Bullerregler och Sverigeförhandlingen

Anf. 50 Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Fru talman! Maria Stockhaus har frågat mig om jag är beredd att göra något åt att Trafikverket kan fatta beslut som gör det omöjligt för en kommun att leva upp till sitt avtal med staten.

Trafikverket har i uppdrag att lämna uppgifter för de områden som Trafikverket bedömer är av riksintresse när det gäller kommunikationer. Länsstyrelserna bevakar sedan riksintressena i den kommunala planeringen.

Jag har erfarit att det för närvarande pågår ett arbete hos Trafikverket med att precisera luftfartens riksintresse vid Arlanda flygplats. För det fall att en länsstyrelse beslutar att upphäva en kommuns beslut om detaljplan eller områdesbestämmelser på grund av att ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken inte tillgodoses får beslutet överklagas hos regeringen.

Jag som statsråd kan inte uttala mig om ärenden som rör tillämpning av lag och som handläggs av myndigheter.

Anf. 51 Maria Stockhaus (M)

Fru talman! Tack, infrastrukturministern, för svaret! Jag är övertygad om att vi är helt överens om att bostadsbyggande, utbyggnad av kollektivtrafik och möjligheter att bygga ny infrastruktur i framtiden är viktiga frågor.

I alla Stockholms kommuner råder i dag brist på bostäder, och många unga människor tvingas bo hemma längre än de önskar eftersom det är svårt för dem att få tag på sin första bostad och komma in på bostadsmarknaden. Vi ser också i många städer i Sverige behov av investeringar och utbyggnad av infrastruktur i allmänhet och kollektivtrafik i synnerhet.

Önskelistan över projekt är lång, och det märks tydligt inte minst nu när arbetet med den nationella planen börjar. Infrastruktur är dyrt, och när Sverigeförhandlingen initierades handlade den mycket om att hitta fler vägar till finansiering och inte minst möjligheter till medfinansiering från regioner och kommuner.

Kommuner har ju också begränsad ekonomi, och ett sätt att kunna medfinansiera satsningar på infrastruktur och kollektivtrafik är att bygga bostäder eller, rättare sagt, att sälja mark så att andra kan bygga. Detta ger förutom nya bostäder, som ju också är en del av Sverigeförhandlingen, inkomster till kommunerna.

En del av Sverigeförhandlingen handlar om att öka kapaciteten i kollektivtrafiken för Stockholm Nordost. Staten har i avtal med kommunerna gått in och stöttat förlängningen av Roslagsbanan till Stockholms city via Odenplan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Trafikverket kan nu med sina planer på så kallade påverkansområden för buller kring Arlanda omöjliggöra en utveckling för fler bostäder. Resultatet blir att det kommer att läggas en våt filt över utvecklingen i framför allt Vallentuna kommun, vilket kan komma att begränsa utvecklingen även för närliggande kommuner. Detta görs samtidigt som man i många andra länder där man har liknande problematik pekar ut farleder i luften för att minimera påverkansområdena på marken i stället för att, som Vallentuna nu råkat ut för, hela områden i princip beläggs med byggförbud.

I förlängningen hotar detta delar av Sverigeförhandlingen. Vallentuna har förbundit sig att bygga ett stort antal bostäder, som bland annat ska finansiera förlängningen av Roslagsbanan. Även Österåker och Täby medfinansierar. Detta skulle öppna stora möjligheter för tusentals människor att bo och verka i området och att åka kollektivt till arbetet. Nu hotas en del av detta viktiga projekt, inte minst kollektivtrafikprojektet, av att man helt enkelt inte kommer att kunna sälja mark för att bygga bostäder.

När beslutet om Arlandas nya miljötillstånd skulle fattas överklagade Naturvårdsverket tillståndet och drev igenom ett avsteg från trafikbullerförordningen som innebar en gräns på 65 decibel i påverkansområdet i stället för de 70 decibel som nämns i trafikbullerförordningen. Detta beslut tar liten hänsyn till teknikutveckling och en framtida allt tystare infrastruktur. I fallet med Vallentuna är detta en game changer som innebär att större områden än nödvändigt beläggs med byggförbud. Planerna på att förlänga Roslagsbanan till City via Odenplan riskerar att skjutas på framtiden.

