Branschskolornas framtid
Interpellation 2022/23:53 av Caroline Helmersson Olsson (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2022-11-24
- Överlämnad
- 2022-11-24
- Anmäld
- 2022-11-29
- Svarsdatum
- 2022-12-05
- Besvarad
- 2022-12-05
- Sista svarsdatum
- 2022-12-09
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Lotta Edholm (L)
Inom näringslivet finns flera exempel på företag med ett stort rekryteringsbehov av specifika och nischade yrkesroller. Det handlar till exempel om murare, golvläggare, plåtslagare inom byggbranschen, lastbils- och bussmekaniker inom transportnäringen samt kylmontörer till installationsbranschen.
Dessa yrkeskurser kan man läsa på yrkesprogram på gymnasiet och yrkesvux, men få väljer dessa. Och det är svårt för varje enskilt gymnasium att ha resurser och kompetens för att ge dessa kurser på ett kvalitativt sätt.
Försöksverksamheten med branschskolor (lag 2017:571, förordning 2017:623) pågår till och med den 30 juni 2023.
Tanken med branschskolor är att nischade branscher och företag med behov av specifika yrkesroller ska kunna initiera och etablera utbildningar, antingen i egen regi eller tillsammans med en befintlig skola särskilt inriktad på branschens kompetensbehov. På så vis kan resurser, utrustningar, lärmiljöer och yrkeslärarresurser koncentreras på en eller flera platser i Sverige.
I Skolverkets utvärdering konstateras att branschskolorna har medfört ett ökat utbud av yrkesutbildning för elever på olika platser över landet enligt de huvudmän som har anlitat branschskolor. Den övergripande bedömningen från Skolverket är att försöksverksamheten, om än i begränsad utsträckning, har bidragit till att stärka den nationella kompetensförsörjningen inom små yrkesområden.
Med anledning av detta vill jag ställa följande frågor till statsrådet Lotta Edholm:
- Avser statsrådet att agera för att de skolor som deltagit i försöksverksamheten ska kunna fortsätta ge elever en kvalificerad yrkesutbildning?
- Om inte, hur avser statsrådet att agera inom sitt ansvarsområde för att säkra kompetensförsörjningen i små och nischade branscher?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2022/23:53
Webb-tv: Branschskolornas framtid
Dokument från debatten
- Måndag den 5 december 2022Kammarens föredragningslistor 2022/23:31
- Protokoll 2022/23:31 Måndagen den 5 decemberProtokoll 2022/23:31 Svar på interpellation 2022/23:53 om branschskolornas framtid
Protokoll från debatten
Anf. 8 Statsrådet Lotta Edholm (L)
Fru talman! Caroline Helmersson Olsson har frågat mig om jag avser att agera för att de skolor som har deltagit i försöksverksamheten med branschskolor ska kunna fortsätta att ge elever en kvalificerad yrkesutbildning. Hon har också frågat hur jag avser att agera inom mitt ansvarsområde för att säkra kompetensförsörjningen i små och nischade branscher om inte försöksverksamheten fortsätter.
Syftet med försöksverksamheten har varit att stärka den nationella kompetensförsörjningen genom att förbättra tillgången till yrkesutbildning som leder till vissa bristyrken. Branschskolor som deltar i försöksverksamheten erbjuder undervisning på entreprenad inom ett eller flera yrkesområden som andra skolhuvudmän har svårt att anordna och som få elever studerar till på gymnasial nivå.
Skolverkets uppföljning visar att försöksverksamheten totalt sett har omfattat godkända utbildningar inom 18 olika yrkesområden. Inom flera yrkesområden har det varit fråga om ett mycket begränsat eller inget elevdeltagande alls. En förklaring är att modellen att skicka ett fåtal elever till en branschskola ger huvudmännen extra administration och kostnader med krav på samordning rörande elevernas sammantagna utbildning. Flera branschskolor har också sett det som kostnadskrävande att marknadsföra utbildningen till andra huvudmän, skolor och elever.
Försöksverksamhetens syfte är vällovligt, men verksamheten har inte fått förväntade resultat. Medel har därför inte avsatts i budgetpropositionen för 2023, vilket innebär att verksamheten avslutas efter innevarande läsår. Regeringen bedömer att det behövs andra vägar för att tillgodose ett brett utbud av yrkesutbildning inom små yrkesområden.
