Det svenska glasarbetet
Interpellation 2019/20:220 av Gudrun Brunegård (KD)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2019-12-16
- Överlämnad
- 2019-12-17
- Anmäld
- 2019-12-18
- Svarsdatum
- 2020-01-16
- Besvarad
- 2020-01-16
- Sista svarsdatum
- 2020-01-17
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)
Den svenska hantverkstraditionen och kunnandet kring glasarbete är i flera avseenden unik.
Det svenska glaset är världsberömt. Även efter att de största och mest namnkunniga glasbruken lagts ned spirar kreativiteten i hyttor runt om i Småland och på andra håll i landet. I Nybro finns Riksglasskolan, som ger grundläggande utbildning på gymnasial nivå och som tvåårig yrkeshögskola, med Nybro kommun som huvudman.
Varje utbildningsplats är mycket kostsam. I en medelstor kommun med ständiga behov av ekonomiska prioriteringar är det ofrånkomligt att Riksglasskolan regelbundet kommer upp som en möjlig besparing.
Men det är den enda skolan i sitt slag i Norden. Skulle den försvinna skulle också mycket av hantverkskunnandet och materialkunskapen försvinna. Staten ger via Kulturrådet ett årligt stöd till Riksglasskolan, men detta stöd har varit oförändrat i uppemot tjugo år, utan inflationsuppräkning.
Med anledning av detta vill jag fråga kultur- och demokratiminister Amanda Lind:
- Ger staten motsvarande stöd till några andra hantverksutbildningar i landet, med starkt kulturhistorisk koppling?
- Hur ser ministern på värdet i att bibehålla hantverkstradition inom yrken med få aktiva utövare?
- Vilka åtgärder är ministern beredd att vidta för att hantverksyrken som glasarbetare ska finnas kvar även i framtiden?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2019/20:220
Webb-tv: Det svenska glasarbetet
Dokument från debatten
- Torsdag den 16 januari 2020Kammarens föredragningslistor 2019/20:59
- Protokoll 2019/20:59 Torsdagen den 16 januariProtokoll 2019/20:59 Svar på interpellation 2019/20:220 om det svenska glasarbetet
Protokoll från debatten
Anf. 127 Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)
Fru talman! Gudrun Brunegård har ställt mig tre frågor angående hantverket i Sverige.
Den första frågan gäller om staten ger stöd till andra hantverksutbildningar i landet, motsvarande Riksglasskolan i Nybro, som har en stark kulturhistorisk koppling. Vidare frågar Gudrun Brunegård hur jag ser på värdet av att bibehålla hantverkstraditioner inom yrken med få aktiva utövare. Slutligen frågar hon vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att hantverksyrken som glasarbetare ska finnas kvar även i framtiden.
Låt mig försöka besvara dessa frågor samlat i den mån jag kan utifrån mitt ansvarsområde som kulturminister.
Jag delar Gudrun Brunegårds oro för framtiden för de hantverk som har kulturhistoriskt värde och som riskerar att försvinna. Det inhemska hantverket är sedan länge utmanat av en industriell produktion och av billig import. Det är viktigt att konstnärliga, kulturella och kulturarvshistoriska traditioner inom hantverk kan bevaras och värnas.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag menar också att regeringen tar ett stort ansvar för de unika kunskaper som finns nedlagda och traderade i olika hantverksyrken med kulturhistoriska kopplingar så att de kan bibehållas och vidareutvecklas. Låt mig ge några exempel:
Utbildningssystemet erbjuder olika möjligheter att utbilda sig för yrken med hantverksinriktning. Inom gymnasieskolans hantverksprogram finns utbildningar som leder mot yrken som guld- eller silversmed, sadelmakare, urmakare, glasblåsare och tapetserare.
För mindre hantverksyrken kan huvudmän ansöka hos Statens skolverk eller Statens skolinspektion om att få anordna så kallad riksrekryterande utbildning, vilket ger möjlighet till större elevunderlag och bättre förutsättningar att bedriva en viss utbildning. Riksrekryterande utbildningar inom små hantverksyrken finns bland annat för utbildning till guldsmed, glasblåsare och båtbyggare.
