Effekter på biologisk mångfald av vindkraftverksutbyggnad till havs

Anf. 8 Miljö- och klimatminister Per Bolund (MP)

Fru talman! Staffan Eklöf har för det första frågat mig hur stor del av EU:s havsområden som utgörs av grund och utsjöbankar och hur stor andel som skulle exploateras om EU-kommissionens planer förverkligas.

För det andra har han frågat: När det nu finns så många osäkerheter om effekter på biologisk mångfald - är det då förenligt med försiktighetsprincipen att öka utbyggnaden trettiofalt och exploatera en så stor del av befintliga grund och utsjöbankar?

För det tredje har han frågat om jag kommer att bejaka en sådan exploatering.

För det fjärde har han frågat om jag kommer att agera för att utbyggnaden ska göras med försiktighet och med tillräckligt vetenskapligt underlag med avseende på negativa effekter på arter innan beslut fattas samt för att effekterna ska övervakas efter beslut och att vindkraftverk ska nedmonteras om stora negativa effekter på arter visar sig.

Regeringen välkomnar EU-kommissionens strategi för havsbaserad förnybar energi, som syftar till att säkerställa att havsbaserad förnybar energi kan bidra till att nå EU:s ambitiösa energi- och klimatmål. En utbyggnad av den havsbaserade vindkraften bedöms vara nödvändig för att möta de energi- och klimatpolitiska målen samt de framtida ökande elbehoven och en ändamålsenlig elnätsutveckling.

Oavsett vilken andel grund och utsjöbankar som utgör EU:s havsområde hyser dessa marina naturtyper viktiga livsmiljöer för många arter. Jag delar uppfattningen att dessa miljöer är viktiga som refugier, födosöksområden och föryngringsplatser. Flera av utsjöbankarna och andra grundområden omfattas av områdesskydd, inte bara i Sverige utan också i andra medlemsstater, bland annat därför att dessa naturtyper omfattas av EU:s art- och habitatdirektiv.

Teknikutvecklingen för havsbaserad vindkraft har gått snabbt de senaste åren, och det finns i dag möjlighet att bygga på större djup än tidigare. Bland annat är flytande plattformar för havsbaserad vindkraft på frammarsch. Det finns därför förutsättningar att etablera vindkraft även på andra ställen än grund och utsjöbankar.

Utbyggnad av havsbaserad vindkraft prövas, beroende på var i havsområdet vindkraftverken planeras, enligt miljöbalken eller lagen om Sveriges ekonomiska zon. I båda fallen ska det innan tillståndsprövningen göras en bedömning av om det aktuella projektet kan antas medföra betydande miljöpåverkan. Om projektet bedöms medföra det ska verksamhetsutövaren göra en specifik miljöbedömning.

Det innefattar att ett samrådsförfarande genomförs och att en miljökonsekvensbeskrivning tas fram. Innan ett eventuellt tillstånd ges ska prövningsmyndigheten därefter bland annat säkerställa att en planerad vindkraftspark har en lämplig lokalisering, att bästa tillgängliga teknik används och att lämpliga och tillräckliga skyddsåtgärder vidtas för att hantera eventuella negativa effekter på miljön.

Tillstånd innehåller i normalfallet även krav på kontrollprogram för att följa upp relevanta miljöeffekter under driftsskedet. Den påverkan som sker på arter och naturtyper ska bedömas från fall till fall. Generellt ska dock områden som är känsliga för marina arter och naturtyper undvikas vid havsbaserad etablering.

Havsbaserade vindkraftverk kan även ha positiva effekter för biologisk mångfald. Exempelvis kan verkens betongfundament fungera som konstgjorda rev med en påbyggnad av musslor eller alger som kan locka till sig både ryggradslösa djur, fisk och marina däggdjur.

Inom Regeringskansliet bereds för närvarande förslag till nationella havsplaner för Sverige inför regeringens beslut. Syftet med havsplanerna är att bidra till en långsiktigt hållbar utveckling. Planerna ska integrera näringspolitiska mål, sociala mål och miljömål. De ska också bidra till att god miljöstatus i havsmiljön nås och upprätthålls och att havets resurser används hållbart så att havsanknutna näringar kan utvecklas.

