Den ojämlika vuxenutbildningen

Interpellation 2012/13:72 av Svantorp, Gunilla (S)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2012-10-26
Inlämnad
2012-10-26
Besvarad
2012-11-13
Sista svarsdatum
2012-11-16

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 26 oktober

Interpellation

2012/13:72 Den ojämlika vuxenutbildningen

av Gunilla Svantorp (S)

till statsrådet Nyamko Sabuni (FP)

Alldeles nyss kunde vi i Lärarnas tidnings nätupplaga (den 25 oktober 2012) läsa ett reportage om hur mycket Sveriges olika kommuner lägger på vuxenutbildning, och dag efter dag nås vi av larmrapporter som säger att köerna av avhoppade ungdomar från gymnasiet och vuxna personer med bristfällig utbildning bara ökar.

I reportaget från Lärarnas tidning kan man se att de välmående kommunerna med god ekonomi satsar mer på vuxenutbildning, och forskar man lite mer i frågan kan man se att dessa erbjuder utbildning till fler än de prioriterade målgrupperna, medan läget är tvärtom i de kommuner som kämpar med utflyttning och alltså har en lägre skattekraft.

Just nu drabbas dessutom Sverige stort av varsel på många olika orter där många av de anställda har jobbat i många år och följaktligen kan ha låg formell utbildningsnivå och ett behov av att ställa om sin utbildning.

Jag undrar därför om statsrådet har några planer på att förändra inriktningen på vuxenutbildningen och tillskjuta mer medel till vuxenutbildningen i form av riktat statsbidrag, möjligt att söka för de orter där utbildningsnivån är låg och där arbetslösheten är hög.

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2012/13:72, Den ojämlika vuxenutbildningen

Interpellationsdebatt 2012/13:72

Webb-tv: Den ojämlika vuxenutbildningen

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 65 Statsrådet Nyamko Sabuni (FP)
Herr talman! Gunilla Svantorp har frågat mig om jag har några planer på att förändra inriktningen på vuxenutbildningen och tillskjuta mer medel till vuxenutbildningen i form av riktat statsbidrag, möjligt att söka för de orter där utbildningsnivån är låg och där arbetslösheten är hög. Låt mig först konstatera att Sverige har ett omfattande kommunalt utjämningssystem. Kommuner med svag skattekraft bör i första hand stöttas genom detta. Kommunal vuxenutbildning är en skolform som huvudsakligen bedrivs och finansieras av kommunerna. Kommunerna är skyldiga att erbjuda kommunal vuxenutbildning till alla som har rätt till sådan utbildning. Utöver detta ska kommunerna även sträva efter att erbjuda kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå som motsvarar den efterfrågan och de behov som finns. Jag delar Gunilla Svantorps uppfattning att den kommunala vuxenutbildningen är viktig. För att möta den svaga konjunkturutvecklingen föreslår regeringen i budgetpropositionen för 2013 (prop. 2012/13:1) en satsning på hela vuxenutbildningen på ca 2,2 miljarder kronor för åren 2013-2016. Därutöver tillkommer kostnaderna för studiemedel. Satsningen motsvarar ca 35 000 årsplatser inom bland annat yrkesinriktad gymnasial vuxenutbildning, lärlingsutbildning för vuxna, utbildning för arbetslösa ungdomar, folkbildning och yrkeshögskola. Min förhoppning är att denna historiskt sett mycket stora satsning innebär en betydande höjning av ambitionsnivån inom vuxenutbildningen, både vad gäller antalet platser och kvaliteten på vuxenutbildningen.