Riksdagen har beslutat om ändringar i skollagen med anledning av propositionen Dimensionering av gymnasial utbildning för bättre kompetensförsörjning (prop. 2021/22:159). Det innebär bland annat att utbildningsutbudet inom gymnasieskolan och yrkesinriktad vuxenutbildning ska dimensioneras efter arbetsmarknadens behov. Det innebär också att kommuner ska samverka genom avtal med minst två andra kommuner om planering, dimensionering och erbjudande av gymnasial utbildning. Regleringen syftar bland annat till att få ett bredare utbildningsutbud av yrkesutbildning för unga och vuxna. Samverkan kan bland annat handla om utbildningar inom små yrkesområden.
Regeringen kommer att fortsätta att följa utvecklingen av utbudet av utbildning inom små yrkesområden och vid behov vidta ytterligare åtgärder.
Anf. 9 Caroline Helmersson Olsson (S)
Fru talman! Tack, skolministern, för svaret, även om jag tycker att det är ett lite sorgligt svar! Jag hoppas att statsrådet kan utveckla det mer positivt i debatten.
Syftet med försöket är, som statsrådet sa, att stärka den nationella kompetensförsörjningen inom små yrkesområden där inte huvudmännen har kapacitet att erbjuda utbildningen. Det handlar oftast om branschernas kompetenscentrum, och i vissa fall är dessa de enda i landet som erbjuder en viss utbildning.
Det är i och för sig bra att man hänvisar till det påbörjade arbetet med den regionala planeringen och dimensioneringen, men det kommer inte att träffa branschskolorna i det här läget. Detta ska ju inte påbörjas förrän vid tiden för utbildningarna 2025.
Inget får mig att tro att regioner, kommuner eller fristående huvudmän kommer att bygga ut utbildningar i plåtslageri, karosseri och lackering, distributionselektronik eller golvläggning till höstterminen 2023, när försöket slutar. Det är för dyrt med utrustning, och det saknas yrkeslärare.
Kommuner och fristående huvudmän har kunnat söka statsbidrag för att skicka eleverna på dessa yrkeskurser. Jag håller med om att detta inte nått sin fulla potential, även om det har ökat från år till år. Under de tre första läsåren har 271 elever läst dessa yrkeskurser och blivit anställbara.
Sverige behöver fler som går en yrkesutbildning, inte färre! Statsbidraget som har avsatts har varit på mellan 20 och 28 miljoner under åren. Personligen kan jag tycka att detta är en lite dumsnål besparing i en statsbudget som omfattar nästan 95 miljarder.
Orsakerna till att det här har varit underutnyttjat är flera, enligt Skolverkets utvärdering. En av dem är begränsningen att man bara får skicka fem elever per huvudman. Det mest konkreta exemplet på hur tokigt det kan bli är Praktiska Sverige AB, som är en huvudman i hela Sverige. De har kunnat skicka fem elever, vilket de också har gjort. De har alltså använt sin kvot, men de skulle säkert kunna sända fler.
Branschskolorna ger kvalitetssäkring till den lärlingsutbildning som de erbjuder. Det är inte enkelt för en bransch att bygga upp en skola på fem år och dessutom få ut information om den. De som har lyckats absolut bäst är Plåt & Ventbyrån, som ägs av hela branschen tillsammans med Byggnads, och det kommunala gymnasiet i Falun ihop med transportbranschen.
Jag tror att skolministern kan se att denna lilla diamant i skolsystemet bidrar till den nationella kompetensförsörjningen. Jag hoppas verkligen att ministern inte avser att kasta ut barnet med badvattnet. Därför undrar jag om ministern avser att ge Skolverket i uppdrag att utreda möjligheten att lägga in branschskolemodellen i redan existerande utbildningskoncept. Om inte, hur tänker ministern agera för att utveckla denna viktiga verksamhet?
Anf. 10 Statsrådet Lotta Edholm (L)
Fru talman! Interpellanten säger att detta är ett lite sorgligt svar. I grund och botten håller jag helt med. Yrkesutbildningarna är ett sorgebarn över huvud taget i svensk gymnasieskola. Det är alldeles för få elever som väljer att gå yrkesutbildningar. Det är sorgligt på ett svenskt plan, men det är en utveckling som vi också ser i övriga Europa. Det är på det sättet, och vi måste göra olika saker för att möta detta.
När det gäller denna försöksverksamhet hade ingen varit gladare än jag om man hade uppnått det man ville: att det skulle vara väldigt många elever som söker dessa yrkesutbildningar. Men så är det inte. Det är också ett slags idé med en försöksverksamhet. Det handlar om att man vågar testa under några år. Sedan ser man om det var en bra idé. Nej, det kanske det inte var. Det fungerar inte tillräckligt bra. Det blev inte riktigt som man trodde. Ja, men då får vi helt enkelt försöka hitta andra vägar.
