtvis inte en spegling av de största naturvär- dena. Jag vill alltså igen poängtera att det är viktigt att man utgår från naturvärdena och inte huvudsakli- gen efter aktuella ägoförhållanden. Naturligtvis har staten ett ansvar att agera före- döme. Men det går inte att agera enbart med de statli- ga skogarna. Därför har jag en följdfråga, om minis- tern nu gett Naturvårdsverket ett speciellt uppdrag att arbeta mot de statliga skogsägarna. Hur hjälper det till att skydda områden i de landsändar där behoven är som störst och staten äger väldigt lite mark?

Lena Sommestad (S)

Anf. 67 Lena Sommestad (S)

Herr talman! Låt mig först säga att jag och Inge- gerd Saarinen är fullständigt eniga om att det är de värdefulla områdena som ska avsättas oavsett ägare. Därför är också frågan om ersättning och ersätt- ningsmark oerhört viktig. Här finns alltså ingen skill- nad i synen på hur vi ska gå framåt. Orsaken till att regeringen har gett ett särskilt uppdrag när det gäller den statsägda skogsmarken har att göra med att vi har upplevt att det har skett av- verkningar på ett sätt som inte är lyckligt. Det har varit en omfattande diskussion vilket har gjort det angeläget att se till att det också på den statsägda marken råder god kunskap om vilka områden som bör bevaras, så att det inte begås några misstag när det gäller avverkningar. Hur ska vi göra för att förbättra generellt? Det här är inte det enda uppdrag som regeringen har gett. Vi har också gett Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen i uppdrag att i samverkan redovisa och föreslå åtgärder som kan behövas. Man ska försöka se om det finns några flaskhalsar i genomförandet av det ambitiösa delmål för skydd av skogsmark som vi har. Finns det någonting som kräver åtgärder från riksdagens eller regeringens sida? Länsstyrelserna ingår i det arbetet med en referensgrupp för tre län. Det man ska analy- sera och redovisa är regelverket och den praxis som har utvecklats vid tillämpningen av de olika skydds- instrumenten som naturreservat, biotopskydd och naturvårdsavtal. Jag ämnar invänta det. Vi väntar redovisning den 1 december. Rapporten kommer då att remissbe- handlas. Mitt intryck av det jag har inhämtat nu är att regelverket i huvudsak fungerar väl även för avsätt- ningar av större skogsmarker. Genom den här redo- visningen får vi ett mer genomarbetat underlag för att se om det är något som vi behöver åtgärda. I det sammanhanget är jag övertygad om att just de frågor som Ingegerd Saarinen tar upp, nämligen skydd av områden på privat mark, skydd av områden i södra Sverige samt skydd av skogar av en art som hittills inte har skyddats i tillräcklig omfattning blir viktiga. Låt mig också understryka att jag ser det miljömål vi har om levande skogar och de delmål som finns under det som en oerhört viktig kompass och ett riktmärke i vårt fortsatta arbete. Vi har mycket tydli- ga mål, inte bara om den kvantitet skogsmark som ska avsättas utan också när det gäller kvaliteten på de skogsmarker som ska bevaras. Det gäller sådant som hur mycket hård, död ved som ska finnas bevarad, hur mycket lövskog som ska finnas, hur mycket gammal skog ska öka och så vidare. Vi har precisera- de mål. Här gör vi en avstämning 2004 av detta mil- jömål liksom av andra. Jag tycker att det är en bra grund som vi har kommit fram till tillsammans. Den har vi som riktmärke. Jag ser miljömålen som en ständig stimulans att ompröva det här politikområdet liksom alla andra politikområden. Det kommer vi att göra. Men i första hand inväntar vi nu den redovisning som kommer från Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen i december.

Ingegerd Saarinen (Mp)

Anf. 68 Ingegerd Saarinen (Mp)

Herr talman! Jag vill tacka miljöministern för den klargörande debatten. Jag håller naturligtvis helt med om att det är viktigt att få en skärpning även när det gäller den statliga skogen. Det finns ingen tvekan om det. De sju största skogsägarna i landet äger tillsam- mans en tredjedel av skogen. Det är statliga Svea- skog, Assi Domän, Holmen, Korsnäs, SCA, Statens fastighetsverk och Stora Enso. Det är min och Miljö- partiets förhoppning att Lena Sommestad snarast agerar och ser till att dessa sju skogsaktörer överhål- ler och bevarar de sista sammanhängande gammel- skogarna i vårt land i 10-20-30 år genom kreativa avtal. Det vore bedrövligt om svensk skoglig naturvård efter 2010 enbart tvingades jobba med restaurering av skogsarealer. Vi har ett europeiskt ansvar för de sista stora sammanhängande gammelskogarna i landet. I dag har vi siffror för avverkningar gjorda under 2002. De visar på rekordhöga avverkningar av gam- melskog. Avverkningsnivån har aldrig tidigare under något år legat så högt. Det finns risk för att stora sammanhängande naturskogar avverkas innan de hinner skyddas. Om så blir fallet under de närmaste åren kan man, enligt min mening, ifrågasätta om miljö- och produktionsmålen verkligen är jämställda i dag. Detta gäller särskilt som bara omkring 1 % av skogen utanför de fjällnära områdena är skyddad i reservat. Detta gäller även Norrland. Det finns en missupp- fattning om att tillräckligt mycket skog är skyddad i Norrland. Detta framhävs av många. Bristen på reser- vat är dock akut även i områden i inlandet och vid kusterna. Det är fjällskogen som är skyddad. I övrigt är bara 1 % skyddad. Nu görs områdesanalyser bland annat i Norrland. Med hjälp av satellitbilder kan man finna de sista stora obrutna områdena. Sveaskog har lämnat ut upp- gifter om ålder, trädslag, arealer och så vidare från sina beståndsdata, men de övriga sju skogsbolagen är inte pigga på att lämna ut sådana uppgifter. De sista stora gammelskogarna är naturligtvis värdefulla ock- så för skogsindustrierna, som behöver moget virke för avverkning. Man får därför inte blunda för den kon- flikt som i dag finns mellan bevarande och naturvård. Jag hör att miljöministern liksom Miljöpartiet är angelägen om att miljömålet Levande skogar ska uppnås, och jag hoppas därför att vi kommer att få ett bättre skogsskydd framöver.

Lena Sommestad (S)

Anf. 68 Lena Sommestad (S)

Intressenter

Frågeställare

Ingegerd SaarinenMiljöpartiet

Besvarad av

Lena SommestadSocialdemokraterna