Även på eftergymnasial nivå finns möjlighet att utbilda sig inom hantverksyrken med kulturhistoriska kopplingar. Inom yrkeshögskolan finns förutom de breda utbildningar som ska svara mot arbetslivets behov även utbildningar inom smala yrkesområden som modist, förgyllare, dekormålare och musikinstrumentmakare. Dessa utbildningar syftar till att bevara yrkeskunnande inom yrken där det finns mycket få utövare, även om det inte finns ett självklart arbetsmarknadsbehov.
Myndigheten för yrkeshögskolan administrerar även ett statligt stöd för konst- och kulturutbildningar, där en del av utbildningarna syftar till att bevara eller utveckla kulturarvet. Inom utbildningsformen återfinns utbildningar inom vävning, textilhantverk, keramikformgivning, slöjd- och hantverksteknik med mera.
Regeringen avsätter årligen drygt 260 miljoner kronor i anslaget Bidrag till kulturmiljövård för bland annat ombyggnad och vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Bidraget kan gå till merkostnader för kulturhistoriskt motiverade byggnadsarbeten och för medverkan av särskilt sakkunniga vid utredning, projektering och utförande av arbetena. Det innebär att utbildade hantverkare ska användas vid arbeten och vård. Även det är ett sätt för regeringen att främja en fortlevnad av en lång rad olika hantverk.
Jag vill också nämna den nya politiken för arkitektur, form och design som vi kallar Gestaltad livsmiljö. I den betonas att kvaliteter i gestaltning och utförande är viktiga för människors livskvalitet och på ett sätt som inte alltid går att mäta i ekonomiska termer. Gestaltning är både tanke och utförande, design och materialverkan. Att driva kvalitet i gestaltning av det nya som byggs kommer därför att ge förbättrade förutsättningar även för hantverket. Jag tror att den nya politiken för gestaltad livsmiljö kommer att bidra till och öppna upp för en ännu större efterfrågan på gediget hantverk av många olika slag.
Mot bakgrund av det jag nu anfört vill jag mena att regeringen genom ett stort antal insatser visar hög medvetenhet om hantverkens betydelse och även tar ett stort ansvar för att bevara, stärka och bidra till hantverkens utveckling för framtiden.
Anf. 128 Gudrun Brunegård (KD)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!
På mitt skrivbord här på riksdagen har jag ett glasäpple från Pukebergs glasbruk i Nybro - det står på mitt bord här i kammaren nu. I konsthistorien symboliserar äpplet kunskapen, vilket är lämpligt just nu i min roll i utbildningsutskottet men också med tanke på att Riksglasskolan, som jag utgår från i interpellationen, ligger just i Pukebergs glasbruk.
Svenskt glas är världsberömt och inte bara berömt i Sverige. Även på andra sidan Atlanten finns specialbutiker med svenskt glas. Många amerikaner känner till glasriket och kan namnge flera av de kända märkena, som ofta har namn efter den ort i Småland där glasbruket ligger eller låg - många är ju tyvärr nedlagda.
Många har nog sett, åtminstone på tv, den rödglödgade glasklumpen längst ut på glasblåsarens stång och fascinerats av hur en glasklump som kan se likadan ut i början kan förädlas till ett smäckert dricksglas på fot men också till en tung brevpress, en sirlig skulptur eller kanske en vacker blomma att lägga på bordet som dekoration. Många som besöker ett glasbruk får också möjligheten att provblåsa. Då inser man att det inte är enkelt att kombinera rätt kraft i utblåsningen med att samtidigt rotera stången så att inte föremålet blir snett. När man har fått denna lilla insikt förstår man varför svenskt glas är så dyrt. Det är ett hantverk. Det tar tid att lära sig och att utföra varje enskilt moment. När jag besökte Riksglasskolan var det en elev som höll på nästan hela dagen med ett enda dricksglas - det tar tid.