Havsplanerna kommer att ge vägledning till myndigheter och kommuner vid planläggning och prövning av anspråk på användning av de områden som omfattas av planerna, så att områdena kan användas för det eller de ändamål som de är mest lämpade för med hänsyn till områdenas beskaffenhet och läge samt de behov som finns. Planerna ska även främja samexistens mellan olika verksamheter och användningsområden. I havsplanerna kommer områden där energiutvinning bedöms vara den mest lämpliga användningen att pekas ut.

Anf. 9 Staffan Eklöf (SD)

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

Den här frågan handlar om en strategi som EU-kommissionen föreslår och som den nuvarande regeringen välkomnar. Enligt den ska dagens 12 gigawatt havsbaserad vindkraft ökas till 60 gigawatt 2030 och till 300 gigawatt år 2050 - fem respektive nästan trettio gånger mer än i dag, plus ett ohyggligt stort kabelnät. Det handlar alltså om en transformering av havsmiljön och om en exploatering av orörda miljöer vars like historien inte har sett.

EU-kommissionen försvarar exploateringen ur miljösynpunkt i sitt dokument med ett enda argument: att det bara handlar om 3 procent av havsytan. Samma enda argument kopieras i regeringens pm: Som det är i dag byggs vindkraftverken bara på relativt grunda bottnar, och de torde inte utgöra mer än 3 procent av havsytan. Ska man alltså bebygga alla grunda bottnar?

Det finns ett stort antal rapporter om negativa effekter för biologisk mångfald av vindkraft. Det handlar om döda örnar, falkar och andra fåglar, migrerande fladdermöss och kanske till och med insekter. Andra arter skyr verken och måste lämna sina yngelområden. Det här är bara ett axplock.

Havsbaserad vindkraft påverkar även fiskars beteende. Stockholms universitet har visat att det ljud som genereras när en park byggs kan störa och till och med döda fisk. Störningar av viktiga biologiska funktioner kan förekomma på långt håll. Även vid drift kan ljud från vindkraftverk spridas och stressa fisken. Det finns mycket stora kunskapsluckor.

Forskningen har visat att de flesta flyttande rovfåglar på sin väg söderut eller norrut passerar några få flaskhalsar i landskapet, till exempel Norra Kvarken och Falsterbo. Vindkraft på dessa ställen innebär en stor risk för dessa arter.

Vad är det för miljöer vi talar om när vi talar om grund och utsjöbankar? Vid FN:s konferens om biologisk mångfald, COP 14, pekades nio områden ut som Östersjöns biologiskt viktigaste områden. I ett av områdena ingår tre av Östersjöns fyra stora utsjöbankar. Bankarna utgör grunda områden som ligger långt från kusten och är livsviktiga för vissa arter. Vissa är redan i dag Natura 2000-områden. Vissa av områdena är nästan opåverkade av människan, enligt Havs- och vattenmyndigheten.

En stor utsjöbank, Södra Midsjöbanken, prövas nu för vindkraftsutbyggnad. Naturvårdsverket avråder; regeringen har inte bestämt sig.

Ibland avfärdas riskerna för olika arter med att de är lokala. Men det projekt som vi diskuterar här avser ju att sådana här parker ska byggas snart sagt överallt. Det är just storskaligheten i projektet som är problemet. Är det verkligen förnuftigt att bygga vindkraftverk på nästan alla grund i EU och Sverige? Det finns stora osäkerheter om effekterna på biologisk mångfald. Borde vi inte vara försiktiga? Borde vi inte göra utbyggnaden i små steg och övervaka effekterna av varje steg innan vi tar nästa steg? Det är ju svårt att backa.

Ministern säger att det i dag finns möjlighet att bygga vindkraft även på andra ställen än grund och utsjöbankar. EU-kommissionen tror dock inte i sin strategi att flytande vindkraftverk kommer att vara aktuella för kommersiell produktion förrän efter 2030. Det betyder att åtminstone fem gånger fler bottenfixerade vindkraftverk hinner byggas. Både Sverige och andra EU-länder har redan bebyggt många grund, så frågan är om grunden tar slut redan 2030.