Jag ser detta som ett exempel på en bristfällig styrning av myndigheter. Trafikverket och Naturvårdsverket kan inte jobba i silor. De måste se till helheten och övriga åtaganden som staten har. Är regeringen beredd att se över styrningen av de statliga verken så att en bättre helhet i agerandet uppnås och fler bostäder därmed kan byggas?

Anf. 52 Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Fru talman! I själva sakfrågan har jag klargjort att jag som statsråd inte kan gå in på eller gripa in i ett pågående ärende där Trafikverket har lämnat underlag för beslut. Vid ett överklagande kommer det att ligga på bland annat mitt bord att fälla ett avgörande. Därför ska jag vara försiktig med att uttala mig.

Generellt sett är det ändå intressant att Maria Stockhaus nu lyfter fram Sverigeförhandlingen - men uppenbarligen bara i Stockholmsområdet. I Sverigeförhandlingen ligger nämligen även byggandet av nya stambanor och att man ska möjliggöra nya infrastrukturinvesteringar. Det gäller inte bara Roslagsbanan utan även stambanor i Linköping, Norrköping, Borås, Jönköping och Hässleholm. Det här är intressant. Jag hoppas att Moderaterna ändå står bakom Sverigeförhandlingens förslag. I varje fall gör moderater det i dessa regionerna. De ser förutsättningarna att kunna bygga fler bostäder i hela Sverige och inte bara i Stockholmsområdet.

Skälet till att jag frågar är att Moderaterna uppenbarligen har ändrat sig sedan de påbörjade processen med Sverigeförhandlingen. Men nu står man på nationell nivå inte fullt ut bakom en satsning som ger möjlighet till bostadsbyggande i hela landet.

Även om detta är en infrastrukturdebatt lyfter interpellanten även upp bostadsbyggande. Man ska kanske i sammanhanget komma ihåg att Moderaterna gör kraftiga, för att inte säga brutala, besparingar vad gäller stödet för just bostadsbyggande. De vill dra ned till exempel investeringsstöden med totalt närmare 4 miljarder - 3,1 miljarder plus ett nej till energieffektivisering i flerbostadshus. Moderaterna väljer att göra ganska stora besparingar i sitt budgetalternativ. Vi vet ju att investeringsstöden har varit helt avgörande för att man i många delar av landet har byggt bostäder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nog är det viktigt att vi ser till att få fart på bostadsbyggandet i landet. Det har vi fått under våra regeringsår. Och nog är det bra att vi hittar både bra incitament och bra regelverk för det. Men i den del som rör Sverigeförhandlingen är jag intresserad av att höra om Maria Stockhaus är lika engagerad i frågan som rör bostadsbyggande och förutsättningar i andra delar av landet än bara Stockholm.

Anf. 53 Maria Stockhaus (M)

Fru talman! Självklart är vi intresserade av att det byggs bostäder i hela Sverige. Det som är viktigt är att man tittar på den samhällsekonomiska lönsamheten för de investeringar som skattepengarna används till. När det gäller bostadsbyggandet är det viktigt att utöka pendlingsområdena och inte fokuserar på ändstationerna, vilket i stor utsträckning görs i fråga om höghastighetstågen.

Det här gäller inte minst med tanke på vad som hänt nu i och med Trafikverkets svar som säger att man ska banta projektet till 205 miljarder. Ingen expert mig veterligen tror att detta över huvud taget är möjligt. Man har nu flyttat ut stationerna så att värdet av att kunna pendla inom olika regioner helt har tagits bort.

Det finns många frågor runt höghastighetstågen. Innan vi lägger ut den mängd pengar som det handlar om behöver man säkerställa att det finns en samhällsekonomiskt rimlig kalkyl för att göra en sådan investering.