Anf. 66 Gunilla Svantorp (S)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka för svaret. Det gläder mig att vi har samma syn på hur viktig den här utbildningsformen är, men självklart är jag inte riktigt nöjd med allt som står i svaret. Statsrådet hänvisar till det kommunala utjämningssystemet som om det vore någonting jättebra. Jag tror inte att det är en hemlighet vare sig för mig, för statsrådet eller för dem som lyssnar att en parlamentarisk utredning har utrett detta under flera år. För ett och ett halvt år sedan lämnade den sitt förslag på hur man kan förändra ett orättvist system, vilket det faktiskt är, där man ser att vissa kommuner är överkompenserade medan andra är underkompenserade och att det alltså finns en orättvisa i detta. För ett och ett halvt år sedan lämnade man ett förslag på hur det här kan förändras, men det har inte hänt någonting över huvud taget. I mitt hemlän Värmland skulle man, om man ändrar enligt utredningens förslag, få 340 miljoner kronor mer till länet. Det är mycket pengar att använda till exempel till vuxenutbildning eller välfärd, men ingenting händer. Jag ställer mig frågande till att statsrådet hänvisar till att vi har ett jättebra utjämningssystem när alla partier uppenbarligen inte tycker så. För mig är vuxenutbildning livslångt lärande. Det ska hela tiden finnas möjlighet att lära nytt, lära om och bygga på den kunskap man redan har. Efter valet 2006 gick man åt helt fel håll. Sedan 2006 har vi sett klyftorna öka. Vi har sett att ojämställdheten ökar. Det har vi debatterat hela eftermiddagen, och vi ska inte fortsätta att göra det, men det ser inte bra ut. Att lappa och laga tycker jag utmärker vuxenutbildningen. Det första man gjorde efter valet 2006 var att ta bort 600 miljoner kronor i riktat statsbidrag till vuxenutbildningen. Då försvann 40 000 platser på ett år. Det motsvarar i många kommuner ungefär en fjärdedel av den vuxenutbildning som då fanns. Samtidigt inträffade finanskrisen runt om i världen. Möjligheterna för människor att ställa om, att lära nytt, att kunna få ett jobb försvann. År 2006 var knappt 100 000 i vuxenutbildning. År 2011 var det 88 000, omräknat till heltidsplatser, som gick i vuxenutbildning. Mellan åren 2011 och 2012 valde regeringen att minska stödet till vuxenutbildningen med 1,1 miljarder kronor. Åren 2012 till 2013 kommer man att öka med 400 miljoner. Det innebär att under de tre år som jag nu talar om försvinner 700 miljoner. Den historiska satsningen förstår jag därför inte. Det skulle jag vilja att statsrådet utvecklade. Jag skulle också vilja ha en liten diskussion från statsrådet om vad livslångt lärande egentligen är för statsrådet.

Anf. 67 Statsrådet Nyamko Sabuni (FP)
Herr talman! Det är inte första gången en regering säger att vuxenutbildning alltid hänger ihop med hur konjunkturen i arbetslivet ser ut. Också framtida regeringar kommer att säga det. När det finns många jobb ska människor vara i arbete. Då ska vi inte låsa in dem i vuxenutbildning. När människor varslas och blir arbetslösa måste det finnas en vuxenutbildning som fångar upp dem i fortbildning, ombildning eller komplettering av tidigare utbildningar för att kunna gå vidare till en högre utbildning. Det är precis så regeringen har jobbat. Med tanke på hur konjunkturen ser ut satsar regeringen i dag mer pengar än när vi tog över 2006. Då var det förmodligen bättre tider ekonomiskt, innan finanskrisen slog till 2008, och därför behöver man höja det anslaget. Det har legat på 2 miljarder mer än 2006. I dag kan jag inte säga exakt hur mycket det är, men också i dag är summan högre än när vi tog över 2006. Det beror på att konjunkturen ser ut som den gör. Därför måste det finnas tillgång till vuxenutbildning för dem som behöver det. Livslångt lärande innebär att människor ska kunna förkovra sig när de vill och när de behöver. Vissa utbildningar kan man göra det hur som helst, andra utbildningar kräver att man har ett behov av det, till exempel om man inte har gymnasiebetyg. Den som inte har gymnasiebetyg har helt andra rättigheter än den som till exempel via folkhögskola eller för den delen folkbildning inom våra bildningsorgan bara vill förkovra sig i det man är intresserad av att förkovra sig i. Rättare sagt har kommunen helt andra skyldigheter att se till att människor har tillgång till en plats för att kunna läsa in en gymnasieutbildning. Den möjligheten måste finnas. Det är mycket viktigt. När jag hänvisar till kommunalt utjämningssystem är det för att det är det system som finns. Det kanske har tjänat ut sin tid, och det är dags att förändra det. Jag hoppas verkligen att det snart ska presenteras en proposition för denna riksdag för att göra det mer rättvist. Vuxenutbildning är ett kommunalt ansvar. Ibland när vi står och debatterar i denna kammare verkar det som om vi ska frånta kommunerna deras ansvar, att det kommunala självstyret helt plötsligt inte ska gälla. Vi måste tänka på hur vi finansierar, hur vi kompletterar, kommunernas satsningar på vuxenutbildning. Jag vill nämligen inte se att de pengar som staten avsätter till kommunerna för att stödja och komplettera kommunernas utbildningar ska leda till att kommunerna drar ned på sina egna resurser och i stället lägger dem någon annanstans. Om kommunerna lever upp till sina uppdrag och uppfattar regeringens pengar, de pengar som riksdagen fattar beslut om, som ett komplement är jag övertygad om att det inte kommer att finnas någon som vill ha utbildning, någon som behöver utbildning, som inte får det. Tanken är att statens pengar är ett komplement, inte det som finansierar den stora delen av vuxenutbildningen.