Om ministern har rätt, och det kanske han har, i att det är möjligt att bygga på andra ställen än grund och utsjöbankar är det väldigt glädjande nyheter. Men då finns det verkligen inget skäl att bygga i dessa biologiskt rika miljöer. Varje vindkraftverk som från och med nu byggs på ett grund är i så fall onödig miljöförstöring, till exempel Södra Midsjöbanken. Vi får hoppas att ansvariga myndigheter lyssnar på den här debatten.

Anf. 10 Miljö- och klimatminister Per Bolund (MP)

Fru talman! Jag tackar Staffan Eklöf för en väldigt välkommen debatt. Jag är glad över att vi kan ha en diskussion om biologisk mångfald och vikten av denna. Jag kan erkänna att jag har saknat engagemang från riksdagen när Miljöpartiet har drivit de frågorna, så det är fantastiskt att vi kan få upp intresset för dem. Jag hoppas också att det engagemanget sprider sig till fler områden än bara motstånd mot vindkraft. Det har jag inte sett än så länge, men vi får väl se om det också dyker upp.

Det är otroligt viktigt att vi värnar haven som livsmiljö. Haven är en viktig del av mänskligheten, och mänsklighetens behov täcks till stor del genom det som haven producerar. Det handlar om miljarder människor runt om i världen som är beroende av protein från haven.

Vi vet också att det finns stora hot mot havens livsmiljö. Det handlar om klimatförändringen, som vi vet påverkar haven i extremt stor utsträckning, både genom uppvärmning och genom att koldioxiden i sig leder till en försurning som påverkar livsmiljön för väldigt många arter. Det handlar också om många andra risker, som överfiske. Det handlar om plastnedskräpning, där det finns en väldigt oroande utveckling. Fortsätter vi den utvecklingen kommer vi att ha mer plast än fisk i haven om bara några årtionden.

Detta är en utveckling som regeringen väldigt kraftigt kämpar emot. Vi har varit en internationell förkämpe för havsmiljön, inte minst under Isabella Lövins ledning som miljöminister. Det är jag väldigt stolt över.

Det är viktigt att komma ihåg att man i miljöpolitiken måste ha en helhetsbild. Man kan inte bara titta på varje enskild sakfråga för sig. Vi vet att vindkraften har en enormt stor betydelse i att minska användningen av kolkraft och fossil energi i EU över huvud taget. Den exploatering och utveckling som vi nu har sett inte minst i Sverige, där vindkraften växer enormt snabbt, gör att vi kan exportera rekordmycket el som ersätter både brunkol och stenkol i Europa och därmed också minskar Europas klimatpåverkan väldigt kraftigt.

I den jämförelsen skulle jag säga att klimatförändringen och dess effekter på havsmiljön nog är en större utmaning än vindkraftsutbyggnaden på havet.

Staffan Eklöf försöker få det till att vindkraftverk kommer att byggas överallt. Det är väldigt långt ifrån sanningen. Det är väldigt stora havsområden som finns både runt Sverige och i EU, och det är ingen som har föreslagit att hela havsmiljön eller grunda bottnar över huvud taget ska bebyggas överallt.

Det är också väldigt lätt att titta på hur regeringen har agerat när det gäller de här frågorna. Staffan Eklöf kan själv gå in och se att regeringen vid flera tillfällen har sagt nej till exploatering med havsbaserad vindkraft, just med hänvisning till att det är särskilt känsliga områden och arter som behöver skyddas och att det faktiskt har företräde i vissa fall.

Samtidigt kommer regeringen att fortsätta vara en stark förespråkare och förkämpe för de förnybara energislagen. I den kampen saknar vi tyvärr Sverigedemokraterna. Sverigedemokraternas passion verkar tvärtom handla om att motarbeta förnybar energi i alla dess former, inte minst vindkraft. Det är svårt att komma ifrån misstanken, fru talman, att engagemanget mot vindkraft i verkligheten bara handlar om Sverigedemokraternas kärlek till kärnkraften och att man ser den fantastiska utbyggnad som nu sker av förnybar energi i Sverige och i Europa som ett hot mot kärnkraftsutvecklingen.