Fru talman! Sett till klimatmålen är det viktigt att vi får till möjligheter att åka kollektivt och att byggandet kan ske genom att vi utökar tätorter och bygger i kollektivtrafiknära lägen. Processerna är långa och kostnaderna för att bygga i vissa lägen är väldigt höga i dagsläget med de bullerregler vi har och det agerande som inblandade myndigheter har, inklusive statens förlängda arm länsstyrelserna. Dessutom kan det vara svårt att över huvud taget bygga.

Som jag sa i mitt tidigare inlägg måste vi självklart reservera mark för framtida infrastrukturinvesteringar, men det måste ske med inriktningen att det ska påverka mängden byggbar mark i så liten omfattning som möjligt. Förutom Vallentuna finns fler exempel där Trafikverket vill reservera mark. Det gäller den östliga förbindelsen. Jag förstår att infrastrukturministern inte kan yttra sig om enskilda fall. Men även här har Trafikverket tagit i med hängslen och livrem.

Trafikverket har undantagit väldigt stora områden på en plats som är prime location i Stockholm, med möjlighet att bygga väldigt många bostäder. Man rycker här undan mattan för delar av projektet. Flera tusen bostäder riskerar att försvinna här för att man inte pekar ut ett ställe där man kan tänka sig att ha den östliga förbindelsen. I stället pekar man ut ett antal olika alternativ och vill att samtliga ska vara av riksintresse.

Jag tycker att det här är en viktig principiell diskussion. Det handlar inte om enstaka projekt, utan det handlar om ett mönster. Statens förlängda arm länsstyrelsen, Trafikverket och, i fallet med Vallentuna, även Naturvårdsverket, det vill säga ett antal statliga verk, har i uppdrag att bevaka olika delar av lagstiftningen. Men de har inte ett tydligt uppdrag att se till helheten: Hur ska man förhålla sig till andra statliga åtaganden som finns i Sverigeförhandlingen? Hur ska man se på byggandet av bostäder, som rimligtvis borde vara ett riksintresse? Man kan inte jobba i silon, utan man måste se till att det hela är rimligt. Man kan inte ta för stor del av marken i anspråk. Detta måste finnas i deras uppdrag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag skulle vilja höra ur ett mer generellt perspektiv hur infrastrukturministern ser på ett specifikt uppdrag till i detta fall Trafikverket att försöka minimera marken som påverkas av reservaten. Man skulle kunna ha det i sitt uppdrag så att man säkerställer att så mycket byggbar mark som möjligt finns kvar.

Anf. 54 Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Fru talman! I grunden finns alltid dessa målkonflikter, inte minst vid byggandet av infrastruktursatsningar i Sverige. För inte så länge sedan deltog jag i en interpellationsdebatt som handlade om odlingsbar mark. Där fanns naturligtvis samma slags målkonflikt.

Vi i Sverige har tagit väldigt många steg under de senaste åren för att kunna kombinera planering, genomförande och byggande av infrastruktur med bostadsbyggande. Det har inte minst skett tack vare det förhållningssätt som Sverigeförhandlingen hade och som vi i den förra nationella planen aviserade. I anslutning till planerandet och genomförandet av infrastruktur ska man alltså också beakta och skapa möjlighet för bostadsbyggande. Det förenklar och samordnar planeringsprocesserna på ett helt annat sätt än tidigare.

Av detta skäl kan vi se att exempelvis en satsning på fyrspår mellan Stockholm och Uppsala kan ge möjlighet till uppemot 50 000 bostäder. Längs nya stambanor kan man se en möjlig satsning på bostadsbyggande för uppemot 100 000 bostäder.

Maria Stockhaus är mest intresserad av den del av Sverigeförhandlingen som rör Stockholm och inte den som rör andra delar av landet. Jag tycker att förhållningssättet bör vara likadant i Stockholm som i andra delar av landet. Det innebär att vi ska skapa förutsättningar för att bygga samhälle och bostäder när vi uppför infrastruktur. Men våra myndigheter, oavsett om det gäller Naturvårdverket, Trafikverket eller, som i detta fall, länsstyrelsen, har också att följa de lagar och förordningar som Maria Stockhaus själv har varit med och fattat beslut om i Sveriges riksdag. Det handlar om de bullerförordningar och andra lagar och regler som finns. Dessa kan sedan överklagas, och när något överklagas landar det hos regeringen. Det är därför jag inte uttalar mig i det enskilda fallet.