Det som händer nu är att kommunerna kommer att tvingas, så att säga, att samverka bättre om utbildningar för att på det sättet också göra det mer synligt, tror jag, för elever att de kanske kan söka en utbildning i en grannkommun en bit bort. Det är också möjligt. Jag tror att det som man ska ta till vara i denna försöksverksamhet är det nära samarbetet med branscherna. Jag tror att det är en nyckelfaktor över huvud taget. Det är inget som hindrar att kommuner gör det ändå. Jag tror att det är en del av lösningen på problemet - att försöka få till stånd en bättre samverkan med branscherna.
Man kan också tänka sig mer av riksrekryterande gymnasieutbildningar. Får man till stånd en riksrekryterande utbildning kan elever från hela landet söka den utbildningen. Man kan också få bidrag för att bo hemifrån. Det skulle kunna vara en möjlig variant.
Men just detta försök har inte riktigt slagit ut på det goda sätt som man hade hoppats på från början. Därmed är det inte sagt att det var fel att göra det. Jag tror nämligen på den här typen av försöksverksamheter. Man testar och ser. Och blir det bra kan man ändra lagstiftningen. I det här fallet blev det för få sökande, helt enkelt.
Anf. 11 Caroline Helmersson Olsson (S)
Fru talman! Jag uppskattar att skolministern tänker kreativt. Jag hoppas att vi kan hitta bra lösningar framöver, men jag är ändå orolig för just branschskolorna.
Stockholm är en fin stad. Om skolministern och jag går ut i kammarfoajén och tittar ut över Stockholm kommer vi att se jättemånga fina plåttak, inte minst på Stadshuset med dess tre kronor. Det är skickliga yrkesmän och yrkeskvinnor som har satt dit dem en gång i tiden. Kanske behöver det komma upp lite solceller på dem framöver. De kanske behöver lagas. Då behöver vi skickliga yrkespersoner.
Det är ganska anmärkningsvärt att det inte finns en enda plåtslagarutbildning i Stockholm. Det fanns en i Kista, som lades ned. Det kommer säkert skolministern ihåg.
Nu har branschen faktiskt försökt starta en skola här, för behovet är stort. Men de hittar ingen lokal där de kan inhysa en verkstad. De har en lösning på gång: att ett friskoleföretag ska ordna en lärlingsutbildning och att man sedan ska skicka eleverna till Plåt & Ventbyrån i Katrineholm för dessa yrkeskurser. Den skolan har faktiskt utbildat 155 skickliga plåtslagare hittills under försöket.
Tror skolministern att de har en lösning som håller här i Stockholm om statsbidraget för att skicka elever upphör? Jag är orolig när det gäller detta.
Då tiden är knapp i debatten ska jag i detta anförande hålla mig till plåt och ventilationsbranschen, men det finns även massor av andra branscher som har dessa kompetensförsörjningsproblem. Plåtslagaryrket är en framtidsbransch. Branschen själv säger att de behöver rekrytera ungefär 2 000 inom tre år. Arbetsförmedlingen bedömer att bristen kommer att vara stor.
I dag finns det 18 gymnasieskolor i landet som erbjuder plåtslagarutbildning med yrkeslärare och adekvat utrustning. Ytterligare 40 skolor i Sverige erbjuder utbildningen i samarbete med branschskolan.
Göteborg och Västra Götaland är de som jag bedömer har kommit längst av alla med planering, dimensionering och samverkan och samarbete med branscherna, som skolministern säger. I Göteborg har de också väldigt många fina plåttak. Deras prognos är att de behöver utbilda 490 plåtslagare inom tre år. De har i och för sig en egen plåtslagarutbildning där, men de samarbetar ändå med branschskolan för kvalitetssäkring av yrkeskunskaperna.
Ser ministern någon annan lösning för branschernas ganska akuta kompetensbrist än branschskolor? Skolministern var lite inne på det, men kan det gå tillräckligt fort att göra nya saker? Finns det inte en väldigt bra grej med att behålla våra branschskolor och utveckla dem?
Anf. 12 Statsrådet Lotta Edholm (L)
Fru talman! Jag delar helt och hållet Caroline Helmersson Olssons världsbild när det gäller detta. Det är ett enormt problem inom både byggsektorn och vård och omsorg att alldeles för få unga människor väljer dessa yrkesutbildningar. Jag tror att en väg till framgång måste inkludera branscherna - jag är helt övertygad om det. Det finns olika typer av certifieringar och så vidare som ger en kvalitetsstämpel som jag tror är viktig för många elever när de väljer gymnasieskola.