Anf. 68 Gunilla Svantorp (S)
Herr talman! Det var ett mycket spännande och intressant svar. Kommunerna är, precis som statsrådet säger, självklart huvudansvariga för vuxenutbildningen, men den regering vi har pekar ut områden som man tycker är viktiga och vill satsa pengar på. Men det gör man inte. I stället lägger man pengar, 5,4 miljarder per år, på en sänkning av krogmomsen. Det tycker man är viktigare än att utbilda människor i jobb. Många som i dag vill gå i vuxenutbildning får inte göra det eftersom de kanske gått ett program och har en färdig gymnasieutbildning. Då får de inte gå eftersom de inte tillhör den prioriterade målgruppen. Men de har inget jobb! Arbetsmarknadsutbildningarna har sedan 2006 skurits ned. Om jag kommer ihåg rätt fanns det 11 500 platser 2006. I dag är det 4 500, om ens det. Jobblinjen, som statsrådet talar så mycket om, ger jag inte mycket för. Med dagens skolpolitik måste man göra valen mycket tidigare. Så tidigt som i fyran, femman, sexan bestämmer man hur livet ska se ut framöver. Väljer man inte rätt från början blir det betydligt svårare att ta sig vidare i livet. Det är någonting som vi kan förändra med politiska beslut. Man ska därför inte förneka att vi i denna kammare har makt att besluta hur livet ska bli. Det är inte bara kommunala beslut som påverkar hur ett liv blir. Vilka möjligheter man har till utbildning beror i dag på var man bor. Det är helt orimligt. Kommuner som har låg skattekraft kan bara erbjuda det mest nödvändiga, det mest basala, eftersom mer och mer uppgifter hela tiden läggs på dem. Däremot får de inte mer pengar. Låt oss ta ett exempel, försörjningsbördan, alltså antal människor som behöver försörjningsstöd. De uppgår till en kvarts miljon. 248 000 människor i Sverige behöver i dag försörjningsstöd. De allra flesta av dem är arbetslösa, och regeringen sätter inte in några åtgärder för att vidareutbilda dem så att de kan få ett jobb. Så visst har vi betydelse. Det är inte bara kommunpolitikerna som har betydelse för att skaffa jobb. I dag kan man inte komplettera gamla betyg om man gått en gymnasieutbildning. Det är en fråga som jag önskar att vi kunde ha en blocköverskridande diskussion om. Vi kommer att få se fler och fler människor som gått igenom gymnasiet, som har betyg, men betygen är för dåliga för att de ska kunna ta sig vidare. I dag är dörren stängd för dem. De kan genom prövning få läsa upp sina betyg, men det kostar pengar. Varje sådan kurs kostar ungefär 500 kronor, och man får läsa helt själv, utan stöd. Alla fixar inte det. Man har stängt dörren för dem. Jag skulle önska att vi hade en blocköverskridande diskussion om de viktiga reformer som vi behöver diskutera. Men det finns inget intresse över huvud taget för det. Historiskt hög satsning talade statsrådet om; jag måste återkomma till det. Under kunskapslyftsåren satsade den socialdemokratiska regeringen 19 miljarder kronor på att människor skulle kunna vidareutbilda sig. 800 000 deltog i den satsningen. Det var en historiskt hög satsning. Det som statsrådet talar om är inte riktigt i samma nivå.