Där är jag i så fall överens med Staffan Eklöf. Den förnybara energin är den som är billigast, som går snabbast att bygga ut och som också gör att både fossil energi och kärnkraft håller på att bli olönsamma. Där hänger vår politik ihop, det vill säga kampen för biologisk mångfald och klimat. Tyvärr saknar vi det från Sverigedemokraterna.

Anf. 11 Staffan Eklöf (SD)

Fru talman! Först ska jag räta ut några frågetecken till följd av ministerns anförande.

Ministern har inte sett Sverigedemokraternas engagemang för biologisk mångfald på andra områden än vindkraft. Jag kan då säga att hans företrädare har sett det.

Sedan var frågan om det skulle vara en överdrift att det handlar om att bygga vindkraftverk överallt. Den springande punkten är ju hur stor andel av EU:s och Sveriges havsyta som är grund. Om man nu ska bebygga 3 procent av havsytan och bara 3 procent av havsytan är grund blir det ju alla grund som blir bebyggda.

Sedan gällde det gäller förnybar energi och klimatfrågan. Vi tar klimatfrågan på stort allvar. Vi satsar en halv miljard mer än regeringen på teknikutveckling för förnybar energi. Det sprids myter och myter vidhålls, både i kammaren och utanför kammaren.

Låt oss titta på prövningen av tillstånd, som är viktig, och kopplingen till den strategi som inom EU är på väg att omsättas i beslut. I det befintliga förslaget till havsplaner finns mycket riktigt områden utpekade för vindkraftsindustrin. Men dessa är så gott som alltid just grund och utsjöbankar med rika och känsliga miljöer. I sanningens namn är det inte de allra rikaste och känsligaste miljöerna som är utpekade, såsom Måkläppen och Norra Midsjöbanken. Men det handlar om en sorglig rest om bara dessa blir kvar.

Dessutom är det inte heller säkert att dessa blir kvar. Krav på fem eller till och med trettio gånger mer vindkraft än i dag - och redan i dag har vi rätt mycket - kommer naturligtvis att påverka myndigheternas bedömning. De ska ju väga in de behov som finns. Det står i deras instruktioner. I och med EU-besluten kommer ett mycket större behov av havsbaserade vindkraftverk att finnas. Kort och gott går kalkylen går inte ihop med fem eller trettio gånger mer vindkraft och att samtidigt skydda känsliga livsmiljöer. Det gör det bara om man lyckas utveckla flytande vindkraft, vilket vore väldigt positivt.

Det stämmer, som ministern nämnde i sitt svar, att vindkraft och arter kommer att kunna samexistera. Såvitt man vet kommer det att fungera för många arter - i alla fall genom vissa anpassningar, vilket ministern också gick in på, liksom att vissa arter till och med kan gynnas. Men det gäller ju varje ändring av livsmiljöer att vissa arter gynnas och andra missgynnas, till exempel när man gör ett kalhygge eller urbaniserar.

Men, och det är en tumregel i biologin, ofta handlar det om arter som är generalister. De ovanliga arterna som lever i särpräglade miljöer och som är specialiserade får ofta stryka på foten. Ett exempel är att redan en vindkraftsexploatering av Södra Midsjöbanken skulle äventyra alfågelns överlevnadsstatus. Alfågeln skyr nämligen vindkraftverk och är helt beroende av utsjöbankar för överlevnad under vintern. Där övervintrar en stor del av norra Europas populationer, inte bara Sveriges. Byggnation på den utsjöbanken kan även vara spiken i kistan för Östersjöns tumlarpopulation.

Det är mycket som är okänt. Jag nämnde i mitt första anförande ett antal exempel, men det finns fler. Man skrapar bara på ytan. Då är det väl oförnuftigt att besluta om en gigantisk utbyggnad i dag? Kan vi inte invänta tekniken för flytande vindkraftverk och satsa på den teknikutvecklingen? Den är ju nära, säger ministern. När ska man annars använda försiktighetsprincipen?