Riksglasskolan i Nybro är den enda i sitt slag i hela Norden som ger en treårig grundläggande utbildning i glasarbete. På skolan går både gymnasieelever och yrkeshögskolestudenter och dessutom en del på uppdragsutbildning, även internationella studenter. På det viset kan de hålla volymerna på någorlunda nivå. Men varje utbildningsplats kostar mer än dubbelt så mycket som en plats på ett teoretiskt program. Sedan är det, som i alla hantverksyrken, så att när man har gått färdigt yrkesutbildningen är man ändå inte fullärd utan får gå som lärling några år ytterligare.
Huvudman för Riksglasskolan är Nybro kommun. Det är inte helt okomplicerat, för det innebär att skolan ständigt ifrågasätts när kommunen måste se över sin ekonomi och utbildningsförvaltningen ska göra sina besparingar. Det statsbidrag som man får är ett välkommet tillskott. Men det har legat på exakt samma nivå i ungefär 20 år, och mycket av det ursprungliga värdet har ju ätits upp av inflationen under tiden.
Jag förstår av statsrådets svar att det finns andra smala hantverksutbildningar i motsvarande situation. Men jag undrar om det finns skäl att utreda hur det framtida stödet till den här typen av smala hantverksutbildningar skulle behöva se ut för att ge dem långsiktig bärkraft.
Anf. 129 Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)
Fru talman! Först vill jag verkligen tacka riksdagsledamoten Brunegård för interpellationen och för att hon därmed uppmärksammar de smala hantverksyrkena och deras vikt och värde i vårt samhälle i dag. Det är viktigt för mig som kulturminister. Även om jag inte är ansvarig minister just för utbildningsväsendet är detta en del av låt mig kalla det för ekosystemet eller infrastrukturen för de här hantverksyrkena. Gudrun Brunegård nämner här glasblåsarkonsten, och det är verkligen en konst. Det är både en konst och ett hantverk och fyller därmed många olika funktioner i vårt samhälle. Det är ett intresse för samhället och för regeringen att bevara det unika, konstnärliga, kulturella och yrkesmässiga kunnandet för framtiden.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Gudrun Brunegård frågar om man skulle behöva göra en större översyn av utbildningsväsendet kopplat till de här utbildningarna. Det är en fråga som bör ställas till utbildningsministern. Det är inte en fråga som jag som kulturminister kan svara på.
Vi har ordningen att kommunerna oftast är huvudmän för den här typen av utbildningar. Myndigheten för yrkeshögskolan delar ut ett schablonbidrag och ett stöd för att utbildningarna ska kunna genomföras. Jag tror att riksdagsledamoten i sin interpellation nämnde att det är Kulturrådet som utdelar schablonbidraget. Det är det inte, utan det är Myndigheten för yrkeshögskolan. Jag har dubbelkollat detta.
Vi har en mängd olika hantverk som alla på olika sätt förtjänar samhällets stöd. Det jag kan och vill göra, och som jag gör som kulturminister, är att på olika sätt, som jag också lyfte fram i mitt svar, försöka säkerställa att vi har en marknad för den här yrkeskunskapen.
Vi har ett brett och ambitiöst arbete med att stärka konstnärers och kulturskapares villkor i Sverige. Det är såklart en nisch och viktig gren. Vi har den nya politiken för gestaltad livsmiljö, som jag nämnde, där vi ska utveckla kompetensen hos beställare, inte minst i den offentliga upphandlingen, så att de ställer kvalitetskrav och agerar förebildligt vad gäller just hållbarhet och design. Det är något som jag verkligen tror kommer att gynna också de smala konsthantverken. Den offentliga upphandlingen uppgick till totalt 700 miljarder kronor 2017, enligt den siffra jag har. Det är klart att om politiken lokalt, nationellt och regionalt kan ställa den typen av krav på kvalitet bidrar det långsiktigt till att stärka hantverkarnas arbetsmarknad.
