Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

de sämst ställda pensionärernas situation

Interpellation 2004/05:161 av Lantz, Kenneth (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-11-18
Anmäld
2004-11-18
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Sista svarsdatum
2004-12-02
Svar fördröjt anmält
2004-12-03
Besvarad
2004-12-14

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 18 november

Interpellation 2004/05:161

 av Kenneth Lantz (kd) till socialminister Berit Andnor om de sämst ställda pensionärernas situation

Att bygga ett samhälle där alla kan åldras i trygghet och värdighet är ett av välfärdspolitikens angelägnaste mål. Ett välfärdssamhälle kan i hög grad bedömas utifrån kriterier som respekt, tillvaratagande och omsorg om den äldre generationen.

Över 1,5 miljoner människor är i dag 65 år eller äldre. Det motsvarar ca 17 % av hela Sveriges befolkning. Att kunna åldras med bibehållen värdighet måste garanteras varje människa, men alltför många äldre har i dag en bristande tilltro till samhällets förmåga att garantera trygghet och oberoende och känner oro inför de sista åren av livet. Ingen ska på sin ålders höst behöva oroa sig för sin försörjning. Många förväntar sig att statens åtagande inför kommande pensionering ska vara tillräckligt. Andra har tecknat privata pensions-, kapital- och sjukförsäkringar i övertygelsen att statens ekonomiska åtaganden inte räcker för den standard de vill ha.

Regeringens okänsliga budgetsanering under 1990-talet har drabbat samtliga pensionärer hårt, bland annat genom nedskärningar och brister inom äldrevården samt de växande vårdköerna. Under 2002 hade pensionärer mellan 75 år och uppåt den lägsta ekonomiska standarden jämfört med samtliga åldersgrupper. Pensionärer mellan 65 och 74 år hade samtidigt en lägre ekonomisk standard än gruppen 0@17 år respektive 18@24 år! Gruppen pensionärer som var relativt fattig ökade mellan 1995 och 2002. Antalet fattiga pensionärer över 75 år ökade med ca 9 % över samma tidsperiod. I den ekonomiska vårpropositionen för 2004 beskrivs det på följande sätt "Ålderspensionärernas relativa ekonomiska standard förbättrades påtagligt fram till 1996, därefter återgick deras relativa position successivt till 1991 års nivå."

I och med att den nya pensionsreformen, som Kristdemokraterna står bakom, trätt i kraft har situationen för pensionärerna förbättrats. Pensionsreformen leder till att pensionssystemet blir stabilt och att pensionerna säkras. Därutöver har riksdagen godtagit att ett äldreförsörjningsstöd införs för att i största möjligaste mån minska behovet av långvarigt socialbidragsberoende bland äldre. Dessa två reformer har varit viktiga för en positiv utveckling av de äldres ekonomiska standard.

Trots dessa förändringar lever en stor andel av Sveriges pensionärer i dag fortfarande under mycket knappa förhållanden. Många vittnar om den sorg och bedrövelse som de känner när de inte har råd med en julklapp till sina barnbarn. Bland de pensionärer som har det ekonomiskt svårast återfinns en stor andel kvinnor. För att trygga den ekonomiska situationen för de äldre behöver således flera förändringar genomföras.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att förbättra situationen för de sämst ställda pensionärerna?

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att förbättra situationen för de kvinnliga pensionärer som har det sämst ställt?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2004/05:161, de sämst ställda pensionärernas situation