Anf. 69 Statsrådet Nyamko Sabuni (FP)
Herr talman! Man kan jämföra den finanskris som Sverige genomgick i början av 90-talet, med 500-procentiga räntor, med den som vi sett 2008. Den var stor, den var kraftfull, men den går inte att jämföra med den som drabbade oss internt i början av 90-talet. Det är väl självklart att vuxenutbildningen skulle motsvara de problem som då skapades. Jag ska erkänna att Socialdemokraterna gjorde ett delvis mycket bra jobb både när man såg till att man fick finansiella ramar på plats och ordning och reda i finanserna. Vi har fortsatt och ska fortsätta det arbetet. Det är bara med ordning och reda i finanserna så att man har pengar att kunna satsa på det som vi satsar på. Det är då man kan satsa på infrastruktur och forskning, göra framtidsinriktade investeringar, men också på utbildning. Det är jätteviktigt, och det gör vi. Återigen: Vuxenutbildning följer konjunkturen. Vi följer konjunkturen hela tiden, och därför ökas utbildningen ibland kraftigt och minskas ibland, allt beroende på hur det ser ut i arbetslivet. Det är ett kommunalt ansvar, och vi ser till att finansiera med så många miljarder som vi anser behövs för att kunna möta den konjunktur som vi ser framför oss. I tider när man inte har hur mycket pengar som helst får man lära sig att prioritera. Har man godkända betyg och vill läsa upp dem kanske man ska ta sig den tiden och göra det på egen hand medan de som inte har betyg får chansen att sitta på skolbänken inom ramen för vuxenutbildningen. Skolan har sett ut som den gjort i många år, och många barn lämnar både grundskola och gymnasium utan att ha uppnått kunskapsmålen. Därför måste de få nya chanser. Man måste få både två och tre chanser, det håller jag med om, men då måste man också lära sig att prioritera. Om de som redan har betygen ska uppta platser har varken kommunen eller staten de pengarna. Därför är det viktigt att prioritera i svåra tider.

Anf. 70 Gunilla Svantorp (S)
Herr talman! Det hjälper inte med ett betyg om man inte får jobb. Det är viktigare att man sätter in åtgärder som ger jobb. Det vore önskvärt att man lärde sig att prioritera innan man lade så många miljarder på åtgärder varom ingen vet om de ger några resultat, som statsrådet och hennes regering har valt att göra. 5,4 miljarder har lagts på en krogmomssänkning; ingen vet om den ger några jobb. Det kommer olika uppgifter varenda dag. Sänkta arbetsgivaravgifter för unga har kostat 11 miljarder, om jag kommer ihåg rätt. Ingen vet om det ger några jobb. Det är klart att man behöver fundera på vad man egentligen lägger pengarna på. Det är mycket bättre att lägga dem på utbildning, som är det som leder framåt och gör att människor kan få jobb. Jag skrev interpellationen för att det är viktigt att de som fått minst ska få mest. Före 2007 hade vi ett beslut som sade att de kommuner där invånarna hade lägst utbildningsnivå också skulle få mest pengar. Detta tog ni bort 2007. Tänker ni införa något sådant igen? Jag har förstått av svaret att det inte är aktuellt. Men om man säger att vuxenutbildningen och folkbildningen ska ge mest till dem som fått minst, varför inför man då inte regler som gör att det blir verklighet? I dag är det precis tvärtom.

Anf. 71 Statsrådet Nyamko Sabuni (FP)
Herr talman! Jag tror att det är viktigt i kristider att testa reformer som man anar och hoppas ska kunna ge resultat. Allt lyckas inte alltid. Det återstår att utvärdera hur till exempel restaurangmomsen fungerar. Men jag blir lika orolig när ni tycker att RUT ska avskaffas därför att det är kvinnogöra som det inte är värt att betala för. ROT vill ni dock gärna behålla. Det är männens jobb och männens företag. De ska kunna både subventioneras och få skattereduktion för att driva sina företag, jobba och tjäna pengar. Också detta är politik som gör skillnad. Om ni avskaffar RUT kommer det att betyda att framför allt fler kvinnor blir arbetslösa. Vill man satsa på en politik för arbete måste man väl ändå se till att behålla det som visar goda resultat, vilket RUT gjort. Låt oss också följa upp vad momssänkningen för restauranger visar för resultat. Varför hela tiden i förväg avfärda åtgärder när vi vet att det är många människor som behöver denna hjälp och detta stöd? Vi behöver sänka trösklar in till arbetsmarknaden för att fler ska kunna ta sig in. De kriterier man använder för att fördela pengar till kommuner tas fram tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting. Den här debatten ska kanske föras med dem. Jag utgår från att de försvarar sina medlemmars rättigheter och ser till att alla kommuner på ett rättvist sätt får del av fördelade statsanslag, till exempel anslagen till vuxenutbildning. Om det nu är någonting som inte fungerar kanske du och jag ska ta den debatten med våra kolleger i SKL, så att vi får till ett bättre system. Men just nu är det så att de får statsanslag och anslag för vuxenutbildning. Jag hoppas att det ses som komplement till det kommunen är skyldig att göra och att de inte drar undan sina medel för att regeringen avsätter andra medel. Då kommer vi inte till rätta med den arbetslöshet vi har och alla dem som behöver utbildning för att omskola sig för nya jobb.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.