Men till syvende och sist handlar det om hur många elever som väljer en utbildning. Skälet till att dessa utbildningar har lagts ned i olika delar av landet, inklusive i Stockholm, är att man helt enkelt har för få sökande. Då blir det naturligtvis ett större ansvar för branschen att se till att det finns yrkesutbildningar. Jag tror att branscherna har ganska stora möjligheter att hjälpa till med detta - att se till att det blir bra utbildningar.
Sedan kan man också från kommunernas sida fundera på om man inte kan göra utbildningar inom yrkesvux. En 15-åring eller 16-åring som väljer gymnasium kan tycka att det känns som att man väljer något för hela livet. Så är det naturligtvis inte. Det går naturligtvis att läsa upp betyg och ändra inriktning under hela livet. Men många kanske känner att det är ett val för hela livet. Det skulle då kunna vara en möjlighet att kommunerna bygger ut sina vuxenutbildningar på detta område, naturligtvis med stöd och hjälp av branscherna, för jag tror att det är en nyckelfaktor för att det ska bli en högkvalitativ undervisning.
Men sedan, återigen, är det detta med riksrekryterande utbildningar. Det är faktiskt en möjlighet att använda sig av det för att få elever från hela landet att söka en utbildning. Då kan man uppnå verklig spets i den utbildningen. Det är ju, precis som interpellanten säger, en stor brist på lärare inom dessa utbildningar.
Anf. 13 Caroline Helmersson Olsson (S)
Fru talman! Jag håller verkligen med om att vuxenutbildningen är en väg framåt.
Få ungdomar väljer detta. Det är därför det är så fiffigt med branschskolan. Då kan de få ungdomar som trots allt väljer detta ta tåget och komma till Katrineholm på en timme och få sin yrkesutbildning där tillsammans med övriga ungdomar i landet.
Jag tror inte att kompetensförsörjningen i små branscher kommer att betraktas som ett regionalt eller lokalt ansvar. Jag tror inte att dimensioneringsbestämmelserna riktigt kommer att fungera. Riksrekrytering diskuterar jag gärna vidare med statsrådet framöver.
Min varma rekommendation till ministern är att hon efter den här debatten går tillbaka till departementet och funderar en gång till över hur hon ska kunna ta sitt ansvar för den nationella kompetensförsörjningen i smala nischer. Enligt min bedömning vore det bästa, enklaste och snabbaste att förbättra regelverket, att ge Skolverket ett uppdrag att titta på det här också och att helt enkelt permanenta branschskolorna.
Jag vill bara fråga: Ser ministern verkligen att arbetet med den regionala planeringen är tillräckligt för att nå de smala nischerna? Jag hör att jag låter tjatig, men jag vill ändå fråga en gång till.
Jag vill också bjuda in ministern till ett seminarium som jag anordnar här i riksdagen den 15 december, där några av branschskolorna kommer att medverka.
Anf. 14 Statsrådet Lotta Edholm (L)
Fru talman! Plåt & Ventbyrån i Katrineholm har ju funnits i många år, långt innan den här försöksverksamheten, och anses väl vara en av de bästa skolorna på det området. Den skolan kommer naturligtvis att finnas kvar i alla fall.
Det vi talar om, som svar på interpellationen, handlar just om försöksverksamheten. Där har det helt enkelt varit alldeles för få sökande för att det ska vara rimligt att behålla den. Jag tycker att det är bra med sådana här försöksverksamheter. Ett skäl till att man har försöksverksamheter och inte direkt bara stiftar en lag och förändrar någonting är ju att man faktiskt ska kunna testa.
Nu föll inte det här ut riktigt så bra som den förra regeringen hade hoppats på, men jag kan säga att om det hade fallit väl ut och blivit så många sökande som man trodde när man sjösatte verksamheten hade ingen varit gladare än jag naturligtvis. Då hade vi kunnat göra de förändringar av lagstiftningen som interpellanten efterlyser. Men nu är det alldeles för få sökande.
Jag ser fram emot diskussionen framgent, för jag tror verkligen att vi delar uppfattningen att det här är ett enormt viktigt framtidsproblem att ta tag i. Interpellanten var inne på det här med solceller på taken, och det handlar ju om hela vår klimatomställning. Att klara av den kräver yrkesskickliga människor på en rad olika områden. Det handlar också om helt andra verksamheter, till exempel inom vård och omsorg.
Alla bra idéer på det här området tror jag kommer att vara till god hjälp.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.