Interpellationsdebatt 2004/05:161

Webb-tv: de sämst ställda pensionärernas situation

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Berit Andnor (S)
Anf. 135 Berit Andnor (S)
Herr talman! Min interpellation till socialministern föranleddes av flera samtal för en tid sedan med enskilda människor hemma i Helsingborg och även på andra orter i Skåne. Dessa personer har tagit kontakt med mig och har med sorg och inlevelse berättat om sin faktiska situation och sin privatekonomi. Jag konstaterar att vi naturligtvis är överens om pensionsreformen. Därom råder ingen tvekan. Och jag är, precis som ministern, väl förtrogen med den. Pensionsöverenskommelsen är ett bra initiativ och kommer att minska dylika problem som vi har att debattera bland annat i dag. Men om vi i Sverige kan vara ganska stolta över vår gemensamma pensionsreform finns det ändå enskilda människor, vilket ministern säkert känner till, som är äldre eller nyblivna pensionärer och som i dag har det ganska svårt att få sin ekonomi att gå ihop. De konstaterar varje månad när pengarna är slut att det är alldeles för många dagar kvar den månaden. Kvar står då att vädja till olika bidragsorganisationer, fonder, donationer och kanske till sina egna barn för att över huvud taget få ekonomin att gå ihop. Kristdemokraterna har i anslutning till detta lagt fram ett förslag om att höja garantipensionen, eller att åtminstone diskutera det, eller att höja grundavdraget. Dessa åtgärder skulle naturligtvis förbättra ekonomin för enskilda människor som har det svårt i dag. Jag skulle vilja fråga om regeringen har några planer på att hjälpa dessa enskilda människor. Det är ju en grupp som vi talar om, inte några namngivna av förklarliga skäl. De lever i dag under dessa extremt små förhållanden. Vi får enligt min mening inte nöja oss med att enbart säga att det finns socialbidrag och andra liknande stöd eftersom det är genant för många människor att behöva gå och tigga med mössan i hand. Pengarna är slut för dem. Och det är i och för sig samma person som har ringt till mig igen och sagt: Jag har inte möjlighet att köpa några julklappar. Jag har knappt råd att gå till frisören nu när jag ska fira julhelg. Hur känner regeringen inför en sådan verklighetssituation?
Kenneth Lantz (Kd)
Anf. 135 Kenneth Lantz (Kd)
Herr talman! Min interpellation till socialministern föranleddes av flera samtal för en tid sedan med enskilda människor hemma i Helsingborg och även på andra orter i Skåne. Dessa personer har tagit kontakt med mig och har med sorg och inlevelse berättat om sin faktiska situation och sin privatekonomi. Jag konstaterar att vi naturligtvis är överens om pensionsreformen. Därom råder ingen tvekan. Och jag är, precis som ministern, väl förtrogen med den. Pensionsöverenskommelsen är ett bra initiativ och kommer att minska dylika problem som vi har att debattera bland annat i dag. Men om vi i Sverige kan vara ganska stolta över vår gemensamma pensionsreform finns det ändå enskilda människor, vilket ministern säkert känner till, som är äldre eller nyblivna pensionärer och som i dag har det ganska svårt att få sin ekonomi att gå ihop. De konstaterar varje månad när pengarna är slut att det är alldeles för många dagar kvar den månaden. Kvar står då att vädja till olika bidragsorganisationer, fonder, donationer och kanske till sina egna barn för att över huvud taget få ekonomin att gå ihop. Kristdemokraterna har i anslutning till detta lagt fram ett förslag om att höja garantipensionen, eller att åtminstone diskutera det, eller att höja grundavdraget. Dessa åtgärder skulle naturligtvis förbättra ekonomin för enskilda människor som har det svårt i dag. Jag skulle vilja fråga om regeringen har några planer på att hjälpa dessa enskilda människor. Det är ju en grupp som vi talar om, inte några namngivna av förklarliga skäl. De lever i dag under dessa extremt små förhållanden. Vi får enligt min mening inte nöja oss med att enbart säga att det finns socialbidrag och andra liknande stöd eftersom det är genant för många människor att behöva gå och tigga med mössan i hand. Pengarna är slut för dem. Och det är i och för sig samma person som har ringt till mig igen och sagt: Jag har inte möjlighet att köpa några julklappar. Jag har knappt råd att gå till frisören nu när jag ska fira julhelg. Hur känner regeringen inför en sådan verklighetssituation?
Berit Andnor (S)
Anf. 136 Berit Andnor (S)