Nu går vi in i ett samhälle där vår tids största utmaning är att klara klimatfrågan och olika typer av hållbarhetsfrågor. Då ökar intresset för återbruk och för traditionella hantverkstekniker. Ur den aspekten menar jag att det är oerhört fundamentalt att vi bevarar just hantverksskickligheten och hantverkskunnandet, som ju Riksglasskolan i Nybro är ett ypperligt exempel på. Jag har själv inte varit där, men jag blir onekligen inspirerad när jag får Gudrun Brunegårds beskrivning.
Anf. 130 Gudrun Brunegård (KD)
Fru talman! Tack, statsrådet Amanda Lind! Jag blir glad när statsrådet talar om hantverksyrkena som en del av vårt kulturarv, för det är de verkligen. De är väldigt djupt rotade. Visserligen kom glasblåsarkonsten till Småland på 1800-talet, tror jag, så traditionen är inte så lång, men den är djup. Glasblåseri finns även i Östergötland och Mellansverige.
Jag lärde mig något intressant när jag var på besök. Många av de erfarna glasarbetare som fanns när de stora, namnkunniga glasbruken lades ned har startat egna hyttor och ateljéer lite varstans i Sverige. Där jobbar de som egenföretagare och har kanske någon enstaka anställd eller tar en lärling som de lär upp. På detta vis för de kunskapen vidare, vilket är positivt. Samtidigt är Riksglasskolan den utbildningsplats där man får sin grundkunskap.
Jag blir lite förvånad eftersom jag särskilt bad att uppgiften om att man fick pengarna från Kulturrådet skulle dubbelkollas. Men säger statsrådet att de kommer från Myndigheten för yrkeshögskolan så tar jag det som en sanning. Oavsett vilket är det ett välkommet bidrag.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Som statsrådet nämner finns det andra hantverksyrken som också är viktiga att bevara. Jag tänker bland annat på skomakeri, sadelmakeri och liknande.
Jag bor själv i Vimmerby, och under många år hade vi en av landets båtbyggarskolor. Jag var ordförande i bildningsnämnden under en period, och vi brottades med frågan hur vi skulle kunna upprätthålla denna utbildning. Numera är det inte så mycket träbåtar, för det byggs mest snabba plastbåtar. Men inredningen i stora plastbåtar är gjord av trä, och då behövs denna specialkunskap. Skolan hade ett nära och bra samarbete med den lokala båttillverkaren. Eleverna fick praktikplatser där, och de var garanterade jobb efteråt. Men tyvärr var det så få sökande att det inte var försvarbart att hålla igång skolan, även om man från industrin vädjade om att vi skulle göra det.
Det var efter min tid som båtbyggeriutbildningen lades ned. Under några år upprätthöll man den som just en yrkeshögskoleutbildning. Men även det fick man sluta med. Det var en stor sorg i en bygd med denna tradition.
På samma sätt har det varit en kollektiv sorg i Glasriket när den ena hyttan efter den andra har tvingats stänga. Just därför är det så viktigt att Riksglasskolan finns där, för den gör att man upprätthåller den kunskapen och stärker självbilden av att man fortfarande är ett centrum för glasverksarbete.
Det finns säkert motsvarande för andra hantverksyrken i andra delar av landet.
Jag tackar för ministerns engagemang i frågorna om de smala men viktiga hantverksyrkena och hoppas att vi kan jobba vidare med detta från våra olika håll.
Anf. 131 Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)
Fru talman! Jag dubbelkollade också varifrån bidragen kom, och närmare 800 utbildningsplatser inom dessa smala yrkesområden får statsbidrag via Myndigheten för yrkeshögskolan.
Jag ska också säga att Myndigheten för yrkeshögskolan även administrerar de konst- och kulturutbildningar som bedrivs enligt förordningen om stöd för konst- och kulturutbildningar och vissa andra utbildningar. Det kan handla om att förbereda för konstnärlig högskoleutbildning, att ge yrkesutbildning inom det konstnärliga eller kulturella området eller att bevara och utveckla kulturarvet.