Generellt sett ska myndigheter självklart samverka, även med kommuner och regioner, för att hitta smarta lösningar som gör att vi kan bygga än mer infrastruktur. Det kommer att behövas för att vidga pendlingen i arbetsmarknadsregionerna. Det gör samtidigt att vi kan fortsätta få fart på bostadsbyggandet efter den låga volym vi hade efter en period med en regering som inte engagerade sig i förutsättningarna för att få fart på bostadsbyggandet.

Anf. 55 Maria Stockhaus (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det här är viktiga frågor för Sveriges framtid. Jag hade intressant nog ett möte precis före interpellationsdebatten där diskussionen om bland annat planprocesser kom upp. Frustrationen hos den jag talade med var väldigt stor. Man sa att svårigheterna att bygga var oerhört stora, inte minst vad gäller stora infrastruktursatsningar. Processerna är oerhört långa på grund av regelverket för byggnation och möjligheterna för enskilda personer att överklaga.

Även om myndigheterna har till uppgift att se till att lagstiftningen följs finns det anledning för oss alla att vara självkritiska med tanke på det system vi har skapat. Det här gör att det är betydligt svårare, tar längre tid och är dyrare att bygga viktig infrastruktur. Det blir väldigt tydligt om man tittar runt om i världen och ser hur snabbt andra kan få till byggnation av alla typer av infrastruktursatsningar. Vi däremot hamnar i långa processer för att vi ska ta hänsyn till bullerregler i vilka man i sin tur inte har tagit hänsyn till att tekniken har utvecklats för hur man påverkas inne i bostäder. Det tas heller ingen hänsyn till andra moderniseringar som har skett. Det finns anledning att se över regelverket.

I det här fallet tycker jag att Trafikverket ska ha i uppdrag att när man ser till riksintressen säkerställa att ta så lite mark i anspråk som möjligt vid infrastruktursatsningar. Det måste bli så mycket byggbar mark som möjligt kvar. Det är den frågan jag vill ställa till infrastrukturministern.

Är ministern och regeringen beredda att, utan att ta ställning i ett enskilt fall, se över uppdraget till Trafikverket för att säkerställa att man inte i onödan lägger våta filtar över stora markområden?

Anf. 56 Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Fru talman! Det är självklart att man inte i onödan ska ta i anspråk mark som inte behöver användas för byggande av infrastruktur. Om det är möjligt att använda den till bostadsbyggande eller annat ska det naturligtvis vara utgångspunkten. Så är det när det gäller odlingsbar mark, och så är det när det gäller bostadsbyggande. Den målkonflikten är väl bekant. Det är klart att samordningen måste fungera på ett sätt som gör att man kan få bästa möjliga samhällsnytta.

Jag gav för ett tag sedan i uppdrag till Trafikverket och länsstyrelserna att titta på planeringsprocessen för att se om vi kan förenkla den för att kunna genomföra stora infrastruktursatsningar snabbare. Det var bland annat efter oro både i Västerbotten och i Norrbotten vid byggandet av Norrbotniabanan men också längs Ostlänken, där landshövdingen sa att det finns en risk att det blir problem med stora projekt, med den planprocess som finns.

Nu har vi låtit Trafikverket och länsstyrelsen komma med lite olika typer av förslag för att underlätta här. Ett av dem är att förskottera medel för infrastrukturinvesteringar till länsstyrelserna - en viss liten del för att underlätta en tidig administrativ process och på det sättet komma snabbare fram.

När vi jämför med hur snabbt det går i länder som Kina eller andra länder i världen när det gäller satsning på och byggande av infrastruktur ska vi, inte minst i denna kammare, vara medvetna om att den grundläggande skillnaden är att vi i Sverige har möjligheter både för enskilda individer och för kommuner och regioner att säga stopp för att miljövärden allvarligt hotas eller för att de vill vara med och besluta i processen. Det är en god demokratisk ordning som vi måste ha ork och kraft att försvara i Sveriges riksdag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.