Anf. 12 Miljö- och klimatminister Per Bolund (MP)

Fru talman! Försiktighetsprincipen har varit en grundbult i miljöpolitiken under årtionden och också självklart i Miljöpartiets arbete. Det är också den principen vi arbetar efter. Det är därför vårt engagemang för att motverka klimatförändringen aldrig kommer att vika, utan vi kommer att fortsätta kämpa för att ta varje steg som behövs för att vi ska kunna minska vår klimatpåverkan.

Det går inte att komma ifrån att klimatförändringen, eller den klimatkatastrof som vi är på väg in i, också kommer att ha en dramatisk påverkan på haven. Vad Staffan Eklöf än säger saknar vi Sverigedemokraternas röst i den frågan. Det ointresse som Sverigedemokraterna under åren har visat för klimatfrågan har varit ödesdiger och har många gånger försvårat arbetet för att minska klimatpåverkan. Sverigedemokraternas melodi har snarare varit en ganska övergripande klimatförnekelse än att faktiskt ta kampen på det allvar som den förtjänar.

Det är viktigt att poängtera att det som Staffan Eklöf efterfrågar har regeringen redan agerat efter, bland annat med försiktighetsprincipen som grundbult, det vill säga att när vi har sett att det har funnits en risk för att arter som är hotade skulle kunna riskera att påverkas negativt av en utbyggnad av vindkraft har regeringen agerat och sagt nej. Till exempel handlar det om tumlare, som Staffan Eklöf pratade om.

Jag är själv utbildad marinbiolog och har ett väldigt stort engagemang för havsmiljön. Man kan säga att det var havsmiljöfrågorna som förde mig in i politiken från början. Självklart kommer jag och den här regeringen alltid att sätta havsmiljöfrågorna i första rummet. Det är också det vi gör.

Det är också bland annat därför som vi så aktivt kämpar för att öka utrymmet för den förnybara energiproduktionen, som är ett måste för att vi ska kunna minska användningen av de fossila bränslena som är ett enormt hot mot hela världens utveckling men, vilket är viktigt att komma ihåg, också utgör ett hot mot haven och de många olika arter som Staffan Eklöf lyfter fram i sin interpellation och sina anföranden.

Jag tycker att det alltid är välkommet med ett engagemang för biologisk mångfald, men någonstans måste politiken också hänga ihop. När det gäller Sverigedemokraterna är det lätt att konstatera att den inte gör det. Staffan Eklöf nämner själv kalhyggen som ett exempel. Var finns Sverigedemokraternas engagemang för ett mer hållbart skogsbruk? Något sådant har inte kunnat konstateras, vad jag har sett i alla fall, utan tvärtom är man en förkämpe för att fortsätta med skogsbruk som leder till att många skogslevande arter är hotade.

När det gäller rovdjursförvaltningen är det samma sak. När det gäller anslag till skydd av värdefull natur, till exempel havsmiljön, är Sverigedemokraterna den kraft i riksdagen som vill göra stora neddragningar, det vill säga man vill skära ned på pengarna som går till att skydda de mest värdefulla land- och havsområdena. Där har den rödgröna regeringen agerat kraftfullt och fått till en dramatisk förändring. I dagsläget är det 14 procent av havsområdena runt Sverige som är skyddade i form av marina reservat.

Jag skulle gärna se att Sverigedemokraternas engagemang fortplantade sig till andra områden än att bara handla om att motverka vindkraft. Till exempel har vi nu kommit överens om att vi ska stoppa bottentrålning i skyddade områden. Bottentrålning vet vi har en dramatisk effekt på den biologiska mångfalden, och den förstör i många fall för arter och livsmiljöer för arter, till exempel de arter som Staffan Eklöf lyfter fram.