Herr talman! Det är regeringens uppfattning att vi ska följa utvecklingen när det gäller pensionärernas ekonomiska situation och också fortsätta att ta initiativ till förbättringar. Vi har gjort det i årets budget genom att föreslå en höjning av bostadstillägget som naturligtvis har en väldigt stor betydelse för de grupper som Kenneth Lantz nu refererar till och som har låga pensioner. När garantipensionen infördes den 1 januari 2003 innebar det en ökning av pensionen för alla som har garantipension. Det varierar lite grann beroende på kommunalskattens storlek. Men det gav 200-300 kr mer i pension för dem som har enbart garantipension. Vi har varit överens om nivån på garantipensionen. Det var en del i pensionsöverenskommelsen. Det handlar ju också om en avvägning gentemot dem som har inkomstpension. Och låt mig också konstatera att förändringen av det nya pensionssystemet sedan 2002 har inneburit att det har skett en uppräkning av tilläggspensionen och inkomstpensionen i förhållande till inkomstutvecklingen i samhället. Det har inneburit en betydande förbättring. Jag kan konstatera att pensionärer med inkomstpension och tilläggspension har fått en höjning med 2,9 % utöver det som de skulle ha fått om vi hade gjort en uppräkning med bara prisindexering. Det har alltså inneburit en förbättring. Men vi följer pensionärernas ekonomiska situation och har naturligtvis för avsikt att ta olika initiativ till förbättringar också framöver. Bostadstillägget är centralt och viktigt för många pensionärer. Ingen pensionär ska behöva vara beroende av socialbidrag. Därför har vi infört äldreförsörjningsstödet, som ju inneburit att det i dag inte finns - ja, kanske med något undantag - några ålderspensionärer som får socialbidrag. Och så ska det ju inte heller vara.
Kenneth Lantz (Kd)
Anf. 137 Kenneth Lantz (Kd)
Herr talman! Jag är väl medveten om de kriterier som ministern tar upp och delar ministerns uppfattning. Det är bra att vi måste vara måna om och se till att människor som varit med och byggt upp välfärden i vårt land och som gjort att vi har den situation som vi i dag har och som vi ändå är ganska tacksamma för inte ska behöva gå med mössan i hand. Därför är de här olika stöden bra på alla sätt och vis. Detta till trots finns det enskilda människor som när de kontaktar mig säger, vilket smärtar mig att höra, att det inte går ihop. De lägger papperen på bordet, och jag får se pensionsuttag, motsvarande lönelappar via banken och så vidare. Det är svårt för dem. Jag har samma uppfattning som ministern, det vill säga att riksdagen och regeringen i synnerhet måste vara måna om att bevaka de här personerna. De går en helg till mötes och har sina familjer, så det är viktigt att ministern också tar detta på fullt allvar. Tidigare i dag har här diskuterats en annan grupp av människor. Jag ska helt kort beröra den saken eftersom den också engagerar mig. Det gäller dem som söker bostadsbidrag och som råkar ha ett fritidshus. Det blir kanske svårt för dem att behålla sitt fritidshus. Det är näst intill kränkande att man ska behöva sälja sitt fritidshus för att över huvud taget kunna bo kvar i sin permanentbostad för den händelse att man inte bor i hyreslägenhet. Har ministern något svar att ge om hur dessa personer ska kunna få sin ekonomi att gå ihop? Delar ministern finansministerns svar som jag fick förra veckan, nämligen att man väl får sälja sin fritidsfastighet för att få ekonomin att gå ihop?
Berit Andnor (S)
Anf. 138 Berit Andnor (S)
Herr talman! Det är naturligtvis oerhört centralt och viktigt att man som pensionär kan ha en trygghet i sin tillvaro, att man ska kunna känna att man har en pension som ligger på en rimlig och bra nivå. För den som har enbart garantipension har vi byggt upp ett system som innebär att man kan få bostadstillägg som hjälp till hyran. Har man inte kvalificerat sig tillräckligt för att nå en tillräckligt hög nivå när det gäller garantipension och bostadstillägg tillsammans har vi också äldreförsörjningsstödet - en ny reform som införts under senare år och som naturligtvis är väldigt viktig för många pensionärer. Ingen pensionär ska behöva vara beroende av socialbidrag, utan den pension som man får ska tillsammans med andra stöd ge en rimlig levnadsnivå. Låt mig konstatera att garantipensionen har inneburit en högre nivå för pensionärerna - därmed inte sagt att det inte skulle vara möjligt i framtiden att också höja garantipensionen. Det är en fråga där jag tycker att vi gemensamt måste vara överens, om nu den saken skulle vara aktuell. Som Kenneth Lantz mycket väl vet måste det också ställas i relation till den inkomstpension vi har och de principer som vi där har varit väl överens om, nämligen att det ska bygga på livsinkomstprincipen. Man ska känna trygghet som äldre. Man ska inte behöva oroa sig för att inte klara sig ekonomiskt och inte kunna leva på sin pension. Det är regeringens uppfattning.
Kenneth Lantz (Kd)
Anf. 139 Kenneth Lantz (Kd)
Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga att jag tror att det är många pensionärer som gläds över att vi har en pensionsöverenskommelse och att vi i våra fem partier gemensamt arbetar och driver de här frågorna. Sammanfattningen får väl vara att regeringen ska veta om att även om vi finns med i en överenskommelse bevakar vi och ser till att vi verkligen håller löften och hjälps åt med att göra inte bara en trygg jul utan också en trygg framtid för våra äldre som de facto lever på en ganska snål budget. Med de orden vill jag önska ministern en riktigt god jul.
Berit Andnor (S)
Anf. 140 Berit Andnor (S)
Herr talman! Detsamma!

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.