Det är alltså viktigt även för mina ansvarsområden som kulturminister att utbildningsväsendet fungerar och att vi kan ha dessa trappsteg så att intresset för konst, hantverk, design eller musik väcks på förskola och grundskola när man får pröva att använda sina händer. Att säkerställa att slöjden finns kvar som ett ämne i grundskolan är därför också viktigt. Vidare finns kulturskolan.
Det ska också finnas möjlighet och förutsättningar för den som vill specialisera sig. Det är viktigt både för att individen ska kunna skapa och yrkesutbilda sig och för att Sverige ska kunna fortsätta att vara en stark kulturnation och en exportnation för kulturella och kreativa näringar.
Detta ligger lite i det häradet. Jag tycker att jag hör det i interpellantens kommentar om Glasriket och stoltheten över såväl besöksnäring som export.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag är därför glad att regeringen har en export- och investeringsstrategi där också kulturella och kreativa näringar pekas ut som något som vi ska fortsätta att jobba med. Här finns en stark och positiv bild av Sverige, vilket många av dessa kreativa kluster bidrar till. Vi har bland annat Glasriket, textilindustrin i Borås och övriga Västra Götaland, flera filmindustrier runt om i landet och olika specifika konsthantverks- och hantverkskluster som bidrar till helheten.
Många hantverkare inom dessa smala yrken är egenföretagare med kanske en anställd. Jag vill därför understryka att regeringen har en politik för att underlätta för småföretagande. Till exempel finns växa-stödet, som ska sänka trösklarna för enmansföretagare att göra sin första anställning. Alla insatser för egen- och småföretagare är viktiga också för dessa smala hantverksyrken.
Vi måste se det som en helhet. Vi måste se de smala hantverksyrkena som viktiga i vårt samhälle. Jag tror och hoppas som sagt att intresset kommer att öka i takt med engagemanget för hållbar utveckling och hållbara material. Vi politiker måste också göra vad vi kan genom att ställa krav i offentlig upphandling och genom att som nu lyfta upp frågan, tala om detta och väcka debatt och engagemang.
Anf. 132 Gudrun Brunegård (KD)
Fru talman! Ministerns engagemang i frågan gläder mig. Vi får jobba vidare från olika håll för fortsatt växtkraft inom dessa smala hantverksyrken.
Apropå det sidospår som statsrådet var inne på har både nuvarande och tidigare regeringar satsat särskilt på vissa delar av besöksnäringen, och nu står just Glasriket på dagordningen. Men det finns också andra delar inom de kulturella näringarna, exempelvis Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby där vi jobbar mycket med besöksnäringen. Det finns alltså många kopplingar och ett stort värde av att jobba vidare för att utveckla även denna typ av besöksmål i landsorten. Det är inte bara i storstäderna det finns intressanta saker.
Min mans amerikanska släktingar pratar om att hälsa på oss eftersom vi bor nära Glasriket. Det känner de alltså till där på andra sidan Atlanten utan att vi har fört upp det på agendan.
Det finns alltså verkligen växtkraft här. Men då är det också viktigt att det finns de som jobbar med yrket och kan visa upp det.
Det är roligt att se hur kreativiteten hos eleverna på Riksglasskolan väcks när de börjar få känsla för material och form och hur de då experimenterar och hittar nya former och uttryckssätt. Så välkommen dit!
Anf. 133 Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)
Fru talman! Jag tackar Gudrun Brunegård för de frågor hon ställt mig.
Gudrun Brunegård och jag delar, liksom tidigare företrädare för olika regeringar och partier i opposition, uppenbart oron för hur kulturhistoriskt viktiga hantverksyrken ska kunna överleva. Politiken kan alltid göra mer, men jag menar också att regeringen har en i många avseenden väl övervägd politik som tryggar många hantverksyrkens utveckling och livskraft framöver. Dock kommer vi säkert alltid att behöva fortsätta att göra mer på många olika sätt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag tackar slutligen för inbjudan till Riksglasskolan. Vi får se om jag får möjlighet att besöka den framöver.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.