Kan vi räkna med Sverigedemokraternas engagemang i den frågan så att vi får ett stöd i att stoppa bottentrålning? Vi vet att det har en dramatisk effekt på den biologiska mångfalden. Jag vågar tyvärr inte räkna med det, för jag kan konstatera att Sverigedemokraternas politik inte hänger ihop. Man vill inte göra det som krävs för att vi ska skapa en hållbar miljö och nå våra miljömål till lands och till havs.

Anf. 13 Staffan Eklöf (SD)

Fru talman! Jo, vi har ett engagemang, men det är ett engagemang som utgår från realism.

Mycket av det ministern säger är väldigt bra, men någonting är väldigt tråkigt, och det är de här myterna om Sverigedemokraterna, till exempel att vi skulle vara klimatförnekande. Det är fel. Det handlar om olika strategier. Att ministern inte ser det är faktiskt lite skrämmande. Om EU minskar och Kina dubblerar sina ökningar spelar det ingen roll med EU:s minskningar.

Teknikutveckling är kärnan i lösningen. Där kan vi få en global utväxling. Vi har bejakat sådana satsningar och sagt nej till ineffektiva satsningar som regeringen har föreslagit.

Vindkraft har blivit populärt och fått en godhetsstämpel, och då tar man i ända från tårna. Resultatet blir ett lotteri om miljön som troligen kommer att få miljökonsekvenser för en oöverskådlig framtid. Det är ett gigantiskt biologiskt experiment. Det är det vi reagerar mot.

Vem vet om vandringsmönster av ål, sill och torsk flyttas av de här industrietableringarna? Försiktigt framåtskridande är bättre. Är ministern beredd att riskera att miljön förstörs, och varför? Svensk elproduktion är nästan fossilfri redan i dag. Handlar det om att kärnkraften ska bort? Är det så illa?

Tänk om det här är en miljöskandal under uppseglande? Jag vädjar till Per Bolund: Gör inte detta misstag! Äventyra inte den marina biologiska mångfalden för en mycket osäker klimatnytta.

Anf. 14 Miljö- och klimatminister Per Bolund (MP)

Fru talman! Jag kan på en gång lugna Staffan Eklöf och konstatera att Miljöpartiet och den rödgröna regeringen är den starkaste förkämpen för den marina miljön som Sverige någonsin har sett. Det finns ingen regering som har gjort i närheten av de insatser som vi har gjort i Sverige och internationellt för att värna den marina miljön.

Jag hoppas att Sverigedemokraterna kommer att fortsätta att visa ett engagemang och vara en aktiv part för det arbetet. Det är inte det vi har kunnat se genom historien, tyvärr. Det finns ju ingen anledning att stå här och vilseleda svenska folket i den frågan, utan det har varit ett aktivt motarbetande från Sverigedemokraterna i princip i alla miljöfrågor när det gäller både klimatarbetet och den biologiska mångfalden.

Vi ser att det finns en möjlighet att kunna kombinera detta och använda haven som en källa till ren, förnybar energi, som både Sverige och världen behöver. Redan nu leder den produktion som vi har fått på plats, med Sverigedemokraternas motstånd, till att vi kan ersätta många, många ton utsläpp från kolkraftverk. Det handlar enligt vissa beräkningar om 12 miljoner ton kolkraft i Centraleuropa som vi kan ersätta genom export av grön el från Sverige.

Nu finns det förslag på havsplaner från Havs- och vattenmyndigheten som pekar på att det kan vara upp till 31 terawattimmar ytterligare i årlig elproduktion. Det kommer i sig att kunna ersätta ännu mer skadlig kolkraft i Centraleuropa. Det är en utveckling som Sverigedemokraterna borde välkomna om man, som Staffan Eklöf låtsas, verkligen är engagerad i klimatfrågan.

I stället ser vi att man från Sverigedemokraterna sin vana trogen fortsätter att sätta klackarna i backen och förhindra, stoppa, försvåra och försena klimatpolitik och miljöpolitik. Det kommer inte att leda fram till vare sig en hållbar värld eller till de ändamål som Staffan Eklöf lyfter fram i sin interpellation. Tvärtom kommer det att bli mycket svårare att kunna nå de mål som regeringen har satt upp om biologisk mångfald med Sverigedemokraternas arbete.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.